Dobermannvalp – Sida 3 – Livet med dobermann

2 januari, 20123 januari, 2012

Dobermannvalp från Dobvoyage

Jag har tidigare skrivit att jag inte ska tipsa om kennlar eller kullar här på bloggen men jag har nu ombestämt mig. Därför kommer jag att blogga om de kullar som jag tror blir bra och där uppfödaren gjort sitt bästa för att uppfylla RAS (Rasspecifik avelsstrategi för dobermann).

Kullar där jag själv hade kunnat tänka mig att köpa valp ifrån helt enkelt.

Den första parningen jag vill tipsa om är; Kennel Dobvoyage som ska para en av mina bruna favoriter, KORAD LPl LPll ZTP BH Dobvoyage Benedicte (HD B knä UA , Ögon UA , VW carrier. KORAD 486 p , ZTP SG1B , Uppflyttad LKL SPH) till vardags kallad Yoga.

Jag var på plats den dagen som Yoga gjorde sitt mentaltest och hon var väl värd sina 486 sköna poäng!

Yoga, som fyller 5 i år i februari, var och kollade hjärtat hos Jens Häggström nu i december 2011. 24 tim EKG och UL Normal/UA, trevligt.

Yoga ska paras med Rondo Valdez vom Residenzschloss (HD 1, Ögon UA, vWD fri, DCM fri, IPO lll, VPG lll, ZTP V1b, FH ll BH, VDH Champion, Int Champion, IDC 2011 Champion class V2). En hane som fyller 6 år i sommar.

Även om jag inte gillar alla hundarna i stamtavlorna så tror jag att den här kullen kan bli bra! Jag tror chansen att få en frisk, glad träningskompis med fart i är stor.

20 november, 20119 december, 2012

Köpa dobermann?

Funderar du på att köpa dobermann? Vilken kennel ska man köpa hund från? Vad är en bra kennel? Hur vet man vad man ska titta efter?

Mer eller mindre alla kennlar säger ju att det föder upp mentalt bra hundar som lämpar sig för utställning, träning och tävling så ibland är det svårt att veta vem vad man ska tro om man inte har lite koll själv.

Svenska dobermannklubben har ju tagit fram RAS (Rasspecifik avelsstrategi för dobermann) som jag tycker är väldigt bra men det är mycket att hålla reda på och kan vara svårt att se om kennlarna avlar enligt den eller ej.

Min vän Emelie har börjat göra en statistiksida där hon börjat samla in och plita ner en massa bra dobermannstatistik och resultat. Sidan är rätt ny och under uppbyggnad men redan nu finns en massa bra saker att hitta där.

Är man t ex nyfiken på en speciell kennel eller avelshane eller avelstik så är det rätt lätt att kolla lite närmare på dem och deras kullar på sidan.

Under rubriken ”Dobermannkullar” kan man gå in och kolla alla kullar i Sverige födda 2008-2011. Här nedan ser ni Iris kull som exempel. Det är lättöverskådligt och enkelt. Man kan även gå in och kika på kennlarna var för sig under rubriken ”Kennelstatistik” där Emelie lagt upp alla kullar från en och samma kennel.

Emelie har även börjat samla in resultat från tester; DCM, wobbler, vWD, sköldkörtel, CAH och färgtest finns med (än så länge).

När de gäller ovanstående resultat har uppfödarna/ägarna själva fått skicka in resultat eftersom en del är väldigt känsliga när det gäller att berätta om sina hundar. Stor eloge till alla som har skickat in resultat, jag gissar att de där listorna kommer att bli längre över tiden.

HD- och ED-fel liksom ögonfel går att se på SKKs hund/avelsdata så där har Emelie bara sammanställt på enklaste sätt. Mycket bra.

Nedan ser ni delar av vad som finns på sidan än så länge.

Sidan är kul att kolla in på även om man inte letar valp eller kennel. Jag tycker att det är väl värt att gå in på sidan dobermannstatistik om ni inte redan gjort det!

10 november, 201110 november, 2011

Inte valpsjuk men Irissjuk

Jag blir sällan valpsjuk eller får för mig att jag vill ha en valp. Självklart vill jag pussa på alla valpar jag möter men jag vill inte ha en egen här hemma.

