Madeleine – Sida 135 – Livet med dobermann

5 oktober, 201027 februari, 2014

Lina på Lidingöbron

Ibland känner jag att bloggen handlar så mycket om Iris att det nästan känns som att Lina inte finns längre. Men det gör hon ju, hon gör bara inte så mycket väsen av sig!

När Iris och jag var på tävlingslydnadskurs i söndags var Lina ute och sprang med husse och hans nya pulsklocka i sex km och Lina hade sprungit så fint vid sidan och skött sig.

Vi försöker att sära på hundarna och låta dem ha så mycket egentid som möjligt och då är det i större utsträckning Lina som får följa med husse och gå långisar eller springa. När husse är borta så blir det ju oftast att jag släpar med dem båda på samma gång även om jag vissa dagar får till att vara på längre utflykter med dem var för sig.

Häromdagen gick jag och Lina hem från stan och gick då över Lidingöbron där Lina fick gå lös. Gångare och cyklister bryr sig Lina inte om alls och då räcker det att jag säger till henne att komma till sidan när vi får möte. På katt- och rådjursfria platser är Lina en väldigt duktig hund faktiskt.

Lina tittade på båtarna och vi stannade till flera gånger för att titta ut över vattnet. Jag tog lite bilder och Lina satt fint och poserade i solskenet.

När man går över Lidingöbron och lämnar Ropsten bakom sig förstår man varför ön ibland omnämns som ”den gröna ön vid storstadens sida”. Det är fint här faktiskt!

3 oktober, 201027 februari, 2014

Tävlingslydnadskurs

I dag har jag och Iris varit på tävlingslydnadskurs på klubben för intruktörerna Anna och Anna.

Jag ville ha hjälp med främst tre saker (hade kunnat fråga om tusen saker till men var tvungen att prioritera lite);

Linförigheten, tips på hur snygga till det helt enkelt
Apporteringen, Iris flyttar sig när hon tar apporten i munnen och hamnar snett
Läggandet under gång, nu lägger hon sig, jag vill ha pang-poff i backen

Anna och Anna tittade och kom sedan med jättemånga bra synpukter och tips. I stort sett allt hade ju med mig att göra. Sluta upp med, börja med, ändra på, testa det här i stället.

Jobbigt då jag insåg hur sabla mycket fel jag gör, skönt då det bara är att rätta till sig själv och det inte är hundens motivation eller arbetslust vi har att jobba med! Det var med andra ord bara att suga i sig som en svamp och försöka komma i håg allt.

Men så var det då mittt lilla köttstycke till hund…

Hon visade inte upp sig från sin bästa sida i dag! Hon skällde på en del av vovvarna, hon skällde på en av hundägarna(!) som gick förbi vid ett tillfälle, hon var sämre än sämst när vi körde en gemensam platsliggning!

Morrig kan hon vara men hon brukar inte skälla på andra hundar så och när hon dessutom drog igång på en människa… Dåligt!

Jag tror och hoppas att detta har att göra med att Iris började löpa i slutet på juli och att det är någon hormonig skendräktighet på gång, annars har hon blivit dum!

Hon innehar dessutom något slags Europarekord i att inte kunna vara mer än två meter från matte och stå i pinne utan att börja skälla och gny vilket kan vara vansinnigt irriterande när man försöker se och lära sig av de andra ekipagen på kursen!

Den jävla platsliggningen mynnade i alla fall i att jag i dag testade att lägga henne med extern belöning i form av boll för första gången. Det fick effekten att Iris låg och glodde på mig som om hon försökte hypnotisera mig till att säga varsågod så hon fick springa och hämta sin boll. La den några meter framför mina fötter och satte fast ett koppel i den trasiga bollen så att Iris inte fick sin belöning om hon bestämde sig för att tjuva. Lät sedan bollen ligga när jag gick tillbaka och sa sedan varsågod.

