Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 621 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 629 Okategoriserade – Sida 140 – Livet med dobermann

Monster i grannens trädgård och snow buddies

Det var i alla fall varit fint och soligt väder under tiden som vi var i Katrineholm! Hundarna var ute på mammas tomt och roat sig på olika sätt. Lina genom att ligga i solen och Iris genom att undersöka allt.

Iris upptäckte t ex en väldigt mystisk varelse om åkte runt för sig själv på grannens tomt! Hon var tvungen att smyga in mellan krusbärsbuskarna och spana noga på den en lång stund innan hon bestämde sig för att den inte verkade vara elak. Känns tryggt när Iris är med, hon håller koll på allt och alla!

När Lina kom hem från veterinären höll vi oss inomhus i vårt rum nere i källaren. Dels för att Linas skull, dels för att min mamma fick 8-9 gäster som skulle bo kvar under helgen och en del av dem var hundrädda. (Vi skulle ju ha varit i Örebro och gjort plats på uppfarten genom att ta en bil så att gästerna fick bättre plats med sina bilar!)

Mamma har en massa filmkanaler och vi tittade på film och eldade i öppna spisen så det gick ingen nöd på oss där nere. Det var rätt mysigt!

Hundarna var med och tittade på en film som hette Snow Buddies. En Disney film om ett gäng goldenvalpar som av misstag hamnar i Alaska och där ställer upp i en slädhundstävling. Allt jag kunde tänka på var att de borde röntga sina små höfter först innan de ställde upp på något sånt!

Med risk för att förstöra allt för alla som nu tänker springa till videobutiken och hyra denna film så kan jag avslöja att de vann hela slädhundsloppet också. Disneyfilmer är härliga! Eller?

Rasmästerskap?

Planen var alltså att åka till min mamma i Katrineholm, låna en bil och åka till RMet i Örebro över helgen. En väldigt vass, avklippt gren i grannens häck satte stopp för de planerna och punkterade Lina.

.

Jag sov med armen om Lina i natt och kände hur hon låg och darrade. Sov dåligt och gick upp rätt tidigt för att åka till veterinären. Tar bara några minuter att köra dit från mammas hus.

.

Väl där fick vi vänta en väldigt kort stund innan vi gick träffa veterinär som genast började prata om drän.

.

Jag fick lämna veterinären med bara ett koppel i handen och det sista jag såg av Lina var när hon snällt följde med en ur personalen genom en dörr och försvann.

.

Det tog några timmar innan det blev hennes tur men till slut fick jag en tid få jag äntligen kunde komma och hämta henne. Kl 15-16… Det var samling kl 16 i Örebro för oss som skulle tävla men ändå tänkte jag att om vi åkte direkt från veterinären så skulle vi bli lite sena men ta oss dit i alla fall.

.

När jag kom till veterinären för att hämta henne fick jag sitta ner och vänta en stund. Jag var inte ensam om att vänta på att få hämta mitt djur. Ett äldre par som hörde lika dåligt båda två fick tillbaka sin katt som inte riktigt verkade ha vaknat till efter den behandling han nu hade fått. Under tiden som katten låg slapp i farbrorns knä talade paret om hur de skulle lösa allt från bilresan hem till vad katten skulle äta och var den skulle få vila när den kom hem. Paret var så söta och det var uppenbart att det var en kär liten vän de hämtade hem.

.

Jag var inte ensam om att tjuvkika på katten, en liten 12 veckor gammal svart labbevalp satt på sin söta rumpa några meter därifrån och följde med stort intresse den där kattsvansen som började piggna till. Han vädrade i luften och kanske var det första gången hans nos fylldes av kattdoft?

.

Sist men inte minst kom en man in och talade lågmält in i luckan vid receptionen. Han fick en påse med en låda i. Jag kopplade inte vad det var innan jag hörde honom fråga hon som jobbade där Men hur vet jag att det verkligen är rätt nu då? samtidigt som jag såg en skymt av kartongen i påsen. Jag kände igen mönstret, jag kände igen kartongen. Det var den lilla pappurnan som man får när man kremerat sin fyrbenta vän.

.

