Den senaste tiden har jag känt mig lite nere. Saker som inte har med hundträningen att göra har varit jobbiga och jag har varit lite ledsen.
I vanliga fall är det hundträningen som gör mig på bra humör igen men nu går det inge bra och då blir jag mer ledsen och frustrerad och lägger ännu mer press på Iris för att det ska gå bra och då går det ännu sämre och nu står vi här…
Först trodde jag att det var prestationsångest som drabbat mitt huvud men jag har funderat på det länge nu och det är det inte. Jag har inga krav eller förväntningar på oss så.
Jag tycker att det är kul att träna och kul att tävla men just nu har vi kört fast och jag kommer inte vidare på egen hand. Det är jobbigt men jag tänker inte låta det gå ut över Iris. Så det får bli vad det blir nu ett tag. Vi får låta bli att träna eller bara träna lätt och kravlöst.
Men även om mitt förnuft säger mig att det är så det måste få vara tills vi får hjälp så känner jag mig ändå som en förlorare. Knepigt.