Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 621 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 629 Livet med dobermann – Sida 94 – En blogg som handlar om hund, hundträning och hundliv!

Inlägg

Publicerat

Kurs platsliggning och pang bom

Vi tävlade på morgonen i tisdags, samma kväll började vi en ny kurs på klubben. Platsliggningskurs. Det känns som att det ligger väldigt rätt i tiden för oss.

Iris fick en plats längst ute på kanten vid första kurstillfället och det passade oss perfekt. Jag släpper allt jag tror att Iris kan eller borde kunna och börjar om från noll nu med platsen.

Efter att kursen var slut knatade vi bort till planen bredvid och jag lekte lite med Iris. Kastade hennes lilla favvogrej framför henne så hon fick hoppa upp och fånga. Plötsligt hör jag hur någon vrålar på en hund, en av våra kurskamrater som befinner sig på budföringsavstånd bestämmer sig plötsligt för att göra just en budföring, fast till Iris.

Allt gick så fort och jag hann inte reagera mer än att jag försökte få Iris uppmärksamhet en gång genom att kalla på henne. Lönlöst, hon var mållåst på hunden som kom i full speed. Iris stod bara still och tittade på hunden tills den var några meter ifrån, då släppte hon leksaken i munnen och sen sa det pang bom när hunden brakade rätt in i Iris. Iris skallade till men mer hann jag inte uppfatta innan båda hundarna stod där lika förvånade. Iris undrade vad fan den gjorde där och hunden som kommit springade såg förvånad ut att de inte skulle leka med Iris grej, hunden vände omedelbums tillbaka till matte och kvar stod Iris som vägrade släppa den med blicken.

Jag tog leksaken och drog mig ner mot klubbens tredje plan och sprallade loss rejält med Iris, allt för att hon skulle glömma hunden helt. Iris glömde fort och ville leka och var nöjd igen!

Själv var jag bara glad att Iris inte startade slagsmål när hunden kom så där. Hon verkar undvika bråk ända in i det sista även om hon är rätt tuff för övrigt. Ur ren platsliggningssynpunkt känns det väldigt bra faktiskt.

Publicerat

Katta-kratta-strof-tävling

I går tävlade vi lydnadsklass ett som sagt. Såg det som en koll på var vi ligger sedan sist. Det har tränats för lite och för sällan.

Jag som inte brukar vara speciellt nervös inför tävling höll på att avlida innan platsen! Iris skällde på en av hundarna som gick förbi innan vi skulle in på planen och det kändes som att alla tyckte att min dobermann var äcklig och farlig. Iris låg längst ute på kanten och jag tyckte att matten till den lilla, lilla hunden som skulle ligga bredvid henne tittade nervöst och snett på Iris.

När jag lämnade Iris bakom mig höll jag på att dö och på två röda sekunder hörde jag hur Iris kom gående bakom mig. Visst, vi har inte övat plats med andra hundar så det är kanske lite ovant men jag är villig att sätta en peng på att Iris inte ligger kvar för att hon pejlar in mig DIRKET och kommer skyndades!

Fy så ledsen jag var, fy så dåligt det kändes. Tårarna brände i ögonen och när vi gick av planen skällde Iris till på domaren också som kom gåendes mot oss för att konstatera att det bidde en nolla. Han hörde att jag snörvlade till och frågade varför jag var ledsen.

Sen var det en lång stunds väntan eftersom vi var sista hund in. Bra, hade vi varit först in hade det blivit ännu mer pannkaka. Nu hann jag samla mig och konstatera att jag inte är nervös när jag ska in själv på planen, bara lite spänd förväntan innan liksom.

Väl inne på planen så gick tandvisningen hur bra som helst. Domaren var lugn och pratade lite med Iris, jag kände mig helt avslappnad.