Eftersom kursen varade i 4 h så ägnade jag sista timmen eller nåt åt att träna med Iris istället för att kolla när Annax2 tipsade och tränade med de andra. Testade och försökte tänka på några av sakerna jag fick som tips och det gick mycket bättre direkt. Arbetsglädjen försvinner med andra ord aldrig från Iris och när vi tränade gick det hur bra som helst att låta henne springa både kors och tvärs med de andra hundarna i närheten. Fick tränat lite tandvisning också och det blev också en väldigt bra övning.

Med gott samvete ska jag nu lägga mig i soffan och glo på film!

1 oktober, 201027 februari, 2014

En massa pussar på träningen

När Lina hade promenerat färdigt på stan i går så åkte jag mer eller mindre bara hem och bytte hund och packade träningsväskan och så rullade bilen mot Enköping. Emelie och Anna följde med som sällskap.

När vi kom fram var Ronnies vovve Eddie ute på tomten. Honom har jag inte sett på nära håll sedan i somras då han och hans bröder var små och söta. Jag frågade Ronnie om jag fick gå in och hälsa på Eddie och det fick jag. Eddie blev väldigt glad över att någon ville vara hos honom och jag fick många, många pussar! Han gick faktiskt bara runt och var glad hela tiden, kul hund!

Eddie var så glad och skuttade runt så mycket att jag bara fick en bild där han satt still frivilligt, men då krävdes det att hans husse hjälpte till för att få den bilden!

Rätt fort upptäckte Eddie också att det var någon liten typ som rörde sig på andra sidan staketet, samtidigt upptäckte lilla Anna att det var en stor svart kille där bakom plankorna. Han kikade efter henne, hon kollade in på honom. Sen pussades de väldigt mycket genom staketet!

Efter alla pussarna la jag faktiskt ifrån mig kameran och ägnade mig åt att träna med Iris. Först tränade vi lite lydnad och linförighet, putsade på vänstersvängarna och att vända helt om åt vänster. Det kändes som att det gick lite bättre än sist vi gjorde det, Iris följer med med sin lilla rumpa nu. Bättre ska det bli dock. Mera rumpövningar.

Sen körde vi några ronderingar och för första gången fick Iris rondera ett skjul och sen springa vidare till nästa där Ronnie stod med hennes kudde. Iris tyckte att det var kul! Vi var på tre från början på träningen men på slutet var vi bara två som tränade så vi hann träna rätt mycket också.

När det hade bli tokigt mörkt tränade Emelie och jag några inkallningar med lilla Anna. Tjo vad hon sprang mot matte!

Sist men inte minst så bjöd Ronnie på lite fika i hans kök, det var skönt att komma in i värmen, det känns att det börjar bli kallare på kvällarna nu när solen går ner.

Avslutar med bild på vår otroligt söte träningskompis boxern Kompis. Honom vill jag pussa på!

30 september, 201027 februari, 2014

Lilla Anna i stora staden

I dag var det dags för lilla Annas stadspremiär. Emelie frågade om jag ville följa med och Lina räckte upp en tass och ville också följa med så vi åkte in och mötte Emelies gäng på Sergels torg. Så här såg det ut när jag och Lina kom upp från T-centralen:

(Emelie förklarar att det inte är två rottweiler som hon har i snöret, vovvarna tittar efter Lina.)

När sedan Lina hade hälsat glatt på Expo och nosat igenom Anna väldigt noga så knatade vi bort mot Sergelgången. Precis samtidigt som jag frågade Emelie om hon hade med sig lite papper incase of kiss så pinkade Anna. Vi hittade en gratistidining i ett ställ som sög upp kiss finemang!

Där mötte vi Emelies kompis Elin som var ute på stan och promenerade. Emelie och alla tre vovvarna stannade och sa hej.

Elin fick en dobermannvalp att hålla i kopplet och så gick hela gänget vidare bort mot Kungsträdgården.

I Kungsträdgården upptäckte lilla Anna att man kunde leka med Expos koppel…

…sen upptäckte hon att om man la sig i häcken och sträckte på sig så kunde man smaka på blommorna!

