För tillfället är det mycket prat om avel i cyberrymden (ett finare sätt för att säga att nu känns det stökigt på vissa håll).
Just nu har jag svårt att se om detta i sin förlängning ska leda till vettig debatt, dvs att frågor tas upp till ytan och reds ut och att så många som möjligt förhoppningsvis kanske tänker till och tycker till eller att det bara blir pannkaka av alltihop och man inte lyssnar på vad den andra sidan har att säga egentligen utan bara tar fram näbbarna och klorna direkt.
Just nu tycks det vara näbbarna och klorna som dominerar. Samtidigt så vet jag också att många som har vettiga åsikter och kan mycket sitter där hemma framför sin dator men låter bli att delta i det hela just p g a de där näbbarna och klorna. Det är synd tycker jag.
Internet, forum och bloggar är ju nämligen ett utmärkt sätt att lyfta fram åsikter och tankar och klokheter. Någon skrev på facebook i dag att ”man kanske skulle starta en blogg” (i sammanhanget helt oviktigt vem) men jag önskar ändå ibland att ALLA startade en! Pang bom rakt på, ut med skiten! Våga stå för, skriv ner vad du tänker, varför du tänker så osv.
Fatta så mycket svar vi skulle kunna få och frågor vi skulle kunna ställa till varandra! Kanske skulle åsikter inte bli så känsliga saker då? Kanske skulle det bli mindre dramatiskt när någon stod för sin åsikt eller ens vågade ha en?
För det är nämligen plättlätt att sitta och gapa i slutna sällskap men inte lika lätt att plutta ner sina ärliga tankar i text utan att två dagar senare radera det man skrivit för att man plötsligt får mothugg eller någon annan tycker på annat sätt.
Själv välkomnar jag att folk säger vad det tycker bara man gör det på ett ok sätt. Att man står för vem man är till att börja med. Att man håller sig till saken.
För länge sedan, närmare bestämt 2008, skrev jag ett inlägg där jag sa att jag inte ger kenneltips. Inlägget går att läsa här. Där har jag faktiskt ändrat på mig kan jag säga. Lite då och då så hör ju folk nämligen av sig och vill ha tips om valpköp och där har jag faktiskt börjat säga lite mer vad jag tycker nu. (Givetvis med hänsyn till stamtavlor, hälsa och meriter och inte vem som har kenneln.)
Däremot vill (i ärlighetens namn är det mer korrekt att använda ordet vågar) jag fortfarande inte blogga om valpkullar som jag tycker är bra respektive mindre bra för där VET jag att många genast hade kallat det för häxjakt och personangrepp och det hade slutat med att jag fick ett alldeles eget häxbrev hur noga jag än hade varit med att hålla mig till fakta.
Försäljning av bilar, kylskåp och allt annat i världen går det nämligen att tycka till om och sätta betyg på, men avel där får man inte ha en åsikt eller tycka till utan att först bevisa att man är god nog att ha en åsikt. Vilket genast resulterar i följdfrågan; vem är god nog? Vem är det man ska fråga fint om man har tillåtelse att få ha en offentlig åsikt om avel?
Heja Madde!!
Jag tycker – som jag sagt förut – att det är jättebra att det finns såna som du som vågar lyfta fram de här frågorna och informera oss som inte är lika insatta!!! Tycker att det är fruktansvärt att aveln på vissa håll fortfarande ser ut som den gör, men så ligger vi långt ifrån en frisk dobbis oxå…. Finns te x ingen anledning att avla på så unga hanar som det görs idag, speciellt inte när de redan har sjukdom i släkten. Uscha. 8O
Avel är verkligen en svår och känslig fråga! Det är lätt att fördöma, svårare att hylla, och en utgår ju alltid ifrån sina egna preferenser om vilken typ av hund en kan tänka sig att köpa. Däremot så har jag åsikter om specifika hur specifika uppfödare bedriver sin avel, och det skyltar jag inte med på bloggen. Dels för att undvika smutskastning, för det kan faktiskt vara så att jag inte har all information för att kunna fördöma eller hylla någon. Det kan jag dock göra face-to-face så att säga, eller per mail. Om jag har sakliga grunder och kan argumentera för mig har jag dock inte problem med att rekommendera en uppfödare eller avråda från en. Men då vill jag kunna svara på frågan varför jag gör det.
Du brukar vara saklig och inte hänga ut människor i onödan. Åsikter tycker jag att vi alla är berättigade till, men vi kan uttrycka dem på olika sätt, tex är uthängning av en specifik uppfödare med osakliga argument inget som framställer en själv i god dager direkt.
