Det är varmt och vi skyddar oss mot solen så gott vi kan. Keps är bra när man vill se cool ut och slippa få solen rakt i ögonen. Nedan jag och Iris.
Lina är helt klart den av oss som bär upp sin huvudbonad bäst. Hennes öron är gjorda för en liten skärm!
Bloggläsare på besök!
Efter att barnen åkt hem mot Stockholm igen så tog det inte lång tid innan nästa besökare dök upp;
Vovven Disa! Disa kom så klart inte själv utan med sin gulliga matte och mattes lika gulliga kompis!
Disas matte har läst min blogg rätt länge. Jag vågar påstå att hon hängt med från början faktiskt och det är fem år nu! Det var jättekul att träffa henne och hennes söta vovve. Vi hade mycket att prata om.
Lina är ju inte särskilt lekig av sig så där och Iris var ovanligt tråkig med den söta gästen. Tyvärr tror jag att det sistnämnda beror på att Iris är på väg in i löp.
Lite lek och spring blev det men som sagt, Iris var inte alls lika leksugen som hon brukar. Men det är så skönt att ha tomt nu så även hundgäster kan få lite nytta av tomten och springa runt.
Storegård hundpark
I dag åkte vi till något som jag hittade av en slump via google i min jakt på hundiga ställen att besöka och träna på. Storegård hundpark, ett ställe där någon på ett och samma område byggt upp en massa banor för diverse hundaktiviteter. Eller som det står på hemsidan; Här finns många aktiviteter såsom agility, flyball, hund-frisbee, rallylydnad, miljöbanor, terrängsök m fl.
Visst låter det som ett kul ställe? Extra passande då vi hade gäster som gärna ville testa att träna lite olika saker med hundarna. För 50 kr per hund får man stanna och träna hur länge man vill.
Väl framme började vi med att rasta hundarna i den lilla slinga som går runt hela området. Många papperskorgar och en chans att kolla in de olika banorna, bra, bra. Ett gäng bruna lagottosar var där och tränade tillsammans, Lina och Iris fick lite skäll när de gick förbi rallylydnadsbanan men svarde icke. Bra!
Efter den lilla rastningen började vi på agilitybanan. Hindren var lite slitna men annars tycker jag att banan var helt ok. Iris ville gärna flyga över alla hinder, Lina kände sig glad men inte riktigt lika tvungen att hålla samma tempo eller testa alla hinder.
Husse var med också och han tog ett varv med Iris över hinder och slalompinnar. Jag blev rätt imponerad över hur bra det gick faktiskt! På bilden nedan i full fart förbi/genom tunneln!
Iris och jag sprang också. Två hopphinder, A-hindret, slalom, tunnel, två hopphinder till, gungbrädan och slutligen fyra hinder på raken. Nåt sånt..
Det var faktiskt lite skönt med en agilitybreak efter den lydnad vi bara tränat den sista tiden.
När vi lämnade agilitybanan passerade vi lagotto-gänget igen och fick mer skäll. Lagottomattarna ursäktade sig för sina skälliga vovvar. Jag med de knäpptysta dobermannvovvarna log snällt och sa att det inte gjorde ett dugg.
Dags för ny bana! Vi var ju tvungna att testa flyball också. Ser så coolt ut på film när hundarna rusar fram och tillbaka! När vi hade lärt Iris att man skulle springa rätt fram över alla hinder för att få en tennisboll (tog ett försök) så kände vi oss rätt klara med den sporten.
Ingen brydde sig om att ens försöka lära henne springa över alla hinder tillbaka igen utan vi gick vidare till nästa bana; terrängsöket.
Terrängsöksbanan bestod av några däck med vita pinnar i. I varje däck låg det en skål. Till och med barnen sa direkt när vi klev in där att detta var för lätt för Iris. Vi gick runt och låtsades gömma i däcken men slängde in bollen i gräskanten vid staketet. Det tog Iris någon minut att hitta.
Lina fick också leta men hon fick några hundgodisar i en av däck-skålarna. Lina tog karamelldoften i vinden och gick raka vägen till rätt däck direkt. Plättlätt med andra ord. Betyg; inte så kul.
