Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 595 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 603 Klickerträning – Livet med dobermann

Musen på bänken och lite snurr

I dag har vi varit på klubben och tränat Iris och jag. När vi kom dit var vi nästan helt själva, bara något enstaka ekigpage på planen längst bort. Jag tog därför bästa platsen; framför speglarna.

lillemusen Hade tänkt till vad och hur jag skulle träna och hade därför inte någon boll/leksak i fickan. Istället fick Iris pipis-mus stå på bänken som extern belöning och sen fick Iris springa och ta den när hon fick varsågod. Pipisen såg glad och nöjd ut med det.

När vi tränat en stund kom en glad boxer med matte och började träna på samma plan som vi. Båda hundarna var jätteduktiga och jag hade inte kunnat tänka mig en bättre hund som störning. (Dessutom gillar jag boxrar).

Jag baklängeskedjade och avslutade med hoppet innan Iris fick springa och hämta lille musen på bänken. Som mest körde jag inkallningen, ställandet och hoppet men de flesta gångerna körde jag slutet på eller delar av någon av momenten följt av hoppet.

Vi klickertränade även vidare på en bättre position och nu när Iris hamnat lite längre bak har jag upptäckt att det är mycket lättare att följa med mig när jag snurrar runt lite på stället.

En lustig hatt

Låt oss säga att du har en lustig hatt modell plommonstop hemma.

Ett plommonstop som får dig att dra på smilbanden och tänka på Dupontarna varje gång du ser det men som samtidigt inte är en leksak utan något som en farfar en gång haft på sig. Vars gyllene insida med initialer och märke är något du känner att du vill vara rädd om.

Om du sedan en längre tid drömt om att få sätta det på huvudet på din galna hund bara för att du tror det hade blivit en rolig bild men samtidigt vet att den galna hunden gjort slarvsylta av både midsommarkransar och tomteluvor tidigare foto-sittningar, vad gör du?

Svaret är givetvis att du tar fram klickern och håller tummarna för att din galna hund äntligen blivit lite klickerklok!

Du får givetvis vara beredd på vissa mindre bakslag och att det inte blir riktigt som du tänkt dig direkt.


Ge inte upp! Med lite tålamod och några klick-och-belöning senare sitter du där med en tjusig hund i tjusig hatt som sitter helt still med farfars plommonstop på huvudet!

Iris och klickern kan visst

I kväll var det kursdags igen, klick-klick!

När instruktören sa att vi skulle klicka när hunden självmant och utan att vi sa något växlade mellan sitt, ligg och stå tänkte jag faktiskt ”Detta kommer inte att gå” men jag är glad att säga att det gjorde det visst!

Det räckte att jag hittade ett sätt att stå på med händerna lite slappt framför magen så fattade Iris att hon inte skulle in till min vänstra sida. Sen tog det inte lång tid innan hon växlade så fint mellan sitt och ligg och (när jag väntade ut henne lite) stå.

Däremot är det svårt att vara matte tycker jag. Min mun vill hjälpa henne och säga kommandon. Jag vill berömma och prata med henne, särskilt när jag vet att hon redan kan eller hur man nu ska uttrycka det. Rent psykologiskt dock för Iris verkade då inte ha några problem med övningen!

När jag väntade ut henne så började hon pipa lite men fortsatte testa att växla mellan sitt och ligg med samma fokus på mig hela tiden. Det är väldigt kul och intressant att få sina ”detta kommer inte att gå”-tankar motbevisade så där. Nyttigt.

Den här gången hann jag även vara med på teorin efter träningspasset. (Förra veckan var jag tvungen att åka och jobba så jag fick åka efter halva tiden.) Som vanligt är det nästan lika lärorikt att bara sitta och lyssna på vad de andra kursdeltagarna frågar om och tänker.

Viktigast av allt, jag köpte BK-fika! Det är banne mig bara i hundsammanhang som jag äter chokladboll så där!

Inget prat, bara klick

Iris och jag började på kurs i onsdags. Tävlingslydnadskurs klicker.

Kul att gå kurs, se en massa andra hundar igen. Kul att testa något nytt, även om jag klickat båda hundarna så har jag aldrig går kurs i det så här.

På första kurstillfället skulle vi försöka klicka hunden till utgångsposition. Iris blev ställd av att jag bara stod där och väntade ut henne utan att säga något. Vad ville jag? Själv tyckte jag att det var märkligt att inte säga något till hunden, jag är van att berömma med rösten, prata med Iris, ge kommandon.