Det gamla paret med katten, den lille valpen, det älskade husdjuret som inte fanns mer… det blev så mycket känslor och jag blev tvungen att titta ner i golvet en stund för att tårarna inte skulle svämma över i ögonen.

.

Så äntligen hörde jag hur någon lockade på någon som hette Lina och runt hörnet kom hon min lilla älskade hund! Med tratt, rakad päls, två dränslangar som stack ut, några stygn och en klart påverkad och rödögd blick. Och hon ville inte vara kvar en sekund till, hon ville gå hem direkt. Jag var tvungen att klia henne bakom öronen jättemycket för att hon skulle sluta pipa när vi väntade på att veterinären skulle komma och säga när dränet ska dras och stygnen ska bort.

Lina redo för rasmästerskap?

När vi gick ut till bilen var det bara att inse, detta var en ynklig hund som fortfarnde var påverkad av mediciner, inte en hund som skulle tävla lydnad. Inte ens ligga i en bil när någon annan tävlade lydnad. Lina var en hund som skulle få åka hem, vila och bli pussad på.

Vad är det med dig?

När vi kom hem ville Lina gå och lägga sig på baksidan i gräset. När hon låg där gick jag och hämtade Iris (som enligt min mamma ylat konstant sedan vi åkte). Iris blev väldigt ställd av Lina med tratten. Och vad hade hon för slangar på ryggen? Och varför ville hon inte leka?

Lina, inte riktigt samma blick som hon brukar ha.

För att inte tala om hur skitjobbigt det blev när matte senare gick och la sig på en säng med Lina och påstod att Iris inte var välkommen. Aldrig har Iris haft en sådant behov av att få ligga nära mig och sova, hon skulle upp till varje pris och hittade till slut en ledig plats vid kuddarna där hon trängde ihop sig

.

Så något rasmästerskap blev det inte tal om. En höglöpstik och en trasig tik. Vi får helt enkelt komma igen nästa år! Hundgudarna ville inte att vi skulle tävla i år, jag hoppas att de låter oss vinna allt nästa istället och att ni som är där i helgen har det jättebra!

De duktiga flickorna är förbannade hundar som är förvisade till källaren!

Vi påbörjade resan till rasmästerskapet redan i dag. Jag packade stora väskan, tog en hund i varje hand, väskan på ryggen och åkte tunnelbana till T-centralen. Där hoppade vi på tåget till Katrineholm.

.

Som tur var var vi de enda hundarna i djurvagnen när vi klev på. Skönt! Jag hade målat upp bilden av hur det skulle krylla av katter och hundar i varje säte och att allt skulle vara trångt och jättejobbigt.

.

Halvvägs så klev det på en tjej med två vovvar och eftersom det var fullt i vagnen så stod hon upp ett tag. Lina och Iris kände på lukten att några vovvar dök upp och sa enstaka voff och Iris morrade lite i förebyggande. När konduktören kom föreslog människan att hon med hundarna skulle sätta sig hos mig och flickorna, då vi satt i en sån där 4:a med bord. Nej sa den andra matten. Nej, sa jag. Konduktören fattade inte men började genast stuva om lite andra passagerare så att matten och hennes två vovvar hamnade precis på andra sidan gången. Ingen av våra vovvar sa ett endaste voff, duktiga vovvarna!

.

Väl framme i Katrineholm gick vi hem till min mamma och sen slappade vi på hennes tomt i solen. Det var väldigt skönt! Iris och jag plockade fram vattenspridaren och sprang lite genom den. Lina tyckte det var en dålig idé och höll sig väl dold bakom buskarna uppe på altanen.

.

Vi gick en liten kort prommis på gångvägen utanför mammas hus. Iris var lös och vi mötte en liten hund. Då kom jag på det där med att jag har löptik och sa till flickorna att vi skulle vända och gå hem igen. Helt tysta vände vi och gick in på tomten. Duktig Iris, duktig Lina!

.

På kvällspromenaden blev de utskällda av två små vovvar, ingen av flickorna skällde. Vi mötte en stor labbe, ingen skällde. Duktiga flickorna! Så sista metrarna innan mammas hus får Lina syn på två katter som ligger på andra sidan gatan och bara drar! Och den jävla Iris tycker att det är en bra idé och drar hon med! Totalt oförberedd matte i flip-flop åker väldigt arg bara efter och tvingas släppa Lina för att inte stå på näsan i asfalten.

