Cykla med hund – Livet med dobermann

16 oktober, 201216 oktober, 2012

Iris sträcker ut så det skummar

I dag var jag lat och gjorde inget speciellt med hundarna innan jag åkte och jobbade. När jag kom hem från jobbet var det meningen att jag skulle springa med Iris men jag orkade inte! Jag var bara trött!

Samtidigt visade Iris tydliga tecken på att hon inte ville ligga och slappa i någon soffa med mig. Till slut bestämde jag mig för att ta en cykeltur med Iris.

Brukar ha henne travande bredvid cykeln som uppvärmning men så fort vi kom ut på gatan så hade Iris så sabla bråttom att jag satt och ylade saaakta hela vår gata bort till ängen. När vi äntligen kom fram till ängen så släppte jag draglinan och lät Iris springa lös med den efter sig. Själv trampade jag järnet över den skumpiga ängen. Såg en hundägare på andra sidan ängen som kom gåendes mot oss men jag såg på Iris att hon inte kunde bry sig mindre och hon lyssnade fint på här.

Nu hade vi kommit ungefär 1 km och Iris fick springa lös sista biten bort till stället där vår grusväg börjar. Jag trodde att allt spring i benen skulle ge sig lite när jag kopplade fast henne i cykeln och Iris märkte att det blev lite jobbigare men icke! När sa åt Iris att börja dra så sprang hon som en tok! Det var som hon äntligen fick springa sitt fortaste och hade längtat i en evighet!

I 23-26 sköna km/h sprang hon och jag satt bakom henne på cykeln och konstaterade att min röda cykel inte är gjort för grusvägskörning efter hund. Den är gjort för fin asfalt och lagom tempo. Vi var uppe i 28 km/h som mest och jag trodde cykeln skulle skaka sönder men jag lät henne hållas där framme. Vill hon springa så skulle hon få springa!

Vet inte om det syns att det redan börjat skymma på bilden ovan men när vi vände hemåt efter lite mer än 3 km så hade det börjat bli lite mörkt och Iris hade vitt skum runt hela munnen! Jag vågade inte låta henne springa lika fort på alla sträckor på hemvägen och mycket riktigt höll vi på att åka rakt ut på åkern/taggtrådsstängslet två gånger då harar och rådjur trodde det var fritt fram att börja springa runt. Vansinnesbroms och Neeeeej-vrål båda gångerna. På hemvägen fick hon bara springa så fort hon ville på de lite säkrare raksträckorna.

Den sista kilometern var det sakta som gällde igen. Iris vet vad det betyder men försöker smyga upp i högre fart igen. Sakta, sakta, sakta Iris!

Efter 6,8 km var vi hemma igen och då såg Iris lycklig ut!

30 november, 201130 november, 2011

Fler hundkrafter i Iris?

Var ute och cyklade med lilla Lina. Precis när vi skulle vända och cykla hem igen så kom jag på att jag skulle sätta på runkeeper i iphonen för att kolla hur långt vi cyklat och hur fort det gick på hemvägen.

När vi kom hem fick jag upp följande lilla kurva som sa att Lina hållit sig mellan 8,5 och 16,4 km/h och att vi cyklat 7 km eftersom vi cyklade samma väg dit och hem.

Tog sedan samma runda med Iris och startade runkeeper på vägen hem precis som med Lina. Viss skillnad på hund, Iris kom upp i 38 km/h och som långsammast gick det i 8,8 km/h.

Att hon saktat in beror endast på att jag gett sakta-kommando när vi fick möte (med joggare där strax innan en kilometer, fyra barnvagnar på rad strax efter en kilometer och en bil direkt efter det) under tiden vi var ute.

Den sista kilometern tvingade jag henne att springa långsammare genom att bromsa och säga ”sakta”. Då håller hon sig i Lina-fart och ligger och drar i 8-16 km/h.

Båda hundarna fick sedan gå mellan femhundra meter och en kilometer som nedvarvning så hela rundan ligger på runt åtta kilometer gissar jag.

Verkar finnas fler hundkrafter i Iris eller så sparar lilla Lina på sina krafter. Funderar på om jag ska försöka ”tvinga” Lina att öka tempot lite? Just nu travar (passar) hon framåt i egen takt och tempo.

15 november, 201115 november, 2011

Alla är ute och cyklar!

I dag har det hojjats! Båda vovvarna har fått följa med på varsin cykeltur.

Först fick Lina följa med när jag och grannen cyklade bort till dovhjortarna och matade dem med äpplen. Lina satt på helspänn så hon fick sitta i mitt knä för att inte bli kall om rumpan. Plus att jag kunde hålla henne då så hon inte fick för sig att göra små uthopp mot staketet.

