Nedan bild på en liten dobermannvalp som fått öronen kuperade. Jag har alltid undrat hur länge de måste ha den där grejen på huvudet efter kuperingen? Får de leka och hoppa runt i skogen som Iris gjorde när hon var liten? Eller måste de ta det lugnt och i så fall hur länge?
Jag sökte lite på internet och hittade en blogg med ett inlägg om just detta; Ear Cropping for Doberman Pinscher. En Melissa (som jag gissar bor i USA) ger tips, förklarar och berättar hur det var när hennes tik Lady kuperades. I två månader var de varannan/var tredje dag hos veterinären och la om och fixade med öronen! Och då var ändå Ladys kupering komplikationsfri och hon slapp infektioner och strul med det hela.
Dessutom säger min lilla erfarenhet av det hela att det knappast är färdigt sen efter de två månaderna. Jag har mött mycket äldre hundar än så som fortfarande haft öronen tejpade och det strular hit och dit.
För ett tag sedan började jag även fundera på vilka länder som fortfarande tillåter de här plastikoperationerna på våra hundar och jag ställde bland annat frågan på en facebookgrupp för dobermann.
Det finns några saker man inte tar upp och pratar med amerikaner om man inte vill riskera att bli osams med dem; vapenlagar, religon och kupering är tre bra exempel. För lite över ett år sedan skrev jag ett inlägg om vad jag fick höra när ämnet kupering togs upp i samma facebookgrupp: Förvånade argument om kupering.
Även denna gång fick jag de mest märkliga svar (plus att ingen svarade på min fråga).
”Thank goodness we don’t have the anti cropping/docking laws in the US and I sincerely trust it is NEVER implemented here – as someone said above Herr Dobermann is crying in his grave – as always everything in the world has to be ”politically correct” how sad is that ??? What really bothers me is the fact that if I want to import another Dobermann from Europe, I would need to have major surgery done for the tail to be docked and the dew claws to be removed, because no puppy gets shipped abroad at under at least 10 weeks old ……”
Det var en viktig grej det där med att ”… the appearance was obviously very important to Herr Dobermann.” och det blev ett argument i sig för att få kupera.
Detta är ju inget annat än tokigheter. Men för skojs skull, låt oss titta på hur hundarna såg ut där i början på 1900-talet (och betänk att herr Dobermann själv dog år 1894).
Det är alltså 20 år efter att han dog som hunden ser ut som en dobermann och dessutom är de öron en del så hårt hänger fast vid vansinnigt kort kuperade.
Jag tror faktiskt mer på att herr Dobermann skulle vända sig i graven om han någonsin fick reda på att vi nu har tagit hans drömras och ägnar tid och pengar på att operera hunden och sedan håller på och fnutta med öronen i evigheter. Jag förstår inte hur något så förlegat kan hålla sig kvar med en sådan envishet hos vissa?
Det är dessutom förbjudet i nästan alla Europeiska länder och inom några år kommer det antagligen inte gå att få tag på hundar som är lagligt kuperade här. De kommer antagligen att försvinna från utställningsringarna inom 3-4 år då de hör hemma i veteranklass om tre år. Jag hoppas att hela debatten går i graven med de hundarna. Djur hör inte hemma inom plastikkirurgin.
