I dag bestämde jag mig för att lära Iris backa. Dvs ställa henne framför mig och få henne att gå rakt bakåt.
Testade till och med om Lina kom ihåg hur man gjorde och med löfte om en godbit backade hon genom halva rummet! Hur lätt som helst alltså.
Iris däremot hon testade bara de två saker som brukar vara rätt när jag står framför henne; skälla och skifta mellan positionerna sitt-ligg-stå. När hon inte skällde för att hon trodde att det var rätt så skällde hon av frustration över att inte fatta vad jag ville.
Dessutom är hon så himla turbo att man liksom får viska nej och ja och bra till henne. Försöka vara lugn när hon spinner iväg.
Tog några tomma flyttkartonger till hjälp. Ställde upp dem på varsin sida om henne för att förstärka det smala utrymmet mellan där hon skulle backa. Som om Iris skulle bry sig om att hon dundrar in i tomma flyttkartonger, hur tänkte jag!?
Suckade lite och sneglade på en flyttkartong. Fick ett infall att försöka få henne att ställa sig i kartongen istället, såg någon som tränade detta med sin dobermann för några veckor sedan på facebook.
Öppnade flyttlådan och pekade ner i kartongen och sa åt henne att hoppa ner i kartongen. Iris gasade över, under, runt och in i kartongen! Allt på en gång. Jag stod bara tyst tills hon plötsligt hamnade med alla fyra benen i lådan och klickade snabbt som ögat. Åh så kul, detta måste filmas tänkte jag! Inför försök nummer två var jag alltså beredd med mobilkameran och det är försök 2 och 3 som jag filmade:
Åååååååååååhh va fasen! Varför fattade du det där så fort hunden? Backa går inte men kartongen det går plättlätt!
Kände mig hånad av en flyttkartong och slutade öva på att backa för dagen. Nytt försök i morgon.
