Hade världens idé om en bild jag skulle ta och som skulle bli ny header här på bloggen. När bilden skulle tas ute på tomten så hade vovvarna en bättre idé, nämligen att springa runt och gnabbas lite om samma pinne som både Iris och Lina plötsligt ville ha! Lina som aaaaldrig vill ha något. 
Misstänker starkt att det var själva leken som var roligare än pinnen för Linas del men de höll igång hur länge som helst. Det blev så mycket bilder att jag kände mig tvungen att göra ett helt album med springbilderna, dem kan ni se här 
Lina har inte lekt så här som hon nu plötsligt gör med Iris om fåniga pinnar förut. Jag tror att det är lyckan över den egna tomten som gör det! Min lilla lycklig Lina i så fall! :heart:
Från stormig pinsamhet till små valpmagar
I går var det Ronnieträningen igen. Jag skulle inte bara åka dit, jag skulle även träffa Erica där som ville komma och titta på träningen.
Jag var på plats nästan precis när träningen ska börja och upptäckte då att jag var ensam där. Kändes lite dåligt i magen men det var ju trots allt storm i Skåne och Erica hade skickat sms om att det gick långsamt på motorvägen och att hon skulle bli sen, det var säkert lika för de andra också.
Men så upptäckte jag att Ronnies bil inte stod var den brukade oh började ana oråd. Började ringa runt och strax efter att stackars Erica hade anlänt också så stod det klart att träningen var inställd. Så pinsamt att släpa ut någon man träffar för första gången på en tom åker i blåsten! Det var inte ens någon hemma i huset så vi kunde inte tränga oss på och pratat lite strunt med Ronnie heller.
När vi pratat en stund i det vindiga vädret så kom en av Anna-Lottas gulliga döttrar hem. Erica och jag frågade snällt om vi fick låna damernas och kanske komma in och träffa valparna istället.
För Briskas F-kull var ju inne i huset!
Tre små sötadobermannflickor som mer än gärna ville bita oss i tårna, bli pussade på (med risk för att de piercade dig på lämpligt ställe under tiden).
Att sitta och prata lite hund i allmänhet och dobermann i synnerhet i en valplåda är inte helt fy skam och vi satt där länge!
Jag som blir trött bara av att tänka på ytterligare en hund blir väldigt sällan valpsjuk men när jag satt där i och gullade med de små tjockisarna så hade jag lätt kunnat ta med mig en hem! De var så glada, framåt och modiga. De ville bara vara hos en hela tiden!
Jag hade kameran med mig och var ju tvungen att ta lite bilder också. De satt still lite då och då så att nästan alla bilderna blev skarpa…
Nästa gång det ska flytta in en lillasyster här så tror jag minsann att det får bli en brun. 
De tre små F-fröknarna som räddade utflykten från stormig pinsamhet till trevlig valpstund! 
Dygnet-runt-ruta och ett fantastiskt välkomnande
Olika saker här i världen gör olika människor lyckliga.
I dag konstaterade jag att jag blev lycklig av det faktum att jag numera har en dygnet-runt-ruta ute på tomten. Inklusive en liten targetplatta som pricken över i. Varje gång vi är ute så frågar jag Iris om hon ser rutan för att sedan skicka henne till den från alla fyra håll.
Hon har nu slutat runda en kon för att ta sig in i rutan och fokus är direkt mot mitten och targetplattan.
Vacker vy från sovrumsfönstret, uppmätt ruta 3 x 3 m.
Kikade lite på LaBKs hemsida och såg att det var öppen träning nu på kvällen. Var ju givetvis tvungen att åka dit och kolla in det hela.
Sist jag var där var parkeringen tom, nu var det så mycket bilar där att jag fick parkera utanför själva parkeringen upp mellan några tallar. Iris och jag gick lika förväntansfulla ner mot träningsplanen och där var smockfullt med folk! Hundar sprang kors och tvärs på inkallningar, det hoppades över 3-4 hinder, några körde ett sittande i grupp.
Jag korsade planen och försökte hamna så långt bort från alla som möjligt. Började träna lite linförighet och märkte snart att Iris inte brydde sig om alla andra som var där. Det var tydligen bara jag som reagerade på störningen.
