En blogg som handlar om hund, hundträning och hundliv!
Iris som sällan leker eller vill leka med någon annan hund (Lina räknas inte) har en bästis. En bff som hur lång tid det än tar mellan gångerna de träffas hon alltid vill leka och krokodila med.
Så här är det hos oss just nu när älskade Anna är på besök.
Lina tar det hela med ro. Hon bryr sig inte så mycket om att Iris och Anna leker nästan hela tiden. Ibland är hon till och med med en liten stund men mesta tiden bara kollar hon på med måttligt intresse.
I dag har uppdateringarna varit på facbook varit många; nu har snön kommit till oss.
Jag kollar fortfarande min lilla väderapp på mobilen flera gånger om dagen och bara hoppas, väntar och håller tummarna att kylan och snön ska nå även oss. För visst går det att göra utflykter även i regn, blåst och några plusgrader men så fort det blir mörkt så är det inte roligt längre. Då är det bara becksvart och regnigt och då går man inga långpromenader eller vill vara ute.
I går åkte vi till havet när det fortfarande var ljust och lyckades faktiskt att vara där när det inte regnade som värst, det blåste bara. Iris och Anna satte fart och sprang och sträckte ut.
På enstaka bild sprang även Lina och då såg det trevligt och fartfyllt ut men sanningen är att hon gick och åt tång mest hela tiden. Nedan lyckades Anna och Iris lura med henne en bit i alla fall.
Iris i närheten av hav slår på sina fiskmåsögon direkt. Hon letar efter dem och när de flyger sätter hon full fart. Det är svårt att stoppa henne innan hon startar, jag måste mer eller mindre vara helt själv med henne då och bara spana fåglar jag också. Däremot är det lätt att kalla tillbaka henne och bryta jakten tack vare att vi tränat mycket på det.
Lilla Lina som jagat så mycket i sina dagar startade nog inte upp på en enda fågel tror jag. Hon gick mest i sin egen lilla värld och nosade och hade sig. Tydligen är det inte lika roligt att jaga längre, inte värt bli blöt och ta ut sig på något man aldrig lyckats få fatt på?
Efter att jag skrivit om hur Lina kissade konstigt så har hon bara betett sig normalt och kissat som vanligt. Kanske beror det på att jag köpte uri-flex, kanske beror det på att hon haft annat att tänka på.
Som gäster och lussebullar till exempel!
För i går kväll fick vi gäster i form av Emelie och lilla Anna! I dag bestämde sig Emelie för att baka lussebullar då hon inte fått baka några i julas. Utmärkt förslag tyckte Lina som övervakade hela baket noga.
Plötsligt vet jag varför jag ännu inte kastat ut julgranen här hemma! Nu saknas bara lite snö ute istället för det sabla regnet och sen är det nästan jul på riktigt!
I dag skulle jag träna med Eva och Vega. Men så blev jag inringd till jobbet sent i går och jobbade natt och när jag kom hem i morse från jobbet var jag helt slut och hade bara ont i huvudet. Det var bara att höra av sig till Eva och ställa in.
Mycket riktigt sov jag hur länge som helst och när telefonen till slut väckte mig vid 14-tiden var jag förvånad att inte Lina eller Iris hade väckt mig tidigare.
Några timmar senare fick jag reda på att en kompis förlorat sin dobermannkompis i dag. Sorgliga besked.
Sedan pratade jag med en annan vän om hennes sjuka dobermannvovve och vad veterinären sagt i dag när de varit där. Jobbigt att vänta på besked och provsvar om sin bästa kompis, att inte veta.
Gick ut på promenad med mina egna vovvar och upptäcker att Lina betedde sig konstigt. Länge trodde jag att hon behövde göra nummer två men inte kunde hitta ro i kroppen att göra det. 
Men så kissade hon bara varje gång istället. Många gånger och bara några droppar i taget. Oron verkade gälla själva kissandet och inte att hon var nödig.
Misstänker att Lina har en urinvägsifektion och även om det är lätt att ta reda på och åtgärda så kändes det bara som att det blev för mycket på en dag. Jag vill att alla vovvar ska må bra och vara friska!
Ska ringa veterinären i morgon, Lina är för dyrbar för att ens fundera på om det ska gå över av sig själv.
Den ljuvliga dokumentären om hundar som gick på tv tisdagen den 7/1, Hundens hemliga liv. Går att se till den 14 januari så passa på då den är helt fantastisk. Både innehåll och sättet den är filmad på.
I dag hade vi bestämt oss för att ”mötas på mitten” och ses och träna i Höör på deras BK. Vi har varit där några gånger Eva och jag och då har det sällan varit någon annan än vi där. I dag när Viktoria, Eva och jag kom dit var det en massa bilar på parkeringen och det låg skyddsärmar på biltaken, mot staketet och ute på planen.
Jag gick in i klubbstugan och frågade om det var ok att vi var där och tränade. Fick till svar att planen var stor och att alla var välkomna och fick plats. Åh så trevligt att höra!
Eva började att träna med Vega ungefär samtidigt som skyddsgänget kom ut från klubbstugan och började träna igen. Vega gillade inte riktigt ljudet av snärtande kamptrasor i luften och Eva flyttade dem från planen till träning i anslutning till bilen istället. Viktorias Missy tyckte bara att alla såg lika roliga ut, hundar, figgar, ägare, vi, alla!
Själv kände jag mest att allt skyddsarbete skulle bli utmärkt störning för Iris men jag vet ju också hur galen hon blir när någon tar fram en skyddsärm. Skulle hon träna lydnad med mig eller skydd med dem om hon fick välja själv? Vid något tillfälle gick tre personer runt med en ärm och en malle i hasorna. Dessutom tyckte jag att det var rätt kul att bara titta på deras träning, jag hade inte alls så bråttom att ta ut Iris ur bilen.
