En blogg som handlar om hund, hundträning och hundliv!
I filmen Resident Evil försöker några zoombie-dobermann äta upp stackars lilla Milla Jovovich. Asläskiga djur och så här ser den scenen ut i filmen.
I går var det någon på facebok som tipsade om hur de gjorde den scenen. Lille gullehunden när den blir sminkad, den beter sig precis som Lina…
Det verkar som att dobbeforum är tillbaka! Nu på ny adress www.dobbeforum.se.
Hoppas att det är kvar för att stanna, jag har saknat det även om jag inte varit lika aktivt som jag var förr. Hela forumet har ju lugnat sig på senare år och det kanske är bra, när jag först blev medlem var det nästan för aktivt och det stormade väldigt mycket.
Har ni saknat forumet?
Vi har börjat träna lite stegförflyttningar här hemma på mattan framför spegeln. Iris kan bakåt och höger men vänster är fortfarande lite trixigt och vi hamnar ur position båda två.
Iris pratar rätt mycket när hon flyttar sig bakåt, i dag kände jag att det börjar bli dags att göra sig av med ljudet så jag la henne ner när hon ylade. Direkt efter var hon nästan helt tyst så nu fortsätter vi på den tysta linjen.
Ser som vanligt en massa fel nu när jag ser det på film men just därför är det så bra att filma. Det enda felet jag gör med flit är att jag belönar när hon sätter sig rätt efter att jag korrigerat in henne rakt, jag gillar att visa henne hur bra det är att sitta rätt.
Vet inte hur hunden ska röra sig för att det ska ge perfekta poäng på tävling eller riktigt hur långt man flyttar sig i tävlingssituationen, nu vill jag bara kunna se mig själv i spegeln hela tiden så jag slipper lockas att titta ner på Iris när vi övar.
På hundforumet vovve finns en rätt bra grej där man kan leta upp hundbadplatser, träningsområden, rastplatser m.m. på Sverigekartan. Nedan ser ni hur Skåne ser ut på kartan, flest pluppar över Lund.
I dag zoomade jag in Lund och konstaterade att det ligger väldigt många rastgårdar där. Bestämde mig för att göra en utflykt med vovvarna och åkte dit för att kika närmare på två av dem. Har rödmarkerat dem på kartan här till höger.
Parkerade bilen på lämpligt ställe och började gå mot den första av de två rastgårdarna. Gick förbi dagis, skolor och massa radhus och lägenheter. Själva rastgården låg inte exakt där vovve-kartan sa att den skulle ligga men den var inte svår att hitta ändå.
Rastgården var tom så jag släppte in båda hundarna direkt och så inspekterade vi stället. Det var bra höjd på staketet runt rastgården men båda grindarna var lite trasiga och den ena stod dessutom öppen när vi gick in, Iris var på väg ut när jag nejjade, kallade tillbaka och drog igen den så gott det gick. Fanns flera bänkar att sitta på och en del träd.
När båda hundarna nosat på det som de skulle nosa på och jag hade tränat lite med Iris så gick vi vidare mot nästa rastgård.
Visade sig att den andra var ca 3-4 gånger så stor som den första. Den låg dessutom lite mer för sig själv. När vi kom gåendes längs staketet fick vi ett varmt mottagande av en golden som skällde och sprang längs staketet inne i rastgården.
Hans matte befann sig i andra änden av rastgården och istället för att gå in valde jag att gå ett varv runt den. Iris hittade en skatt, en gammal trasig fotboll, längs gångvägen. Det låg en äng lägligt precis där hon hittade den så var det ju lika bra att köra lite uppletande med bollen! Iris fick sitta kvar/ligga kvar på kanten av ängen och Lina och jag gick ut och släppte den på lite olika ställen. 
När Lina och jag hade gömt den åt henne några gånger lämnade vi bollen bakom oss till nästa lyckliga hund och gick in i rastgården.
Här kunde hundarna springa och jag passade på att öva inkallningar med dem båda. Lina försökte få goldenkillen och hans äldre hundkompis att leka men det var lönlöst. De bara tittade på Lina. Med Iris passade jag på att öva på att hon inte skulle bry sig om de andra två hundarna alls, gick skitbra!
Vill ni leta upp egna ställen på vovves hundkarta klicka här.
Äntligen kom det lite snö på mitt vita hus och gjorde allt runt omkring vitt också! Som jag har längtat!
Inte så mycket snö att man kunde åka skidor på det men tillräckligt för att det skulle bli pulkafest på tomten med grannens barn och Iris som drog pulkan och var vild! (Hon blev galet uppskruvad av att dra med selen på sig!) Pulkaspår och hundspår kors och tvärs över hela vår tomt.
