Våren, solljuset och alla som uppdaterar sina facebook-statusar om att de ska ut och tävla inspirerar. Plötsligt satt jag framför datorn och anmälde mig till lydnadstävlingar, roligt!
När jag hade anmält mig till tävling så kände jag plötsligt ett stort behov av att åka och träna med Iris. Packade lilla träningsväskan, åkte till klubben och såg att där var fullt med bilar. Räknade till 16 stycken, det var knappt att jag fick plats på parkeringen.
Visade sig att en massa väktare var där och tränade. Perfekt störning! Som mest var det tre schäfrar/mallar på planen bredvid oss och övade skydd. Det skreks ”loss” och ”nej” och det viftades med skyddsärmar och kamptrasor högt och lågt under tiden som Iris och jag körde igenom ettans moment.
Själva momenten kan hon ju men snea sättanden, trippande under ställandet och smygförflyttningar under platsen har vi definitivt att jobba på. Det som hon gjorde bäst var faktiskt att hon skötte sig så bra trots allt som hände runt omkring. När vi tog paus tittade hon lite från sin skuggplats bakom hindret men annars var hon rätt ointresseradd. En plats körde vi t ex under tiden som en rottis skallade på kamptrasa snett bakom Iris, perfekt!
Vi busade rätt mycket med färgglada kampsnöret också mellan lydnadsmomenten. Jag ställde mitt ute på palnen och skickade Iris att rondera två lyktstolpar och ett plank, skoj!
När vi kom hem igen fick Lina följa med ut och springa. Häromdagen lyckades Iris och jag ääntligen springa milen under timmen och planen var väl att försöka hålla samma tempo med Lina. Tyvärr mådde jag bara illa när vi sprang och därför blev det bara strax över 8 km på 1 h men lilla Lina verkade nöjd ändå där hon trippade bredvid mig!