Vi gick vidare till den roligaste banan; miljöbanan.
Här kunde barnen ta varsin hund och en näve godis och testa på lite allt möjligt. Problemlösning för både hundarna och deras förare.
Till och med Lina knatade över olika underlag och små balanshinder nästan helt övertygad om att detta var kul!
Några hinder ville Lina inte gå upp på eller genom. Ungefär samma som hon inte gillar i agiltyn; höga balanshinder och läskiga tunnlar. Dvs samma hinder som Iris tog i ful rulle och gärna sprang över/genom en gång extra på egen tass också.
Lina tackade också nej till att gå genom alla saker som hade skrammel eller andra läskigheter som man skulle passera.
Roligast var att köra Iris i en skottkärra, jag trodde hon skulle hoppa ner men löftet om en hundgodis räckte för att hon skulle sitta kvar och se ut som hon aldrig gjort annat.
Det blev en bra utflykt även om jag inte skulle betala 100 kronor för att träna eller åka dit igen. Kul grej för barn och valpar kan jag tänka mig däremot.
Sen vet jag inte riktigt om jag håller med om det som står på hemsidan ang stängsel;
Hela hundparken är tryggt inhägnad med stängsel så du behöver inte riskera att din hund skulle ta sig fram på egna vägar utanför området. Dessutom finns det även stängsel mellan de olika banorna för att förhindra att det blir alltför mycket spring av andra hundar när du vill kunna koncentrera dig på att träna din hund.
Stället är mycket riktigt inhägnat men inget man inte kan hoppa över, 50 cm (max) gunnebostängsel och tre små rep stoppar inte en stor hund som bestämt sig för att byta bana eller dra. Det är helt klart ett ställe för hundar som har koll på inkallningen och som inte rymmer efter andra fyrbeningar. Alternativt väldigt små hundar.
Väl hemma igen var det dags för barnen att åka hem och vi fick nytt besök mindre än en halvtimme senare. Men det får jag berätta om i morgon, det får räcka med bloggandet nu!
Alla barnen tränar med Iris
I går satte vi ihop två royal canin-tunnlar till en lite längre, gjorde ett hinder och tog några staketpinnar (som blev över efter att vi hägnade in tomten) och bankade ner i backen så vi fick ett slalomhinder. Man tager vad man haver. 
I dag var vi också på stranden men hundarna fick stanna hemma. När vi kom hem lät jag därför alla som ville aktivera och träna med Iris. Fick hjälp både från våra gäster och vår gulliga lilla granne!
Våra gäster har inga problem med Lina, hon är ju snäll och lugn som en filbunke. Värre är det med nyfikna turbo-Iris som ska vara överallt hela tiden. Samtidigt så är det ju hon som är den roliga hunden som man kan kasta bollar till och träna med.
Det blir ju en utmaning att vara lite rädd för Iris och försöka träna henne på samma gång. Man måste vara cool och snabb samtidigt. Är man inte det så kör Iris över en direkt. Hon studsar bara runt som en blixt, tar bollen och sticker. Hoppar, skäller och är jobbig!
Därför blev jag så stolt över R som inte bara fick Iris att köra den lilla banan utan dessutom ställde lite krav på fokus och ordning samtidigt.
Full fart blev det också på slutet!
Iris simmar sig trött
I går åkte vi till havet. Iris fick följa med eftersom vi skulle bada. Även om det var molnigt så var det tokvarmt nämligen.
Iris var kopplad på land men när vi hade kommit en bra bit ut i vattnet och kunde konstatera att vi var helt själv på hela stället så fick hon vara lös ute i böljan blå.
Det är så långgrunt att hon bottnade ibland och fick simma ibland. Plus att vi hade bollen med oss som hon studsade efter hela tiden. Dessutom var vi fyra personer så hon hade fullt sjå med att vara hos alla samtidigt. Tror det blev rätt bra träning faktiskt!
Ett tag blev jag lite orolig att hon tog ut sig för mycket och försökte stoppa en arm under magen på henne och agera lite flytväst. Det tyckte Iris var en dålig idé och började bete sig som att hon inte kunde simma.
