Iris och jag var på kurs i går. Vi körde en gemensam platsliggning och Iris är banne mig rätt duktig. Jag gick inte ut särskilt långt från henne men hon låg lös och hon låg still.
Istället för att gå tillbaka och sätta hundarna som man ska på tävling så fick vi gå tillbaka utan att sätta upp hundarna, därefter gå två meter ut från hunden och stå med ryggen mot den en stund. (Galet så nyfiken man är på vad som händer bakom ryggen!)
Efter det skulle vi gå och ställa oss bakom hundarna. Då snurrade Iris runt, fortfarande liggandes men så pass mycket att hon kunde se mig. Fick efter det order att gå och ställa oss på fel sida av hundarna och därefter rätt sida och sätta upp.
Vår instruktör avslutade dagens lektion med att berätta att nästa kurstillfälle ska vi visa upp ett tävlingsmässigt fritt följ/linförighet.
Plötsligt var jag supertaggad! Ingen har ställt några krav på mig på länge och nu när någon gav mig en liten utmaning så kände jag att jag nästan blev lite tokig.
Hela lydnadscirkusen kändes plötsligt som något kul igen! Åh jag hoppas verkligen att detta håller i sig. Annars går 2011 till historien som det sämsta hundträningsåret i världshistorien. Fast det kanske inte gör så mycket, då kan 2012 bara bli bättre sen.
Jag är så otroligt tacksam att jag har en hund som Iris som alltid vill träna och som alltid är full med fart hur mycket eller lite vi än tränar. Hon är som en scout, alltid redo!