I går var jag ute och sprang med Iris. Det var jättevarmt ute och både Iris och jag flåsade lite extra. När vi närmade oss havet satte jag runkeepern på paus och så försökte vi ta oss ner till vattnet på enklaste sätt. Tji fick vi, ca 10-15 meter från strandkanten tog det stopp bakom ett stort staket med taggtråd on top.
Iris som var lös skuttade längs staketet och undrade samma sak som jag, varför? Vi tryckte vår näsa och nos mot staketet en stund, lite svalkade det i alla fall, innan vi erkände oss besegrade och satte på runkeepern igen och fortsatte springa. (Nästa gång ska vi hitta ner till vattnet!)
På hemvägen sprang vi ikapp två personer med en rottweiler som var på väg till sitt lilla IPO-spår de hade lagt en bit fram. När jag närmade mig och insåg att de inte hade lagt märke till oss sa jag typ ”Här kommer jag med hund!” Jag har aldrig sett någon hoppa så högt som snubben som gick ytterst. Deras hund reagerade nog minst av alla! Iris reagerade när han hoppade högt och klämde ur sig ett voff.
När vi vände och sprang tillbaka höll hunden på att gå sitt spår, såg fint ut. Rottisen släppte inte fokus på spåret, Iris kollade bara nyfiket men sa inget.
När vi kom hem hade vi sprungit 13,85 km.
I dag var det Linas tur och vi hade lite bättre väder, det var svalt och molnigt ute. Vi tog en kortare sväng genom skogen. Rundan blev 4,45 km.
Lina passade på att skälla på en tjock duva vi såg i spåret, men när vi passerade hjorthägnet och självaste Bambi gick där inne nöjde hon sig med att glo lite. Hon prioriterar konstigt.
När vi kom hem fotade jag henne. Hon står och spanar efter vad jag misstänker var igelkotten som bor här i krokarna. Som ni ser har hon fått bära sin egen bajspåse också, det händer bara när vi springer, jag har inte fickor nog att hålla i hennes saker då.
Jag känner mig nöjd med 18,3 km på två dagar. Önskar jag kunde springa oftare med hundarna. Typ varje dag men sånt flås har jag inte just nu. Skönt är det att alltid ha en pigg kompis med sig i spåret i alla fall.
