I dag är det den 17 februari, alltså fyller Iris 4 månader i dag! Hurra!
Vi firade med att åka till rastgården alla fyra och öva lite på inkallningar och att bara vara.
Ropar jag på Iris stannar Lina där hon är, ropar jag på Lina får jag med Iris på köpet som ett litet bihang. Följdaktligen är de två bilderna ovan tagna när jag kört inkallning på Lina!
Jag, Iris och Lina sitter fint tillsammans. Lite kallt om knäna var det i mina trasiga jeans, men om jag tvingar hundarna att sitta så får jag ju stå ut själv också.
Sen var det lek med kamptrasan i jeanstyg som jag alltid har med mig i fickan på hundjackan numera. Iris försökte med hjälp av husses ben studsa upp lite bättre i sina försök att få tag på den.
Plötsligt ville Lina också att vara med och kampa, då blev Iris sur och skällde ut henne!
Sen sprang de runt lite tillsammans, jag tror att de trivs rätt bra ihop faktiskt.
Iris badar badkar… eller nåt
När jag duschar är det inte helt ovanligt att det kommer en liten nos som buffar på andra sidan duschdraperiet. Eller när jag badar badkar så står Iris med tassarna på badkarskanten och kollar lite på vattnet. Men när jag tvättade av den värsta smutsen på henne för några dagar sedan och hon fick vara i badkaret så verkade hon mest besvärad.
Häromkvällen när husse var och jobbade så kom jag på att det var duscha nu eller 05.30 i morgon som gällde för min del. Jag tänkte att om jag fyller upp badkaret så kan jag vara med iris under tiden badkaret fylls och sen kan jag sitta där och plaska en stund och hon kan vara med i badrummet så jag har koll på henne. Sagt och gjort, jag började fylla badkaret med vatten.
När jag skulle hoppa i badkaret var Iris rent ut sagt skitjobbig, hon försökte liksom klättra ner i badkaret. Till slut tröttnade jag och tänkte att nu skulle hon minsann få som hon ville och lyfte ner henne i badkaret. Sen var det kört kan jag säga. Iris förvbandlades till en frustande ångbåt som slogs med vattnet, försökte bita vattenytan, snurrade runt, körde ner nosen under ytan för att försöka fiska upp proppen osv. Det var bara för mig att kliva upp och låta Iris ta över. Som ni kanske förstår så sprang jag för att hämta kameran. När jag kom tillbaka hade Iris hoppat upp ur badet och jag tänkte att det var ju synd att jag missade ögonblicket och torkade Iris med en handduk. När hon nästan var torr så bestämde hon sig för att klättra ner i badkaret igen. Samma procedur upprepade sig och jag slängde ner hennes pipiskyckling också. Så då lekte hon med den så vattnet skvätte åt alla håll.
När hon hade gjort en tre-fyra vändor i och ur badkaret med tillhörande glädjevarv ut i hallen var det vatten överallt. Tog en stund att torka golven och hunden och ta den där duschen själv men vid midnatt kom vi nog i säng.
Catrin, jag tror att Iris har ärvt Jamaikas kärlek till vatten! Ni kan kolla på den badande dobermannvalpen här!
Iris gör stan
I dag har Iris och jag varit på stan! Vi åkte först buss och sen tunnelbana till Östermalmstorg. Därifrån gick vi Biblioteksgatan ner…
…till Norrmalmstorg där vi la en guldpeng i en insamlingsbössa med kravet ”Du får en peng om du skakar lite extra med bössan!” vilket den något förvånade insamlaren gjorde. Jag fick önskad effekt i alla fall. Iris kollade nyfiket på bössan och sen gick vi vidare bort på Hamngatan.
Vid samtliga övergångsställen vi gick över så övade vi på ”fot” (Iris går vid sidan av mig och söker kontakt) och när vi väntade på gröna gubbar så övade vi på sitt och ligg. Det gick bra, särkilt glad är jag över att det var en busslast människor vad varje övergångsställe och Iris ändå gick fot med kontakt i folkhavet som korsade gatan.
