Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 595 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 603 Anna vom Hexenzauber – Sida 2 – Livet med dobermann

Iris bästis är här nu

Det är alltså hunden Anna och matte Emelie som är här nere i Skåne och hälsar på. Våra kompisar från Stockholm.

När Anna var liten valp träffades vi jämt och Anna och Iris lekte massa, massa. Då var de bästisar och kunde ligga och krokodila hur länge som helst med varandra.

Nu har det gått några år och hundarna ses inte lika ofta plus att jag upplever att Iris blivit mindre och mindre leksugen med andra hundar. Hon vill helst bli lämnad ifred och är rätt tråkig hundkompis. Inte ens Lina leker med henne så ofta för att hon är en sån översittare. Därför visste jag inte hur hon skulle vara nu när Anna kom ner.
anna13.1
I går när de kom var Iris lite bossig när Anna ville leka. Iris har alltid låtit mycket och gärna och hon liksom mullrar och morrar och är en översittartyp. Tryckte ner Anna i gräsmattan och stod över henne och lät fult.
anna13.2
Men så gick det en liten stund och så blev det tyst. Plötsligt var det bara flåsljudet från öppna hundmunnar och judorullningar som hördes.
anna13.3
Plötsligt låg Iris på rygg breddvid Anna och tassar och tänder var i en enda glad röra.
anna13.4
Anna är fortfarande Iris bästa lekkompis!
annaa13.5

En lördag i Stockholm

I lördags klev Iris och jag upp klockan 07:45. Jag ville åka skidor innan resten av Lidingö vaknade och kom till spåren. Vi skippade därför frukosten och strax efter kl 8 körde vi 6-7 km på sjön.

Snön var tung och blöt och Iris tog nog ut sig rätt så rejält. Jag stakade på som en dåre bakom henne då det inte fanns skate-möjlighet. Tog bild före och efter åkningen.
16feb13.1

När vi kom hem igen vilade vi och åt frukost innan det var dags att gå ut igen. Denna gång tog vi oss in till stan med buss och tunnelbana, det var längesedan Iris åkte kommunalt sist men hon tyckte att det var lika tråkigt som vanligt.
16feb13.2

Målet med vår SL-resa var Gärdet där vi mötte upp Emelie och Anna!

Vi var inte på något sätt ensamma om att befinna oss på Gärdet en lördag. Ett gäng hästar, ett ännu större gäng skidåkare och helt galet många hundar var också där! Full rulle med andra ord.

Vi gick någonstans mellan skidåkarna (ni ser tre av dem på bilden nedan) och den stora hundstigen. Anna och Iris fick påhälsning från några av hundarna men mesta tiden fick de vara för sig själva och hittade bland annat en frippa i snön.
16feb13.3

Vi gick över hela Gärdet och fortsatte sedan ut mot Hunduddens träningscenter, ett ställe som ingen av oss varit på men där vi vet att det ligger ett hundkafé.
16feb13.4

Jag blev glatt överraskad redan utanför dörren då det satt en lapp på väggen som talade om att hundar skulle hållas kopplade och ordning och reda gällde. När vi klev in blev jag förvånad över hur fint och mysigt det var. Jättetrevligt!

När vi var på väg ut till Hundudden skämtade jag med Emelie om att jag skulle skriva på bloggen att SDK Södras och SDK Stockholms respektive webredaktörer skulle ha möte där men när vi väl satt oss ner med vårt kaffe och varma choklad såg jag en person som plötsligt fick mig att känna mig mer som hundbloggare (och lite fd boklus också).

För vid et bord satt Åsa Nilsonne med sina två små vovvar. Åsa skriver nämligen en välläst hundblogg som jag kikar in på ibland. Jag som alltid ska fram och hälsa när jag ser någon sådär kunde inte låta bli att gå bort och säga hej.

Det hela slutade med en liten gruppbild där jag fick låna en av Åsas gulle-vovvar då Iris hade lagt sig och tuggat märgben under bordet. Fast nu när jag tittar på bilden så ser jag att den lilla dobermannnosen lyckades nästla sig in på bilden ändå. Anna sitter framför Emelie men syns lite dåligt. Kul möte!
16feb13.6

När vi hade fikat klart ägnade sig Emelie och Anna åt lite barn-hund-övningar. Det var lika många lördagspromenerare utan hund som med där inne och fikade och många av de små gästerna tyckte att det var otroligt spännade med alla vovvarna som var där.
16feb13.5
När vi kände oss klara på Hundudden gick vi samma väg tillbaka över Gärdet, tog Valhallavägen bort och svängde ner mot Stureplan. Där gick vi Kungsgatan upp och skiljdes åt vid Hötorget.