Efter att ha utforskat Kungsträdgården och svarat på frågor om Expo, Lina och Anna var mamma, pappa, valp så gick vi längs vattnet till Drottninggatan där vi började knata tillbaka mot Sergels torg igen.

Emelie, Elin, lilla Anna och Expo på Drottninggatan.

Lina och jag på Drottninggatan.

Väl framme på Sergels torg kände vi för fika i solen och satte oss på en bänkliknande sak mellan två övergångsställen och cirkulationsplatsen runt stora fontänen.

På en av de platta bänkarna satte vi oss, bilden från hitta.se är inte alls lika solig som vi hade det i dag!

Vi turades om att gå och köpa fika och när lilla Anna var jättedukitg när Emelie försvann för att handla. Vi hade en sån tur att en polisbil tuta förbi oss på andra sidan rabatten också, något som lilla Anna inte brydde sig om ett dugg. Cool tjej.

Lilla Anna vilar men håller koll med ena ögat öppet så hon inte missar något viktigt.

Jag passade på att kramas med och lukta på lilla gumman också. Man blir ju trots allt lite valpsjuk när man träffar henne så jag var tvungen att ha henne i famnen en stund och snusa lite på henne!

Lilla Anna och jag!

29 september, 20104 maj, 2011

Tänk om det är sant?

Jag är med i facebookgruppen ”Save the Dobermann breed! Your help is needed now!!” varifrån jag fick ett mail i dag om att en Dr. Kate Meurs på Washington State University College of Veterinary Medicine, hittat genen som ger DCM. Och nu skickade Emelie just länken till forumet på Doberman Review och en tråd där det påstås samma sak.

Nu tar jag detta med en stor nypa salt men kan ändå inte låta bli att drömma mig bort lite och vad det skulle få för följder om det vore sant. Ett blodprov som svarar på om hunden har DCM-genen eller inte!

Fatta så lätt det skulle vara att avla bort? Helt underbart.

Jag håller tummarna i smyg för att det är på riktigt även om jag fortfarande vill ha mer konkreta bevis på att det stämmer.

Tillägg; som jag ser det så finns det en liten (eller rätt stor nackdel faktiskt) så här i början med ett sånt här test. Att unga, obeprövade och omeriterade avelsdjur tar ett blodprov och visar sig vara fria och därmed går rätt ut i avel ännu tidigare med ursäkten att de minsann är DCM-fria. Att uppfödare väntar ännu kortare tid på att avla på sina hundar nu.

Sen tror jag att det sitter en stor mängd rätt så skitnödiga uppfödare därute nu som innerst inne vet att deras hane mycket väl kan vara genbärare men låtit hunden gå i massavel ändå. Som vet hur tikens föräldrar dog knall fall men ändå låter sin tik bli avelstik. Jag kan därför tänka mig att en del uppfödare/hanhundsägare nu börjar se ”faror och problem” med testet.

Skrek någon högt och blev orolig när vi det plötsligt gick att testa hundarna och få ”vWD-fri”?

28 september, 201027 februari, 2014

Jaga valpen och testa inställningar

I går läste jag på lite om slutartid och bländaröppningar så när solen lyste i dag så var jag ju tvungen att åka ut i fina vädret och testa kameran. Lina, Iris och jag åkte till klubben där vovvarna fick leka och träna lite om vartannat.

Mötte även en snäll pudel som vi gick kurs med i våras och vi mattar babblade en stund om väder och vind och hundträning. Trevligt.

Lina vilade i solen när Iris hjälpte mig att testa kameran. Iris hoppade, lekte, skällde, låg ner, stod upp och sträckte ut så att jag fick fota och testa olika inställningar.

När vi var klara med det så fick jag sms från Emelie som ville komma och hälsa på. Då fyra dobermann i en bil blir ett par för många åkte jag hem och lämnade av Lina där innan jag och Iris susade vidare för att plocka upp lilla Anna och stora Expo.