.

Dock tog Linas jakt slut ca 5 m senare där katten hon drog efter hoppade över ett staket. Så då blev det utvärdering på plats av kattjakt. Gick sen över gatan och släppte in hundarna i källaren där de nu ligger bägge två sedan kanske en timme och är väääldigt tysta. Iris gjorde ett försök att gå upp för trappen precis i början, då talade jag om för henne att hon hörde hemma i källaren och inte skulle bemöda sig med att visa sin lilla nos på denna våning. Då vände hon och gick ner igen.

.

Länge sedan jag var så här arg på mina vovvar. Brukar ju vara arg på den ena eller andra men sällan bägge samtidigt. Det är som att vi blir straffade för att det gick så lätt att åka tåg och möta hundar och allt vad de nu varit. Det får inte gå för bra helt enkelt, då måste man straffas enligt jantelagen. Ingen slipper undan!

En liten stund senare…

.

När jag gick ner i källaren efter att ha plitat ner detta inlägg upptäcker jag att det är hål på Lina. Hon har antagligen kastat sig in i häcken efter katten och där spetsat sig själv på en sylvass gren. Lite större ingångsål, lite mindre utgångshål några cm upp.

.

Sköljt så gott jag kan med ljummet vatten men jag ser att det är päls kvar inne i hålet. Vill inte gröta mer med fingrarna, det blir veterinären i morgon.

Fan och fortsättning följer!

Rottweilerträning i regn

I dag var det Nisse-träning inplanerat! Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen; Nisse är världens gladaste rottweiler! Störskön hund!

.

Vi började med en gemensam platsliggning. Jag var osäker på om Iris skulle ligga still och med tanke på löpet också så stod jag och höll i änden på kopplet men efter en liten stund så bestämde jag mig för att släppa och gå några meter. Det gick hur bra som helst. Både Iris och Nisse låg still i regnet. Sen började vi mattar att prata och mumla om hur lång tid som hade gått och hur bra hundarna var, vi skulle bara ha varit tysta ju! Iris reste sig, stön på mig! Efter det fick vi en tandvisning som gick väldigt bra, kul.

.

Jag kommenderade Nisse och hans matte genom ettan (och tog några bilder så klart). Nedan är det ställande under gång.

En gång visade han lite tecken på att störas av löptiken som varit på planen innan honom när han nosade till vid det stället där jag hade satt Iris vid upprepade tillfällen för att träna inkallningar. Annars märkte jag då ingen skillnad på honom just vad gällde löpstörningen.

.

Nisse hoppade fint över hindret också. Han gjorde alla moment bra faktiskt. Hans största svaghet är att han sätter sig innan matte hinner kommendera sitt på ställandet under gång när hon kommit tillbaka. De är med andra ord rätt så tävlingsfärdiga.

Själv är jag väldigt nöjd med att Iris såg ut så här när hon stod i pinnen under tiden Nisse var på planen. Hon var nämligen tyst. Och ändå stod jag flera meter bort, det brukar medföra voff!

Snälla Amanda kommenderade mig och Iris genom ettan också och jag hade redan innan bestämt mig för att bara belöna Iris tävlingsmässigt. (Dvs inget godis, ingen boll.)

.

Det gick jättebra! Iris tjuvade precis som Nisse när hon satte sig innan jag sagt sitt efter att ha återgått till henne på ställandet under gång. Men jag tror att det var allt. Några inte helt raka sättanden och hon flyttade rumpan lite vid apporteringen, men i det stora hela jätteduktig! Inga små rusningar, inga tjuvstarter. Hon är väldigt säker både vid inkallningen och hoppet över hindret.

.

Amanda upplyste mig om några skumma saker jag gör med händerna som är helt i onödan och antagligen skulle ses som dubbelkommando på tävling. Så det var jättebra att hon gjorde mig medveten om det! Ska låsa fast händerna vid sidorna på mig själv, jag är hopplös. (Och Iris är jätteduktig, hurra!)

.

