Jag träffar person Nybliven Dobermannägare och vi börjar prata lite om våra hundar. Nybliven säger om sin unghund att min hund är hopplös och extra olydig och extra livlig.
Jag berättar då att Iris också varit vild och fortfarande är det och påstår djärvt att det går att råda bot på med träning och lite svett i pannan.
Då svarar Nybliven Hundägare att det är omöjligt för hans/hennes hund är värst, hoppigast, gladast och vildast. Om jag har Lina eller Iris i närheten så sneglar Nybliven på min hund och säger något i stil med att så där lugn skulle min hund till exempel aldrig vara eller så där fint i kopplet går aldrig min.
Som om mina hundar levererades i den status de är nu och att de aldrig behövt tränas på något och att jag därmed inte har en aning om vad Nybliven Hundägare har råkat ut för när han/hon minsann råkat få världens spralligaste dobermann.
Är det bara jag som råkar ut för detta?
Alla som varit perfekta dobermannvovvar från dag ett räcker upp en tass…