Det bor en kille här i närheten som har två små, små hundar. Blandningar mellan chihuahua/dvärgpinscher. En tik och en hane. Jättegosiga! Den lille hanhunden saknar helt självinsikt om sin egen storlek och är totalt orädd av sig. Så när vi mötte dem på kvällspromenaden så frågade jag om det gick bra att de hälsade på varandra, sen väntade jag på att husse sa "J.." sen släppte jag Linas koppel. Man har nämligen begränsad tid på sig innan Lina börjar skälla, och jag orkade inte lyssna på henne just då.
Lina la sig ner på frambenen och svansen riktigt snurrade runt i rumpan på henne! Lilla tiken är bara några månader och tyckte att Lina var aningen för stor att gosa med, men den lille killhunden var kung! När han tyckte att Lina kom för nära och störde honom i hans viktiga nosning av diverse grässtrån och potentiella kissplatser så skällde han ut Lina efter noter! Jag blir full i skratt när en chihuahua skäller, men Lina studsade bakåt och blev lite rädd för den bestämde lille typen. Jättekul!
Jag satte mig ner på huk och snackade lite med hundarna. Plötsligt studsar lill-killen upp på min min ärm på dunjackan, vidare upp på axeln, står där med full balans i någon sekund och hoppar sedan ner samma väg igen. Han använde mig som utkikstorn eller nåt! Så varken kan eller får Lina göra och det kändes väldigt "cirkus-trix"! Kul hundar.
Det tråkiga är att de inte lär sig. Tänk vad bra det vore om de förknippade sno mat med att hammna hos veterinären :)