Iris och jag tog tunnelbanan hem och i vid Karlaplan klev en gigantisk Grand Danois på precis där vi satt. Iris kunde inte slita blicken från den stora vovven och ett tag var den allt jag kunde titta på också. Jag la märke till att husse verkade vara lite stressad av att vi var så nära även om hans hund verkade rätt lugn.

16feb13.8 Så tittade jag lite närmare på husse och konstaterade att det var Sverigedemokraternas egen Kent Ekeroth, mer känd som en av killarna med järnrör.

Kunde inte låta bli att fundera på om hunden var ett mjukare substitut för järnröret.

Jag hade i alla fall rätt i att han verkade stressad av Iris och min närvaro för att han tog med sig hunden och gick och ställde sig vid nästa dörr istället. Iris är en stolt svartskalle så det gjorde han helt rätt i. De klev av vid Gärdet och Iris och jag tog en bild på dem genom fönstret innan vi fortsatte vår resa hemåt .

Vi stannde på en liten Ica på hemvägen och gick sedan den sista biten hem, tog väl en halvtimme gissar jag.

När vi kom hem la vi oss i soffan och rörde inte på oss så mycket mer den dagen.

Vem ville leka med vem?

Var jag lite nervös innan Therese och Emelie skulle komma hit med sina tre hundar? Nej, men väl medveten om att det inte var helt självklart att alla fem hundarna skulle komma överens utan problem och bara bli bästisar allihopa.

För Iris vill inte leka med alla jämt och Lina vill inte bli klättrad på eller störd. Och en av de tre hundarna som kom hit var ju både valp och av annan ras. Vad skulle flickorna säga om det?

Men valpen med de lysande, ljusblåa ögonen hoppade runt och insåg fort att Lina inte ville leka och hittade sin egen plats i gänget. Valpen var lika glad ändå!

Iris kusin Mila blev en väldigt bra lekkompis tyckte Iris. De krokodilade och jämförde tänder!

Emelies hund Anna var lika kär i Iris som hon var när hon var valp. Iris tog några dagar på sig innan hon verkade komma ihåg sin krokodilande vän men efter det var allt som förr igen;

Iris, Anna och Mila krokodilade även i grupp. Tre huggmunnar är bättre och roligare än två ibland!

Roligast av allt var ändå att alla fyra hundarna lekte tillsammans. För Lina stod i bakgrunden och tittade på. När småflickorna röjde runt på gräsmattan nöjde sig Lina med att följa dem med blicken från altanen. Alternativt låg i andra änden av trädgården och ägnade sig åt kattspaning.

Flickorna passade även på att ligga fint och posera för kameran. Duktiga vovvarna!

Sandig utflykt och rymlingar

I går fick småtjerna åka på ny utflykt, denna gång till stora sandgropen. Bra fysträning och skoj i ett! Håller fortfarande fast vid att det är lite bergsget inavlat i dobermannrasen!

Anna och Iris sprang upp och ner och hit och dit. Några simtag blev det också när båda vovvarna försvann ner i lite djupare vatten som samlats på sina ställen.

Emelie kastade en boll upp i en brant när jag stod en bit bort, trodde faktiskt inte mina ögon när båda vovvarna tog sats och sprang rakt upp och ner för att hämta bollen flera gånger på raken. En annan hade ju legat och flåsat i en liten hög med mjölksyra i alla benen efter första vändan!

Två sandiga och blöta hundar packades in i bilen efter dryga timmen och vi åkte hem till de två andra djuren.

När bilen svängde upp på infarten stod ingen mindre än Expo och väntade på oss bakom grinden till tomten. Ytterdörren stod på glänt precis lagom mycket för att en svart hund skulle kunna tassa ut.

Min kära lilla Lina hade öppnat dörren mellan köket och groventrén och sen låst upp och öppnat ytterdörren!

Både Emelie och jag kom i håg att vi stängde dörren inne och jag vet att jag låste ytterdörren.

Expo var blöt i pälsen då det regnade lite. Lina var helt torr och var inomhus när vi kom hem. Varför öppnar du dörren om du inte vill gå ut Lina?! Jag är så nyfiken på varför och när hon öppnade dörren. Sa Expo åt henne? Blev hon akut kissnödig? Trodde hon att vi glömde henne och försökte komma efter?