Sen skulle det stegas linförighet. Iris undrade vad domaren, testledaren och den som skrev poängen gjorde på planen. Kanske inte så konstigt när vi blivit kommenderade en gång i år. Man får vad man tränar. På läggandet fick jag använda dubbelkommando för att hon skulle lägga sig men sen var hon tillbaka i matchen. Poängen blev därefter;

Platsliggande 0
Tandvisning 10
Linförighet 6
Läggande 6
Inkallande 8
Ställande 8
Apportering 10
Hopp över hinder 10
Helhetsintryck 9

Totalsumma; 125 poäng

Jag tar inte så allvarligt på själva tävlandet så, titlar och placeringar gör mig det samma. Det som är kul är att man har roligt ihop och att hunden vill vara med på noterna. När det då känns som att det är jag som förstör så känns det inte särkilt bra och mest orättvist mot Iris.

Publicerat

Lille dobermannkillen på besök!

I dag har vi fått besök av en liten kille. Han kom hem till vår trädgård och provsatt gräsmattan lite.

Han kollade vad Lina gjorde, hon kändes lite stor först men sen var hon rätt skoj ändå tanten…

Han låg på gräsmattan i solen och chillade och höll koll på vad Lina och Iris gjorde.

Han tyckte att Iris alla bollar och leksaker som låg ute på tomten var skojiga. Iris var ovanligt snäll och delade med sig av allt utom det hon kände för att ha just då.

Han kände sig som hemma och drack ur skålen som plötsligt såg gigantisk ut och hittade ett ben som han kunde knapra lite på.

Han tog time out och slocknade som ett litet ljus på altanen.

Han var mycket roligare att blogga om än den katastroftävling som Iris och jag gjorde i dag! Den får jag berätta mer om i morgon istället.

Publicerat

Läger!

Nu är Iris och jag hemma igen efter att ha tillbringat helgen i en stuga norr om Göteborg. Åtta dobermann och två staffar har tränat i skog och mark hela härliga och soliga lördagen och söndagen.

Iris kropp är skendräktig och hon ville inte leka med några av hundarna förutom sin mamma Jamaika som också var där.

I lördags började vi med att spåra. Annika och jag la spår där vi gick de första 20-30 metrarna tillsammans innan vi delade på oss och gick åt varsitt håll. Sedan möttes vi och korsade varandras spår på ett annat ställe lite längre bort.

Iris tog början utan problem men där spåren korsade varandra snurrade hon väldigt mycket hit och dit. Till slut satt spårlinan fast lite överallt och jag bad henne därför sätta sig så jag kunde reda upp snöret innan vi fortsatte.

Visade henne på spåret och hon satte av direkt, rakt över den bäck dit vi skulle. Bara det att spårlinan satt fortfarande fast lite, lite runt ett träd och precis när jag skulle skutta efter tog linan tvärstopp och jag hamnade med båda fötterna i bäcken, plums och blöta skor!

Iris hittade alla fem pinnarna och spårslutet som till hennes stora förvåning och glädje bestod av färskfoder!

I lunchpausen fick Iris premiärsimma i sjön. Jag ville inte lura ner henne genom att kasta en boll men när hon på eget bevåg gick ner i vattnet och simmade ett varv runt bryggan så fick hon simma efter lite bollar också. Iris fick även hämta några bollar som hamnade för långt ut för att de andra hundarna skulle hämta dem. Bollräddar-Iris.

På eftermiddagen körde vi uppletande. Iris fick leta upp fem saker i den första rutan som jag varit med och vallat. Det gick väldigt bra och hon jobbade fin-fint, jag fick in alla fem sakerna.
Vi körde ett uppletande till i en annan ruta något senare och då märkte jag att Iris var lite mer ofokuserad. Tydligen blir de lite trötta i skallen efter ett tag även om benen kan springa hur länge som helst…

På söndagen körde vi sök, eller ja alla utom Iris och jag. Vi tränade lite lydnad och bet i skyddsärmen istället.

