Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 595 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 603 Runkeeper – Livet med dobermann

Snabba tassar!

Delvis på grund av värmen har jag varit dålig på att springa med hundarna den senaste tiden, istället har vi börjat gå. Fort!

Jag har runpeeper på och vi lyssnar noga varje gång som runkeeperspöket ger oss tiderna och vårt snittempo. Nu har vi gjort dessa snabba promenader på minst halvmilen till en vana och det är en underbar sådan!

När Emelie och Anna var hemma hos oss gick vi en promenad alla sex och trots några kisspauser och värmen så pinnade vi på i bra tempo.
torsdagjuli

Några dagar senare gick husse och jag med varsin vovve och då gick vi både lite snabbare och lite längre.
tisdagjuli

Lina och Iris verkar gilla att gå i bra hastighet, en hund går ju sällan eller aldrig i slötempo om den får välja fart själv. (Dvs en promenad i koppel är i stort sett alltid i människans tempo, inte hundens)

Hur fort går du och din hund?

Iris slutar aldrig springa

Just nu känns det som att hela tomten är ett enda stort gräva-grop-projekt. När man gräver gropar så kommer den sandiga jorden fram. När sandjorden kommer fram är hundarna där och gräver, leker och rullar sig. När de sen går in får vi sandlåda inne. Golv, sängar, soffan, ALLT är sandigt!

Därför har vi flyttat stängslet några meter in på tomten så att alla grävprojkten blir icke åtkomliga för hundarna.

Om det hade funnits en ogilla-knapp för hundar så hade Iris tryckt på den. Hon gillar icke att jag är och gräver grop på ena sidan staketet och hon är på andra! Det är på gränsen till djurplågeri tycker hon, i alla fall ylar och gnyr hon som om det vore det. Hon har hoppat över staketet minst en gång redan och börjat klura på var man kan gräva sig under. Sabla smarta hund!

I dag började grannen och jag dessutom gräva på ännu en grop då vi ska plantera häck. Lina och Iris fick därför vara inne i huset när jag var ute och grävde under dagen. Iris var inte helt nöjd med det heller så för att kompensera henne för innetiden så tog vi en cykeltur hon och jag.

Satte dragsele på Iris och så fick hon gå 800 m i drag för att värma upp/gå på toa/nosa. Jag ledde cykeln under den sträckan. Sen fick hon hoppa och skutta lös i kanske 100 m innan jag kopplade fast henne i draglinan som jag fäst i cykelstyret. Efter det var det varsågod och dra Iris.

Iris satte av i full fart och jag lät henne hållas, hon brukar falla in i lugnare tempo efter ett tag. Vi har ju cyklat när husse har sprungit tidigare (film och bild här) och då har jag ju bromsat lite hela tiden men i dag släppte jag på bromsen så att det inte skulle blir så tungt för henne.

Iris sprang i full galopp och hon slutade aldrig springa! Det sprätte upp grus på mig så jag fick lägga mig lite snett bakom henne med cykeln för att inte få stenskott i pannan.

Tänkte på hästen som dog på tävlingen i går och började klura på om Iris skulle falla död ner om hon inte slutade galoppera snart. När hon hade sprungit i galopp i 3 km och tungan hängde som en slips sa jag ååååååå sakta och Iris saktade ner. Stannade cykeln och klev av för att prata lite med min springare. Hon var glad och flåsade inte så särskilt mycket ändå.
Efter fotograferingen så vände jag på cykeln och vi rullade hemåt igen. Jag var helt säker på att Iris skulle nöjda sig med att trava men inte då. Full fart igen! Hon sprang hela vägen hem. Sista 500 m så fick jag säga åt henne att springa sakta igen, varva ner lite måste man faktiskt. Plus att vi hamnade bakom grannhunden som var ute på promenad. Det sistnämnda gjorde Iris väldigt frustrerad, hon ville springa ikapp honom också!

När jag kom hem kunde jag konstatera att hela rundan blev 7,3 km och att vi måste ha varit uppe i 25-30 km/h när Iris var som piggast. Undrar hur länga hon orkat springa så där i galopp? Ska hon få springa hur långt hon vill hur fort hon vill då och då?

(Jag uppdaterade min runkeeper i telefonen för ett tag sedan och konstaterade i dag att den börjat prata när man har den på, roligt även om jag blev lite rädd när telefonen började prata i fickan på mig första gången!)

Spår, spår och… ett spår till

Eftersom vovvarna fick en ny spårsele i tisdags och vädergudarna bara gett mig plusgrader sedan dess så har ju spårsuget blivit större för varje dag som snön smält undan.

I helgen kunde jag därför inte hålla mig utan var tvungen att lägga ett spår till Iris även om det innebar att det fick bli i blaskigt snömos. Innan vi åkte kunde jag varken hitta apportpinnar eller snitslar så det fick bli 4 leksaker rätt rakt för att jag inte skulle glömma bort hur jag gått.