Båda hundarna går som myrslokar i backen, tydligen måste man nosa mer noga nu när alla lukter fryst fast i gräsmattan. Mina älskade små snö-snokar.
När de hade nosat färdigt frågade Iris Lina om hon ville leka…
…och tänk att det ville hon! Snökrokodiler med stora munnar och många tänder.
I helgen hade vi besök av ett par som är sugna på att skaffa dobermann och ville träffa mina djur för att få sig lite mer uppfattning om rasen.
En stund innan de kom hit kom jag plötsligt på att mötet med mina kanske skulle få dem att aldrig vilja se en dobermann igen, hjälp!
När de väl var här hann jag inte tänka så mycket mer på det för Lina tog över så fort de hade klivit in genom dörren.
Hon har absolut ingen som helst skam i kroppen den hunden. Hon går fram och sträcker fram huvudet och hoppas på att bli klappad. Hjälper inte det lutar hon sig lite på personen ifråga. Om inte det funkar du lägger hon upp en tass i knät på dem eller puttar till dem med nosen tills hon får som hon vill.
Hennes knep gick hem och hon blev klappad, kliad och beundrad under tiden som vi satt i soffan och pratade dobermann i några timmar.
Att vi hade någon med genuint dobermannintresse i huset var solklart, rätt var det var satt en av gästerna på golvet för att få vara närmare hundarna. Lina såg sin chans direkt och backade upp med rumpan och satte sig i knät på honom. Jag kan inte säga vem som tyckte om vem mest där men jag kan säga att Lina var väldigt nöjd i alla fall!
När även Iris, som egentligen skiter i vem vi har på besök bara hon får vara med matte, hoppade ner från soffan och gick fram till honom där han satt på golvet med Lina och slickade honom i örat önskade jag att jag hade haft kameran till hands…
Jag tror minsann att Lina och Iris klarade sin uppgift rätt så bra, nu är det bara att hålla tummarna att de hittar en bra valp också och blir en av oss.
Sist när jag skulle springa med Iris kände jag mig inte helt hundra så jag sprang bara lilla rundan på 4-5 km. När det var dags för ny löptur var det alltså Linas tur att följa med och vi tog den långa rundan tillsammans.
Lina är en dröm att springa med, hon bara lufsar med och ser nöjd ut. Håller sig så fint vid sidan om mig hela tiden att jag knappt behövde tänka på att hon var med. Kunde fokusera helt på löpningen.
Plötsligt började jag känna efter, vilken hand är kopplet skönast att hålla i, vänster eller höger hand? Hur långt koppel är bästa att ha? Är det kanske skönare att ha henne springandes på höger sida istället för vänster? Och hur känns det egentligen i mitt knä nu när jag bara kan rulla på i steget, har jag inte lite ont ändå? Hur trött är jag egentligen? Vilket tempo håller vi förresten, ska inte runkeepertanten säga något snart? Orkar jag sringa så här fort hela rundan?
Det är ju SKITJOBBIGT att springa med hund som bara är där och som är kopplad hela rundan! Man har ju tid att tänka på precis allt från om högerskon inte är knuten lika hårt som vänsterskon till vad man ska äta när man kommer hem.
Det var nästan lite skönt när en lös pudel kom springade mot oss på den allra sista kilometern. Jag fick ropa lite neeej så tanten som ägde pudeln skulle märka att någon hände bakom hennes rygg. Jag fick övertyga Lina om att vi inte var på väg rakt mot pudeln utan skulle hålla höger förbi. I några lyckliga sekunder tänkte jag inte på något annat än hund istället för hur att känna efter hur trött jag var.
En mil på 63 min blev det och det känns som att jag snart springer milen på under 60 min.
Jag minns inte hur jag hittade till Nicoles blogg eller inlägget hon hade skrivit i september förra året men när jag läste blev jag arg! Jag citerar:
Rätt vad det är står en dobermann mitt ute i åkern…
Då förstår jag vad mannen LÅNGT där borta skriker på…
Hunden får syn på mig och jag hinner inte reagera förrän den kommer springande (och skällande) emot mig med världens fart…
Som bekant är jag LIVRÄDD för lösa hundar (oavsett storlek) och jag vet inte vad jag ska göra då jag i bakgrunden fortfarande hör mannen skrika.
Jag tog min tomma dramatenkärra och slog till hunden med den… Jag vet inte var jag fick varken mod eller kraft ifrån, från rädslan tror jag…
En olycka att hund som är lös springer fram kan ju hända alla men är man hundrädd så spelar det ju ingen roll om hunden är snäll eller dum i det läget och då gäller det ju att som hundägare ta sitt ansvar.
