Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 621 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 629 mars 2011 – Livet med dobermann

Rottweiler vs Ronnie

I dag var det dags för träning igen. Regnet låg i luften och självklart började det droppa precis när jag och Iris skulle träna. Medföljande husse ville inte ta fram kameran i regnet så det blev inte några bilder på oss i dag heller. Istället roade jag mig med att ta lite bilder på några av de andra vovvarna som var där när himlen slutade droppa.

Rottweiler vs Ronnie

Jag förstår inte hur en så stor hund kan vara så smidig och jag förstår inte att Ronnie står upp och håller sig på benen när den där kanonkulan på över 50 kg kommer i full fart.
Några dobermann var där och tränade i dag också. Här ovan är det Briskas Chili som precis rundat indiantältet! Han ser glad ut över att hitta Ronnie där! Chili och den älskade ärmen! På slutet fick han sin ärm som belöning.

Är det DÄR era hundar!?

Vi har grannar på bägge sidorna om huset. Bägge är hundägare. På ena sidan bor en tollare och på andra sidan en rottweiler. För övrigt känns det faktiskt som att det sitter en ”varning för hunden” skylt på var och varannan grind här, det verkar vara väldigt hundtätt.

I Stockholm kände jag mig udda som hade två stora vovvar i lägenheten, här hade jag känt mig udda om jag inte hade haft två stora vovvar i huset. Skönt ombyte men ändå verkar inte alla vara lika nöjda med att vi flyttade in…

Husse och jag skulle åka en sväng med bilen. Han var redan ute på garageuppfarten under tiden som jag kopplade vovvarna och var på väg ut genom dörren. Jag hörde hur han började pratade med någon där ute. Det var vår tollar-granne som var ute och gick med sin hund på vägen och passade på att säga hej.
grannemars11.1
Eftersom hon hade hunden med sig så la jag fokus på att dogsen och jag skulle gå ut genom grinden fint och städat och ge ett gott första intryck. Inte skälla ut nya grannen liksom. Precis när jag började vara nöjd och glad över att den enda som sa något var Iris som gav ifrån sig enstaka wuff så hör jag hur grannen drog efter andan så högt som man kan dra in luft i ren förskräckelse.
grannemars11.2
Jag fortsatte fokusera på hundarna så jag hörde inte exakt vad som sades (husse fick berätta efteråt) men jag hade inga som helst problem med att lugnt och städat ta hundarna till bilen och stoppa in dem i burarna. När jag hade gjort det kunde jag svara på grannens fråga Ska ni ha de där springa lösa här? med att försäkra att vi skulle hägna in tomten så snart som möjligt.

I bilen efteråt fick jag bekräftat det jag redan anade, det var den starkaste reaktionen vi någonsin fått på våra hundar. Grannen hade i samma ögonblick som M sträckte fram handen för att presentera sig sett hundarna och hoppat bakåt, satt handen för munnen och gjort ett skräck-och-fasa-ljud för att sedan upprört berättat att detta var det läskigaste som kunnat hända. Att hon hade fått reda på att två hundar skulle flytta in men att det var sådana det hade hon ju ingen aning om. Dobermann och rottweiler var det läskigaste hon visste.

Ska tillägga att hennes tollarhane inte såg ett dugg missnöjd eller rädd ut, snarare tvärtom.

Den uppmärksamme minns kanske att jag i början av inlägget skrev att vår granne åt andra hållet har en rottweiler så tollargrannen verkar nu leva mitt i sin värsta mardröm.

Vi satte upp det provisoriska staketet dagen efter.

Inte bara vi som flyttat till Skåne…

Det är ju inte bara vi som tagit vårat pick och pack och flyttat ner till Skåne. Ronnie flyttade ju söderut några månader före oss och bor lämpligt nog bara hälften så långt bort som han gjorde innan.

I dag var Iris och jag på vår första Ronnie-träning och det var ett bra tag sedan sist!