Nästa gång ska hon nog få ha västen på sig, skadar ju inte att ha lite flythjälp även om man kan fint. Smart eller fegt?
Just nu har vi gäster hemma så då blir det lite vila från lydnadsträningen även om jag försöker få till ett litet pass varje dag.
Iris har inget emot träningsvilan, hon ser det nog bara som att hon har två extra bollkastare här hemma för tillfället. Alltid hittar hon någon som orkar kasta iväg en boll till henne.
Fototävling
På Agrias hemsida pågår en fototävling just nu som heter Härliga Hund;
Vad gör du och din hund när det är soligt, varmt och semester? Dela med dig av din härligaste hundsommarbild så har du chansen att vinna fina sommarpriser till din hund. Glöm inte heller att rösta på din favoritbild!
Så jag skickade in en bild på vad vi gör när det är soligt och varmt. Det bidde den här när Iris försöker tugga i sig vattnet från vattenslangen.
Så här ser det ut på tävlingsidan, Iris bild ligger just nu på plats nummer 14 på topplistan. För att gå in och rösta på din favortibild, klicka här.
Eller har ni kanske en egen tjusig sommarbild på hunden så lägg till den och var med i tävligen vettja!
Gordon, inte hopplös!
I dag var hunden Gordon och hans matte Emelie här. De har haft lite bekymmer med träningen och alla tips de fått högt och lågt som inte lett till så mycket mer än mer problem.
Nu är ju inte jag instruktör eller särskilt kunnig på något sätt men jag ville ändå träffa dem för att se om jag kunde komma med något litet tips.
Lite spänd på vem det var som skulle komma hem till oss och stöka och bråka. Tänk om han var en hund med aggressiva tendenser och var elak?! Tänk om han var ett hopplöst fall?
Hem till oss kom en glad krabat som jag genast kunde säga att jag kände igen efter att ha träffat kullbrodern Castor tidigare.
Vi började med att gå en liten promenad med Lina och Gordon då jag ville se hur han skulle reagera på en annan vovve. Under tiden som vi gick ställde jag lite frågor till Emelie. Hur han reagerade på andra hundar, hundmöten osv. Gordon skötte sig fint även om han gärna ville hälsa på Lina men inga konstigheter annars.
Efter det gick vi hem till vår tomt och jag snurrade runt lite hit och lite dit en stund innan det blev någon ordning. Till slut hade jag samlat ihop mig så mycket att det fanns något att knapra på och jordgubbssaft att dricka och ställt fram stolar att sitta på. Nu kunde hundträningen börja.
Jag bad Emelie att göra en liten inkallning och gå lite fot med Gordon. Jag väntade med spänning på att få se monstret i Gordon vakna och börja hyssa men hyssen uteblev i stort sett helt. Lite osäker på vad det var han skulle göra och lite lättdistraherad var han men inte busig eller dum.
Allt jag såg var en superglad dobermannkille. Frågade om jag fick låna kopplet och se om jag kunde framkalla lite hyss. Nope.
Det enda jag märkte var att Gordon väldigt gärna satte sig framför mig men när jag gick in och ställde mig vid sidan av honom så vi hamnade i utgångsposition så blev han lite orolig. Började backa lite, ville gärna snutta lite på min arm. Hoppade något skutt. Det märktes att han blev nervös av att vara där.
Vi pratade om träning, om belöningar, bestraffningar. Vilka tips matte Emelie fått, hur Gordon reagerat på det när de testat, hur hon kände, hur det gått osv.
Under tiden som Emelie berättade om hur Gordon inte var som de andra hundarna på kursen och hoppade och var otålig så nickade jag bara instämmande. Inte för att jag tyckte att det lät bra men för att det var något jag hört så många gånger förut.
Det lät som vilken ung dobermann på kurs som helst. Med ett undantag; Gordon och Emelie har haft oturen att ha instruktörer som verkar ha noll koll på dobermann. Som sagt att han måste kuvas, bestraffas, domineras, sättas på plats och stoppas och som försökt ta i lite med hårdhandskarna för att komma dit.
