Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 621 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 629 januari 2013 – Sida 3 – Livet med dobermann

Perfekt lördag för en hundnörd

Planen var faktiskt att besöka MyDog nu i helgen. Tyvärr jobbade husse så det var bara att lägga ner de planerna. Tur var väl det, i dag hade vi nämligen det stora nöjet att åka till våra vänner utanför Ljungbyhed!

Vi började med att åka till skogen och lägga spår. Jag la ett spår till Iris och pga bristande skogskännedom blev inte spåret så jättelångt men fyra apporter slängde jag ut längs vägen.

Efter 50 minuter gick jag spåret med Iris som varvade upp så fort jag plockade ut selen och spårlinan ur bilen. Jag hade sett både en hund gå in och fyra hundar komma ut på samma ställe som spåret började, därför selade jag på Iris precis vid bilen och började sedan gå mot spåret utan att säga någonting. Iris svängde in från stigen där spåret gick in och när vi hade gått kanske 30-40 m så var jag säker på att Iris verkligen gick i spåret och inte letade hundlukt, stannade och startade därifrån.

Jag kom som vanligt inte riktigt i håg var jag hade gått och tillät Iris att visa vägen och nöjde mig med min egen halvkoll där bak i spårlinan. Alla fyra sakerna (en proffspinne, tre leksaker) fick jag in och jag påstår att Iris kan spåra. Börjar bli dags att vi låter någon annan gå spåren åt oss.

Efter det körde vi lite sök. Senast Iris gjorde det var nog i slutet på september om jag inte missminner mig. Jag kan alltså inte påstå att vi har någon särskilt kontinuitet i vår sökträning.

Målet för dagen blev därför att få Iris att skallmarkera när hon hittade figgen och skälla tills jag kom ut till dem. Det gick finemang. Det som gick lite sämre var att Iris på samtliga skick är väldigt högervriden, så det blir något vi får försöka träna lite på; rakare skick.

När Iris hade kört klart var det dags för lilla Kira att köra. En fjäderlätt dobermann som springer väldigt fort och skäller väldigt bra när hon hittar en!

Nöjda och glada lämnade vi sedan skogen för att åka till Söderåsens BK och träna lydnad. (Fast vi tog en liten fika först).

Jag visade de andra vad Iris brukar vara dålig på och Iris uppvisade upp samma hopp och pip som vanligt i början. Vi fick jättebra feedback och det är så bra att ha två par ögon som kan hjälpa en att se det man själv inte ser eller tänkt på.

När vi tränat en stund kom även Kira ut på planen och vi fick vara lite störning till dem. Det fixade Kira finemang. Jag la in Iris i bilen och ägnade den sista stunden åt att fota Kira när hon tränade med husse.
1kira5jan13
2kira5jan13
3kira5jan13

Efter det åkte vi hem till Kiras hus och jag blev bjuden på mer fika innan Iris och jag åkte hemåt igen. Precis när kom hem till Lina (som varit ute på långpromenad med husse under dagen) hörde Nemos husse av sig och undrade om vi ville ses.

Dagen slutade alltså med att vi fick besök av Nemo! Flickorna var väl som vanligt inte så jätteimponerade över att han var här och ville ha deras ben eller sprang runt och bara var glad men de låg mest och vilade under tiden ändå. Det var vi människor som gullade med, lekte och pratade om och med honom.

Vi tog en gruppbild på gänget innan de åkte hem igen. Vi enades om att det var en rätt talande bild.
gang5jan13

Bästa lördagen på länge, önskar att alla lördagar kunde spenderas på detta sätt!

Brunt besök i buren

I dag träffade vi vår nya kompis som vill ha en dobermann igen. Eftersom han skulle komma och hälsa på så frågade jag Hachi och hans matte om de också ville komma. Vi bestämde att vi skulle träffas i Lund.

