En blogg som handlar om hund, hundträning och hundliv!
Hörde hur Iris morrade och skällde på nedervåningen. Hade det varit ett annat djur av något slag hade Lina hjälpt till men nu var det bara Iris som var upprörd på något eller någon där ute. Vem var det som fick Iris att bli så morrig?
Skönt att Iris håller vakt och skyddar Lina och mig från elakingar när husse jobbar borta ibland…
I dag gjorde jag slag i saken. Startade upp bloggen på ett nytt ställe. (Eller nytt och nytt, jag har haft domänen www.galjar.se rätt länge nu.)
Alla inlägg skrivna före dagens datum har jag hämtat från min gamla blogg som ni hittar här där tillhörande kommentarer också går att läsa.
Känns lite ovant än så länge men jag tror att detta kommer att bli mycket bättre!
Anledningen är att jag ville ha lite mer utrymme att lägga upp grejjer så som jag vill ha det och att MyOpera klantade sig rätt rejält.
I dag har vi tagit det lugnt. Det var en sån dag bara. Jag fotade min lilla Lina när hon låg och vilade.
Ställde mig på en stol för att fota henne ovanifrån. Det gjorde fröken Lina lite orolig och hon ville hellre gå än att posera. Med löfte om en godbit stannade hon dock snällt kvar så jag kunde ta några bilder.
När jag kollade på bilderna så såg jag att det syns tydligt att Lina inte längre bara är grå om nosen. De gråa hårstråna har flyttat till hennes bruna ögonprickar också! (Ja, vad heter det?)
Så himla gammal är hon faktiskt inte! Men det verkar som jag snart har en hund som inte längre är black and tan utan snarare black and grey.
Ljuvliga, härliga, underbara vår! Mycket möjligt att det gör ont när knoppar brister och hela den biten men lika härligt är det varje år när det händer!
Jätteroligt att strosa i trädgården med kameran och fånga den spröda grönskan på bild. Varje dag tittar jag noga på våra björkar för att se hur det sakta men säkert närmar sig lövsprickning även för dem.
I väntan på björkarna har jag fotat de blad som kommit längst, vet inte vad det är men det växer längs med staketet nere i hörnet på tomten. Varje bladsamling är som ett eget litet fantastiskt konstverk.
AHA MATTE ÄR DET HÄR DU ÄR!? Vad gör du? Har du min boll här? Gör du något med den där grenen? Har du gömt något här? Oj, här luktar det spännade! Matte, jag tror man kan stoppa in sin nos här.. jaaaa, det kan man! Men vad är det här inne? Åh va trångt matte, jag kommer inte åt jag måste gräva!
Krafs, krafs, krafs, krafs, krafs…..
Iris brukar bli bra på bild men hon är också en rackare på att förstöra vilken bild som helst med sin närvaro! Jag lämnar Iris åt sitt projekt och smyger iväg för att fota några små tunna pinnar med gröna små löv på. Precis när jag hittar en lämplig liten pinne att fota…
Jooo, du matte, jag kom på jag har ju redan grävt där en gång och vet du jag tror faktiskt att det finns något där inne. Nu ska jag vara med dig istället, bra va? Har du sett bollen? Vad gör du? Ska vi göra nåt?
Iris har fått en röd frisbee och hennes nya hobby är att springa efter den, hoppa högt och försöka fånga den i luften. 
Roligt att fota. Ibland misslyckas hon med att fånga den och då blev det ännu roligare bilder. Här nedan är en och samma miss som jag snabb-photshoppat ihop. Jag gillar hennes grodpose i luften där efter att hon missat att ta den och bilden efter där hon fortfarande har koll på i frisbeen i ögonvrån på väg ner igen. 
Tur att jag bara betalade en tia eller vad det var för den röda lilla flygaren. Iris fick den i går och i dag har den förlorat sina aerodynamiska egenskaper och sjunger helt klart på sista refrängen.
Lägger till en bild på två fokuserade typer. Iris som väntar på att frisbeen ska flyga och jag som laddar för ett kast värt minst ett OS-guld! 
I dag har vi varit på vår första aktivitet anordnad av SDK Södra, en prova-på-dag. Det var inte bara vi som dök upp heller. Solen, värmen och en massa andra vovvar var också där!
Först visade och förklarade Jessica och Christian hur bruksgrenen sök är upplagt och går till. Gizmo fick förevisa praktiskt genom att leta upp matte Jessica och mig. Sen fick vi andra testa med våra vovvar! 