Innan det var dags att åka hem passade jag på att ta lite familjebilder eftersom både Iris mamma och syster var med i helgen. Iris till vänster, mamma Jamika i mitten och syster Myra till höger.

Publicerat

Vi delar på oss

I helgen delar vi på oss. Lina stannar med husse och Iris följer med mig.

Iris och jag ska åka och träna tillsammans med några andra hundmänniskor och jag har valt att bara ta med en hund.

Det känns konstigt, som om jag sviker Lina. Även om jag vet att husse är ledig precis hela helgen, det ska bli fint väder och jag vet att Lina kommer att trivas alldeles ypperligt med att få all uppmärksamheten och tiden för sig själv.

Iris är ju alltid rätt glad men hon kommer nog också vara extra lycklig över att få all min uppmärksamhet hela helgen.

Även om jag vet att båda hundarna kommer att ha det jättebra så känner jag mig lite taskig ändå.

Kanske kan jag ringa hem på kvällarna och be husse hålla upp luren intill Linas öra så jag kan prata med henne och säga att jag inte glömt henne?

Aj äm matte pjosk-vekling.

Publicerat

Iris höjer mysfaktorn?

Iris är lite skendräktig. Bäddar gärna överallt så täcken, filtar, kuddar flyger. Det går inte att hitta den perfekta sängplatsen utan att pusta och stånka lite först.

I går när jag gick och la mig i sängen upptäckte jag att Iris låg där och sov i mörkret. Husse var borta över natten så Iris och jag hade hela sängen för oss själva.

När jag vaknade låg Iris och tittade på mig och var söt. Såg ut som hon väntade på att jag skulle vakna. Bakom henne låg en av husses strumpor som hon hade hämtat ur smutstvätten, inget nytt beteende vare sig hon är skendräktig eller ej.

…men så höjde jag blicken lite. Där på husses kudde låg min gamla, borde-ha-slängts-för-länge-sedan sko! Iris vet verkligen hur man gör det mysigt i sängen!

Publicerat

Min svarta skugga

I går jobbade jag natt. När jag kom hem sov jag några timmar innan jag gick upp, städade lite för att sedan åka och hämta pappa vid tåget.

På väg hem stannade vi vid en restaurang, jag åt mat och pappa fikade. Efter det åkte vi hem till de glada hundarna här hemma!

Efter några timmar började jag må illa. När husse kom hem ville jag inte röra mig en millimeter av rädsla för att göra illamåendet värre. De fick åka och handla utan mig.

När jag var ensam här hemma började jag kräkas. I samma sekund som jag började fick jag en svart skugga. Skuggan följde med upp för trappen och när jag parkerade mig själv på badrumsgolvet fanns skuggan där bredvid.

Jag satt och lutade mig mot kaklet i badrummet och väntade på att nästa kräkattack skulle komma. Kände en mjuk buff på benet och öppnade långsamt ögonen.

Där stod Lina. Den svarta skuggan. Hunden som aldrig går in frivilligt i badrummet om det inte åskar och blixtrar ute stod nu med hängande huvud inne i badrummet och tittade olyckligt på mig.

Min bästa, bästa Lina! Jag la handen på henne och det kändes tryggt att känna henne där. Hon stod still och rörde sig inte förrän husse kom hem igen och tog över.

Jag blev nerbäddad i sängen med en hink nedanför sängen. Den svarta skuggan hoppade upp i sängen och la sig vid mina fötter och där stannade hon hela natten.

Publicerat

Regnig trevlig dag

I dag har Iris och jag varit på rolig aktivitet med SDK Södra. Vi träffades på Storegård hundpark och gick tipspromenad, testade de olika banorna som finns där, grillade korv och sen var det medlemsmöte!

Tyvärr regnade det lite men det gjorde faktiskt inte så mycket. Det var många som kom och det var roligt att träffa alla!

