Det här med att vara med valp och behöva göra saker. Bästa och jobbigaste lösningen; följa med! Och då jätteskönt att bo i Stockholm där möjligheten väldigt ofta finns att kunna plocka med sina fyrbenta.
Har ju även gjort det här så mycket nu att det är en vana och trampar på som vanligt och glider in i de butiker jag brukar, men så är det ju något som inte riktigt är som vanligt. Jag har ju inte min lydiga Anna med full hjärnkapacitet i kopplet utan nästan hjärnlösa Asta. Den lilla busiga valpen som man behöver passa på nästan hela tiden. Att hon inte sätter sig fast i någon tants kappa, välter saker, är i vägen eller liknande. Det är mycket fart och lite hjärna, men man får ju skratta (och bli svettig).
Nu är hon inte helt galen jämt utan kan bete sig riktigt fint också och ibland fäller hon ned sin lilla bak och då är jag snabbt där med en gotta och ett bra, duktig tjej!
I kassan på Arken Zoo var det som att hjärnan helt och hållet checkade ut. Visst är det härligt att de är pigga och framåt, men ibland kan hon väl vara den där valpen som bara tittar? Inte hoppar, gör lekinviter, klättrar på alla och snurrar runt i kopplet. Fina är att hon fortfarande kommer undan med sin hjärnlöshet. Vi får se hur många kilon till det varar innan skratten byts ut mot sura munnar haha!
Vi tog ett varv i Gallerian (krysset på kartan) där hon ibland fick för sig att börja göra lekinviter mot utvalda människor. Hon är en liten clown! Efter att ha gått ut för kisspaus gick vi in igen. Valde ut ett fik där jag beställde en kaffe medan Asta efter en stund somnade bredvid mig på min jacka. 
Vi tog kvällståget och skulle ha varit framme på Centralen strax före midnatt, men eftersom det som oftast alltid strular med SJ vart vi en timme försenade. Jätteroligt med en icke rumsren valp… Vilket visserligen gick bra. Inget kiss på tåget, hon var inte brydd och kunde sova och somna om efter att hon vaknat och varit vaken.
Asta och Sally