Jag trodde att Iris inte skulle vara riktigt med efter så lång tid men det blev precis tvärtom vad jag hade förväntat mig! Så fort hon hon hörde hans röst eller kände hans lukt eller hur tusan hon nu klurade ut vad som var i görningen så blev hon ettrig som fasen. När det var vår tur att träna så skulle hon bara fram till Ronnie, kosta vad det kosta ville!

Att gå fot det var det banne mig knappt att hon kunde och när Ronnie gick och ställde sig i sitt indiantält så hade hon bara ett mål med livet, att få springa dit!

Nu ska jag inte klaga på det eftersom hon väl på plats i tältet var duktig och skällde ut Ronnie och hon ronderade som hon skulle även när hon visste att Ronnie inte stod där. Det är ju bara att öva, öva, öva på linförigheten till nästa gång, ska ställa husse att svinga en kamptrasa i ena handen och en köttbit i den andra och bara öva på att inte springa dit.
Spännade med alla nya vovvar och mattar i gruppen. Fick med en bra bild på ett stort krokodilgap också!

Två små gäster på vår nya tomt

Då var vi på plats i Skåne!

I går fick vi dobermannbesök av en liten kille med en ”pangare” och hans lilla dobermannvalp! De båda gick på upptäcksfärd på vår tomt och båda hade lika mycket spring i benen tror jag.

Killen är Gizmos lillhusse och valpen det senaste tillskottet i flocken. Lilla gumman, eller Kira som hon heter, var en glad och framåt typ och jag tror hon blir en bra lekkompis till flickorna när hon blir större.

Lite extra plus fick hon även för hennes tantecking påminner om Linas.

Lina försökte leka med henne lite och Iris försökte mest platta till henne, inget föll lilla Kira direkt i smaken vid första mötet. Jag kan inte klandra henne direkt.

Kira hade en väldigt rolig och smart kampgrej med sig. Till skillnad mot en kamptrasa så var den här mjuk och skönare att hålla i. Kira gillade sin väldigt mycket!

(Ska försöka få tag på en egen för Iris tyckte också att den var kul!)

Hon hade lite dragkamp med storebror Gizmo också. Fast Gizmo stod bara still och höll i, han är tydligen en väldigt snäll storebror.

Jag är så glad att Gizmos flock bor rätt så nära oss så att man har några träningskompisar redan. Jag är inte rädd för att det ska vara kort om nya träningskompisar men ni förstår vad jag menar, känns tryggt och kul att de finns här!

Jag passade på att öva lite med Iris mitt i allt kampande, valpar och pangkillar. Så mycket störning har vi nog inte fått förut tror jag. Pang-killen hjälpte till lite extra när Iris skulle ligga ner… (Självklart lät inte pangaren pang på riktigt)

En bra avslutningsdate!

Eftersom Lina och Expo skulle bli av med holter-grejjerna och vi skulle skicka in dem i samma paket så passade vi på att köra en sista gemensam date igår.

Vädret var soligt så vi beslöt att ses på klubben med alla fyra djuren för att träna. Jätteroligt!

Jag hade med mig både metall- och träapport och Iris blev glad över att få springa och hämta. Enda grejjen jag hade synpunkter på var att hon satte sig lite långt bak vid ingången.

Expo övade också och han hämtade metallen lika fint!
Jag övade även linförighet med Iris och jag trivs bäst med kopplet i vänsterhanden då jag kan gå med normal armpendling utan att kopplet slår mot mina ben. Det känns som om jag bestämt mig men synpunkter eller tankar kring detta mottages tacksamt. Jag bestämde mig för att vi skulle öva på att ta ”vi har just vunnit en tävling”-bilder också och Iris passade på att öva på segerpussen när vi ändå höll på. Lina fick gå lös rätt mycket när vi andra tränade och så fick hon öva på långa inkallningar men hon fastnade inte på någon bra bild när hon gjorde det.

Sist men inte minst så fotade jag Emelie och Anna när de tränade lite med kamptrasan som belöning. Roligast blev ju så klart bilderna då trasan var inblandad.
Ett bra avslutningsdate med Emelie och hundarna!