När vi var klara med lydnaden så gick vi ner till agilityhindren och körde lite med hundarna. Nisse imponerade på mig genom att vända helt om uppe på balanshindret! Det gör inte ens Iris! Coolt att en sån stor hund är så smidig och har sån balans.

.

Nisse var uppenbarligen inte så intresserad av att Iris löpte och det gick finfint att ha dem lösa samtidigt på agilityplanen. De hade varsin fin gul tennisboll och några gånger blev det lite förvirring om vems boll som var vems men det var allt.

.

Sist men inte minst tog jag bild på lilla fröken lillmatte till Nisse. Hon satt så nöjd i sin vagn när vi tränade i regnet och var bara snäll under tiden! På bilden äter hon på en majskrok och Nisse tuggar på sin tennisboll. Sådan (lill)matte sådan hund!

Lydnadsklass ett

I dag kom äntligen husse hem! Hela flocken var inne i stan för att kolla till en kompis lägenhet och vi kunde ta varsin hund med oss på tunnelbanan. Det blev några kilometers promenad också.

.

Jag hade tagit med mig tennisboll och hundgodisar så att när vi åkte hemåt igen så bytte jag och Iris till bussen som går ut till klubben för att träna lite när Lina och husse gick hem. Väl framme så såg jag att rasthagen var tom så vi gick in där först.

.

Jag vet att det finns folk som tycker att löptikar inte ska vara där men Iris höglöper inte och hon kissar ju ändå var 20:e m så var vi än går så det blir ju inte värre i hagen än det är någon annanstans. (Kanske har jag fel, ni får gärna säga vad ni tycker om saken.) Dessutom ville jag att Iris skulle kissa ur sig allt så att hon inte skulle sätta sig på planen hela tiden.

.

Väl inne i hagen så kom jag på att det ju går lika bra att träna sin lydnad där. Iris vet ju att hon får springa som hon vill så det blev ju lite störning i sig. Jag ropade på henne och kommenderade fot. Gick några steg och kollade att hon var med på noterna. Sen körde jag en kort plats (20 sek), linförigheten, ställandet, läggandet och inkallningen där i hagen. Belönade bara med rösten och två hundgodisar. Gick väldigt bra förutom när vi körde linförighet i det lite högre gräset. Då undrade Iris om jag verkligen visste var vi skulle och släppte kontakten lite. När vi var klara fick hon tennisbollen och lyckan var total.

Efter att ha firat med tennisbollen en liten stund så gick vi över till klubben och där körde jag hela lydnadsettan med henne.

.

Började med en platsliggning, 20 steg bort från henne på ungefär en minut. När jag tävlar med Lina så räknar jag alltid tyst för mig själv för att få tiden att gå och jag hinner aldrig komma till 120 innan platsen är över så jag vet att jag räknar långsamt. Det var den bästa plats hon någonsin legat, kanske har hon äntligen börjat fatta nu? Hoppas!

.

Tandvisning följt av alla de andra momenten, även denna gång gick det åt två godisar men hon har inga problem med att köra hela programmet med avsaknad av belöning i form av bollen.

.

Det kändes bra. I morgon ska vi träna med en annan hund och bli kommenderade. Jag längtar, det är kul det här! Är riktigt tränings/tävlingssugen just nu.

Lydnad och skogen i regnet

I dag var det dags för lite träning. Lina och jag ska tävla på fredag på RM:et och det börjar ju dra i hop sig kan man säga. Sist vi tränade var Lina som en sömngångare men i dag var hon tack och lov lite piggare och gladare. (Det var svalare i dag).

.

Jag började med att lägga Lina på en liten plats och redan när jag gick ifrån henne fick Lina giraffhals och spande på en massa andra hundar utanför staketet. Men still låg hon. Däremot så körde jag bara en kortis med henne på kanske någon halv minut för att undvika att misslyckas med något. Efter det körde vi igenom hela lydnadsettan och de moment som inte gick så jättebra gjorde vi om med lite extra beröm och hundgodisar som avslut.

Jag älskar Lina till döds och blir det inte bra på fredag så spelar det verkligen ingen roll. Jag känner noll prestige och noll press men för att Lina ska få en positiv upplevelse så hoppas jag att det blir lite svalare. När hon är pigg så känns det kul att köra och hon verkar gilla det, när hon sloknar i värmen så gör hon ju allt på ren lydnad och verkar ha tråkigt. Det är ju det sista jag vill att hon ska känna.

