Som jag skrev om tidigare så testar flickorna Sund Hundmat just nu. På veckomenyn står ”köttben” och i dag var det dags för det.
De får benen lite halvfrysta och det tar rätt lång tid för hundarna att äta upp benet. Eftersom det är snöigt och kallt ute får de benen inomhus. Eftersom benen är bloddiga och slabbiga får de inte äta var de vill utan de får hålla sig på golvet i hallen.
Inga problem tyckte Lina som käkade sitt ben, tugg-tugg-tugg på en gammal filt.
Men Iris tyckte inte att det var ok. Iris gillar att ha saker i munnen och bära runt på dem. Iris ville vara i soffan och fick hon inte det ville hon vara i gästsängen eller springa upp till vår säng. Jag fick sätta upp kompostgaller ut till hallen för att hon inte skulle vara överallt med sin dyrgrip.
Iris stod bakom kompostgallret och blängde med benet i munnen och försökte se miserabel ut.
Det funkade, jag tog bort gallret och sen hade vi en lång genomgång om att hon fick hålla sig där hon var. Iris verkade nöjd, började tugga på sitt köttben, jag återgick till mitt.
Efter några minuter smög en tigerliknande svart skugga lååångsamt över vardagsrumsgolvet. IRIS!! Skuggan vände snabbt om tillbaka till hallen och anvisad köttplats. Så där höll vi på tills Lina 45 minuter senare hade ätit upp sitt ben. Då fick Iris plötsligt benro och kunde lägga sig ner och äta upp resten utan att röra på sig från hallen.
Livet med dobermann i ett nötskal (eller köttben).