Vä: Sanna kampar med sin vovve Enzo efter lyckat skick. Hö: Iris och jag inför första sökskicket
Vi fick till och med låna en korrekt outfit till vovvarna när det var dags att springa i sökrutan. Iris gillade att ha väst men hon måste snarast få en rosa!
När Iris var mindre tyckte hon att Christian var en läskig typ, därför var det med stor glädje som jag såg hur min lilla loppa sprang ut till Christian och fick belöning när hon hittade honom alla tre gångerna. 
Bennie och hunden Jack innan och efter söket!
Unge herr Castor av Pimms var duktig tillsammans med matte Jenny
Sen var det dags för uppletande. Bennie och Jack visade hur de gick till och sen fick vi andra prova igen!
Iris sprang ut fint och hämtade den första av två saker men när hon hade lämnat den till mig verkade hon tro att det inte kunde finnas fler än en grej utlagd i den där skogen och jag fick tjata lite på henne för att hon skulle låta sig övertalas och leta upp saknummer två. 
Ovan; Stefan och hans bruna vovve Leif kör uppletande. Nedan; Stolt hund på väg tillbaka med en upphittad handske!
Stefan har ju inte bara en utan två dobermannkillar och även unge herrn fick testa på uppletande. En litet ärevarv bjöd han också på!
Efter uppletandet var det dags för dagens kanske viktigaste aktivitet; korvgrillning med tillhörande prat! 
Mitt i grillningen dök Pontus upp med sina dobermannvovvar och valpar. Valparna gillade oss och vi gillade dem tillbaka. De hade massor med pussar och kramar till alla som ville ha. 
Alonzo med husse Pontus och hunden Signe med matte Susanne gjorde sitt bästa för att bevisa att dobermann är en knähund.
När det var dags för spår valde jag mellan att lägga ett till Iris eller att låta Lina få prova på en aktivitet också! Jag valde att inte spåra med någon av dem. Istället fick Lina bara vara med och hänga med lite när jag gick runt och fotade och pratade med de andra. Lina passade på att lägga huvudet på sned inför alla som kunde tänkas ha en hundgodis i fickan. Såg de inte henne la hon upp en tass på benet på dem så att de vaknade ur koman. Kan hända att hon fick mest godis av alla vovvarna utan att ha prövat på en enda grej.
Vi gick lite längs skogskanten för att se de olika ekipagen och Lina hittade ett härligt fynd under tiden! Jag tror att det var ett fd rådjur… 
Lina tuggar på någon som hade extremt dålig munhygien och aldrig borstat sina tänder minsann
När jag äntligen lyckades få henne att lämna skallen och sluta tjura över det så hittade Lina rådjurets ena ben istället. Då var hon ju tvungen att smaka på det också innan vi kunde fortsätta gå igen. 
Nästan hela gänget samlat för lite pre-spår-talk.
Hunden Signe och matte Susanne visade upp fin fokus och samspel både innan och i spåret.
Castor efter sitt spår med matte, husse och Chrstian. Enzo och Sanna på väg till spåret.
Sist men inte minst så hälsade Lina på hunden Signe. Hon tyckte att det var kul även om hon ser lite konstig ut på bilden! 
Jag behöver väl inte ens skriva att det var en lyckad dag? Stort tack till gänget som ordnade den!
Hade världens idé om en bild jag skulle ta och som skulle bli ny header här på bloggen. När bilden skulle tas ute på tomten så hade vovvarna en bättre idé, nämligen att springa runt och gnabbas lite om samma pinne som både Iris och Lina plötsligt ville ha! Lina som aaaaldrig vill ha något. 
Misstänker starkt att det var själva leken som var roligare än pinnen för Linas del men de höll igång hur länge som helst. Det blev så mycket bilder att jag kände mig tvungen att göra ett helt album med springbilderna, dem kan ni se här 
Lina har inte lekt så här som hon nu plötsligt gör med Iris om fåniga pinnar förut. Jag tror att det är lyckan över den egna tomten som gör det! Min lilla lycklig Lina i så fall! :heart:
I går var det Ronnieträningen igen. Jag skulle inte bara åka dit, jag skulle även träffa Erica där som ville komma och titta på träningen.
Jag var på plats nästan precis när träningen ska börja och upptäckte då att jag var ensam där. Kändes lite dåligt i magen men det var ju trots allt storm i Skåne och Erica hade skickat sms om att det gick långsamt på motorvägen och att hon skulle bli sen, det var säkert lika för de andra också.
