Iris har aldrig gillat kloklippning.
Den svarta hunden förvandlas till en tjutande Chewbacca-tusenfoting som sprattlar med alla benen när det är dags att klippa klorna på framtassarna.
Ett tag gick det lite bättre när hon fick stå upp och vi klippte men numera är det bara en bättre startposition för att rymma. Vi är tillbaka på att hon måste ligga på sidan när jag klipper.
Ändå lyssnar knäppskallen när jag säger åt henne att komma tillbaka även om hon vet att hon kommer tillbaka för att bli klopklippt. Snäll, lydig eller bara korkad?
Lika synd om henne som det är vid klippningen, lika kul är det att springa runt med kloklippen i munnen efteråt. —>
Varje gång jag klippt Iris klor och klipper Linas och hon ligger där så snällt och tycker synd om sig själv och bara väntar på att det ska vara klart så är Lina min favvohund i hela världen!