På Hamngatan mötte vi en dobermann-familj! Gulliga familjen Janse, för dagen dock utan hund med sig. Så jag och Iris stannade och pratade lite med dem. Plötsligt hade Iris en labrador som nosade henne i rumpan, men så är det visst att vara i storstan. När vi hade pratat en stund med The Janses så gick jag och Iris in i Gallerian. Där var det mycket folk! Frågade om man fick ta med sin hund in på Clas Ohlson om man bar den och fick till svar att den gärna fick vara på golvet också. Så trevligt! Iris fick gå lite i affären med men det är inte det lättaste när man tror att alla i hela butiken vill hälsa fast de i själva verket bara är där för att de ska köpa en termos. Så jag bar henne istället. Vi köpte en rulle hundbajspåsar innan vi gick ut ur butiken.
På väg ut från Gallerian kom en liten pojke fram och vill klappa Iris, det fick han. Iris slickade hans händer väldigt mycket, undrar vad han hade ätit eller gjort? Det var ett bra barnmöte i alla fall, såna gillar vi!
Efter det skulle vi gå samma väg tillbaka när någon ropade på mig. En dobermann! Ingen mindre än den brune Princen som var på stan med husse och lillmatte. Nu var Iris trött och morrade och lät sur när Prince ville hälsa på henne. Så Iris fick bara sitta och titta lite på honom när vi pratade en stund.
Sista biten till tunnelbanan bar jag Iris en bit så att hon kunde titta lite på folkvimlet utan att trötta ut de små benen. På Östermalmstorg hände det en liten olycka när vi väntade på tunnelbanan. Tur att jag hade 52 poop-påsar och en rejäl bit hushållspapper med mig i fickan.
När vi kom hem gick Iris och la sig och sov.
God Jul!
Lina och Iris leker lite
I morse gick husse upp tidigt och tog hand om Iris. Jag ropade på Lina som kom och la sig i sängen med mig och snarkade i kapp lite. Efter någon timme stördes snarkfriden av lilla Iris som kom skuttandes.
Grejjen är att Lina inte bryr sig så mycket om Iris. Lina är en svårflirtad hund och jag trodde faktiskt att Lina skulle be Iris att dra dit pepparn växer då när hon kom skuttandes… men inte i dag. Plötsligt var den lilla rolig i mer än 5 sekunder! Iris duracellkanin leker med Lina;
För er som inte orkar se hela suddiga mobilfilmen rekommenderar jag i alla fall att kolla den lilla sekvensen 2:17 in i filmen, när Lina förevisar hur lätt det är att donka ner liten valp från säng!
Kloklippt teaterapa
Jag har försökt klippa Iris klor några gånger. Så fort den lilla parveln förstått vad som var på gång har hon börjat vrida sig, gny och förvandla hela sin kropp till en visp. Varje försök har resulterat i en ynka klippt klo per försök. I dag bad jag Magnus om hjälp. Magnus höll i henne och jag skulle klippa. Iris skrek som om hon höll på att dö efter att första klon var klippt. Hon ylade till och med när jag inte ens rörde hennes tassar. Jag tyckte att det var jättejobbigt!
När jag hade klippt en tass märkte Iris tydligen att hon inte kom nån vart och började pussa Magnus med sin lilla tunga och gäspa lite istället. Hon låg helt still och sa inte ett knyst. Teaterapan Iris.
Tog lite bilder på lilla apan när hon hade gått och lagt sig på vår säng tidigare i dag. Det är en söt liten apa i alla fall… Här.
Lite träningstänk
Nu har Iris bott hos oss en vecka. I en veckas tid har jag förundrats över hur fort det går för en valp, det hon inte fixade i går klarar hon i dag. Det hon kollade nyfiket på för första gången i morse är gamla nyheter redan till kvällen.
Jag och Magnus pratar om hur vi ska göra redan nu för att det ska bli så bra som möjligt med Iris träning sen. För även om Iris bara är valp för ögonblicket så lägger vi grunden för resten av hennes liv redan nu.
- I morgon ska vi börja öva inkallningar. Inte en dag för sent.
- Iris får vara i alla sängar och möbler, precis som Lina. Däremot så får hon bara tugga på ben i den sängen där Lina håller till. Just nu tillåter inte Lina att Iris är där så bentuggandet sker på golvet. Det samma gäller leksaker. Bara på golvet eller i Lina-sängen.