Man lämnar ju rätt bra fotspår i snömos så det gick bra ändå. Lite nervös var jag innan att hon inte skulle fatta eller vilja spåra eller.. nåt skulle gå fel. Men när Iris hade plöjt rakt genom moset och hittat 4 av 4 leksaker så var det bara fest och nospussar!

I dag var vi ute igen och nu hade jag hittat pinnarna också. Åkte till ett annat ställe för att testa nytt snömos och la ut två spår i ett kan man säga. Först ett som var kanske 200-250 m med tre apporter sen gick jag lite mer än 100 m längs en stig innan jag vek av igen och la ettspår till på 150 m med tre apporter till.

Rastade Iris en bra stund i skogen innan. Hon fick gå lös och vi klättrade på lite berg och jag gömde bollen mm. Hon var rejält uppvärmd med andra ord när det var dags att ta spåren.

När vi skulle gå spåret slog jag på runkeepern i mobilen och fick därför en liten karta med mig hem över hur vi gått!
spar7feb11
Rosa = där vi gick
Gult = Spår
— = stig
Svart klutt = apport

Spåret gick i 90 graders vinkel rakt upp från joggingspåret/stigen vi gick på och jag selade på ca 40 m innan. Hon tog spåret klockrent rakt upp i brant skog med mig 10 m bakom i linan. Jag log med hela ansiktet kan jag säga!

Som vanligt fick jag vid ett tillfälle för mig att inte lita på hunden utan stannade och börja vela men tji fick jag för Iris stretade ändå ut i linans längd och återvände med en apport i munnen. Hon tog alla tre apporterna och vi avslutade spåret med frikommando och boll.

Sen började jag gå i mina egna spår i snön fram till nästa spår och kunde se att Iris fortsatte att följa mina fotspår även utan selen på. Kul. 20-30 m innan det lilla spåret selade jag på igen och Iris satte nosen i backen direkt och spårade. Den första och sista apporten fick jag, den i mitten som var en snusdosa med hundgodis, plöjde vi över bägge två.

Känns som att spåråret 2011 blir ett bra år om det fortsätter så här.

Lilla kräket spårar

I dag träffade vi Camilla och Tyson för att spåra. Det var Iris som skulle spåra men Lina och husse följde också med.

Jag och Camilla gick varsitt spår åt vovvarna och sen när spåren låg ett tag så fick vovvarna leka lite över stock och sten i skogen. Tyson och Iris sprang mest men sen fick Lina vara med också. Passade på att träna inkallningar med Lina och hon var jätteduktig. Kom varje gång jag ropade!

Lina i sin tur passade på att rulla sig i en grop som hon grävde så att hela hennes hål i sidan blev jordfyllt. Gick bra att tvätta rent när vi kom hem igen men ändå, var hon verkligen tvungen?

spar1augJag testade att ha runkeeper på i iPhonen när jag gick spåret och den visade att det var 300 meter när jag hade lagt ut 4 apporter (ritat ut dem som små streck i spåret). Själva spåret var ju inte så spännade med vinklar och sånt men jag korsade två stigar och klev över en stor sten och gick nedför en brant, så lite trixigt var det ändå.

Själva spårandet gick dåligtg. Spårupptaget tog Iris helt perfekt men sen började hon slå och gå kors och tvärs över spåret. Blev något mer fokuserad när hon hade hittat första pinnen men inte tillräckligt för att jag bara kunde slappna av där bak och låta henne spåra själv. Flera gånger lämnade hon spåret och drog ut till höger så jag fick håva in henne och börja om. När hon till sist hittade slutpinnen så berömde jag allt vad jag orkade och kastade iväg kongen som hon bar i kanske 10 m innan hon släppte den och tog en stor lov ut till höger igen. När hon kom tillbaka så fick hon fortsätta gå lös men jag pratade henne till att stanna hos mig.

När vi gått så i några meter skuttade ett stort rådjur ut från skogen till höger och korsade vår stig och sprang vidare åt vänster. Iris såg faktiskt inte rådjuret men jag såg tydligt på henne när vi korsade rådjurets övergångsställe. Iris såg precis ut som hon gjorde när vi hade spårat och vädrade högt med nosen och tittade åt alla håll. Kändes som att det där rådjuret sprang lite framför oss i sick-sack över spåret när vi gick det.

Alternativt är Iris kass på att spåra nu. Ska försöka lägga fler spår i veckan nu, detta kan jag inte gå runt och ha som minnesbild!

När vi kom hem rusade Iris in i köket och drack en massa vatten, gick in på kontoret och sen spydde hon som en liten gris. Vatten, godisarna hon fick i spåret, maten hon åt till frukost ca 5 h tidigare. Det är andra gången exakt detta händer. Nu får hon drickförbud efter att ha varit ute och röjt. Måste vila först. Mitt lilla kräk…