Eftersom det så bra jobbade vi oss upp över planen igen och fortfarande var Iris mest intresserad av mig. Körde lite inkallningar på håll på slutet när jag såg en man kom gåendes mot oss. Iris kände sig tvungen att säga voff men sen var hon tyst. Han presenterade sig och sa att det var kul att se en dobermann på klubben för ovanlighetens skull. Han fortsatte sedan att berätta om klubben, välkomna oss, tipsa om träningstävlingar och lite annat smått och gott. När jag sa att vi skulle försöka oss på lydnadsklass ett snart så blev han förvånad och trodde att vi hade kommit mycket längre än så. Tydligen hade han stått och tittat lite när vi tränade. Han såg även till att peka ut de som var där från styrelsen och presenterade mig för klubbens kassör som även hon hälsade oss välkomna och bara var snäll.
Jag har då aldrig känt mig så välkommen och fått ett så trevligt bemötande på en BK förut, det kändes riktigt bra och för andra gången i dag kände jag mig lycklig! Inte blev det sämre av att Iris låg vid mina fötter och bara tog det lugnt under tiden jag pratade med dem.
Var tvungen att räkna bilarna på parkeringen när jag åkte hem; tjugofem.
Iris övar i gummisnodd-snöret
Vi åker till herr Ronnie Eng och tränar två gånger i veckan just nu så det blir många bilder på honom här på bloggen. Dagens fotograf var husse så för ovanlighetens skull fastnade Iris och jag på bild också.
Iris stod i gummisnodd-snöret och övade på att bita i kudden och vara lite passiv.
Iris tycker att det är kul men blir väldigt trött av att streta efter kudden i snodden. 
Vi kollar in en ny BK
Efter att ha tränat mycket med Iris och lite med Lina i går så kände jag ett sug efter mer hundträning och en längtan efter en riktigt appellplan. Började min jakt på en ny BK, packade in hundarna i bilen och åkte för att kika på en i närheten. 
Det var fint där! Stora planer och klubbstuga, allt såg välskött och snyggt ut. Men det var helt folktomt så vad vet jag om det är en bra klubb eller inte?
Om någon som vet mer om LaBK läser det här så får ni gärna säga vad ni tycker!
Tog först ut Lina ur bilen och tog en liten sväng med henne för att sedan träna lite hopp. Hon ville hellre titta sig omkring än att titta på hindret. Blev lite nervös att några rådjur stod och glodde på oss i någon buske och vi avbröt träningen för att gå och kika in genom klubbstugans fönster istället.
Bytte hund och tränade på hoppet med Iris istället. Hon kikade inte efter annat. Kanske hade de vilda djuren gått hem till skogen igen?
När vi var färdighoppade tog jag bägge hundarna med mig och så gick vi och kollade på vattnet i närheten istället. Undrar om man får bada med hund här på somrarna? Fin sandbotten och långgrunt var det i alla fall. 
Trodde att bara Iris skulle vilja knata ut i det kalla vattnet men Lina gick också ut, det är hon som står och lapar lite vatten längst ut på bilden.
Vi prövar att backa lite
Jag var ute i solskenet och tränade lite på tomten i dag. Ställde upp konerna och tränade på rutan. Tränade lite fritt följ mellan skicken till rutan och fick plötsligt för mig att backa. Tror inte vi har testat det förut men det gick rätt bra. Bra rump-övning om inte annat. Ska hunden backa i någon tävlingsgren? Hur och i vilken gren/klass?
Spår i Ljungbyhed
I dag åkte jag och hundarna till Ljungbyhed för att träffa Gizmo och hans flock! Vi möttes upp på Söderåsens BK där Christian hade hjälpt till på en spårtävling och sedan åkte vi ut till skogen och la spår åt våra egna hundar.
Både lilla Kira och store Gizmo fick varsitt spår, själv var jag lite lat och la bara ett spår till Iris.
Det var en fröjd att vänta på att spåren skulle få ligga till sig, solen lyste och allt var bara mys och pys och varmt och skönt.
Själva spårandet blev väl godkänt för min och Iris del. Ångrar att jag la ett så kort spår och att jag var så klantig att la det så Iris vindade apporterna och inte spårade hela biten. Fick tillbaka tre av tre apporter i alla fall och lite tips från Jessica och Christian fick jag också. Blir nog till att lägga fler spår i morgon minsann…
Efter att alla hade gått sina spår åkte vi hem till lilla huset på prärien och åt mat tillsammans. Samtalsämnet vid bordet var dobermann och hundträning.
Gizmo och husse Christian i spårskogen
Linas nya tomt!
Jag vet inte hur länge vi har sagt till Lina att En dag ska du få en egen tomt! men nu har hon det och hon håller på att rulla in sig på den för fullt! Lina trivs och är glad.