13 Jul
2006

Kennelbesök

Read More »

8 Jul
2006

Stockholm vs Katrineholm

De senaste dagarna har vi varit i Katrineholm och hälsat på min mamma. Katrineholm skiljer sig från Stockholm på fler sätt än invånarantalet och den gnälliga dialekten…

I Katrineholm finns en ovanligt stor zoo-affär som vi givetvis var tvungna att besöka, både för att Lina hade behov av lite mer magvänligt foder för sin lilla mage och för att det skulle köpas ett nytt halsband. Konstaterar rätt snabbt att Linas vanliga foder kostar nästan 100 kronor mindre än här i Stockholm. Kollade på ett halsband i Lidingö centrum förra veckan, de ville ha strax över hundralappen för ett vanligt länkhalsband. Köpte ett i Katrineholm för 64 kronor. Tänker ju inte börja släpa med mig 15-kilossäckar med foder på tåget hem varje gång jag besöker min mamma, men jag tänker passa på att shoppa allt annat när jag är där! Är man snål student så är man, dessutom var flickorna som jobbade i butiken väldigt glada och trevllga och sånt ska belönas med konsumtion. En kvinna som var i butiken för att köpa hundfoder undrade om Lina var en jakthund. Detta säger mig att rasen inte är så vanlig i stan eller att hon hade noll koll.

För Stockholm är hyfsat dobermanntätt, de är inte direkt vanliga men jag och Lina har mött 10 stycken på Gärdet och här på Lidingö de senaste tre månaderna. Alla dessa har varit trevliga hundar. Jag flyttade visserligen från Katrineholm efter studenten -95 och har efter det endast gjort kortare gästspel i stan, men jag vågar påstå att stan inte är så dobermanntät. De få dobermann jag känner till från tiden jag bodde där var bångstyriga rackare och delvis livsfarliga. Hela Katrineholm visste vem ”killen med den galna dobermannen” var. Hunden bet flera personer, en av mina bästa kompisars mamma blev biten i handen, och när den attackerade en cyklist skrevs det om den i tidningen. Det är kanske bara en känsla jag har, men när jag går med Lina i Katrineholm så känns det som om hon anses vara livsfarlig hon också. När vi skulle ta tåget hem igår skällde Lina ut en liten brun hund på tågstationen och då lät hon lite galen hon också, så det kan hända att vi gav stans dobermann-rädda lite vatten på sin kvarn precis innan vi lämnade stället. Dåligt.

Annars tror jag att Lina trivdes i Katrineholm. Hon har varit ute på mammas tomt hela dagarna och vilat på gräset, mest i skuggan, i värmen som varit. När det blivit lite svalare på kvällarna så har Lina gått med sin nya 15-meters långlina efter sig och nosat på kottar och tallbarr i skogen.
8juli06
Lina hittar lite skugga och svalka från den varma solen under en bänk.

4 Jul
2006

Lina dålig i magen

När Lina slutade löpa nu till helgen (äntligen!) så uppkom ett nytt litet problem. Lina blev dålig i magen. Om detta har något samband har jag ingen som helst aning om. Jag vet dock att hon bara ätit vanlig hundmat och inget annat. Natten mellan söndag och måndag väckte Lina oss inte mindre än sju gånger och ville gå ut. Jag låg där i sängen och tänkte ”Jävla hund, go ahead, bajsa på golvet jag orkar inte gå ut en gång till” men sen går man ju ut i alla fall och tycker mest synd om henne och inte om sig själv, erkänner att hon är duktig som väcker oss och säger till.

Måndag morgon ringde jag veterinären och sa att jag skulle komma in till dem och köpa några tabletter samt att Lina skulle fasta och sedan börja med magvänlig diet i form av kokt ris och kokt fisk några dagar. Så jag åkte och köpte piller, Canikur.

På tunnelbanan hem satt jag och läste i Canikur-foldern jag fick med mig. Tuggabletterna äts av 97% av alla stora hundar, bra. Jag läser igenom alla OBS!-en, om hunden inte dricker eller om den får påverkat allmäntillstånd så ska veterinär kontaktas. Plötsligt blir jag alldeles kall i magen, tänk om Lina har fått försämrat allmäntillstånd under tiden jag varit borta? Bäst att ringa Magnus som är hemma med henne. Hon är som vanligt, ligger och sover i korgen. Kan ändå inte låta bli att börja tänka i skräckversion av allt. Plötsligt tänker jag på det faktum att Lina kommer att dö en dag. Får total ångest, vill bara hem och klappa min hund!

Väl hemma igen så knaprar hon utan problem i sig tre Canikurtabletter. De är i lillfingersstorlek så det är ju tur att 97% av hundarna gillar dem. Lina känns som en liten, liten hund. En liten som inte klarar sig själv och som man måste ta hand om extra, extra noga. Kanske som en pudel eller en bichon frisé. (De kan säkert vara jättetuffa men jag tycker de ser lite extra hjälplösa ut.) Jag känner ett behov av att klappa min Lina extra mycket och att prata väldigt snällt och uppmuntrande till henne. Vill helst ligga i korgen med henne, men låter bli.

Jag har skrivit det förr, jag kommer att bli en neurotisk småbarnsförälder.
4juli06
Mitt korviga lillfinger och Canikur

2 Jul
2006

Kvällspromenad

Lina, jag och husse Magnus tog kvällspromenad nere vid vattnet idag. Trevligt, Lina kikade efter många måsar och lite änder.

Lina och Magnus på klipporna

1 Jul
2006

Kvällspromenad

Lina, jag och husse Magnus tog kvällspromenad nere vid vattnet idag. Trevligt, Lina kikade efter många måsar och lite änder.
IMG_2506
Lina och Magnus på klipporna.
IMG_2515

30 Jun
2006

Allvarliga saker

Att alla inte kan hålla sams i kennel-världen är oturligt och icke önskvärt, men samtidigt inte så ovanligt antar jag, en viss konkurrens råder ju mellan uppfödarna.

Men om dessa uppfödare och så kallade vänner av rasen för ett ögonblick påstår att den sandlådenivå som just nu dominerar diverse forum är saklig debatt som på något sätt bidrar till någon slags kvalitetsförbättring, kan jag bara beklaga och rycka på axlarna att just rasen dobermann drabbats av dessa individer. (Det finns undantag tack och lov!)

När dessa människor väljer att dra in mig och min hund, genom att yttra sig om mig som valpköpare eller när jag som idag får ett privat mail från en person vid namn Linnea Svenman (vem fan är det?!) med en massa bifogade bilder och länkar, då blir jag vansinnig!

Vill jag ha information eller bli delaktig i fortsättningen så kommer jag att kontakta den personen privat och be om det! Tills dess vill jag bli lämnad ifred. I denna fråga har jag nolltolerans.

Man ska vara snäll.

Följ dobermannlivet på:

Livet med dobermann gillar:

Taggar

Search

Arkiv

Senaste kommentarer

   Beat diabetes   Diabetes diet