Hade förväntat mig att Iris skulle bryta ut i frustrationsstuds med tillhörande ljud men näe, hon var rätt tyst faktiskt.

Hon satt mest och stirrade på mig (synd det inte var en kontaktövning). Testade att pendla mellan ligg och sitt men verkade ovillig att släppa ögonkontakten med mig, dvs hon stannade helst framför mig.

I dag testade vi här hemma och då snurrade Iris in i fotposition direkt, utan att jag sa ett knyst precis som på kursen. Plötsligt kunde jag lägga fokus på att bara klicka en rak och rätt position. Massor med klick och godisar som flög genom luften blev det.

Ska bli intressant att se hur hon beter sig när vi åker till klubben nästa gång, hur platsberoende det är vad hon väljer att göra då. Nu övar vi liten stund här hemma varje dag så jag hoppas att hon har hajjat tills nästa gång vi åker dit!

Den galna stunden precis innan

I går satt jag i soffan och tänkte på att jag aldrig försökt lära Iris krypa. Fick ett infall, reste mig ur soffan, gick och hämtade klickern. Iris följde nyfiket efter.

Iris är varken särskilt klickerklok eller klickertränad men hon vet att klickern är klickern och inte vilken plastbit som helst. När jag dessutom rotade fram en liten frolic eller två då var Iris förväntan så hög att hon inte kunde hålla tassarna på golvet utan var tvungen att hoppstudsa med mig tillbaka in i vardagsrummet samtidigt som hon försökte hålla Lina på avstånd. (Lina måste bort från frolicarna!)

Med klickern i ena handen och en frolic i andra var det så dags att försöka klura ut; hur få liten svart hund på bästa sätt att förstå att hon ska krypa? Under tiden gummibollade Iris runt mina fötter.

Sitt.

Braaa sitt Iris.

Ligg.

Braaaa ligg Iris.

Nu då? Varför tänker jag inte efter före?! Stön. Tänka fort, tänka fort! Iris vet att mattes hand ibland funkar som targetplatta och att man ska sätta nosen på den, vi testar.

Iris är smart och Iris är lättlärd men just här infinner sig stunden. Den lilla galna stunden precis innan hunden fattar vad det är matte klickar för. Då Iris som är full av energi inte förstår, testar allt och ligger på en sån nivå av stress att när hon gör rätt upplöser klicket allt hon precis gjorde. Iris flyger upp, hoppar efter mer godis, skäller, gnyr, studsar!

Vi börjar om. Ligg. Ut med handen som target och Iris sätter dit nosen. Jag testar omedelbart att vänta ut henne en liten sekund till och Iris frustration tar över direkt, varför klickar inte matte fast jag gör rätt? Ljud, hopp, frustration.

En gång till. Ligg. Handen framför nosen och Iris sträcker fram huvudet för att nå handen, hon skjuter ifrån lite med baken för att nå. Braaaa Iris, klick och frolic! Hopp och studs och glädje, Iris vet vad hon ska göra nu.

Vi övar några gånger till på mattan i vardagsrummet den lilla galna stunden är borta. Nu ska vi lära oss krypa.

Svårtränat!

Det händer något konstigt här hemma just nu. Efter att häromdagen ha tränat med Lina på burkbanan testade jag med Iris och det blev bara pannkaka.

Jag är van vid Linas lugna söksätt och gulliga nosmarkeringar med tasskrafs. Jag använder klickern när jag tränar.

När Iris skulle träna så blev hon frustrerad när hon inte riktigt fattade vad matte ville direkt. Samtidigt var hon så klicker-känslig och jag så långsam/dålig med tajmingen att hon snappade upp helt fel saker.

Som tur var så har jag filmat alla pass vi gjort de senaste tre dagarna så jag har kunnat se mina misstag. Bl a att jag klickade när Iris slickade på en burk och vips så hade jag en hund som slickmarkerade. Även hennes läggande klickade jag bort några gånger.

Filmen visar bara en bråkdel med lite snabba klipp från de senaste tre dagarna. Ibland är Iris klockren, ibland vimsar hon till det helt. Och allt är mitt fel.

Har ägnat mycket tid åt att fundera och titta på filmerna. Fått planera träningen mer i detalj. Exakt vad vill jag att hon ska göra och exakt vad vill jag belöna? Det är väldigt nyttigt men samtidigt känns det väldigt ovant att känna att Lina är den duktigaste hunden just nu när det gäller träning.