Men så sitter jag ju här vid datorn med projektet ”rädda bilder från min gamla dator” och plötsligt dyker högar med valpbilder på Iris upp. Som här nedan från den 13 december 2008 när Iris hade bott hos oss i tre dagar bara och låg och vilade i husses knä i soffan. Min lilla älskade söta bästa Iris!

Samma dag försökte jag få fina sittbilder på Iris. Vi dinglade en julkula framför henne för att få henne att titta på något. Slutade med att Iris tog julkulan och försökte springa i väg med den. Visste det inte då men i dag kan jag konstatera att det är väldigt typiskt Iris!

Även om jag inte längtar efter valp så längtar jag efter baby-Iris! Önskar att jag hade fått uppleva allt det där igen. Min lilla runda hundvalp.

17 augusti, 20119 december, 2012

Ännu ett litet DCM-hjärta

Bowie är en brun Dobermann, född 2005-10-25. Han fyller 6 år i år således. Hoppas jag. Jag skriver hoppas, för ingen vet hur länge han blir kvar hos oss. Bowie har diagnosticerats med ett hjärtfel som innebär att vi kan förlora honom om en vecka, en månad eller om vi har tur; ett år. Den ovissheten får vi leva med.

…

I Onsdags började Bowie hosta kraftigt. Hostan höll i sig natten igenom och jag började bli nervös eftersom ljudet var allt för välbekant då min föregående hund också dog i DCM.

Morgonen därpå åkte vi in till Blå stjärnan för undersökning. Till min stora sorg hade Bowie mycket riktigt lungödem och efter röntgen och ultraljud diagnosticerades han av hjärtspecialisten med DCM.

Beskedet var förkrossande och så avgrundsdjupt sorgligt; åter igen skall jag förlora en otroligt älskad hund i förtid.

Denna blogg är tillägnad Bowie och skall vara en kärleksförklaring till en underbar hund och vän under den tid vi har kvar.

Bloggen startades nu den 15 augusti av Bowies husse och ovan är valda delar från det första inlägget med titeln Låt hjärtat vara med.

Det är fruktansvärt redan som det är men att det dessutom är andra hunden på raken, ingen ska ju behöva genomlida det igen!

Ändå läser jag hur en del verkar ha accepterat DCM som en sjukdom vi har inom rasen och som inte går att göra så mycket mer åt än att kolla upp sina hundar med jämna mellanrum. Att det resten av tiden går bra att avla på som vanligt.

Det känns som jag tjatar mig blå om detta med DCM men jag upphör aldrig att förvånas över hur långsamt det går hos en del!

Man fortsätter med matadoraveln, man fortätter köpa valpar efter matadoraveln.
Man fortsätter göra en av undersökningarna som krävs för att fastställa diagnosen även om det överallt nu går att läsa sig till att det är BÅDE holter och ultraljud som måste göras för att fastställa diagnos.
Man fortsätter att testa hundar som knappt fyllt två år och avla på dem fast det klart och tydligt är bevisat att så pass unga djur sällan uppvisar några symptom ännu (och gör de det så dör de väldigt snabbt efter det) och att rekommendationerna är att börja testa från och med att hunden fyllt tre år och vänta med att avla på hundarna tills de är lite äldre.

Jag hör mummel om att vi ska vara snälla mot varandra och hjälpas åt istället för att stjälpa och klaga på uppfödare. Jag har inte nämnt några uppfödare och så många gånger jag har tjatat om det här i min blogg borde alla uppfödare tacka mig för att jag hjälper till att sprida kunskapen som finns.

Det blev halv storm i dobermannklubben när min vän Emelie skrev ett inlägg om avel på hjärtsjuka hundar. Ett jättebra inlägg som går att läsa här. Plötsligt försökte en del skrämma/håna/anmäla Emelie till tystnad och det hela var det minst snälla jag varit med om på länge.

Skulle däremot en av mina egna hundar drabbas och jag skulle behöva vara med om det som Bowies husse nu går igenom för andra gången, då skulle jag nog inte klara av att vara lika snäll längre. Då hade jag nog startat en ren häxjakt på DCM-parningar här på bloggen och hängt ut varenda uppfödare som parar tvååringar.