.

Jag hade lurat med Emelie och Expo också och när jag hade kört igenom Lina och Iris så reste Emelie på sig och körde lite med Expo. Skit så glad han blev! Goa hund som verkligen älskar att träna med matte! Nedan ser ni bild som jag klippt ihop på hur glad Expon blev bara av att det var hans tur att träna.

Det blev inget långt pass men de körde lite linförighet, fritt hopp över hinder och apportering.

Jag tränade med Iris också, trodde det skulle bli lite problem med löpet men hon brydde sig inte om att hon var en löptik inte, hon var pigg och duktig och det blev riktigt bra. Körde linförighet, ställande och läggande.

.

Efter detta gick vi ut i skogen. Det regnade rätt bra och på parkeringen fanns det bara en bil, så vi utgick från att skogen var hyfsat tom på folk. De lyckans små hundostarna fick därför sträcka ut och leka tillsammans en bra stund i den blöta skogen! Klara färdiga gå, full speed!

Att fånga alla tre på samma bild i full fart visade sig vara en utmaning men det gick.

På de flesta bilderna fick jag vara nöjd om jag fick med en eller två hundar och att de blev en någorlunda skarp bild. Det syns i alla fall att de har kul och att det går fort!

Iris och Expo röjjer skog!

Självklart sprang de inte som dårar hela tiden även om det är väldigt kul. Vi övade på lite inkallningar och de strosade och nosade rätt mycket också. Lina rullade sig som besatt och passade på att gräva några viktiga hål också. Skogsgöra.

Om någon undrade hur det gick med att Iris löpte och att Expo är en hanhund så är svaret att de han inte brydde sig nämnvärt. Någon enstaka gång nosade han på Iris rumpa på slutet och så tror jag minsann att vi ertappade honom med att stå och slicka lite där Iris kissat men annars kunde han inte ha brytt sig mindre.

Jag kikade efter små gulingar till kantareller men såg inte en enda. Årets blåbärsskörd vet jag inte riktigt heller om det blir så mycket av. Det bruna, torra och döda ni ser på några av bilderna är torkat blåbärsris efter ökensommaren vi haft.

Platsliggning Östermalm style

På tal om Dobermann och Ferrari så gick vi förbi den här bilen i närheten av Karlaplan igår. Var inte ensam om att fota bilen men helt ensam om att lägga två hundar framför den, springa i väg några meter och sätta mig på trottoaren och börja fota. Platsliggning Östermalm style, helt klart.
fera

Prideparaden 2010

I dag var det dags för Prideparaden att liva upp Stockholms gator. Förra året var Iris och jag vid Kungsträdgården och kollade på tåget i det värsta folkmyllret. I år fick bägge vovvarna följa med och därför valde vi en lite mindre folktät plats. Vi åkte till Karlaplan och gick därifrån ner till Strandvägen och stod precis där allén slutar, ca 100 m från Djurgårdsbron.

Innan man ska titta på paraden, som kan vara lite stökig, så får man lite vadd i öronen om man är hund.
pride10.5

Allvar i pridetåget. Att bo i ett land där man inte kan visa sin sexualitet öppet utan att riskera straff och i värsta fall dödsstraff! Hjälp! Det gjorde mig ledsen men samtidigt stolt över Sverige.
pride10.1

Den banderoll, som precis som förra året, fick mest applåder när den dök upp. Den gjorde mig glad!
pride10.2

Jag tror att Lina och Iris skulle kunna hitta några kompisar att byta halsband med i det här gänget…
pride10.11

Iris kollar in en av de mest högljudda grupperna, de hade en massa trummor med sig. Har ingen aning om vilka de var. Iris fick stå i en lyktstolpe för att jag skulle kunna fota lite.
pride10.3

Lina tyckte att paraden var lite jobbig i början, men sen la hon sig bara ner och kollade. Däremot passade hon på att skälla ut alla vovvar som gick förbi hennes nos. (Det var rätt många.)
pride10.4

pride10.10 Rätt många vovvar med i tåget också. Här en kuperad Grand Danois med grön NoaksArk-tröjja på sig.