Vi satt väl en meter från staketet och dovhjortarna stack ut sina små hjortmular för att få äpplen. För att vara Lina så gick det galant!

När vi kom hem bytte jag hund till Iris, satte fast draglinan i styret och så körde vi vår lilla runda på 7,5 km. Jag filmade lite på stora raksträckan både på dit och hemvägen. Det var lite byggare Bobs där och fixade i diket men Iris skötte sig bra. På hemvägen hamnade vi bakom en skopis och Iris travar självmant lite bakom tills den svänger av vägen. När hon ser att vägen är fri så ökar hon självmant, roligt!

7 november, 20117 november, 2011

Iris slutar aldrig springa

Just nu känns det som att hela tomten är ett enda stort gräva-grop-projekt. När man gräver gropar så kommer den sandiga jorden fram. När sandjorden kommer fram är hundarna där och gräver, leker och rullar sig. När de sen går in får vi sandlåda inne. Golv, sängar, soffan, ALLT är sandigt!

Därför har vi flyttat stängslet några meter in på tomten så att alla grävprojkten blir icke åtkomliga för hundarna.

Om det hade funnits en ogilla-knapp för hundar så hade Iris tryckt på den. Hon gillar icke att jag är och gräver grop på ena sidan staketet och hon är på andra! Det är på gränsen till djurplågeri tycker hon, i alla fall ylar och gnyr hon som om det vore det. Hon har hoppat över staketet minst en gång redan och börjat klura på var man kan gräva sig under. Sabla smarta hund!

I dag började grannen och jag dessutom gräva på ännu en grop då vi ska plantera häck. Lina och Iris fick därför vara inne i huset när jag var ute och grävde under dagen. Iris var inte helt nöjd med det heller så för att kompensera henne för innetiden så tog vi en cykeltur hon och jag.

Satte dragsele på Iris och så fick hon gå 800 m i drag för att värma upp/gå på toa/nosa. Jag ledde cykeln under den sträckan. Sen fick hon hoppa och skutta lös i kanske 100 m innan jag kopplade fast henne i draglinan som jag fäst i cykelstyret. Efter det var det varsågod och dra Iris.

Iris satte av i full fart och jag lät henne hållas, hon brukar falla in i lugnare tempo efter ett tag. Vi har ju cyklat när husse har sprungit tidigare (film och bild här) och då har jag ju bromsat lite hela tiden men i dag släppte jag på bromsen så att det inte skulle blir så tungt för henne.

Iris sprang i full galopp och hon slutade aldrig springa! Det sprätte upp grus på mig så jag fick lägga mig lite snett bakom henne med cykeln för att inte få stenskott i pannan.

Tänkte på hästen som dog på tävlingen i går och började klura på om Iris skulle falla död ner om hon inte slutade galoppera snart. När hon hade sprungit i galopp i 3 km och tungan hängde som en slips sa jag ååååååå sakta och Iris saktade ner. Stannade cykeln och klev av för att prata lite med min springare. Hon var glad och flåsade inte så särskilt mycket ändå.
Efter fotograferingen så vände jag på cykeln och vi rullade hemåt igen. Jag var helt säker på att Iris skulle nöjda sig med att trava men inte då. Full fart igen! Hon sprang hela vägen hem. Sista 500 m så fick jag säga åt henne att springa sakta igen, varva ner lite måste man faktiskt. Plus att vi hamnade bakom grannhunden som var ute på promenad. Det sistnämnda gjorde Iris väldigt frustrerad, hon ville springa ikapp honom också!

När jag kom hem kunde jag konstatera att hela rundan blev 7,3 km och att vi måste ha varit uppe i 25-30 km/h när Iris var som piggast. Undrar hur länga hon orkat springa så där i galopp? Ska hon få springa hur långt hon vill hur fort hon vill då och då?

(Jag uppdaterade min runkeeper i telefonen för ett tag sedan och konstaterade i dag att den börjat prata när man har den på, roligt även om jag blev lite rädd när telefonen började prata i fickan på mig första gången!)

8 september, 201119 september, 2011

Björkissele, draglina och cykel

I dag skulle husse ut och springa och ta en av hundarna med sig. Jag bestämde mig direkt för att följa med på cykel med den andra (är fortfarande förkyld och vill inte springa).

Lina sprang med husse och Iris fick springa i drag i björkissele och draglina framför cykeln.

Eftersom Iris skulle dra i närmare 9 km fick hon inte gasa hur mycket som helst, vi höll samma tempo som Lina och husse den största delen av rundan.

