Madeleine – Sida 81 – Livet med dobermann

19 oktober, 201219 oktober, 2012

Fyra dobermann på Lunds BK

I dag åkte jag och Iris till Lunds BK för att möta upp tre andra dobermann och träna tillsammans. Det var soligt och 16-17 grader ute, perfekt hundtränarväder!

Cajsa och matte Gabrielle övade bland annat på linförigheten, framförgåendet, hopp över hinder och körde lite lägganden under gång. Cajsa visade sig vara en väldigt klickerklok tjej, kul att se!

Lille Nemo (nu är högre än alla andra) och husse Fabian tränade på kontakten och utgångspositionen. De premiärtränade över hindret också. Nemo var söt, glad och hade full fart på benen hela tiden!

Bästa Vega och matte Eva var också med. De klurade på lite olika sätt att få ut Vega på hoppet och andra intressanta belönings/träningsnötter. Eva hade bakat en jättegod kaka som vi alla fick smaka på också!

Iris och jag tränade också och jag passade på att testa en sak när vi nu var på lite nytt ställe och hade tillgång till lite folk hon inte träffat så mycket.

På kursen vi går nu kan jag nämligen ta Iris direkt från bilen till träningsplanen och hon är redo att jobba direkt. Därför bad jag Eva att så fort vi kom in på planen börja kommendera oss, jo tjena! Det gick inte alls kan man säga. Iris hoppade, lät och betedde sig. G kallade det champagneeffekt vilket passade rätt bra. Inte helt oväntat men tråkigt.

Sen gick träningen hur bra som helst när vi tränade resten av tiden så vi ska försöka dra lite lärdomar av detta. Det är LO-mästerskap på söndag som jag hade tänkt att vi ska försöka vara med på.

Sist men inte minst måste jag visa herr Nemo och hans lilla grässtrå i munnen. Han fattade inte vad som var så kul när jag tog kort på honom. Lille sötnosen!

18 oktober, 201218 oktober, 2012

Varför är Linas bakklor så slitna?

Har inte blivit så mycket annan träning än fysträning för hundarna den senaste veckan. Särskilt husse har varit duktig på att springa milen med hundarna. Jag har sprungit några rundor när jag haft ork och det inte regnat ute.

Lina och jag sprang en mil mellan regnskurarna häromdagen. Vi fick stå och vänta en stund inne innan det slutade regna och solen kom fram igen. Lina var djupt olycklig över att jag dröjde så när hon var beredd och färdigklädd för att ge sig ut redan.

I går sprang husse 10 km på 52 minuter med Lina, det är bra tempo för lilla tanten. På kvällen såg jag att hennes yttersta klo på båda baktassarna var helt nedslitna till pulpan. På ena klon hade det kommit blod, på andra sidan såg man bara att pulpan tittade ut.

Belastar Lina fel när hon springer? Jag vet ju inte hur hennes klor såg ut innan de gav sig ut och sprang men Lina har sprunigit den rundan många gånger förut och det är första gången jag ser detta. Kanske har vi klippt lite tokigt?

Jag fattar ingenting. Lina är både glad och pigg och jag ser inget när hon går att det skulle se annorlunda ut. Tills vidare har Lina bak-klo-vila, jag är för rädd om Lina för att riskera att skada hennes små delikata tassar ytterligare.

17 oktober, 201217 oktober, 2012

Min bästa kompis har blivit stor

Här är Iris när hon är en liten plutt. Hon ligger på nya överkastet i lägenheten på Lidingö och är 2 månader och 4 dagar gammal. Hon hade bott hos oss i lite mer än en vecka när jag tog bilderna.

Jag kan inte säga att jag minns valptiden i detalj men jag minns dagen då Iris föddes och uppfödare Eva ringde och berättade.

Hur jag som hade med mig mobilen dygnet runt vid den tiden stod givetvis i duschen när jag fick samtalet om att valparna var födda. Man hörde valparna som pep i bakgrunden på mobilsvaret. Lyckan över att det blev en valp till mig.

Jag fattade inte då när hon var liten och nyfödd hur viktig hon skulle bli för mig men nu vet jag. Jag tycker om min hund onaturligt mycket.

I dag när hon fyller 4 år passade jag på att fota henne på samma överkast som då för länge sedan.

Födelsedagshunden tyckte att det var lämpligt att ha med bollen vid fotograferingen så då fick hon det. Iris är inte riktigt Iris utan någonting i munnen.

När hon låg där och tuggade på sin boll sa jag hennes namn. Då slutade Iris tugga, tittade upp på mig och låg helt still utan att släppa bollen.

16 oktober, 201216 oktober, 2012

Iris sträcker ut så det skummar

I dag var jag lat och gjorde inget speciellt med hundarna innan jag åkte och jobbade. När jag kom hem från jobbet var det meningen att jag skulle springa med Iris men jag orkade inte! Jag var bara trött!