Efter att lilla Anna satt sina tassar på klubben så ville jag inte göra något annat än att jaga henne med kameran, vilket jag gjorde! Solen började gå ner bakom träden så jag fick klura lite på inställningarna igen men några bilder blev det mellan mina misslyckanden. Att jaga en valp med det objektivet tar på krafterna. Lilla pluttvovven fattade inte att det är porträttbilder som blir bäst och sprang bara runt!

En bild fick jag på dem alla tre när de satt still men den fick vi jobba lite för att få till kan jag säga!

Tre dobermann i lite olika storlekar. Iris, Expo och lilla Anna.

Lilla Anna blev väldigt söt på bild!

Sist men inte minst måste jag säga att jag var väldigt glad och belåten över hur Iris hanterade sitt första ordentliga möte med lilla Anna. Hon sa åt henne att dra åt helvete när hon trodde att Anna var ute efter hennes matte eller bollen vid några tillfällen men hon studsade inte på Anna som hon studsar på Lina t ex. (Ja, för då hade ju Anna dött!) Iris var duktig och jag får nog lov att ge henne några mognadspoäng faktiskt.

26 september, 201027 februari, 2014

Kloten, skog och hundträning

I fredags var det dags för efterlängtat hundäventyr. Ett tag trodde jag att denna resa skulle ställas in då det blev en vända till akuten med min lille pappa innan vi kom iväg men iväg kom vi om än lite sent. Det var becksvart i Kloten när vi kom fram och mörkret gjorde att det tog en stund att hitta rätt.

Första natten delade vi stuga med Jenny och Fellini då de andra som kom den dagen bodde i husvagn.

Så det var först på lördagen som Iris kunde ställa sig på stugans lilla veranda och kolla in omgivningarna, dvs skogen!

Dagen bjöd tyvärr på rätt mycket regn med det hindrade inte oss från att spåra med vovvarna. Jag började dagen med att lägga ett kort spår direkt från stugan och rätt ut bland tallarna och senare la jag ett längre spår som jag uppskattar var 500 m.

Hunden Midde och matte Heléne dök upp under eftermiddagen också och till kvällen dök även efterlängtade Camila upp!

Det slutade alltså med att fyra dobermann sov i stugan och en schäfer och en dobermann bodde på campingen, dvs totalt sex hundar och de enda tikarna var Lina och Iris.

Tillsammans gick hela gänget på promenader i skogen och Lina nosade efter alla pojkarna som gick framför henne. Iris höll vakande öga på skogen.

Iris fick gå lös och jag passade på att öva lite med henne. Inte springa ifatt och busa med de andra vovvarna, Iris var duktig.

Förutom att Iris fick spåra så körde vi uppletande också. I samband med det sistnämnda så fick hon träna på en annan väldigt bra grej, nämligen kampa med okänd man (läs schäferhussen). Först tyckte att hon inte att det var en bra idé men kamplusten tog överhanden. Nyttigt för Iris.

Lina fick inte gå några spår eller träna några uppletanden som Iris. Därmed inte sagt att hon inte hängde med. I dag när alla andra tittade på hunden som körde uppletande tittade Lina på min kamera. Och när de övades på lite hundmöten och annat nyttigt så satt Lina och kikade på de andra och funderade på varför en dobermann var så luddig…

Lina hjälpte även Camilla att ta täten och visade vägen tillsammans med schäfern i dag när vi hade tipspromenad. (I mitten syns även hunden Midde)

Lina fick även en egen promenad med Midde i dag. Midde hoppade upp på en sten och poserade lite för kamerorna. Lina kunde också hoppa upp och bli fotad. Söt-Midde flyttade på sig så Lina skulle få plats.

…sen knatade de vidare tillsammans på stigen.

Även Iris fick gå på solopromenad med Midde men de två var mer vilda ihop och lekte HELA tiden. Kanske berodde det på att det bara är två månaders skillnad på de två busfröna men de hade väldigt kul ihop.