Detta inlägget är skrivet på min iphone då min dator nu ligger i en kartong precis som mer eller mindre allt annat vi äger och har. (Likt en tv-kock förberedde jag bilderna till det här inlägget redan igår)

Nästa inlägg på bloggen blir från det nya huset i Skåne…

Iris testar Fannys täcke

Jag är jättenöjd med vovvarnas Hurtta-täcken som de har. Jag har använt dem flititgt i bilen nu i vinter före och efter skidåkningen för att de inte skulle frysa. Men när vi gått på promenader eller hundarna har rört på sig så har de gått utan.

Inte för någon av hundarna visat tecken på att frysa men så har jag antingen tränat dem en och en i kylan eller så har jag hållit på att kränga på och av täcken på dem. Att träna t ex lydnad i Hurtta-täckena har det nämligen inte varit tal om. De är för otympliga på något sätt.

Därför bestämde jag mig direkt för att jag ville ha två när jag såg att Fanny sålde fleecetäcken som är måttanpassade för dobermann!
Fanny beskrev täcket så här när jag frågade henne om det;

Täcket ska vara ett multitäcke, man ska kunna träna i det, hunden ska kunna ha det i bilen och röjja med sina polare i skogen! Därför har vi sytt det ganska tight. Man vill ju kunna se hundens kroppsfrom när man tränar och så vill man inte att täcket ska fastna överallt när de springer i skog och mark samtidigt som det ska vara VARMT!!! Det är sytt i dubbel fleece för att värma lite extra!

Fanny berättade även att hon använt sina täcken flitigt under vintern och att hon hade tvättat dem upp mot 20 ggr redan och det hade gått utmärkt. Perfekt!

Vi fick våra täcken i går men då skulle vi ju åka till Ultuna så det blev täck-test i dag istället!

Iris testar att se snygg ut i täcket. Plätt-lätt. Men så la jag ut en boll flera meter bort och sa varsågod för att se hur det satt i farten

Täcket passade bra att göra rivstarter och sträcka ut hela kroppen i utan problem

Det gick lika utmärkt att springa sitt snabbaste och se galen ut under tiden.

Till och med när Iris tog sats och flög fram genom luften de sista metrarna mot bollen så satt täcket som ett smäck!

Lina var inte med och testade täcket eftersom hon hade en EKG-dosa fastsurrad på ryggen men hon har fått ett lika fint och lika rött täcke hon också! Sen vet jag att Fanny sytt upp dem även i svart och några rosa har det också blivit!

Vill du ha ett täcke så finns de att beställa via Fanny Östervall på dogstore@hotmail.com eller via www.dogstore.se. Dogstore finns även på facebook där ni kan se fler bilder och vilka andra raser som täcket finns uppsytt till.

Två små DCM-hjärtan på Ultuna?

I dag åkte Emelie och jag med våra vovvar Expo och Lina till Ultuna. Där har de fått sina hjärtan kollade. Lina för att hon snart ska fylla sju år och har två kullsyskon som hastigt dött knall fall och att pappa Don Dante gjorde det samma. Expo för att han i somras fick en luddig DCM-diagnos.

ultuna1mars
Ovan; Expo på ultraljudsbordet. Emelie tittar lika intensivt på skärmen som Jens och Melissa.

ultuna3mars Först blev vovvarna lite rakade på bägge sidorna. Sedan lyssnade Melissa på deras hjärtan.

Expo var sedan först upp på undersökningsbordet och det gjordes ett ultraljud på längden och tvären och alla håll och kanter. När det var klart fick hunden ligga kvar på bordet och kopplas upp mot en liten EKG-apparat och tre minuter printades ut på papper.

(Det hela kändes lite lejonet Aslan i Narnia ni vet, rakad på stenbordet…)

När det var klart var det Linas tur. Hon tyckte att det var lite läskigt att ligga på bordet.

Jens såg att Lina har några extraslag på hjärtat lite då och då men att det var snälla extraslag. Annars tror jag minsann att det såg ut som att Linas hjärta skötte sig fint och såg bra ut där inne. Skönt!

Efter det var det dags att koppla upp vovvarna på långtids-EKG, s k Holter. Vovvarna fick elektroder på de rakade partierna och sen tejpades det noga fast och lindades in.