Jag fick bromsa en hel del för att få det att funka kan jag berätta, så fort Iris kände att jag släppte på bromsen började hon direkt öka takten och galoppera men jag lät henne bara göra det kortare sträckor.

Grusvägarna här omkring är i alla fall jättebra att cykla på. Filmade lite med min iPhone.

Visst springer Lina fint bredvid husse? Båda våra vovvar springer så där precis vid benet och vet att de inte får dra i kopplet, jätteduktiga är de! Fast Lina är duktigast faktiskt, hon håller sig ofta ett halv steg bakom också. Hur lätt som helst att springa med henne.

Typ 13 sekunder in i filmen ser man hur Lina tittar åt vänster mot huset/häcken som är där. Det är två schäfrar som bor där och står i sin hundgård och skäller. Både Iris och Lina var tysta, det tyckte jag var bra!

5 september, 2011

Springer-premiär

För precis skitlänge sedan köpte jag en springer till min cykel. Jag har aldrig monterat den men så har jag inte cyklat så mycket med dogsen heller. Har aldrig velat låta hundarna springa på asfalt och när vi bodde i stan var vi omringade av asfalt.

Här ute är det mycket grusvägar överallt och därför skruvade vi fast springern på min hoj häromdagen.

För tillfället är både husse och jag förkylda och vi har inte varit ute och sprungit med hundarna på jättelänge. Passade utmärkt att Lina och jag tog en springer-premiärtur i dag.

Den första kilometern gick vi, dels för att asfalten skulle ta slut och dels för att Lina skulle bli lite uppvärmd och hinna nosa och kissa om hon ville det.

Lina hade sele (mr koppels cykelsele) och halsband på sig. Selen fick sitta fast i springern och så hade jag kopplet i högerhanden. Kanske onödigt av mig att köra både och men jag vill hålla i henne även om kopplet hängde löst när vi cyklade.

Eftersom Lina är lite rädd i allmänhet så trodde jag att vi kanske skulle behöva ta det lite lugnt i början men Lina verkade inte bry sig ett dugg så vi trampade iväg. Det blev en runda på 6 km sammanlagt i rätt lugnt tempo. Lina sprang fint vid cykeln och jag var imponerad över hur bekvämt det var att ha henne i springern. Jättebra kändes det!

Det kom några bilar och då sa jag bara stanna och körde in till sidan. Lina lyssnade så fint så.

Eftersom båda hundarna springer 7-10 km med oss när vi är ute och springer så borde jag ju inte behöva träna dem speciellt för att börja cykla? Får ta med min iPhone och köra runkeeper nästa gång så jag ser hur fort det går.

Cykelhunden har även hunnit med att relaxa i dag. Hon och husse har samlat kraft i soffan. Gull-Lina!

2 september, 201027 februari, 2014

Ute och cyklar

Tyckte att Iris var lite för pigg häromkvällen så för att göra av med lite pigghet så tog vi en liten cykeltur hon och jag.

Vi har inte cyklat så många gånger så det fick bli i långsamt tempo och inte så långt.

La krut på att Iris inte fick dra, skulle försöka hålla sig vid sidan, inte lite framför mig, när jag cyklade. Det gick bra. Vi mötte 4-5 hundar och då började Iris dra i kopplet och öka tempot. Det måste vi jobba bort, vill att hon helt ignorerar de andra hundarna.

Jag försökte hålla ett tempo där Iriis travade precis på gränsen till galopp. Men jag är osäker på vilket som är bästa tempot för hunden och musklerna och hela den biten. Vet ni?

Som ni ser så startade vi på ett ställe men slutade vid en tidigare punkt. Det var för att jag skulle kunna filma sista biten. Sen gick vi en liten sväng också så att hon skulle få nosa, varva ner lite och kissa innan vi gick in i igen.

Runkeeper mätte var och hur långt vi cyklade. Så här såg det ut. Vi cyklade på ena sidan en rätt stor väg bort och så gick vi över vägen och körde andra sidan vägen hem igen. 4,13 km.

Anna-Clara om Hunden ska flytta, igen.29 september, 2023
Ja djuren brukar vänja sig fort och märker av hur vi människor mår och agerar där efter. Jag har flyttat…
Sara om Hej igen kompis31 december, 2022
Så fint att du bloggar igen. Den är ju en av anledningarna till att man skaffade dobbis (och gjorde att…
Madeleine om Hej igen kompis1 november, 2022
Det fanns inga gamla bilder på kameran på henne. Men jag insåg att själva bloggen är en liten skattkista gällande…
Madeleine om Hej igen kompis1 november, 2022
Tack Bettan!
Bettan om Hej igen kompis28 oktober, 2022
Åh, vad roligt att du är tillbaka!