Nog för att det var kul att vara tillbaka i Stockholm men stön rent ut sagt vad jag inte saknat det här med hundrastning och lägenhet.
Kliva upp och klä på mig gör jag ju varje morgon eftersom jag alltid följer med hundarna ut så där är det ju ingen skillnad. Skillnaden är att hemma i huset kan jag ta mig ut genom ytterdörren och lufsa runt i pyjamasbyxor och se ut som ett troll om jag känner för det. I lägenhet måste man ta sig ner i hiss/trappuppgång, man kan ge sig fasen på att man möter någon som inte vill möta hundarna, de måste ha koppel, man ska jaga papperskorg att slänga hundbajspåsen i osv.
Nu när vi åkte hiss ner från elfte våningen också så stannde hissen i bland inte bara en utan två gånger på väg ner. Jag sa hej och lät glad varje gång hissdörren öppnades, även om jag egentligen bara skämdes för både min frisyr och klädsel och ville inte dela hiss med någon men ingen svarade utan vi fick lite andra reaktioner istället;
Är de farliga? (trycker sig mot hissväggen och smyger in i hissen)
Nej oj, då står jag över och tar andra hissen. (Damen låter bli att åka med och hissdörren går igen framför våra nosar)
Ändå sa inte otrevliga Iris inte ett ljud där i hissen.
Som en liten bonus på mitt klagande på detta i-landsproblem bjuder jag på en hissfilm;