Därför fick fortsättningen på historien mig att se rött och bli riktigt förbannad då dobermannägaren gick ifatt och började skrika och hota med att nästa gång skulle han se till att hunden bet henne! (Blogginlägget i sin helhet kan ni läsa HÄR.)
Dagen efter möter Nickole hundägare igen och denna gång slutar det med att polisen kommer. Jag gillar polisens agerande och att de tog saken på allvar och stöttade Nicole, läs mer om det HÄR.
Hunden har alltså synts till i Tullinge i Stockholm och nu den 18 januari skriver Nicole så här på sin blogg:
I morse var dobermannägaren ute på åkern igen.
Jag har sett honom nästan dagligen sedan incidenten och polisanmälan trots att han inte ens bor i området…
Jag var som tur var en bit ifrån honom när jag ser följande…
En kvinna kommer gående MOT honom och hunden på gångvägen, de kanske var 20 meter från varandra.
Istället för att KOPPLA sin hund så kastar han en leksak till hunden MOT kvinnan så hunden springer som en galning för att hämta leksaken.
Hur dum i huvudet får man bli?
Vi har även ett hunddagis som går samma runda som han varje dag, jag bara väntar på att det kommer att hända någonting…
Det är dobermannägare som denna som sätter vår ras på kvällspressens löpsedlar och pajjar för alla oss andra och jag är så otroligt ledsen för Nicoles skull och för alla andra som antagligen råkat ut (och kommer att råka ut) för denna hundägare.
För det spelar ingen roll hur snäll hund man har, att hota en hundräddtjej med att man ska få hunden att bita henne nästa gång… Jag skäms för att denna människa har dobermann!
Iris har aldrig gillat kloklippning.
Den svarta hunden förvandlas till en tjutande Chewbacca-tusenfoting som sprattlar med alla benen när det är dags att klippa klorna på framtassarna.
Ett tag gick det lite bättre när hon fick stå upp och vi klippte men numera är det bara en bättre startposition för att rymma. Vi är tillbaka på att hon måste ligga på sidan när jag klipper.
Ändå lyssnar knäppskallen när jag säger åt henne att komma tillbaka även om hon vet att hon kommer tillbaka för att bli klopklippt. Snäll, lydig eller bara korkad?
Lika synd om henne som det är vid klippningen, lika kul är det att springa runt med kloklippen i munnen efteråt. —>
Varje gång jag klippt Iris klor och klipper Linas och hon ligger där så snällt och tycker synd om sig själv och bara väntar på att det ska vara klart så är Lina min favvohund i hela världen!
För några veckor sedan bloggade jag om köksbordsregler och hur våra hundar beter sig kring matbordet när vi äter.
Nu är det dags att visa hur det ser ut när vovvarna ska äta. Man får vad man tränar och jag vill att det ska vara lugn och ro när det är dags att dela ut färskfodret.
Fick Iris bestämma skulle Lina inte få någon mat alls. Fick hon skulle hon nog jaga bort Lina helt och aldrig låta henne komma i närheten av maten. Hon började visa rätt tydliga tecken på detta redan som valp och även om hon nu är över tre år och vi aldrig har tillåtit det så märks det fortfarande på Iris.
Frågar man om de vill ha mat eller så fort Iris förstår att det är mat på g så flyger hon upp men bara för att springa först mot Lina och säga voff (vilket jag fritt översatt från hundspråk till; stick det är mest min mat!) innan hon rusar vidare till matskålarna.
Iris är med andra ord först till matskålarna varje gång och väl där ska hon lägga sig med huvudet i golvet. Lina håller sig lite i bakgrunden tills Iris ligger still av gammal vana men sen brukar hon smyga närmare. Ibland provocerar jag Iris genom att ge Lina en liten matbit innan också.
Filmade proceduren i dag vid frukostskålen;
En del dagar kan Iris inte låta bli att fräsa till extra högt på Lina på sin väg mot matskålarna. Då lägger jag henne direkt platt ner på golvet och så går Lina och jag bort till matskålarna utan Iris. La några kulor som plingade ner i skålarna i dag för att testa Iris och visa er.
Skulle hon Iris av någon anledning resa sig eller ha några som helst åsikter om något när hon ligger vid matsålarna då öppnar jag ytterdörren och puttar ut henne och stänger dörren. Sen släpper jag in henne igen när jag sagt varsågod till Lina.
Hur går det till hemma hos er när det är matdags för hudnarna?