Samtidigt visade Iris tydliga tecken på att hon inte ville ligga och slappa i någon soffa med mig. Till slut bestämde jag mig för att ta en cykeltur med Iris.

Brukar ha henne travande bredvid cykeln som uppvärmning men så fort vi kom ut på gatan så hade Iris så sabla bråttom att jag satt och ylade saaakta hela vår gata bort till ängen. När vi äntligen kom fram till ängen så släppte jag draglinan och lät Iris springa lös med den efter sig. Själv trampade jag järnet över den skumpiga ängen. Såg en hundägare på andra sidan ängen som kom gåendes mot oss men jag såg på Iris att hon inte kunde bry sig mindre och hon lyssnade fint på här.

Nu hade vi kommit ungefär 1 km och Iris fick springa lös sista biten bort till stället där vår grusväg börjar. Jag trodde att allt spring i benen skulle ge sig lite när jag kopplade fast henne i cykeln och Iris märkte att det blev lite jobbigare men icke! När sa åt Iris att börja dra så sprang hon som en tok! Det var som hon äntligen fick springa sitt fortaste och hade längtat i en evighet!

I 23-26 sköna km/h sprang hon och jag satt bakom henne på cykeln och konstaterade att min röda cykel inte är gjort för grusvägskörning efter hund. Den är gjort för fin asfalt och lagom tempo. Vi var uppe i 28 km/h som mest och jag trodde cykeln skulle skaka sönder men jag lät henne hållas där framme. Vill hon springa så skulle hon få springa!

Vet inte om det syns att det redan börjat skymma på bilden ovan men när vi vände hemåt efter lite mer än 3 km så hade det börjat bli lite mörkt och Iris hade vitt skum runt hela munnen! Jag vågade inte låta henne springa lika fort på alla sträckor på hemvägen och mycket riktigt höll vi på att åka rakt ut på åkern/taggtrådsstängslet två gånger då harar och rådjur trodde det var fritt fram att börja springa runt. Vansinnesbroms och Neeeeej-vrål båda gångerna. På hemvägen fick hon bara springa så fort hon ville på de lite säkrare raksträckorna.

Den sista kilometern var det sakta som gällde igen. Iris vet vad det betyder men försöker smyga upp i högre fart igen. Sakta, sakta, sakta Iris!

Efter 6,8 km var vi hemma igen och då såg Iris lycklig ut!

14 oktober, 2012

Dagens hundjobb; sökfigge

I dag gick jag upp tidigt för att åka till skogs. Jag fick äran att på ett liggunderlag lägga mig ner och vila tills sökhund kom och hittade mig. Till en början låg jag och tittade upp på himlen och trädtopparna men efter en stund började det regna. Då är det lite obekvämt för ögonen att titta uppåt så då låg jag och kikade på tallbarr och mossa istället. Det är rätt mysigt att vara sökfigge faktiskt.

De sista två hundarna som tävlade fick jag gå med och kolla på då någon annan var snäll nog att ta över mitt värn och liggunderlaget. När vi var klara med söket åkte jag med till klubben och kollade på resten också.

Upptäckte även det bästa med att vara figge på tävling; man får mat! Lasange!

Nackdelen med att vara sökfigge; när man blivit kall av att vara ute i skogen i regnet och kommer hem igen så vill man ogärna gå ut mer den dagen.

13 oktober, 201213 oktober, 2012

En skyddsärm i platsträningen

På den lille kursen vi går har instruktören Dennis en förmåga att ge mig träningstips som blir lite utmaningar. Eller rättare sagt, han säger att jag ska testa något och jag tänker ”det går inte”. Sen går jag hem och testar och det visar sig att han har haft rätt varje gång, det är rätt kul faktiskt.

Sist sa han att jag skulle använda Iris bästa leksak och riktigt dra igång henne på den och sen lägga henne plats och sen använda samma leksak som belöning om hon låg kvar.

Tennisbollar i all ära, Iris bästa leksak är inte en boll utan skyddsärmen och vi gjorde som vi blev tillsagda.

Fram med ärmen, drog upp Iris, la henne, gick några meter och väntade en minut eller nåt. Gick tillbaka och belönade med ärmen. Lite ljud fick jag som bonus när hon låg där och suktade efter sin ärm men låg still gjorde hon!

Det svåra visade sig vara själva utgångspositionen innan jag kommenderade ligg, när Iris satt med ärmen rakt över huvudet och kände sig väldigt jutesugen. Fick lägga upp vänsterarmen och ärmen bakom nacken så det blev lite ordning.

Helt klart en sak jag inte trodde att vi skulle använda ärmen till, ligga-still-träning!