Det gjorde lite ont i hjärtat på mig men om ni mött den snälla, mjuka, glada, sociala, fina unga hane jag träffade i dag så hade ni också fått ont kan jag säga! Lägg till en jättegullig matte som hanterade sin hund mjukt och positivt och hade fickan full med korv till Gordon när han gjorde rätt.
Jag gick och hämtade en kamptrasa i förrådet och lånade Gordon igen. Efter bara några minuter så kampade han och hoppade efter trasan. Jag puttade undan hans framben, jag belastade med att ta tag i hans huvud/hals, böjde mig ner över honom, bände upp munnen för att få ut trasan, höll trasan retfullt högt ovanför mitt huvud, kollade alla hans stora tänder, drog och slet som ett as för att riktigt få igång honom. Vad jag än gjorde så behöll han sitt goda humör och höll ett bra grepp om trasan. Och vad jag än gjorde så backade han inte och han visade inga som helst tendenser till att tuffa sig.
Detta var icke en problemhund! Det var en hund som hade lite problem för att han inte riktigt vet hur han ska göra. Han har inte fattat riktigt vad man får göra, vad man inte får göra eller vad matte/husse vill att han ska göra. Samtidigt som han har en massa spring i benen och är ung.
Därför började vi med övningen ”fiskekroken”. Emelie fick sätta Gordon ner, gå några få meter, kalla in och med hjälp av godbit styra runt honom till sidan. Gav trasan till matte så att hon fick öva på att belöna med den och efter bara några gånger så både ville och fattade Gordon att han skulle till mattes sida och ta kontakt. Lite snett satte han sig men Emelie fick belöna det med eftersom han tidigare visade lite ovilja att vara just vid sidan av så där.
Sa till Emelie att träna detta hemma tills Gordon kan komma in utan hjälp av belöningshanden. Börja träna på att komma in fint och rakt, öka avståndet, öka tiden som han måste sitta med kontakt innan han får sin belöning och bara belöna positivt. Kan han inte så gör man bara om tills han gör rätt, gör han inte rätt så börjar man om och visar med godis/leksakshanden.
Sen fick Emelie order om att skaffa sig en tennisboll på snöre och så fick hon kamptrasan av mig. Sa att de inte får ge vare sig boll eller kamptrasa till Gordon att ha för sig själv utan att belöningen nu ska sitta fast i matte eller husse i en månads tid. Allt för att Gordon ska lära sig att allt skoj händer hos föraren och inte 100 m längre ner på planen i full fart för sig själv. (Ofta kallat frivarv och ett vanligt förekommande fenomen hos dobermann).
Sist men inte minst så sa jag till Emelie som det var; hur många dobermannägare som har problem med de här bitarna. Att vi är många som har gråtit, slitit, kämpat och trott att ”det måste vara mig det är fel på”. Hur många det är som fått tipset att ta till hårdhandskarna när det egentligen är tvärtom som gäller. Lugnt, mjuk, konsekvent och var tydlig med att visa för hunden vad det är du vill att den ska göra. En dobermann är inte korkad, de fattar direkt bara man har lite tålamod.
En sak kunde jag dock tyvärr inte svara på. Vad Emelie skulle göra när Gordon fular sig som han gör ibland. Om hon skulle ignorera eller säga till (och i så fall hur och på vilket sätt). Hade vi fått Gordon att göra det när han var här så hade jag kunnat se hur han reagerade på en ”bestraffning” för att bryta det hela men nu var han bara ett a-barn hela tiden och då ville jag inte yttra mig.
Jag hade inte tänkt att låta Gordon träffa mina hundar då det egentligen inte fanns något syfte med det. Han kom ju hit för att han hade problem och inga problem löses genom att rusa runt med andra hundar. Men Gordon var ju inget problembarn när han var här, han var ju bara snäll och glad. Det blev det nästan att han fick träffa flickorna som ett sista deperat försök att hitta några fel på honom. Dålig på hundspråk eller att han skulle vara för ”på” osv.