- Vi kastar inga leksaker till Iris. Jag leker med Iris och pipleksaken eller bollen flera gånger per dag. Men jag kastar inte iväg leksaken så att hon får jaga efter den. Vill hon springa ifrån mig med den så får hon göra det. Jag sitter kvar. Detta har fått till följd att Iris, även om hon springer iväg med sin leksak alltid kommer tillbaka till mig med den. Det roliga sker alltså aldrig när man springer från matte, det sker när man springer till matte!
- Varje gång Iris har vaknat efter att ha sovit, har lekt väldigt intensivt eller ätit så går vi ut med henne på gräsmattan framför huset. (Det kan innebära 4 rundor ut på en timme…) Iris gör ifrån sig varje gång och olyckorna här inne har varit ytterst få. Dagens enda missöde berodde på att Iris varje morgon hittills har väckt oss så fort hon vaknat i korgen vid sängen. I morse gjorde hon inte det utan smög upp, kissade och gick och la sig igen. Så i morgon sätter jag klockan på ringning.
- När Iris ska gå in genom ytterdörren säger vi redan varsågod när hon får gå in. Dvs håller fram en hand framför henne och stoppar henne, släpper och säger ”varsågod” och hon får skutta in.
- Vi är anmälda till valpkurs hos någon jag verkligen litar på och tycker om, Gun-Marie som jag lärde känna när jag och Lina gick på HundCampus.
- Började klicka in lilla Iris i går. Klick och godis, klicka och godis…
- Jag har börjat att koppelpromenera med bägge hundarna samtidigt. Även när en av oss kan stanna inne med eller ta ut den andra hunden så vill jag att de ska vänja sig redan nu vid att gå tillsammans. Om inte annat så behöver jag träna på att knata med två!
Är det nåt annat av vikt jag har glömt måntro…? Tips och synpunkter mottages tacksamt!
Hela flocken i skogen
Inte för att Iris behövde en långpromenad, men för att Lina skulle få lite äng och skog under tassarna så åkte hela flocken på utflykt. Lina fick ha långlina och Iris fick gå lös.
Lina är ju mest mattes hund och till min stora fasa upptäckte vi att den lilla Irisen trivs bäst kring benen på husse när vi bägge promenerar med henne. Men så är Lina äldre och klokare…
Lilla Iris som faktiskt kommer när man ropar på henne nu! Jag tror att hon fattat att hon heter Iris.
Efter ängen gick vi upp i skogen där lilla Iris knatade över stock och sten efter husse och Lina. Jag tog en egen tur med Lina så att hon fick springa lite i skogen också. Under tiden fick Iris och husse stanna och bara vara på en plats i skogen.
Så att ingen tror att en liten Iris gick världens längsta promenad; Hon åkte nämligen i en ryggsäck på min mage det mesta av tiden. Även det kan trötta ut en liten dobermannskalle och när vi kom hem så sov hon sött och länge.
Iris resa hem
Jag sov som en stock i natt, snoozade till och med när mobilen ringde strax efter kl 07 i morse. Tog flygbussen till Arlanda och hann precis med 09.10 flyget till Göteborg. Satt och undrade varför jag inte kände mig mer uppspelt än jag gjorde.
Så plötsligt tittade solen fram bakom molnen och allt det gråa och i samma ögonblick kände jag det också. I dag var det dagen IRIS!! Blev tårögd och kände plötsligt i hela magen att ”i dag är det”.
Efter det ögonblicket gick plötsligt tiden långsamt, långsamt. Som tur var kom Carro och Boris och hämtade mig vid centralstationen i Göteborg och resan därifrån till Eva gick i konstant hundprat! Väl framme kom tre Irisar och mötte oss! Så stora de hade blivit!
Gull-Eva hade gjort i ordning jättefina påsar till alla flickorna, Iris, Akira och Myra. När vi fixat allt med försäkringar och papper, sagt hej till Akiras och Myras nya mattar och hussar skjutsade Catrin och mamma Jamaika mig och Iris till Landvetter.
Där kan man lugnt säga att jag och Iris sladdade in i sista sekunden ombord på planet och precis hann med! Jag, Catrin och Iris i väskan sprang till gaten. Längs vägen charmade Iris den snälla kvinnan i incheckningen, de som jobbade i säkerhetskontrollen, flygvärdinnorna ombord och några av passagerarna! Iris hon bara hängde med i sin lilla bur och tittade med stora ögon på allt som hände.
Iris gröna väska fick stå på golvet framför mina fötter men jag fick ha ”taket” öppet så jag kunde ha koll på henne.