Sen slumpade sig så att jag fick en kommentar sent i går kväll här på bloggen från Sara som bor i Lund, har dobermann och gärna ville träffa andra med dobermann. Så passande, självklart föreslog jag att hon också skulle komma!

Med andra ord var det tre dobermann och fyra personer som träffades i dag för att tränade lite och prata mycket i snålblåsten.

Hachi hade lite svårt att koncentrera sig med alla hundarna och nya stället han var på. Däremot är han så söt och testar gärna att lägga sig lite då och då när han inte riktigt vet vad han ska göra så jag tycker bara att han är gullig ändå även när han studsar som mest.

Iris som inte har tränat på så länge var väldigt glad, väldigt ivrig och med andra ord inte så samlad. Därför passade jag på att träna henne mycket lös och utnyttjade det faktum att det var lite andra hundar där. Vi gick även ner till agiltyhindren och kollade om Iris kom ihåg, det gjorde hon! Hon sprang långt slalom och var uppe på alla balanshinder. Agility är skoj!

Saras hund var lite av ett popcorn. Glad, hoppig och voffade till lite här och lite där. Eftersom de hade tagit bussen till träningen lånade Iris (motvilligt) ut ena burhalvan till honom.
3jan13
Efter ett par timmar tog vi den dobermannintresserade med oss hem och ägnade resten av dagen och kvällen åt att äta pannkakor, prata hund, flyg och musik (jag stod för hundpratet och husse trilskades med att prata flygplan och musik, jag har dålig pli på honom). En bra hunddag!

Iris visar

Iris kan ibland upptäcka bollar eller ben som hamnat under soffa eller säng och vill få fatt på dem. Om jag då säger åt henne att visa så går hon fram till soffan/sängen, puttar på stället med nosen, krafsar gärna till med tassen, lägger sig ner och tittar på mig. En rätt tydlig markering.

Häromdagen satt jag i soffan och åt ett äpple och Iris ville väldigt gärna smaka (hon börjar tro att all frukt är hennes frukt) men det fick hon inte. En stund senare började hon gå runt här i rummet och pipa och jag kunde inte fatta vad det var som var fel. Till slut testade jag med att säga visa och då gick hon rätt fram till köksbordet, la upp framtassarna på bordet, duttade med nosen på de äpplen som låg på fruktfatet, tog ner tassarna och la sig på golvet och tittade på mig. Iris ville ett äpple, så enkelt var det.

Ser hon sin boll genom fönstret ligga där ute på altanen så visar hon gärna det genom att slå med tassen på fönstret och pipa samtidigt men när jag ber henne visa så gör hon en ordentlig dunk på rutan och lägger sig med kontakt.

rutan2012Däremot fattade jag inte vad Iris ville den kvällen då Hachi var här och hälsade på och hon upprepade gånger gick fram till ett av fönstren i vardagsrummet och donkade till på rutan men det inte fanns något där ute. När jag bad henne visa så gick hon till hörnet, smällde med tassen på rutan och la sig ner.

Bilden här till höger har jag tagit i dag men då var det helt svart ute men när jag bad henne visa la hon sig i riktning mot murgrönan där på bilden.

Jag släppte ut Iris och hon sprang runt till baksidan men kom inte tillbaka med någon boll eller annat i munnen. Jag stirrade ut i mörkret men såg ingen boll, inget ben, inget. Jag trodde att Iris fått för sig att en av bollarna låg kvar där ute så jag tog fram hennes bollar för att hon verkligen skulle fatta att vi inte glömt någon där ute. Ändå gick det inte många minuter innan Iris var där och slog på rutan med tassen och tittade ut i mörkret.

När Hachi hade åkt hem stod jag inte ut längre, jag satte på mig skorna och jackan och så gick vi ut i regnet och jag sa åt Iris att visa. Hon gick raka vägen fram till tujahäcken (som ligger rakt bakom murgrönan och altanplanket hon hon visat mot tidigare) satte nosen mot backen och la sig ner på det blöta gräset och tittade på mig.

