I dag åkte vi till något som jag hittade av en slump via google i min jakt på hundiga ställen att besöka och träna på. Storegård hundpark, ett ställe där någon på ett och samma område byggt upp en massa banor för diverse hundaktiviteter. Eller som det står på hemsidan; Här finns många aktiviteter såsom agility, flyball, hund-frisbee, rallylydnad, miljöbanor, terrängsök m fl.
Visst låter det som ett kul ställe? Extra passande då vi hade gäster som gärna ville testa att träna lite olika saker med hundarna. För 50 kr per hund får man stanna och träna hur länge man vill.
Väl framme började vi med att rasta hundarna i den lilla slinga som går runt hela området. Många papperskorgar och en chans att kolla in de olika banorna, bra, bra. Ett gäng bruna lagottosar var där och tränade tillsammans, Lina och Iris fick lite skäll när de gick förbi rallylydnadsbanan men svarde icke. Bra!
Efter den lilla rastningen började vi på agilitybanan. Hindren var lite slitna men annars tycker jag att banan var helt ok. Iris ville gärna flyga över alla hinder, Lina kände sig glad men inte riktigt lika tvungen att hålla samma tempo eller testa alla hinder.
Husse var med också och han tog ett varv med Iris över hinder och slalompinnar. Jag blev rätt imponerad över hur bra det gick faktiskt! På bilden nedan i full fart förbi/genom tunneln!
Iris och jag sprang också. Två hopphinder, A-hindret, slalom, tunnel, två hopphinder till, gungbrädan och slutligen fyra hinder på raken. Nåt sånt..
Det var faktiskt lite skönt med en agilitybreak efter den lydnad vi bara tränat den sista tiden.
När vi lämnade agilitybanan passerade vi lagotto-gänget igen och fick mer skäll. Lagottomattarna ursäktade sig för sina skälliga vovvar. Jag med de knäpptysta dobermannvovvarna log snällt och sa att det inte gjorde ett dugg.
Dags för ny bana! Vi var ju tvungna att testa flyball också. Ser så coolt ut på film när hundarna rusar fram och tillbaka! När vi hade lärt Iris att man skulle springa rätt fram över alla hinder för att få en tennisboll (tog ett försök) så kände vi oss rätt klara med den sporten.
Ingen brydde sig om att ens försöka lära henne springa över alla hinder tillbaka igen utan vi gick vidare till nästa bana; terrängsöket.
Terrängsöksbanan bestod av några däck med vita pinnar i. I varje däck låg det en skål. Till och med barnen sa direkt när vi klev in där att detta var för lätt för Iris. Vi gick runt och låtsades gömma i däcken men slängde in bollen i gräskanten vid staketet. Det tog Iris någon minut att hitta.
Lina fick också leta men hon fick några hundgodisar i en av däck-skålarna. Lina tog karamelldoften i vinden och gick raka vägen till rätt däck direkt. Plättlätt med andra ord. Betyg; inte så kul.
Vi gick vidare till den roligaste banan; miljöbanan.
Här kunde barnen ta varsin hund och en näve godis och testa på lite allt möjligt. Problemlösning för både hundarna och deras förare.
Till och med Lina knatade över olika underlag och små balanshinder nästan helt övertygad om att detta var kul!
Några hinder ville Lina inte gå upp på eller genom. Ungefär samma som hon inte gillar i agiltyn; höga balanshinder och läskiga tunnlar. Dvs samma hinder som Iris tog i ful rulle och gärna sprang över/genom en gång extra på egen tass också.
Lina tackade också nej till att gå genom alla saker som hade skrammel eller andra läskigheter som man skulle passera.
Roligast var att köra Iris i en skottkärra, jag trodde hon skulle hoppa ner men löftet om en hundgodis räckte för att hon skulle sitta kvar och se ut som hon aldrig gjort annat.
Det blev en bra utflykt även om jag inte skulle betala 100 kronor för att träna eller åka dit igen. Kul grej för barn och valpar kan jag tänka mig däremot.
Sen vet jag inte riktigt om jag håller med om det som står på hemsidan ang stängsel;
Hela hundparken är tryggt inhägnad med stängsel så du behöver inte riskera att din hund skulle ta sig fram på egna vägar utanför området. Dessutom finns det även stängsel mellan de olika banorna för att förhindra att det blir alltför mycket spring av andra hundar när du vill kunna koncentrera dig på att träna din hund.
Stället är mycket riktigt inhägnat men inget man inte kan hoppa över, 50 cm (max) gunnebostängsel och tre små rep stoppar inte en stor hund som bestämt sig för att byta bana eller dra. Det är helt klart ett ställe för hundar som har koll på inkallningen och som inte rymmer efter andra fyrbeningar. Alternativt väldigt små hundar.
Väl hemma igen var det dags för barnen att åka hem och vi fick nytt besök mindre än en halvtimme senare. Men det får jag berätta om i morgon, det får räcka med bloggandet nu!
Det var länge sedan som Iris åkte in till stan och tränade. Jag tycker själv att jag har slarvat med just den biten. Därför bestämde jag mig för att ta med Iris till Gärdet denna lördagskväll och promenera.
Hela övningen var jättekul och Lina hängde med på allt jag bad henne om. När vi skulle öva på att gå upp för en läskig trappa så trillade Lina ner mellan två trappsteg precis i början. Jag trodde att Lina skulle vägra gå i såna trappor resten av sitt liv, men istället knatade hon hela vägen upp. Kul!