Iris och jag började med att köra agility. Jag vågade inte bygga stor bana och köra mer än 4-5 hinder i taget, dels kände jag av mitt knä, dels var hindren blöta och jag ville inte riskera att Iris skulle flyga av balanshindret eller A-hindret i farten hon får upp. Så vi tog det lite lugnt med våra mått mätt.

Efter det körde vi flyball-banan. Det enda Iris gör fel är att hon tar ut bollen med nosen istället för att smälla till den där plattan med tassen som jag tror att hunden ska göra.

Sist av allt körde vi uppletande, jag gömde så svårt jag kunde och Iris letade som en tok.

När själva medlemsmötet skulle hållas fick Iris ligga i bilen och vänta. Hon höll sig vaken och sysselsatt genom att titta på alla weightpullhundarna som var där och övade. Från kinesisk nakenhund till leonberger…

Vid prisutdelningen efter tipspromenaden valde jag en påse hundgodis och sen fick alla varsin vacker disktrasa. Har alltid velat haft en sån!

Jag hade med mig kameran men pga av regnet blev det inte så jättemånga bilder som jag kanske hade velat ta.

Den som är nyfiken kan titta på Svenska dobermannklubben södras hemsida.

I dag är det även en väldigt viktig dag då Iris mamma Jamaika fyller 8 år! Vi ska träffa henne snart och ge henne en födelsedagspuss på nosen!

Publicerat

Dog-o-soar

För nästan exakt ett år sedan skrev jag om Iris och hennes röda frisbee som hon älskade att jaga och hoppa högt efter när man kastade den. Lika rolig som hon tyckte att den var, lika fort gick den sönder och hamnade i soptunnan tyvärr. Sedan dess har jag fått och köpt lite nya fribees som alla gått samma öde till mötes. Trasiga direkt.

Så fick jag tipset om en hundfrisbee när vi var i djuraffären häromdagen. ”Dog-o-soar” och den fanns i rosa, klart vi var tvungna att testa!

Den är mjuk och tåls att tuggas på! Iris gör inte sönder den när hon bär den i munnen som vanliga frisbees i plast som får hål efter hörntänderna direkt.

Iris älskar den och nu när det är varmt och skönt ute och man kan vara ute på tomten länge så har jag kastat den flititgt!


Publicerat

16 260 meter i nya västen

Iris och jag var ute och sprang i dag. Målet var att springa närmare två mil men jag kunde inte riktigt komma på en bra väg att springa så jag slog ihop två rundor i närheten av varandra, det blev 16,26 km.

Ett tag trodde jag faktiskt att Iris började bli trött efter ungefär 11 km, plötsligt låg hon ett halvt steg bakom mig. Det var fel givetvis fel. Hon tänkte tydligen bara på annat en liten stund.

Iris fick springa lös den 12:e kilometern, då hade vi lämnat de värsta rådjursmarkerna bakom oss och jag har bra uppsikt åt alla håll där. När hon springer lös vill hon gärna lägga sig precis framför mig och det är ok så länge hon håller sig där.

Vi kom till ett ställe efter 13 km mellan två åkrar där sandjorden blåst upp på grusvägen och sanden hade lagt sig som ett täcke överallt, kändes som att springa på en sandstrand. Jag höll på att dö och Iris undrade varför vi plötsligt saktade ner. Visste inte om jag skulle blir arg eller peppad över hennes små pigga dobermannben!

När vi sprang den sista biten på gatan fram till huset släppte jag Iris så hon fick spurta hem till husse som tvättade bilarna på uppfarten. Efter att ha svischat iväg och berättat att hon var hemma nu för husse stack hon ut nosen bakom brevlådan och kollade efter mig. Min lilla springkompis håller koll på mig!
Här är vi efter löparturen, väldigt nöjda och glada över att ha sprungt så långt! Jag kände mig nästan som en världsmästare, i alla fall känns det så i benen!

Västen satt jättebra på Iris när vi sprang och det känns som vi syns i trafiken båda två nu.