Jag gick en liten promenad Lina i går. En sväng på 30-40 minuter runt i närområdet bara. Iris fick stanna hemma med husse under tiden.
När vi var 200 m hemifrån skällde Lina och en av grannhundarna lite på varandra genom grannhundens staket. Några okynnesvoffar bara, inget argt. Vi fortsatte gå men hann inte många meter innan en stor svart hund kom runt hörnet på korsningen framför oss och sprang rakt mot oss. Hann bara tänka helvete…
Under tiden bestämde sig husse där hemma för att klippa gräsmattan. Iris satt vid grinden och ylade sorgset efter Lina och mig.
Grinden är det enda stället på hela tomten där Iris skulle kunna hoppa över men aldrig försökt. Tror att det är för att den vita grinden rör på sig när hon sätter upp tassarna på den (fast hon inte får det).
Plötsligt såg husse att Iris reagerade på ett ljud och blev lite orolig där bakom staketet/grinden. Han vände på huvudet och när han tittade tillbaka igen så var Iris borta.
Hunden som kom runt kröken var alltså Iris som hört Lina skälla och bestämt att det var droppen när hon redan längtat efter oss i över en halvtimme. Vad säger man? Iris var så glad och verkade malligt nöjd över att hon hittat oss helt själv.
När vi kom till vår gata såg vi husse stå på garageuppfarten och spana lite. Ta husse sa jag till Iris och Iris satte full fart hem mot honom.
Nu känner jag plötlisgt att vi behöver en ny och lite högre grind till huset. Särskilt som Iris är inne på löpdag nummer fyra nu…