13 oktober, 201213 oktober, 2012

En lustig hatt

Låt oss säga att du har en lustig hatt modell plommonstop hemma.

Ett plommonstop som får dig att dra på smilbanden och tänka på Dupontarna varje gång du ser det men som samtidigt inte är en leksak utan något som en farfar en gång haft på sig. Vars gyllene insida med initialer och märke är något du känner att du vill vara rädd om.

Om du sedan en längre tid drömt om att få sätta det på huvudet på din galna hund bara för att du tror det hade blivit en rolig bild men samtidigt vet att den galna hunden gjort slarvsylta av både midsommarkransar och tomteluvor tidigare foto-sittningar, vad gör du?

Svaret är givetvis att du tar fram klickern och håller tummarna för att din galna hund äntligen blivit lite klickerklok!

Du får givetvis vara beredd på vissa mindre bakslag och att det inte blir riktigt som du tänkt dig direkt.

Ge inte upp! Med lite tålamod och några klick-och-belöning senare sitter du där med en tjusig hund i tjusig hatt som sitter helt still med farfars plommonstop på huvudet!

11 oktober, 201210 oktober, 2012

Jag tror jag är och shoppar

I dag är jag med några sötnosar från jobbet på Ullared. Där har jag aldrig varit förut men mina arbetskompisar som jag åker dit med har lovat att det ska finnas en ”hundhylla”! De vet hur man mutar med sig Madeleine.

Jag har även fått höra från en annan hundägare att jag kommer att få stressträning där inne.

Hundarna är hemma med husse över dagen, av någon mystisk anledning har han aldrig velat åka dit.

10 oktober, 201210 oktober, 2012

Ni vann, ni vann!

För några veckor sedan utlyste jag en bollutlottning här på bloggen. Efter mycket pyssel och knåp med små lappar (många lappar blev det!) har jag precis låtit husse dra fem vinnare ur en skål och följande som lämnade kommentar på bloggen eller på facebook får varsin orka-boll från dinhundshop.se:

Sara
Mikaela
Viktoria
Mette
Tom

Grattis, hoppas att de håller åt er respektive bolltuggare där hemma!

(samtliga har fått ett mail från mail om att de vunnit, bollar borde vara på väg inom några dagar)

9 oktober, 201210 oktober, 2012

Varför idioter inte ska ha hund, alls

I går bet en hund en liten pojke i Brunnsparken i Göteborg. Någon filmade det hela och jag vet inte hur många gånger jag sett klippet på youtube nu.

Det är hemskt, inte för att hunden biter pojken annat än i byxan på filmen men för att den lille killen är skräckslagen. Verkligen skräckslagen. Dessutom sammanfattar det lilla klippet typ allt som gör mig förbannad vad gäller hundhållning. Mardrömsscenariot.

Helst av allt vill jag bara svära, skrika på och spöa killen som sticker från platsen men det är ju inte särskilt konstruktivt.

Jag ser inte en arg eller aggressiv hund på filmen. Jag tror att det sällan rör sig om det när kvällspressen uppmärksammar händelser som denna faktiskt.

Men det spelar ingen roll! För det är attacker för den som blir utsatt och tyvärr är det ju så att det är såna här människor, hundar och händelser som sabbar för alla andra! Som får mig att tycka att blandraser av vissa raser borde förbjudas, förbjuda försäljning av vissa raser på blocket, hundkörkort införas och någon form av tvång att träna med brukshund för att få äga en. För att inte tala om vilka krav som borde ställas på dem som föder upp hundar vad gäller avel på mentalt ok hundar istället för att avla på utställningsmeriter.

Jag lider med alla som har rottweiler och har fantastiska hundar, jag lider med de invandrarkillar som sköter sig och kämpar mot fördomar redan som de är när de valt att ha ”farlig” hundras. Mest av allt lider jag med den lille killen, även om de fysiska skadorna inte verkar ha blivit så stora så måste han ha blivit så fruktansvärt rädd.

En sak jag funderat på är även vad jag hade gjort om jag själv hade varit där när det hände.

Vad hade ni gjort?

Anna-Clara om Hunden ska flytta, igen.29 september, 2023
Ja djuren brukar vänja sig fort och märker av hur vi människor mår och agerar där efter. Jag har flyttat…
Sara om Hej igen kompis31 december, 2022
Så fint att du bloggar igen. Den är ju en av anledningarna till att man skaffade dobbis (och gjorde att…
Madeleine om Hej igen kompis1 november, 2022
Det fanns inga gamla bilder på kameran på henne. Men jag insåg att själva bloggen är en liten skattkista gällande…
Madeleine om Hej igen kompis1 november, 2022
Tack Bettan!
Bettan om Hej igen kompis28 oktober, 2022
Åh, vad roligt att du är tillbaka!