Ibland får jag frågan hur länge jag velat ha dobermann. Det är en bra fråga då svaret enligt mig är ”så länge jag kan minnas”.
Ibland har jag skyllt på serien Magnum PI och jag vet helt säkert att jag hade en bild på en dobermann uppklistrad på väggen när jag var liten. Den där bilden var ett vykort som satt i en kalender och det var bara dobermannbilden som sparades och sattes upp. Jag minns även att jag vid ett tillfälle när jag hade stuckit mig på något i fingret skrev mitt namn i blod på baksidan av vykortet.
Kan ni fatta hur glad och förvånad jag blev i dag när jag rensade i en stor kartong med gamla foton och hittade vykortet!? Komplett med blod och allt (även om det bleknat något under åren).
Detta måste helt klart vara mitt äldsta dobermannminne som jag har, jag gissar att bilden är 30 år gammal. Är det bara jag som vetat så här länge?
Det är jättekul att hitta gamla grejer! :D
Ja och särskilt såna här guldklimpar! :))