Det är väldigt intressant att sitta och kolla bakåt i bloggen om mina egna tankar och hur mycket jag lärt mig under hundresans gång! Nu nyss satt jag och kollade igenom vad jag skrivit om dobermannavel eftersom det varit uppe på tapeten nyligen och jag hittar fyra inlägg (finns säkert fler men jag har inte läst igenom hela bloggen) som jag har skrivit som berör ämnet;
- Avel i nov 2007 när jag började sitta och titta på stamtavlor och upptäckte att i en del stamtavlor är det banne mig samma hundar överallt oavsett vilken hund det gäller. Jag tycker att det var läskigt då och jag tycker att det är läskigt nu också. Inlägget fick också rätt stora konsekvenser då Linas uppfödare blev skitförbannad och jag därmed tröttnade på henne.
- Kenneltips? skrev jag i sept 2008. Varför jag sällan eller aldrig ger någon tips på eller uttalar mig om vilken kennel som är bra eller dålig eller varför.
- Jag funderar på skit i feb 2009. Ett inlägg jag skrev när jag bara var trött på allt och som egentligen inte är så kreativt, jag behövde skriva av mig bara. Inlägget är egentligen bara intressant för att så många uppfödare och hanhundsägare tog åt sig och jag fick långa förbannade mail från folk som bara visste att det var deras hund/ar jag tänkte på. Uppfödare bad sina valpköpare fråga mig om det var just deras kennel de menade. Skämmande många tog åt sig med andra ord.
- Lina och Iris stamtavlor mars 2009. Om överanvändningen av en del hanhundar.
Så vad är det jag menar när jag skriver ”bajsig avel” (visste inte ens själv att jag använt det uttrycket så mycket här på bloggen innan Susanne ställde en fråga om det häromdagen)?
Mitt svar blir någon slags mix av de fyra ovan nämnda inläggen. Att den linjeavel som alla pratar om och påstår sig behärska inte sker på det sättet som den borde. Det tas inte in nytt blod, det avlas vidare på samma! Ibland känns det som uppfödare inte använder de bästa hundarna i sin avel utan de hundarna de råkar ha hemma, vare sig de hundarna har vuxit upp och blivit bra eller dåliga. Eller som Emelie brukar utropa; Måste alla som har en tik hemma avla på den?!
Jag tycker att överanvändningen av hanhundar utan någon som helst utvärdering av kullarna är under all kritik. När det gäller just detta vill jag extra noga trycka på att jag inte tycker att en överanvänd hane nödvändigtvis är en dålig hane, tvärtom. Det kan vara världens bästa hund. Men rent genetiskt och sjukdomsmässigt är det en katastrof och det ska uppfödarna ta åt sig av, inte valpköparna.
Det är för övrigt ett stort mysterium för mig, varför man som valpköpare liksom blir ett med kenneln eller med aveln och att all kritik som riktas mot den tas som personlig kritik. Jag kör en BMW men det skulle ju aldrig falla mig in att bli vansinnig på alla som kritiserar biljätten för att göra dåliga bilar eller vara arg på dem som köper bil av annat märke. Det läggs för stor vikt vid kennelprefix tror jag minsann.
Jag ogillar också hur uppfödare parar hundar som helt saknar mental utvärdering och endast har en lång radda utställningsmeriter. Ibland inte ens det… Jag vet att hundar som lyckats i utställningsringen kan var lika bra eller bättre än de som bara tränas i bruks men att som uppfödare visa så lite intresse för att att hunden funkar mentalt och går att jobba med när det är en bruksras vi talar om… Sorry, men det är helt underkänt enligt mig. Jag saknar fokus på bruksdelen av vår bruksras. Den ska kunna brukas!
För att inte tala om att det avlas på hundar som har uppenbara hälsobrister i stamtavlan! Det verkar räcka att avelsdjuren har hd A och sen får kullsyskonen ha hur kassa höfter de vill? Hur tänker man då? En dobermann ska hålla och leva länge ju.
Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst men det känns inte som några nyheter det jag skriver och jag har ju redan tagit upp det i tidigare inlägg. Dessutom är det rätt basic saker. Jag är fortfarande tokigt dålig på vilka stammar som lämnat cardio och kortlivade hundar t ex. Vad jag själv tycker vet jag ju dessutom redan. Så nu frågar jag er;
Vad tycker ni är bajsig avel?