Tre dagars rasmästerskap är över och det har varit tre väldigt trevliga dagar!
Fredag – lydnad
I fredags morse packade vi in oss i bilen och åkte mot Södertälje BK. Vi anlände en dryg timme innan samlingen inför lydnadstävlingen. Tillräckligt med tid för att säga hej till alla snälla som var där och ägna en stund åt at klura på om jag skulle tävla med Iris eller ej.
Vi är fortfarnade lite ur form men jag bestämde mig för att köra ändå, det är kul att delta, särskilt på rasmästerskap! Bestämde mig redan innan att jag skulle jag bryta direkt om jag kände att det blev pannkaka.
Jag hade lite onda aningar att Iris inte skulle ligga kvar på platsen, de bekräftades redan innan tävlingen när husse skulle gå femtiotalet meter med Iris för att ge henne lite vatten och hon vägrade lämna mig. Iris tog spjärn med alla fyra tassarna i marken och vägrade följa med. Inte tusan agerade hon annorlunda på platsliggningen heller. Hann bara gå några steg innan jag kände min lilla skugga bakom mig!
Själva lydnaden sen gick lite bättre men jag vågade inte belöna eller ”bryta” mellan momenten eller vad man nu ska kalla det. När TL sa att momentet var slut så tittade jag bara ner på Iris och sa ett försiktigt bra och gav en försiktig klapp. Några 10or fick vi och det slutade med 133 poäng. Jag trodde faktiskt att vi skulle göra sämre ifrån oss så jag är nöjd ändå.
Min och Emelies lydnad finns på film och bilder finns det från samtliga ekipage i lydnadsklass ett och två men det får bli i morgon.
Lördag – bruks (jag sabbar elitspår)
På lördagen gick Camilla och jag upp i ottan. Värt att nämnas är att vi sov 4 personer och 4 dobermann i samma husbil och det gick finemang.
Dobfancier-Laine bidrog med lite spänning sent på kvällen när vi gått och lagt oss i husbilen för att sova men sen flöt resten av natten tyst och lugn.
Åter till spåret; Eftersom vi kom upp så nära inpå lydnadstävlingen på fredagen så kunde jag inte provgå det spår jag skulle lägga till tävlingen dagen efter. På lördag morgon fick jag reda på att jag skulle lägga ett elitspår och det har jag ju aldrig gjort förut… (börja ana oråd kära läsare).
Jag hade ingen koll på att det fanns en uppmärkt upptagningsruta i ett elitspår. Pga min något begränsade lilla hjärna så (miss)lyckades jag med att släppa den första apporten i den rutan. Jad anade ugglor i mossen och mitt misstag och ringde the boss Madde Dahlgren men när vi väl fick tag på varandra så var spåret redan lagt och jag var dessutom osäker på var apportpinnen låg exakt.
När de tävlande kom ut så visade det sig att det var Maja med hennes duktiga dobermann Selma som blivit lottade att gå mitt spår. Selma gick ut i rutan och jag höll tummarna för att hon inte skulle hitta min dumma apport och ta spåret ut ur rutan så fort som möjligt. Tyvärr gick det inte att lura Selmas nos, hon kollade av mitt spår åt bägge hållen och började sedan bakspåra mot apporten och tog den så fint! Bra Selma, sa matte Maja. Där får vi bryta, sa domarna. Jag ville självdö på den mossiga stenen jag stod på.
När de andra ekipagen gick sina spår fick alltså Maja och Selma vänta. Vänta under tiden som jag brummade tillbaka till klubben och hämtade nya apportpinnar och sen lades ett nytt spår (inte av mig kan ni tänka, jag är bränd i spårläggarbranschen), liggtid och domare. Till råga på allt blev det stekhett och när det var dags för dem att några timmar senare gå sitt spår så gick det inte vägen.
Det andra dobermannekipaget i elit klarade spåret men inte tiden och det vinnade ekipaget i årets rasmästerskap blev därför en schäfer. Jag känner mig högst skyldig och Maja och Selma kommer att få använda mig som dörrmatta i höst och vinter när blir blött och äckligt ute tänkte jag.
Dagen avslutandes med födelsedagsgrillning för dobermannägaren Hille och vi fick även sällskap av våra två tältande grannar. Sen sov vi gott i husbilen, natten till söndagen var vi bara 3 personer och lika många hundar, hur mycket plats som helst ju!
Söndag – IPO
Söndag fick vi lite sovmorgon, tävlingarna började först kl 10 och jag fick inga chanser att förstöra något för någon. Frid och fröjd!
Soligt och fint väder fick vi också och många glada var på plats för att titta på lydnaden och skyddet. Grillen och den lilla kafeterian sålde slut på alla hamburgare och all läsk de hade och det var på håret att vi kunde köpa någon mat under lunchen, det måste ju vara definitionen på en lyckad tävlingsdag?
Jag har aldrig tittat på en IPO-tävling och publikvänligare hundsport får man ju leta efter! Riktigt kul var det och jag både filmade och fotade hela tiden!
Vann och blev årets rasmästare i IPO blev Tommy Andersson och Dobfancier’s Vizir med 284 poäng och två kom publikfavoriten Laine Löfman med sin härliga Dobfancier’s Ruzka (som hunnit fylla 8 år!) med 268 poäng. Trea kom gulliga Emelie Löwstedt och hennes tik Diragos Inflames med 264 poäng.
Det blir en del 2 på det här inläget med alla bilder och film, jag orkar inte mer i dag!
