Tomt med en massa lövträd är kul på våren, vackert på sommaren och lite mindre kul på hösten när hängrännorna svämmar över av alla löven.
Efter promenaden med hundarna i dag hämtade jag stegen och började rensa rännorna. Det sprätte murkna löv och skröfs åt alla håll. Obehagligt, tyckte Lina och höll sig undan.
Iris försökte fånga löven när de trillade ner tills hon fick en stor blaffa blött rakt i skallen. Då hämtade hon sin boll istället och tyckte att vi kunde leka med den.
Plötsligt började det smälla på avstånd. Först trodde jag att det var någon som sköt raketer men det var ju ljust ute så det var nog någon som pangade med vapen, jag såg några bilar på andra sidan fälten där ljuden kom i från. Vad det än var som smällde så ville Lina gå in.
När Lina är inne och hör att det smäller vill Lina gå ut. När Lina är ute och hör att det smäller vill hon gå in. Oavsett så öppnar hon dörrar på vägen. Alltså öppnade jag ytterdörren så fick Lina själv välja var det kändes bäst. Hon valde inne.
Iris brydde sig inte om att det smällde, hon var mer bekymrad över att jag var stod på stegen och gjorde något utan henne. Hon tyckte att jag skulle fokusera på henne och bollen. Hon försökte få uppmärksamheten genom att först vara söt, sen jobbig, sen lydig.
Precis när Lina kände att hon kunde tänka sig att vara ute en stund igen hade jag tömt en stor vattenkanna med vatten i hängrännan för att skölja igenom hela systemet. Först hände inget, sen hände inget, sen kom alla löv och såndant som fastnat i stupröret tillsammans med allt vattnet på en gång.
Fi fan, sa Lina och gick in och la sig i korgen. Vad var det där och kan du göra det igen?! sa Iris som helt hade glömt bort sin boll och totalfokuserade på stuprännan.