Lina och Expo fick sen en egen utflykt i form av långpromenad.

Hela gänget på bild. (Lägg märke till att Lina ser väldigt oskyldig ut)

Annas kamp

Eftersom Anna var lite osäker i situationen hos Ronnie när vi skulle träna så var ju Emelie och jag tvungna att kampa lite med henne dagen efter bara för att.

Först körde Emelie med henne i trasan på tomten och Anna visade att hon inte ens släppte taget om trasan när hon trillade omkull och matte Emelie var nära att trilla över henne. (Högra bilden nedan)

Lite senare åkte vi ut till LaBK vilket var ny miljö för Anna och så kampade jag med henne där. Anna var jätteduktig! Det var stor skillnad mot dagen innan. Med  lite mer kamplek så tror jag att hon bjuder upp till kamp själv också.

Tror vi ofta glömmer att göra/träna sånt som vi tror ska falla sig naturligt för hunden. Även om det som i Annas fall var lätt att ”plocka fram” i henne igen så håller inte hunden själv förmågan uppe liksom.

En löptik och två vanliga

I dag passade jag Emelies lilla Anna i några timmar. Man blir tydligen lite yligare när man ska vara ensam hemma när man löper…

Här märkte vi inget av ylandet! Här var det bara tik-träff för fulla muggar. Jag tog med mig hundarna till en rasthage och väntade sedan tålmodigt i närmare 30 min på att hagen skulle bli tom så vi kunde ta över den helt.

Det blir tydligen ännu roligare att springa när man fått vänta lite på något gott också. Lina var pigg och ville att alla skulle jaga henne hela tiden, någon som alla ställde upp på. 

Även om det nu är barmark mest överallt så var det inte det i hundrastgården. Dels ligger större delen av den oftast i skugga även om vi lyckades njuta av solen då vi var där, dels är snön där så packad av alla tassar och fötter som gått där under vintern att det nog tar lite längre tid att smälta. I dag var snön mjuk och utan isfläckar i alla fall så hundarna kunde kuta på bäst de ville.

Jag som varje gång jag ser Anna utbrister ”Hon har vuxit!” gjorde ju givetvis så även i dag. Satte gänget ner för bild också och nu kan vi nog säga att Anna blivit stor på riktigt, både löp och storleksmässigt. 

Att Anna löpte var för övrigt inget som någon av mina vovvar verkade bry sig så mycket om. Trodde kanske att stämningen kanske skulle riskera bli dålig mellan dem men jag tyckte tvärtom att de lekte bättre ihop än vanligt.

Kanske kände både Lina och Iris att hon är en riktig tik hon med nu och kände mer kvinnlig gemenskap?

Fotodag i snön med lilla Anna

Jag hoppas att alla var ute och njöt av det fina vädret i dag! Själv gick jag en långpromenad med Lina i solen och det var skönt, tyst och mysigt att bara vara vi två.

När Lina fått sin promenad bytte jag hund och mötte upp Emelie och Anna för en längre snötur.
2mrs11.1
Vi hade inte gått så länge när vi kom till ett öppet fält och såg lite andra hundägare på avstånd. Bland annat en Rhodesian Ridgeback på sisådär en hundra meter som gick lös med sin ägare i sällskap. Vi såg hur hunden upptäckte oss, tog några intresserade skutt och spanade lite. Bara det att sen skuttade den närmare och närmare och närmare tills den till slut stod nittiofem meter längre fram, dvs fem meter framför oss.

Det var ju helt uppenbart vad som var på väg att hända och jag plockade upp kameran samtidigt som jag och Emelie kallade in och höll i våra hundar. När den väl stod där fem meter framför oss släppte jag Iris så att hon fick säga hej. Hundmöte blev det ju vare sig jag ville det eller ej.
2mrs11.2
Emelie däremot ville inte att Anna skulle leka med honom så hon höll Anna hela tiden. Jag passade på att använda honom som störning under tiden som hans husse kom pulsandes genom snön för att hämta sin hund (inkallningen funkade ju nämligen inte..) Växlade mellan att ge Iris frikommando och kalla in henne och låta henne gå nära. Iris kunde bra och jag var viktigare än den stilige hanen som visade sig vara två år.