 

Expos fästplattor på bröstet är på plats och elektroderna sitter där de ska.
ultuna4mars

Lina lindas in. Hon tyckte att bordet var läskigt men hon stod still så fint och snällt för hon fick frolic av Jens…
ultuna2mars

ultna5marsNär båda hundarna var inpacketerade i rött så var det dags att åka hem. Med oss fick vi varsitt papper där vi ska fylla i vad våra hundar gör under de 24 h som de ska ha grejjerna på sig.

Än så länge står det bara typ kvällspromenad och mat på Linas men i morgon ska vi ut och röra på oss lite mera. Jättespännade att få veta vad som händer när hon springer och tar i lite mer sen.

Lina verkar inte störas av sitt lilla röda linne heller. Däremot tittar folk lite konstigt på henne när hon kommer gående. Jag låtsas som att det ska vara så och att jag bara hakat på trenden med kläder på hundar jag!

Då jag inte är så bra på det här med hjärtundersökning på hund så kanske jag har skrivit fel någonstans i min bloggtext. Jag ska fråga Melissa om eventuella ändringar eller uppdateringar som är lämpliga att göras. Det kan hända att min text ändrar sig lite med andra ord.

En löptik och två vanliga

I dag passade jag Emelies lilla Anna i några timmar. Man blir tydligen lite yligare när man ska vara ensam hemma när man löper…

Här märkte vi inget av ylandet! Här var det bara tik-träff för fulla muggar. Jag tog med mig hundarna till en rasthage och väntade sedan tålmodigt i närmare 30 min på att hagen skulle bli tom så vi kunde ta över den helt.

Det blir tydligen ännu roligare att springa när man fått vänta lite på något gott också. Lina var pigg och ville att alla skulle jaga henne hela tiden, någon som alla ställde upp på. 

Även om det nu är barmark mest överallt så var det inte det i hundrastgården. Dels ligger större delen av den oftast i skugga även om vi lyckades njuta av solen då vi var där, dels är snön där så packad av alla tassar och fötter som gått där under vintern att det nog tar lite längre tid att smälta. I dag var snön mjuk och utan isfläckar i alla fall så hundarna kunde kuta på bäst de ville.

Jag som varje gång jag ser Anna utbrister ”Hon har vuxit!” gjorde ju givetvis så även i dag. Satte gänget ner för bild också och nu kan vi nog säga att Anna blivit stor på riktigt, både löp och storleksmässigt. 

Att Anna löpte var för övrigt inget som någon av mina vovvar verkade bry sig så mycket om. Trodde kanske att stämningen kanske skulle riskera bli dålig mellan dem men jag tyckte tvärtom att de lekte bättre ihop än vanligt.

Kanske kände både Lina och Iris att hon är en riktig tik hon med nu och kände mer kvinnlig gemenskap?

En annan skyldig som ser ut som Lina

Detta klippet sprids på facebook just nu i men jag bara måste lägga upp det här med då 1. Lina beter sig exakt så här när hon är skyldig till något  (kisar med ögonen, vänder bort huvudet och viftar med svansen) samt att 2. Det är ett så kul klipp!

Dags för damen att gå till veterinären?

Jag hade velat hinna gå med Lina till veterinären innan vi flyttade men nu finns det inte någon tid kvar att ens försöka pressa in ett besök där. Eftersom Lina nu räknas som gammal för att vara dobermann (galet att det är så) med sina snart 7 år så tänkte jag att hon skulle få gå på en liten check up.

Passande nog hade de ett litet erbjudande på Stockholms Regiondjursjukhus och jag har alltid varit nöjd med hundvården vi fått där. Men det får bli ”Seniorkontroll” när vi kommer ner till Skåne istället.

Jag lägger ut bild på annonsen i alla fall om det är någon annan vovve (eller katt) som kanske vill boka in en tid. Länk.

Jag misstänker alltså inte att det är något fel på Lina, jag vill bara se till att min älskade lilla kompis mår som hon ska och vara förekomma eventuella ålderskrämpor lite.