Men inte då, han var supersnäll med Lina och Iris. Han fick skäll av dem båda men återvände med förnyad glädje och gjorde lekinviter och han var varken för på eller brötig på något sätt. Bara glad.
Ovan Gordon och Lina. Nedan Iris och Gordon springer. Gordon hade lödder på hakan!
Att det inte blev några bilder från själva träningen var för att jag var så upptagen av att prata sönder Emelies öron och kolla på Gordon. Hihi…
Allvarligt så vet jag inte om Emelie fick med sig något användbart efter dagen men jag hoppas självklart på det. Om inte annat så hoppas jag verkligen att matte Emelie fattade att hon har en supergullig hund! Därmed inte sagt att de inte har saker att jobba men det är absolut inte några ovanliga eller obotliga olater vi pratar om!
Två snabba typer, Gordon och Iris springer och vädrar tungorna samtidigt!
Kopiösa mängder hår
De första två och ett halvt åren av Iris lilla liv så har hon inte fällt så mycket päls. Nu har hon börjat och då gör hon det ordentligt!
Soffan, sängen, trappan, golvet ÖVERALLT är det svarta hundhår på det ljusa golvet! Hjälper ju inte direkt till heller att hon är så rörlig och skuttar fram i livet. Hon sprider sina hår överallt på en gång kan man säga. Jag fattar inte ens att hon kan fälla så mycket som hon gör. Var kommer alla hårstrån ifrån, hon borde vara nakenhund nu.
Bilderna är några veckor gamla då hon precis börjat fälla. Husse som tröttnat på att dammsuga gjorde en ordentlig hårsamling på gräsmattan. En av många sedan dess. (Lina fäller också men det känns som att det är mindre än hälften så mycket som Iris) 
Iris själv verkar inte ha några besvär av det, snarare tvärtom. Tydligen skönt att bli av med luddet!
Snabbare läggande under gång!
Eftersom vi fick så låga poäng på tävlingen har jag nu börjat gå igenom de olika momenten och de delar av dem som jag tycker behöver slipas på.
Först ut; Läggande under gång!
På tävlingen fick vi 7 p på läggandet under gång med omdömet sent ner och ändå såg jag hur Iris nos försvann direkt när jag gav kommandot. Det måste alltså ha varit ett väldigt dåligt och segt läggande.
Tog fram videokameran i går och filmade en massa lägganden rätt av bara för att få se hur det såg ut. Filmade fler än vad som syns på filmen men hon gjorde likadant hela tiden. Mycket riktigt har hon blivit långsam. Ner med frambenen först och segt ner med rumpan! Blev något bättre mot slutet men fortfarande inte bra.
I dag fokuserade jag på att belöna med godis och då bara själva läggandet. Redan när vi gick ut på gräsmattan verkade Iris hänga med och redan de första läggandet vi gjorde gick bättre än i går. Iris verkar ha sovit på saken.
Vakthund?
Nu börjar det bli semestertider och kvällstidningarna skriver ”så skyddar du dig från tjuven när du är borta”-tips.
Nu ska inte vårt hus stå tomt i sommar men däremot åker ju husse bort några dagar ibland. Jag och hundarna måste vara själva här hemma och då känner jag mig lite rädd för elaka typer och tjyvar.
Fått för mig att Iris är lite extra morrig på kvällarna när vi är själva här i huset. Kanske gör hon det för att övertyga mig om att hon har koll?
Lina är inte lika vaktig så men hjälper mer än gärna till att skälla om Iris skäller.
till vänster; Hundarna framför ytterdörren, som ni ser är det bara Iris som spanar ut över ägorna, Lina undrar när hon ska få en godibit… till höger; Iris innanför grinden.
Förutom att hundarna springer runt och syns och låter på tomten så har vi även en varning för hundar-skylt på grinden och en varning för hund-skylt vid ytterdörren.
Sedan länge är jag övertygad om att det inte går att smyga sig in i vårat hus utan att Iris märker det, hon flyger upp om någon är vid ytterdörren långt innan de ens hinner ringa på.
Jag undrar hur avskräckande hundarna är för eventuellt bus?