I dag var vi i Lund och tränade tillsammans med några andra glada dobermannägare. Iris och jag var först på plats av oss i dobermannligan. Det verkade vara kurs i rallylydnad en bit bort på planen så vi passade på att börja med att träna platsen med den lilla störningen. Det gick bra förutom att det kom oljud ur nosen på Iris.
En kort stund därefter dök först Eva upp, Eva hade alla vovvarna med sig idag. Marina och valpen Dixie kom efter det, Dixie hade vuxit en massa och var glad, nyfiken och duktig!
Sist men inte minst kom Linda och hon började med att träna sin tik Doriz. Doriz tyckte att det var galet kul att vara på nytt ställe och hade bråttom fram till oss andra. Hon skuttade framåt och ville skälla av glädje, hennes matte var inne på en lite annan linje men de tog sig sakta men säkert in på planen. För att underlätta något för dem tog Iris och jag paus från lydnadsträningen och gick bort till agilityhindren och hade skoj en stund. Iris tycker att det är roligt!
När vi gick tillbaka igen hade Doriz känt av gräsmattan och Iris och jag började träna lydnad igen. Jag tränade en stund framför speglarna, vi tränade på hoppet och några av de andra momenten i lydnadsklass ett. När vi körde apporteringen fick jag några bra tips från Marina och sen tog jag även hjälp av henne med lite bakgrundsprat/kommendering eftersom Iris brukar bli så störd av det. Det gick bra.
Marina bytte hund och tränade Bianca en stund, de har ett föredömligt sammarbete när de tränar. Det ser fint, lugnt och samlat ut.
Även Linda bytte hund och tränade med sin hane Isak, jag körde lite ”tandvisningsövning” med honom. Först ville han hellre pussas än sitta still men sen var han jätteduktig.
Eva tränade rally med två hundar och lydnad med hunden Selma, jag kommenderade dem och det reagerade Iris på, voff-voff. Störning på köpet för Selma som skötte sig utmärkt. Selma övade apportering med vår apport och kanske viktigast av allt; Eva och jag körde platsliggning med Selma och Iris.
Eftersom Selma är en gul hund som Iris aldrig legat bredvid förut så var jag beredd att ställa mig i kopplets längd om det krävdes (vi kör babysteps och viktigast är att alltid lyckas). Så fort vi hade lagt hundarna och jag ställt mig framför Iris kände jag att det inte var några konstigheter och backade bakåt i jämnhöjd med Eva. Marina och Linda pratade/tränade lite vid sidan av under tiden så det blev lagom ljud och aktivitet runt om. Vet inte hur länge de låg 1-2 minuter kanske och efteråt var jag väldigt glad.
Ungefär så här såg det ut i dag. Bra gäng på sex dobermann, en tanthund och en gul hund! Som bonus hade Linda med sig gott T i termos som värmde gott i gråvädret.