För att få veta vad det var hon markerade så skulle vi bli tvungna att gå in i grannens trädgård och stoppa näsan i tujahäcken. Vilket vi gjorde. På med koppel och ut på gatan och in i grannens trädgård. När vi närmade oss det rätta stället i häcken sa jag varsågod åt Iris, hon dök rätt in i häcken och ut kom hon med ett gammalt ben!

Plötsligt kom jag i håg att vi lekte lite med ett halvt ben i snön för några veckor sedan som jag råkade kasta över staketet och som försvann in i häcken/snön. Benet var alldeles blött, svullet och mjukt. Jag kunde veckla upp det som var kvar av benet och lägga det platt på bordet bredvid ett likadant ben.
bena2012
Det är inte första gången jag sagt åt Iris att hon har haft fel och det visat sig vara precis tvärtom. När ska jag fatta att hunden aldrig har fel?

Allt det här får mig att bli lite sugen på att börja köra mer letaövningar här inne. Se om Iris kan visa mig även sånt som hon inte vill ha. Det var länge sedan sist nu.

Två dobermann på rymmen

nyarsdobermann12-13 Efterlysningarna på facebook i dag är många. Stackars vovvar som sprungit bort i panik på nyårsafton!

Inte mindre än två dobermann här i Skåne verkar ha rymt hemifrån.

Den enda är upphittad och den andra saknas. Jag hoppades att den efterlysta hunden var samma som den upphittade men tyvärr så verkar det röra sig om två olika vovvar. (Enligt uppgifter på facebook i alla fall)

Jag har bara kopierat rakt av från facebook, tyvärr finns det inte bild på den ena hunden.

Hoppas att de hittar hem båda två!

Uppdatering kl 18:30! Den upphittade dobermannpojken är hemma hos sin husse igen!

Uppdatering kl 18:57 När jag satt i bilen på väg ut för att hjälpa till att leta (kittad till tänderna med pannlampa, reflexer, hundgodisar och extra koppel!) så plingade det till på fb om att den kuperade hanen också blivit hittad! Hurra!

Ett gott nytt år!

Nyårsafton strax före tolvslaget. Man vet att man är ägare till rädd hund när man gläds mest åt att det regnar ute, man tänder upp varenda lampa i hela huset och volymen på tv:n är på pensionärsvolym.

Nu har vi bara en rädd hund och det är ju Lina. Den andra sprang runt och firade nyår med glad hatt på skallen och svansen på topp.
nyar12.1
Hon tuggade ben i korgen och vi busade lite. Märkligt nog lät Iris lilla festhatten sitta kvar på huvudet, hon var nog den av oss som var på bäst kalashumör också.
nyar12.3
Under tiden låg Lina i soffan med husse och hade det riktigt bra faktiskt. Det smällde nästan inte alls ute och vi tittade på Skansens nyårsfirande och Carola brände av lite gamla dängor. (Lägg märke till nyårsfiraren i bakgrunden, hon hade verkligen den där hatten på sig!)
nyar12.4
nyar12.2 Tio minuter i tolv placerades Lina bakom köksbänken (minst fönster där) avskild med kompostgaller så hon inte kunde gå någonstans med ett märgben. På själva tolvslaget fick hon sin middag, lite smarrigt färskfoder.

Allt under tiden som datorn jag nu står vid här vid diskbänken spelade musik på hög volym. Gick utmärkt!

Det enda som faktiskt blev lite tokigt var att vi bara hade ett märgben. Vår lilla nyårsfirare blängde bakom kompostgallret och ställde sig väldigt frågande till varför världen plötsligt blev så orättvis.

Hoppas att alla andra husdjur klarade den här kvällen lika bra som vi! Hoppas även att alla tvåbeningar haft en bra nyårsafton och att vi alla har ett superår att se fram emot! Nyårskram till alla som läser detta inlägg!