DCM har nu varit på tapeten i lite mer än ett år och under den tiden är de få som gjort några förändringar i sina parningar. Det är ett halvår sedan som Häggström höll en föreläsning i SDKs regi och det blev klart att avel på äldre testade djur är vad som krävs, få är de som brytt sig.

Jag vägrar hålla med om att alla uppfödare just nu gör så gott de kan! Tills vidare fortsätter jag att läsa Bowie’s blogg och hoppas att han och husse får en bra och lång sista tid tillsammans!

19 maj, 20116 november, 2019

Iris valpvikt

Eva som har dobermannvalpen Vega hade gjort ett så fint diagram över Vegas vikt. Eva varit duktig och vägt henne varje vecka. Kolla här för att läsa det inlägget och se diagrammet över Vegas tillväxt.

Själva var jag inte lika duktig men några gånger vägde jag Iris under det första året.

Iris var 8 veckor när jag hämtade henne och då vägde hon drygt 8 kg
9 veckor vägde hon 8,6 kg
12 veckor vägde hon 11,7 kg
15 veckor vägde hon 15 kg
4 månader 19,7 kg
5 månader 23,2 kg
6 månader 24,6 kg
12 månader 29 kg

När Iris var valp gick hon genom ett dromedarstadie minns jag. Andra ser mer ut som rådjur med långa smala ben. Oavsett hur rangliga de blir under tillväxten så växer de banne mig i rekordfart! Finner det också väldigt märkligt att någon som är så liten och rund kan bli så stor och smal som vuxen hund!

(Vovvarna på bilderna här i inlägget är Briskas fina flickor i f-kullen när de var redo at flytta hemifrån)

8 april, 201117 april, 2011

Från stormig pinsamhet till små valpmagar

I går var det Ronnieträningen igen. Jag skulle inte bara åka dit, jag skulle även träffa Erica där som ville komma och titta på träningen.

Jag var på plats nästan precis när träningen ska börja och upptäckte då att jag var ensam där. Kändes lite dåligt i magen men det var ju trots allt storm i Skåne och Erica hade skickat sms om att det gick långsamt på motorvägen och att hon skulle bli sen, det var säkert lika för de andra också.

Men så upptäckte jag att Ronnies bil inte stod var den brukade oh började ana oråd. Började ringa runt och strax efter att stackars Erica hade anlänt också så stod det klart att träningen var inställd. Så pinsamt att släpa ut någon man träffar för första gången på en tom åker i blåsten! Det var inte ens någon hemma i huset så vi kunde inte tränga oss på och pratat lite strunt med Ronnie heller.

När vi pratat en stund i det vindiga vädret så kom en av Anna-Lottas gulliga döttrar hem. Erica och jag frågade snällt om vi fick låna damernas och kanske komma in och träffa valparna istället.

För Briskas F-kull var ju inne i huset!

Tre små sötadobermannflickor som mer än gärna ville bita oss i tårna, bli pussade på (med risk för att de piercade dig på lämpligt ställe under tiden).

Att sitta och prata lite hund i allmänhet och dobermann i synnerhet i en valplåda är inte helt fy skam och vi satt där länge!

Jag som blir trött bara av att tänka på ytterligare en hund blir väldigt sällan valpsjuk men när jag satt där i och gullade med de små tjockisarna så hade jag lätt kunnat ta med mig en hem! De var så glada, framåt och modiga. De ville bara vara hos en hela tiden!

Jag hade kameran med mig och var ju tvungen att ta lite bilder också. De satt still lite då och då så att nästan alla bilderna blev skarpa…

Nästa gång det ska flytta in en lillasyster här så tror jag minsann att det får bli en brun.
De tre små F-fröknarna som räddade utflykten från stormig pinsamhet till trevlig valpstund!

28 mars, 201117 april, 2011

Två små gäster på vår nya tomt

Då var vi på plats i Skåne!

I går fick vi dobermannbesök av en liten kille med en ”pangare” och hans lilla dobermannvalp! De båda gick på upptäcksfärd på vår tomt och båda hade lika mycket spring i benen tror jag.

Killen är Gizmos lillhusse och valpen det senaste tillskottet i flocken. Lilla gumman, eller Kira som hon heter, var en glad och framåt typ och jag tror hon blir en bra lekkompis till flickorna när hon blir större.