När vi stod där kom Susanne också som passade på att dyka upp och vara lite social med sina vovvar. Vi pratade vid parkeringen när en av skyddsmänniskorna kom ut och sa att vi gärna fick vara på planen vi också. Jag blev så glad, jag älskar när folk är snälla!
Till slut hämtade jag Iris och rastade henne innan vi gick in på planen för att träna, jag fegade och tog med hennes frisbee och en kampleksak även om jag numera brukar försöka undvika de bästa leksakerna i lydnadsträningen för att hon snurrar igång så himla mycket på dem. Men jag vågade inte chansa med alla skyddsärmarna på planen.
Det började regna! Tre plusgrader, regn, skyddsträning och en Iris som hade mycket spring i benen, kanske var det nu vi borde gå tillbaka till bilen och åka hem?
Iris brydde sig inte ett dugg om regnet som vanligt men alla skyddisarna och mallarna gjorde henne en aning uppspelt. Jag kontrade med att visa för henne att vi hade frippan med oss; Iris snurrade igång rätt bra.
Jag hade bett Eva och Viktoria om hjälp med kommendering och belöning av Iris och i regnet var de jättesnälla och hjälpte oss båda två! Sen kom Susanne och jag fick tre personer som bara stod och tittade på oss och pratade på rad, perfekt! Iris behöll tassarna på marken och vi hade nästan inga hopp eller jobbiga yl/pip trots att hon var väldigt uppe i varv. Hurra!
En gång tog Iris sats och sprang rakt mot en malle och figgen som tränade den men jag kunde kalla tillbaka Iris med ett högt HÄÄÄÄÄR! Hurra igen!
Jag vet inte hur länge vi tränade där i regnet men det var inte särskilt länge men kändes som en evighet. Jag vet bara att jag var blöt, kall och glad när vi var klara.
När Iris fått fleecetröjan på sig och hoppat in i bilen fick jag leka med valpen Missy, kampa lite. Roligt, Missy är en så ljuvligt glad liten fröken! Vi stannade en stund och pratade strunt på parkeringen också men efter en några minuter skakade hela jag och jag ville bara åka hem med full värme på i bilen!
Väl hemma var det klädbyte och tända i kaminen som gällde, hundarna fick ben och resten av kvällen fokuserar vi bara på att vara så varma som möjligt!
I dag såg vi draghundsport på tv. Om hunden Sheriff, en pointer som vunnit både VM och EM och älskade att dra husse på skidor. Jag som redan längtar efter snö sedan juli blev inte direkt mindre sugen. (Iris morrade mest åt alla hundarna på tvn men jag tolkade det som ren och skär avundsjuka).
Ändå var Lina och jag ute och sprang 5 km i dag och jag tänkte faktiskt att den snöfria backen innebär att vi både kan springa och träna som vi vill. Men jag skulle byta det mot snö direkt om jag kunde!
I värsta fall (dvs om Skåne är snöfritt hela vintern) så har vi hyrt stuga i fjällen om några veckor. Snart börjar jag räkna dagarna dit. Mörkret och regnet är deprimerande!
Delar med mig av drömbilden, det är duktiga Anna-Carin Lönn som tagit den!
Varje gång husse eller jag är ute och springer med hundarna så för jag lite statistik här på bloggen hur långt vi sprungit. År 2013 blev inte alls som jag hade tänkt mig och det blev inte särskilt många km tyvärr, slutade enligt följande:
Iris: 240,2 km
Madeleine: 179,4 km
Lina: 177,7 km
Men nu är det nytt år och nya kilometer som gäller! Iris och jag premiärade i går och sprang 9,95 km på 63 minuter. Rätt bra tid och tempo då Iris stannade och kissade två gånger och vi även fick ta stopp för knytande av mitt högra skosnöre.
Hoppas att hela året ser ut så här!
Jag tycker att det är lika viktigt att ställa krav på mig själv som att ställa ev fysiska krav på hundarna. Därför tycker jag att det är lite extra viktigt att även jag kommer ut och rör på mig.
Kan man ställa krav på att hunden ska orka springa hur länge som helst i sökskogen om man själv inte orkar ta sig ut till figgen sen? Kan man kräva att hunden ska spåra över stock i full fart om matte själv hänger som ett ankare och flåsar där bak i linan? Ska hunden orka rondera alla indiantälten i högsta fart om man själv tuffar fram med rollator där i mitten av planen?
Hur tänker ni andra? hur fysiskt aktiva är ni?
Polisen i Upplands-Bro har lagt följande info och bild på sin facebooksida:
Den här hanhunden hittades utanför Konsum i Kungsängens C och finns nu hos oss.
Känner du igen hunden och kan hjälpa oss att hitta ägaren?
Kontakta oss på 010-5631796
Vi hade som sagt besök över nyår och en av dem var Isaak som är en staffordshire bullterrier, eller som jag kallar honom; stubbe.
Isak ville gärna sitta i knät hela tiden och helst bli klappad samtidigt. Han var nog den snällaste hunden av alla här under nyåret och ville bara leka fint med alla stora och stökiga dobermannhundarna.
Jag tog lite bilder på honom när han låg på sängen och vilade samtidigt som han väntade på sin husse som sagt åt honom att stanna där.
När han hörde husses röst rörde han på öronen och ögonen där han låg.
Det är svårt att förstå att den där glada hunden med härliga humöret och runda huvudet anses vara farlig.