Men så upptäckte jag att Ronnies bil inte stod var den brukade oh började ana oråd. Började ringa runt och strax efter att stackars Erica hade anlänt också så stod det klart att träningen var inställd. Så pinsamt att släpa ut någon man träffar för första gången på en tom åker i blåsten! Det var inte ens någon hemma i huset så vi kunde inte tränga oss på och pratat lite strunt med Ronnie heller.
När vi pratat en stund i det vindiga vädret så kom en av Anna-Lottas gulliga döttrar hem. Erica och jag frågade snällt om vi fick låna damernas och kanske komma in och träffa valparna istället.
För Briskas F-kull var ju inne i huset!
Tre små sötadobermannflickor som mer än gärna ville bita oss i tårna, bli pussade på (med risk för att de piercade dig på lämpligt ställe under tiden).
Att sitta och prata lite hund i allmänhet och dobermann i synnerhet i en valplåda är inte helt fy skam och vi satt där länge!
Jag som blir trött bara av att tänka på ytterligare en hund blir väldigt sällan valpsjuk men när jag satt där i och gullade med de små tjockisarna så hade jag lätt kunnat ta med mig en hem! De var så glada, framåt och modiga. De ville bara vara hos en hela tiden!
Jag hade kameran med mig och var ju tvungen att ta lite bilder också. De satt still lite då och då så att nästan alla bilderna blev skarpa…
Nästa gång det ska flytta in en lillasyster här så tror jag minsann att det får bli en brun. 
De tre små F-fröknarna som räddade utflykten från stormig pinsamhet till trevlig valpstund! 
Olika saker här i världen gör olika människor lyckliga.
I dag konstaterade jag att jag blev lycklig av det faktum att jag numera har en dygnet-runt-ruta ute på tomten. Inklusive en liten targetplatta som pricken över i. Varje gång vi är ute så frågar jag Iris om hon ser rutan för att sedan skicka henne till den från alla fyra håll.
Hon har nu slutat runda en kon för att ta sig in i rutan och fokus är direkt mot mitten och targetplattan.
Vacker vy från sovrumsfönstret, uppmätt ruta 3 x 3 m.
Kikade lite på LaBKs hemsida och såg att det var öppen träning nu på kvällen. Var ju givetvis tvungen att åka dit och kolla in det hela.
Sist jag var där var parkeringen tom, nu var det så mycket bilar där att jag fick parkera utanför själva parkeringen upp mellan några tallar. Iris och jag gick lika förväntansfulla ner mot träningsplanen och där var smockfullt med folk! Hundar sprang kors och tvärs på inkallningar, det hoppades över 3-4 hinder, några körde ett sittande i grupp.
Jag korsade planen och försökte hamna så långt bort från alla som möjligt. Började träna lite linförighet och märkte snart att Iris inte brydde sig om alla andra som var där. Det var tydligen bara jag som reagerade på störningen.
Eftersom det så bra jobbade vi oss upp över planen igen och fortfarande var Iris mest intresserad av mig. Körde lite inkallningar på håll på slutet när jag såg en man kom gåendes mot oss. Iris kände sig tvungen att säga voff men sen var hon tyst. Han presenterade sig och sa att det var kul att se en dobermann på klubben för ovanlighetens skull. Han fortsatte sedan att berätta om klubben, välkomna oss, tipsa om träningstävlingar och lite annat smått och gott. När jag sa att vi skulle försöka oss på lydnadsklass ett snart så blev han förvånad och trodde att vi hade kommit mycket längre än så. Tydligen hade han stått och tittat lite när vi tränade. Han såg även till att peka ut de som var där från styrelsen och presenterade mig för klubbens kassör som även hon hälsade oss välkomna och bara var snäll.
Jag har då aldrig känt mig så välkommen och fått ett så trevligt bemötande på en BK förut, det kändes riktigt bra och för andra gången i dag kände jag mig lycklig! Inte blev det sämre av att Iris låg vid mina fötter och bara tog det lugnt under tiden jag pratade med dem.
Var tvungen att räkna bilarna på parkeringen när jag åkte hem; tjugofem.
Vi åker till herr Ronnie Eng och tränar två gånger i veckan just nu så det blir många bilder på honom här på bloggen. Dagens fotograf var husse så för ovanlighetens skull fastnade Iris och jag på bild också.
Iris stod i gummisnodd-snöret och övade på att bita i kudden och vara lite passiv.
Iris tycker att det är kul men blir väldigt trött av att streta efter kudden i snodden. 