Lite extra plus fick hon även för hennes tantecking påminner om Linas.

Lina försökte leka med henne lite och Iris försökte mest platta till henne, inget föll lilla Kira direkt i smaken vid första mötet. Jag kan inte klandra henne direkt.

Kira hade en väldigt rolig och smart kampgrej med sig. Till skillnad mot en kamptrasa så var den här mjuk och skönare att hålla i. Kira gillade sin väldigt mycket!

(Ska försöka få tag på en egen för Iris tyckte också att den var kul!)

Hon hade lite dragkamp med storebror Gizmo också. Fast Gizmo stod bara still och höll i, han är tydligen en väldigt snäll storebror.

Jag är så glad att Gizmos flock bor rätt så nära oss så att man har några träningskompisar redan. Jag är inte rädd för att det ska vara kort om nya träningskompisar men ni förstår vad jag menar, känns tryggt och kul att de finns här!

Jag passade på att öva lite med Iris mitt i allt kampande, valpar och pangkillar. Så mycket störning har vi nog inte fått förut tror jag. Pang-killen hjälpte till lite extra när Iris skulle ligga ner… (Självklart lät inte pangaren pang på riktigt)

30 september, 201027 februari, 2014

Lilla Anna i stora staden

I dag var det dags för lilla Annas stadspremiär. Emelie frågade om jag ville följa med och Lina räckte upp en tass och ville också följa med så vi åkte in och mötte Emelies gäng på Sergels torg. Så här såg det ut när jag och Lina kom upp från T-centralen:

(Emelie förklarar att det inte är två rottweiler som hon har i snöret, vovvarna tittar efter Lina.)

När sedan Lina hade hälsat glatt på Expo och nosat igenom Anna väldigt noga så knatade vi bort mot Sergelgången. Precis samtidigt som jag frågade Emelie om hon hade med sig lite papper incase of kiss så pinkade Anna. Vi hittade en gratistidining i ett ställ som sög upp kiss finemang!

Där mötte vi Emelies kompis Elin som var ute på stan och promenerade. Emelie och alla tre vovvarna stannade och sa hej.

Elin fick en dobermannvalp att hålla i kopplet och så gick hela gänget vidare bort mot Kungsträdgården.

I Kungsträdgården upptäckte lilla Anna att man kunde leka med Expos koppel…

…sen upptäckte hon att om man la sig i häcken och sträckte på sig så kunde man smaka på blommorna!

Efter att ha utforskat Kungsträdgården och svarat på frågor om Expo, Lina och Anna var mamma, pappa, valp så gick vi längs vattnet till Drottninggatan där vi började knata tillbaka mot Sergels torg igen.

Emelie, Elin, lilla Anna och Expo på Drottninggatan.

Lina och jag på Drottninggatan.

Väl framme på Sergels torg kände vi för fika i solen och satte oss på en bänkliknande sak mellan två övergångsställen och cirkulationsplatsen runt stora fontänen.

På en av de platta bänkarna satte vi oss, bilden från hitta.se är inte alls lika solig som vi hade det i dag!

Vi turades om att gå och köpa fika och när lilla Anna var jättedukitg när Emelie försvann för att handla. Vi hade en sån tur att en polisbil tuta förbi oss på andra sidan rabatten också, något som lilla Anna inte brydde sig om ett dugg. Cool tjej.

Lilla Anna vilar men håller koll med ena ögat öppet så hon inte missar något viktigt.

Jag passade på att kramas med och lukta på lilla gumman också. Man blir ju trots allt lite valpsjuk när man träffar henne så jag var tvungen att ha henne i famnen en stund och snusa lite på henne!

Lilla Anna och jag!

28 september, 201027 februari, 2014

Jaga valpen och testa inställningar

I går läste jag på lite om slutartid och bländaröppningar så när solen lyste i dag så var jag ju tvungen att åka ut i fina vädret och testa kameran. Lina, Iris och jag åkte till klubben där vovvarna fick leka och träna lite om vartannat.

Mötte även en snäll pudel som vi gick kurs med i våras och vi mattar babblade en stund om väder och vind och hundträning. Trevligt.