Midde har nog dessutom den snyggaste inkallningen jag sett på länge. Han uppvisade 100% vända på en millisekund och springa raka vägen till matte varje gång hon ropade i dag. Guldstjärna! Både Iris och Midde var dessutom jätteduktiga på uppletandet i dag och det var verkligen skitkul att se hur duktig han var, både när han letade och när han spårade!

Så hur gick det för Iris då?

Gårdagens spår som var kanske 5-600 m gick över stock och sten och i väldigt kuperad terräng, över sankmark och med flera vinklar med blandade apporter (plast, trä, skinn). Den åkturen som jag fick efter Iris lär jag sällan glömma. Hon spårade som ett litet lok och hon gjorde det bra!

Dagens spår hade legat flera timmar och var i lite knepig kalhyggeterräng i nedförslut men även det gick bra.

Jag är jättenöjd med helgen och det var jättekul att träffa alla trevliga gamla och nya mattar och hussar! Jag hoppas att det blir en nästa gång snart och att vi får med oss ännu fler glada vovvar då!

22 september, 201027 februari, 2014

Iris och jag kidnappar en schäfer

I dag var det jättesoligt och jättevarmt! Jag och Iris åkte ut till klubben för att träna lite, samtidigt fick Lina stanna hemma och gå långpromenad med husse.

Innan vi gick in på planen så tog vi en sväng i stora rastgården då den var tom. När vi hade gått några hundra meter så kom en gäng bestående av tre personer och en schäfer in genom grinden och började gå bakom oss. Iris tittade noga på dem men sen skuttade vi vidare utan att bry oss så mycket mer om det.

Låt säga att rasthagen är som en fotbollsplan och vi gick ner längs ena långsidan, rundade målet och började gå tillbaka längs andra sidan. Schäfern och co som var bakom oss var kvar på andra sidan och det blev alltså så att vi ”möttes” fast på väldigt långt avstånd. Iris kollade noga men stannade hos mig, schäfern nöjde sig inte med att titta, den började korsa fältet och komma mot oss. Iris studsade den till möttes men jag kallade tillbaka henne. Braaaa Iris!

Jag trodde att det skulle räcka för att schäfern skulle avbryta sitt försök att hamna på vår sida men icke. Den kom hela vägen över till oss och kvar på andra sidan lämnade den sina människor.

Så jag sa till schäfern att Dig har de inte tränat inkallningar med va? sen fortsatte jag att gå. Och jag fortsatte gå i helt motsatt riktning än de på andra sidan gick. Med på köpet fick jag en luddig hund som sket i sin tvåbenta flock. Ungefär där svänger stigen i hagen av och man försvinner bort en liten sväng. Jag och två hundar knatade på och vi försvann utom synhåll en stund. När vi svängde ut igen så såg jag hur de hade börjat korsa fältet för att komma ikapp. (Se pil i övre delen av bilden.)

När vi närmade oss varandra så svängde schäfern av till de sina och jag och Iris fortsatte för oss själva. Jag undrar om det var en tik eller en hane och hur gammal hunden var…

Några fler hundar dök upp och Iris brydde sig inte särskilt, det var bara när hundarna kom kutandes som hon sprang ett litet varv med/efter dem för sedan komma tillbaka. Jag ignorerade alla ägare och ägnade mig bara åt att träna inkallning med Iris. Jag är ett osocialt inkallningsfreak.

Efter det korsade vi vägen och gick upp till klubben. Tränade target inför den nya rutanträningen. Sprang förbi några agilityhninder. Tränade lite linförighet och ställande under gång. Att vi körde ställande under gång var bara för att jag ville fota henne; gick iväg, sa stå släppte bollen efter kanske 15-20 m och gick sedan tillbaka för att fota henne och sa sedan varsågod.

Jag vet inte om det är en bra störning för Iris eller om jag bara rör till det för henne men jag försöker inbilla mig att om jag kan lämna henne så här för att sedan gå tillbaka och sätta mig på huk och fota och hon står still och väntar hela tiden så står hon still på tävling.