När planet lyfte så stoppade jag in fingret mellan Iris framtänder så att hon öppnade upp gapet och gäspade. Aldrig har jag tyckt att flygplansmotorer brummar så högt! Men Iris, hon bara somnade med huvudet i min hand och så sov hon tills vi landade igen. Då tittade hon sig lite yrvaket om för att sedan nyfiket kika på alla människorna på Arlanda.
Husse och Lina hämtade på Arlanda och väl inne i bilen så slockade en liten Iris igen och sov hela vägen hem.
Kenneltips?
Jag uttalar mig sällan eller aldrig om kennlar. Jag har många gånger fått frågan vad jag tycker men har bestämt mig för att inte uttala mig om sånt här på bloggen. Varför? Jag ska försöka förklara med ett exempel;
För ett tag sedan så mailade jag lite med en annan person (i inlägget kallad personen P och som jag aldrig träffat på riktigt) som också går i valpköparplaner. Jag frågade om personen P hade några funderingar på kennel och fick reda på att P hade tänkt köpa hund från kennel K.
Om kennel K har jag fått höra en del lite negativa saker. Jag har dock aldrig talat med eller träffat uppfödaren personligen och har ej heller träffat någon av avelsdjuren från kenneln. Sett på utställning kanske, men inte någon egen eller personlig erfarenhet över huvud taget. Genom mitt stora intresse för att kolla upp hundar och kullar på SKKs avelsdata så har jag även lagt märke till att Kennel K gjort några parningar som inte riktigt fallit mig i smaken.
Ska jag då säga vad jag hört? Eller ska jag motivera vad jag anser vara mindre bra parningar? För vad vetjag egentligen och vem är jag att yttra mig i frågan? Vet jag så mycket om avel att jag kan yttra mig? Är det ok att tycka bara för tyckandets skull? Vem är jag att tala om för någon att en kennel skulle vara bättre än någon annan? Är det i så fall den jag tänkt köpa ifrån? Och att kennel K gjort parningar som inte fallit mig i smaken, ja där vet vi ju alla att smaken är som den är…
Jag gick hemma och funderade på ovanstående rätt mycket och rätt länge. Nästa gång vi mailade till varandra så skrev P att kennel K strukits från listan. Jag svarade ”…bra att du valt bort kennel K. Jag skulle inte köpa hund därifrån.” Jag skrev även varför jag inte sagt något innan.
Dessutom tror jag att det är få som köpt sin hund och varit så missnöjd med den att man lämnat tillbaka den. Jag är inte missnöjd med Lina även om jag nu kommer att köpa nästa valp från en annan kennel. För samtidigt har jag ju lärt mig något om vad som kanske kan passa mig bättre vid nästa valpköp. Och jag skulle aldrig byta Lina mot någon annan hund!
Jag har även märkt att de gånger jag nämnt eller ifrågasatt en kennels avelsval så har hundägare med hundar från kenneln tagit åt sig. Helt i onödan, för är det en sak som är riktigt klart så är det ju att ingen kan påstå att någons hund är sämre eller bättre på grund av vilken kennel den kommer ifrån! Och det är en sak som jag tycker är jätteviktigt; att vi valpköpare håller ihop och inte bryr oss vems hund som kommer från vilken kennel. För det spelar ingen roll. Det är ju bara uppfödarna som ska ta åt sig av ev kritik.
Att det förekommer osämja och skitsnack mellan en del kennlar har jag egen erfarenhet av. Att jag som valpköpare ska behöva välja sida eller ta parti för någon är inte aktuellt. Hade jag haft erfarenhet eller mer kunnande i ryggen, kanske. Nu är jag bara en typ med en välläst blogg utan större kunskap och jag lämnar därför över tipsandet med glädje till dem som vet mer.
Men ska jag ge ett tips till alla andra som letar valp så får det bli detta; Ta er en titt på syskon till hundarna som presenteras i stamtavlan. Tittar man bara på den så ser det ut som alla har A-höfter och fina titlar. När man sen kollar hur avelsdjurens kullsyskon ser ut så är det inte alltid som allt ser lika kul ut. Och kom i håg att uppfödaren är en försäljare. Det är inte uppfödaren ni ska ta med er hem hur trevlig han/hon än är, det är valpen.
Därmed spelar det faktiskt ingen roll vilken kennel man väljer!