Lina vilade i solen när Iris hjälpte mig att testa kameran. Iris hoppade, lekte, skällde, låg ner, stod upp och sträckte ut så att jag fick fota och testa olika inställningar.

När vi var klara med det så fick jag sms från Emelie som ville komma och hälsa på. Då fyra dobermann i en bil blir ett par för många åkte jag hem och lämnade av Lina där innan jag och Iris susade vidare för att plocka upp lilla Anna och stora Expo.

Efter att lilla Anna satt sina tassar på klubben så ville jag inte göra något annat än att jaga henne med kameran, vilket jag gjorde! Solen började gå ner bakom träden så jag fick klura lite på inställningarna igen men några bilder blev det mellan mina misslyckanden. Att jaga en valp med det objektivet tar på krafterna. Lilla pluttvovven fattade inte att det är porträttbilder som blir bäst och sprang bara runt!

En bild fick jag på dem alla tre när de satt still men den fick vi jobba lite för att få till kan jag säga!

Tre dobermann i lite olika storlekar. Iris, Expo och lilla Anna.

Lilla Anna blev väldigt söt på bild!

Sist men inte minst måste jag säga att jag var väldigt glad och belåten över hur Iris hanterade sitt första ordentliga möte med lilla Anna. Hon sa åt henne att dra åt helvete när hon trodde att Anna var ute efter hennes matte eller bollen vid några tillfällen men hon studsade inte på Anna som hon studsar på Lina t ex. (Ja, för då hade ju Anna dött!) Iris var duktig och jag får nog lov att ge henne några mognadspoäng faktiskt.

1 maj, 200920 november, 2011

Allt var bara värre än jag trodde

Jag såg inte Grannfejden i går eftersom jag jobbade. Nu har jag sett programmet på TV3s hemsida.

Min bild av människan som skulle vara med i programmet var att hon födde upp valpar för att tjäna lätta pengar på okunniga ”blocketköpare”. Nu när jag har sett programmet har jag ändrat uppfattning.

För vem som har haft hund i 35 år och sysslat med bruks så länge som hon kan inte få sina hundar att sitta på kommando, trots upprepade kommandon, inomhus? Hur många av er har hundar som kissar inne trots att ni har en stor tomt som är inhägnad? Och framför allt, är det så konstigt att en människa som inte har lyckats lära hunden ”sitt” inte klarar av att hålla isär hundarna vid löp?

Min nya bild av denna människa är alltså att hon har lika lite koll som dem hon säljer till eller möjligtvis mindre. Hon klarar ju inte att ta hand om hundarna. Hon klarar inte att ge dem tillräckligt med mat, hon klarar inte att uppfostra dem, göra dem rumsrena, hålla isär dem och få dem att sluta bråka, hon stavar och skriver som en mellanstadieelev och hennes hus (som antagligen stinker hundkiss) har sjunkit till halva köpvärdet. Total misär. Jag är Einstein och mina hundar lever prinsessliv jämfört med flocken i Munkfors.

Är valpkullarna dessutom hennes enda inkomstkälla så förstår jag att hon fortsätter så länge någon köper. Slutligen tycker jag så synd om de ärrade, avmagrade hundarna som sprang omkring med svansen mellan benen. Jag håller tummarna så hårt för att alla som tänkt köpa dobermann såg det här avsnittet av grannsfejden som faktiskt bara lämnade mig helt tom. Även om jag också skrattade så jag grät när hon skulle träna lydnad inför kameran.

Jag har skrivit om denna person i ett tidigare inlägg som går att läsa här.

Anna-Clara om Hunden ska flytta, igen.29 september, 2023
Ja djuren brukar vänja sig fort och märker av hur vi människor mår och agerar där efter. Jag har flyttat…
Sara om Hej igen kompis31 december, 2022
Så fint att du bloggar igen. Den är ju en av anledningarna till att man skaffade dobbis (och gjorde att…
Madeleine om Hej igen kompis1 november, 2022
Det fanns inga gamla bilder på kameran på henne. Men jag insåg att själva bloggen är en liten skattkista gällande…
Madeleine om Hej igen kompis1 november, 2022
Tack Bettan!
Bettan om Hej igen kompis28 oktober, 2022
Åh, vad roligt att du är tillbaka!