Eftersom jag hade två vovvar med mig så blev det att jag stod lite i bakgrunden med dem tills det jag väntade på skulle komma. Såg nämligen i morse att SKK skulle delta i paraden i år! Kul!

När SKK kom så lämnade jag hundarna bakom mig och gick fram och fotade. Det var jag inte ensam om, det var så många som ville fota dogsen att de fick stanna till så att alla fotograferna skulle få plats att ta bild. Inte så konstigt, pudlar är väldigt värdiga pridetågare!
pride10.7

pride10.6

Nedanstående bild är ett montage på några av de fina SKK-hundarna som gick med i tåget.
pride10.8
…och så ser ni att det är en westie som sitter och ser uttråkad ut där på trottoaren va?
pride10.9

Vad ska rasen heta?

Livet med löptik är lite av en happening varje gång för mig. Antingen har jag minne som en guldfisk eller så är det för långt mellan löpen men jag blir lika förvånad varje gång.

.

Lite, just det, nu kanske jag inte ska ha Iris lös på morgonpromenaden? Hon är lika glad och galen som vanligt så på henne märks ingen större skillnad, förutom att hon lämnar små blodspår efter sig och det faktum att hennes lilla grej är en stor grej. Det ser helt vansinnigt ut när hon sätter sig och kissar (och det gör hon ju ofta) och den där stora tratten i baken närmar sig marken. Som ett gigantiskt munstycke som ska dammsuga gräset eller nåt!

.

När vi var ute på långpromenad mötte vi en liten lös Bichon Frisé. Eller mötte och mötte, vi såg honom på avstånd och han satte full fart framåt efter oss. Hans matte ropade hans namn men det sket han i. Jag gjorde ett försök att gå fortare men det var ju bara att ge upp direkt, en lös hund med fart är inget man vinner mot. Så det var bara att stanna och vänta in honom och sen hans matte som till slut lyckades fånga honom. Iris luktar väl snygg brud helt enkelt.

.

Resten av promenaden klurade jag lite på hur en blandning av Dobermann och Bichon Frisé skulle se ut och vad rasen skulle kallas. Bichon Mann?

Höglöpare och tröttmössa?

I dag vaknade jag av att Iris väckte mig på sedvanligt sätt. Hon stod i sängen med en strumpa i munnen och svansen gick som en liten propeller, skitnöjd över att en ny dag börjat. Iris är lika nöjd varje morgon och ännu gladare blir hon när hon lyckas få liv i en också.

Fick henne att sätta sig ner och släppa strumpan och sa åt henne att gå och leta rätt på husse i stället. Så gärna, sa Iris och sprang i väg. Kvar på täcket lämnade hon en liten blodfläck. Iris har börjat löpa.

Vi träffade Tyson i går och han var totalt överintresserad av frökens Iris rumpa så helt förvånad var jag icke när hon i dag började löpa. Tyson är en bra löpometer.

Därför fick det bli Lina som fick följa med och träna i dag. Vi hade nämligen bestämt träningsdate med den otroligt glada och trevlige rottweilern Nisse med matte på BK. Lina och jag tog bussen till klubben och väl framme insåg jag att det var varmare än jag hade trott att det skulle vara. Då gällde det att hushålla på Linas krafter.

Vi lyckades ta oss igenom hela lydnadsklass ett med båda hundarna, vi turades om att köra momenten och förutom att Lina låg som en sten på platsliggningen i början så var hon trööööög. I linförigheten gick hon och flåsade två steg bakom, det drabbade ju så klart även ställandet och läggandet. Inkallningen gick också i pensionärstempo och Nisses matte som egentligen bara sett Iris träna (då vi gick samma kurs i våras) konstaterade mycket riktigt att det är rätt stor skillnad på mina hundar.

Väldigt kul att träna med Nisse, han är en bra hund och jag hoppas att han och Iris kan bli startklara till ettan tillsammans.

Så nu ber jag till vädergudarna att RM:et inte bjuder på värmebölja. Då kan vi lika gärna stanna hemma som att dyka upp med en höglöpare och en tröttmössa.