När husse fått med sig sin hund så sa Emelie högt för sig själv Ja, det var ju tur att inte Expo var med…

Vi knatade vidare över ängen och gick sedan i skogen bort till badplatsen där vi varit så många gånger förut. Isen låg tjock kring bryggan så vi stannade där och njöt av solen en bra stund.
2mrs11.3
Jag fotade lilla Anna som inte är så liten längre. Nu är det inte mycket kvar av valpen! Stor flicka nu, snart färdigväxt på höjden även om kroppen fortfarande är lite i ofas.
annamars2.11

Sol, snöfall, skidor och pulka

I dag träffade jag och höglöps-Iris lilla Anna och matte Emelie. Vi åkte på utflykt till isen. Vi hade planerat för blå himmel och solsken så vi kunde sitta i solen och äta matsäck. Dagen bjöd på alla väder samtidigt. Det var soligt och snöade på samma gång. Sekunden efter var det mulet men slutade snöa osv.

Anna gillar sin matte och vill helst pussa henne i ansiktet hela tiden!

Jag hade pulkan med mig och när jag satte mig i den så var det inte så svårt att få Iris att dra i full fart!

Anna och Iris lekte mycket som vanligt, Iris är väldigt brölig och högljudd just nu. Hon låter liksom förbannad hela tiden. Löp eller ej, jag gillar inte det och bryter henne när jag tycker att hon blir för mycket. De lekte lika glatt som vanligt i alla fall, är man bästisar så är man.

Emelie hittade en lian vid strandkanten som jag vet användes flitigt av kidsen i somras för att svinga sig ner i sjön. Emelie var tvungen att prova och Iris tyckte att den gjorde sig bäst som kamgrej.

Det slutade inte helt oväntat så här….

Här står Iris och är irriterad på att jag inte säger dra så hon får springa ikapp Anna och Emelie!

Iris springer ikapp! Jätteskönt att bara sitta i en pulka och kunna bilder under tiden.

När vi körde om Anna och Emelie sprang Anna med oss en bit. Det är rätt coolt att kunna sitta på samma höjd och röra sig i samma fart som en dobermann som springer!

Jag hade skidorna med mig också och Emelie tog en testrunda. Hundarna sprang med som stöd.

Lilla Anna var nyfiken på skidorna och stavarna i början men sen tappade hon helt intresset. Bara sprang på som hon aldrig gjort annat. När Emelie tröttnade på att åka så bytte vi och jag ställde mig på skidorna. Då skejtade jag med flit riktigt nära Anna och hon brydde sig inte ett smack. En blivande skidåkarkompis!

En promenad i snön

I dag fick vi besök av Emelie och hennes vovve Anna. Iris och jag hämtade upp dem vi tunnelbanan och så åkte vi ut till skogen.

Tillsammans gick vi en promenad på kanske en halvmil och hundarna fick gå lösa. De skötte sig så fint och lekte och sprang tillsammans hela tiden. Helst hade vi väl gått i själva skogen men snön är så djup att vi fick gå längs stigarna. Det var lite halvsvårt att ta sig fram på sina ställen ändå.
snopromea1
Vi gick en längre bit längs vattnet också. Trodde det skulle vara öppet vatten och läskiga isflak men det visade sig vara is som såg ut att sträcka sig bort i oändligheten. Vi gick en bit på isen men höll oss nära strandkanten.
snopromea2
Vovvarna klarade både hundmöten och Iris vindade vilt flera gånger i dag utan problem. Vad Iris lyssnade/vindade efter får vi aldrig veta men något var det.

Förutom att det var skönt att gå en rejäl promenad så är jag så glad att Iris är så duktig på att vara lös och att hon lyssnar så bra!

En liten bästis

I går hade vi tre dobermann under eftermiddagen och kvällen. Vi passade nämligen Emelies lilla Anna.

Iris och Anna kommer väldigt bra överens. Först var vi i rasthagen med alla tre hundarna och då springer Anna efter Iris hela tiden, ser ut att vara lite idoldyrkan över det hela.

När vi kom hem tyckte Lina att den lilla Anna var ointressant och lite jobbig som bara sprang runt och skulle följa efter hela tiden. Lina tyckte att det var bättre när Anna var i ett annat rum. Iris däremot, hon tröttnade inte på Anna, hon tyckte bara att det var kul att den lilla var här!
annaoIris2
Så blev det plötsligt tyst. För tyst. Jag sprang ut i vardagsrummet, inga hundar. Jag kollade in i sovrummet och där låg de, fortfarande krokodilandes men liggade på rygg och utsträckta i sängen och nästan kramades. Jag tror Anna är Iris bästis faktiskt.
annaoIris1