Säger som jag brukar; stå på dig! ;)
Ja det är inte lätt det här, men jag avel inte! Var inne och läste på dobbeforum och då säger Theres
”Det positiva (mitt i allt elände…) är väl att folk har fått upp ögonen för hur pass vanligt hjärtfel är hos vår underbara ras och att presumtiva valpköpare blir mer medvetna om vad de köper för hund.”
Och det är kanske den vägen man får gå, att ”man” som köpare ställer krav och inte köper av de som avlar hej vilt och på så viss måste även de skärpa sig!
Ser att jag skrev konstigt
”Ja det är inte lätt det här med avel inte”
ska det stå!
Du är klok! :) Själv tycker jag också det skulle vara intressant att höra debatter om valpkullar osv för man skulle lära sig väldigt mycket på att läsa hur folk tänker. Då skulle också uppfödarna till dessa kullar få säga hur de har tänkt när de gjort kullen och få chans att stå för beslutet och kanske få andra att förstå, även om nog åsikter går mycket i sär.
Att prata om specifika uppfödare eller kennlar håller inte. Ju längre tid en kennel har funnits desto fler misstag går det att hitta om man anstränger sig. Dessutom sitter jag inte och tittar bakåt; det är det man gör här och nu som räknas.
Problemet är att folk så lätt växlar över till att ta det personligt när det kommer till avel. Ett exempel på det (som jag skrivit om tidigare) är när jag skrev om att jag tyckte att hanhundsägaren också har ett stort ansvar i aveln och att man inte ska avla på sjuka hanar, då jag fick svar i form av arga mail från FLERA hanhundsägare som var upprörda över att jag hängde ut just deras hund på bloggen…
När jag skriver om avel gör jag det i generella termer och håller mig till att skriva om de rekommendationer som Svenska dobermannklubben har tagit fram.
Att jag ibland skriver om avelsfrågor har inget eller väldigt lite att göra med att jag tror att uppfödarna kommer att ändra på sig för min skull. Det är främst till nya valpköpare och nybörjare, som jag själv var för inte så länge sedan, jag riktar mig. För deras skull kan jag tjata om avel hur länge som helst.
Jag ser också ett problem med det här att allt som på något sätt kan tolkas som kritik ska tas via mail till bara den personen det gäller och ingen annan. Ord som ”häxjakt” och ”smutskastning” används flititgt för att utmåla sig själv som offer och därmed skifta fokus från själva avelsfrågan. En uppfödare måste kunna stå för sin avel utan att gå i spinn.
Samtidigt vill jag noga poängtera att det bara är några få som tycks ta åt sig av mina allmänna ordalag. Vissa blir till och med så upprörda att de bestraffar mig för vad andra har skrivit.
Detta sänder fruktansvärda signaler till valpköpare och medlemmar i SDK om att man varken får yttra sig, tycka eller berätta. Du får bara tycka till om avel om du kan bevisa att du har fött upp hundar längre än den du kritiserar. Som ny ska du inte säga ett skit oavsett hur påläst du är. Du får inte skriva på din blogg eller hemsida om de brister eller sjukdomar din hund har – då hänger du ut uppfödaren! (Här kan jag en skrämmande mängd exempel på uppfödare som i hotfull ton gjort klart för valpköparen att ”detta är du tyst om” när hunden visat sig vara sjuk, ha dött, ha brister osv).
Sist men inte minst så är jag faktiskt stolt över att skriva vad jag tycker så att alla kan se och läsa. Jag skriver inte en sak här och en annan på facebook där bara utvalda vänner kan läsa.
Om en allmän diskussion om avel kan såra så mycket, hur tror ni då att era ord känns när de riktar sig direkt till mig som person? Blir det skillnad när alla kan läsa vad ni tycker på facebook bara för att jag inte kan läsa det direkt utan får höra dem bakvägen?
Kom på en sak till. Jag har lagt till de inlägg jag skrivit om Avel här på nya bloggen. Hittar jag fler så ska jag lägga till dem också så klart. Men så sparar jag alla lite tid som vill veta hur mycket tid och ”negativ” energi jag egentligen lägger på det och vad jag faktiskt skrivit.
Kika här; http://www.galjar.se/?tag=avel
måste bara fråga, hur det gick med Lina & Iris dcm test? hur lång tid tar det innan man får svar?
vart kan man beställa sånt kit? hur pålitligt är svaret vet du?
:mrgreen:
Testet som skickades till USA har vi lyckats spåra till att de lämnades till unversitetet ett visst datum men sen verkar det inte ha hänt mer! Kanske var det fel på våra svabbisar eller så orkade de inte analysera mera? Ingen aning. Har försökt skicka mail men ej fått svar.
Efter det har Lina varit hos Jens Häggström och gjort ultraljud och holter. Det väntar jag svar på.