En av våra grannar har en jättestor tomt, gigantisk. På tomten har han anlagt en parkliknande trädgård som är så mycket att ta hand om att halva delen till största delen vuxit igen. Tänk hälften park, hälften djungel.
Rådjuren älskar att vara inne på hans tomt. De knaprar och förstör samtidigt som de står säkra bakom det höga staketet som går runt alltihop. Det är en obesvarad kärlek från grannens sida och vid några tillfällen har jag hjälpt honom att schasa bort rådjuren genom att ta en promenad i koppel med Lina. Vi går ett varv på den djungellika delen av tomten och är det några rådjur där så har de försvunnit innan vi ens fått syn på dem. Skutt över höga staketet på ett visst ställe där det inte är riktigt lika högt.
Den fina delen av tomten och den som är lite mer som en djungel är dessutom separerade ifrån varandra med bland annat ett lägre staket, ett växthus och annat. Det är en smalare gång på 15-20 m som förbinder de två med varandra. När vi konstaterat att det är rådjurfritt har Lina därför fått springa runt och nosa lite i djungelbuskarna. Hon känner ju alltid på lukten att rådjuren varit där och nosar överallt.
I dag var det ett rådjur inne på tomten igen och grannen undrade om jag kunde komma in med Lina. I koppel gick vi ner till djubgeldelen och Lina stretade i kopplet, det märktes tydlig att ett rådjur varit där precis. Vi gick ett varv och inte minsta prassel eller rassel i buskarna. Det var tomt på rådjur.
Lina ville absolut lukta under en buske och jag släppte kopplet för att slippa följa med in bland grenarna. Då plötsligt hände det för plötsligt sköt hon iväg som en kanonkula. Helt tyst i full fart sprang hon från djungelbuskarna på den lilla stigen och bort till parksidan av tomten.
Jag sprang efter direkt men var inte så orolig eftersom allt är inhägnat ändå. Jag trodde bara att Lina fått spring i benen av all doft och tog en runda. Det var först när ett rådjur kom ut från några buskar längst ner i änden på tomten med Lina hack i klöv som jag kände mig stressad på riktig. (I efterhand förstår jag att Lina måste ha sett rådjuret skymta genom staketet där längst nere i andra änden av tomten)
Lina knappade även in på rådjuret och precis när de passerade mig högg Lina rådjuret i luddet där bak och jag såg min hund rusa förbi med vad som såg ut som ett tomteskägg.
Hoppa ut lilla rådjuret och rädda dig från Lina!! Jag sprang efter så fort jag kunde med förhoppning att lyckas fånga Lina så fort som möjlig när rådjuret hoppat i säkerhet.
Någon sekund senare insåg jag att rådjuret inte visste var den kunde komma ut. Jag fick total panik i hela kroppen. Jag bara skrek rätt ut och gjorde allt jag kunde för att försöka få stopp på Lina vilket var helt omöjligt på den stora ytan full av djungelbuskar.
Husse hörde mig och fattade direkt att det var dags att komma springandes. Iris tolkade situationen likadant och klättrade en osannolik väg över staketet. Husse upptäckte det och hann få stopp på Iris ute på gatan, låste in henne i huset och gjorde ett nytt försök att komma till undsättning. Iris lyckades ta sig ut direkt och husse hann aldrig annat än att få stopp på Iris när tumultet pågick.
Inne i djungeln fortsatte Linas jakt tills det rådjuret snubblade och föll omkull. Rådjuret skrek och det var ett så läskigt ljud men det var nu jag äntligen fick stopp på helvetet. Lina såg förvånad ut när rådjuret plötsligt bara låg där. Jag sprang fram och tog Linas koppel och slet bort henne. Jag har aldrig varit så nära ett vilt rådjur och jag kommer aldrig glömma hur det såg ut när det låg och skrek.
Det kändes som det sista hände i slowmotion och jag tänkte bara på rådjuret hela tiden. Jag kunde inte se några synliga skador på rådjuret, Lina hade inget blod runt eller i munnen ( den var öppen och tungan ute).
Rådjuret reste sig och studsade några steg bort men stannade vad som kändes som en evighet innan de försvann in bland buskarna.
Vad har vi gjort? minns jag att jag sa till grannen som också sprungit efter.
Vi bestämde oss för att försöka hitta rådjuret igen. Var det skadat? Hur mycket?
Vi letade och letade men nu verkade rådjuret ha hittat ett ställe att hoppa över staketet och fly. Det var borta.
Husse hann se det precis innan det försvann och ingen av oss såg någon skada på rådjuret.
Resten av dagen tänkte jag bara på händelsen om och om igen. Djurplågeri och strikt hundägaransvar har ekat i huvudet på mig. Sånt här får inte hända och det var helt och hållet mitt fel.