21 september, 201027 februari, 2014

En dag ska du få en egen tomt Lina

Om det är soligt när vi går ut på morgonpromenaden så händer det att Lina inte vill gå in igen efter vår lilla runda. Då sätter hon sig i gräset och vägrar liksom resa sig eller så rullar hon sig och sprattlar med benen i vädret en bra stund.

Lina växte ju upp på landet på ett ställe utan staket och när jag köpte henne så fick jag berättat för mig att Lina krafsade på den stängda altandörren (tror jag att det var) när hon ville komma in i huset igen. Jag tror att hon saknar att ha en tomt och få ligga på gräset och bara vara.

Jag brukar säga åt henne att ”En dag ska du få en egen tomt Lina”. Jag har inget emot att bo i lägenhet och det funkar utmärkt att ha två dobermann i stan men personligen så är det villa och stor tomt långt ifrån stan som jag längtar mest efter.

I vår flock är det husses jobb som styr var vi ska bo eftersom jag är sjuksköterska och kan jobba var som helst. Just nu verkar det som det blir flytt på grund av just den orsaken. Spenderat eftermiddagen med att titta på hus på hemnet och berättat för Lina att nu kanske du får din tomt snart.

Lina har tagit beskedet med ro, kanske tycker hon att jag förhastar mig lite och att vi ska vänta med att titta på nytt hus tills vi vet säkert. Hon är klok min Lina.

20 september, 201027 februari, 2014

Höst med svamp under spårskorna

I dag var sista lektionen på spårkursen. Vi hann lägga tre spår själva plus att Gun-Marie hittade på lite roligheter också.

I spår nummer två fick jag till uppgift att hitta på lite hyss; krama ett träd, gå med långa kliv, göra hopp osv. Det var kul och jag gjorde mitt bästa för att studsa från sten till sten som en gasell i ett försök att inte lämna några spår alls på marken. Ännu roligare var att gå spåret med Iris efteråt då man riktigt såg hur hon stannade i några sekunder och undersökte trädet jag kramat och sprungit ett varv runt innan hon satte fart i spåret igen.

I sista spåret vi la hade G-M gått tidigare och jag fick korsa hennes spår två gånger. Iris skenade på och att Gun-Marie hade gått där innan verkade inte ha någon betydelse alls. Den sista biten var det nosen i backen och hon spårade riktigt, riktigt fint de sista metrarna till sin belöning bollen som var spårslut.

Jag tycker att Iris var jätteduktig! Som bonus på den höga motivationen att spåra fick vi ett racertempo där jag stundtals hade svårt att hålla mig kvar och hålla mig på benen där bak i snöret. Stod detta verkligen på min önskelista? En bra orsak att äta fler bullar så man blir ett tyngre ankare där bak i spårlinan i alla fall.

Var jag än satte mina spårfötter så verkade det bo en svamp i form av en kantarell där också. Nästan så att det var svårt att lägga spår med alla svamparna som glodde på mig! Risken att det ska läggas nya spår med svampkorg på armen inom snar framtid är överhängande.

När de andra ekipaget på kursen skulle gå ett spår Iris och jag skulle vakta våra ryggsäckar under tiden gjorde jag ett snabbplock runt stigen vi stod på. Jag kunde inte låta bli!

Just den här delen av hösten när det är svalt, skönt och friskt i luften och man lägger spår och går på svampjakt, det är härligt!

Anna-Clara om Hunden ska flytta, igen.29 september, 2023
Ja djuren brukar vänja sig fort och märker av hur vi människor mår och agerar där efter. Jag har flyttat…
Sara om Hej igen kompis31 december, 2022
Så fint att du bloggar igen. Den är ju en av anledningarna till att man skaffade dobbis (och gjorde att…
Madeleine om Hej igen kompis1 november, 2022
Det fanns inga gamla bilder på kameran på henne. Men jag insåg att själva bloggen är en liten skattkista gällande…
Madeleine om Hej igen kompis1 november, 2022
Tack Bettan!
Bettan om Hej igen kompis28 oktober, 2022
Åh, vad roligt att du är tillbaka!