Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 595 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 603 Dobermann – Sida 6 – Livet med dobermann

DCM, drabbar det alla hundar utom din?

Efter att ha skrivit inlägget Dobermannavel och RAS så var tanken att resten av sommarens inlägg skulle handla om träning och glada simturer. Istället fick jag i går ett sms från Emelie som var hos veterinären, ”Expo har DCM” och plötsligt var DCM allt jag kunde tänka på.

Nu har jag förvisso redan tänkt rätt mycket på DCM redan tidigare. Jag har sedan jag köpte Lina varit rädd att hon skulle drabbas eftersom både hennes pappa, kullbor och kullsyster dött av det. (Jag vet att ingen riktigt vet vad Don Dante dog av men eftersom hans barn där knall-fall av att hjärtat lägger av och de måste ha fått sina gener från föräldrarna så…) För varje år som går så känns det som att risken att Lina ska drabbas blir mindre och jag har sakta men säkert börjat hoppas att hon kanske är fri från det.

För så kan det vara, Lina kan vara fri från DCM! Den senaste forskningen på DCM visar nämligen att det nedärvs autosomalt dominant och det funkar så här i praktiken;
Nedan paras en tik som bär på en gen med DCM och en FRI gen med en hane som är helt FRI. (Det räcker med en gen för att hunden ska bli sjuk så röd = DCM helt enkelt.)  När valparna sedan föds kommer hälften av avkommorna ha fått genen och riskerar inte bara att dö tidigt utan kommer även att lämna den vidare till 50% av sin valpar.

Om någon av valparna paras med en helt fri hund ja! För vad händer om en av valparna paras med en hund som också är bärare av genen?  Jo, plötsligt är det inte ”bara” 50% av valparna som drabbas utan snarare 75% och statistiskt sett så kommer en av valparna dessutom att bli dubbelbärare eller vad man nu ska kalla det av genen.

Skulle den hunden sen råka bli den som blir utvald att föra släktens gener vidare då är vi uppe i 100% DCM-valpar oavsett om den hunden paras med en annan hund som är bärare av genen…
…eller en hund som är helt fri från genen! Det hjälper alltså inte förrän i generation nummer två att para in nytt blod och då är det ändå 50% chans att de valparna också får det! För den som inte räknat ut vad som händer om två hundar med varsin dubbel uppsättning DCM-gener paras så visar jag även det här nedan. Alla de valparna kommer att med 100% säkerhet ge sina valpar 100% DCM. Visst är det härligt? Så vad vet vi då? Jo, att de flesta hanhundar insjuknar när de är mellan 7 och 8 år gamla och i motsats till tikarna dör de oftare unga och väldigt plötsligt. Och man kan upptäcka sjukdomen med hjälp av EKG och Holter innan hundarna visar kliniska symtom. Är det då värt att vänta några år och kanske undersöka hjärtat innan man avlar på en hund?

Eller ska varje uppfödare sitta hemma och säga ”Mina hundar är inte sjuka, de är 3 år och har aldrig visat några symtom” eller ”Varför vänta, jag vinner alltid på trisslotter och spel, varför skulle jag inte lyckas nu med när jag chansar?”

Nu kanske ni kanske tänker att det är lätt för mig att sitta här och klaga och tycka för jag är inte uppfödare och de flesta uppfödare gör minsann så gott de kan. Bullshit! säger jag. Om det är så lätt för mig att lära mig och hitta information så borde det vara ännu lättare för uppfödare som ska vara insatta i rasen. Det verkar sedan flera år vara allmänt vedertaget bland veterinärer och experter på området att det är förändrad avel som gäller för att bli av med problemet och då särskilt avel på unga hanar.

Men nu är det ju så att man lär så länge man lever och jag påstår att alla uppfödare har gjort och gör sina misstag. Men det är historia nu. Det är hur nästa parning ser ut och när den görs som är avgörande för rasens framtid. Vad som hände för 1,10 eller 100 år sedan kan vi inte göra så mycket åt nu och vitsen med att sitta och älta om det i evighet hjälper faktiskt inte ett skit.

Däremot; alla som kör på som vanligt kan ju höra av sig till Emelie som nu sitter där hemma med sin 3,5 år gamla hund som just har fått sin dom och försöka förklara det där med tur i spel och att det bara är alla andra kennlar, linjer och hundar som drabbas, inte mina.

Dobermannavel och RAS

Avel är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. Bajsavel och hela baletten för er som läst min blogg ett tag. Jag har därför inte kunnat sluta tänka på det som togs upp på medlemsmötet i Örebro i samband med rasspecialen angående avel.

Barbro Kamleitner presenterade på mötet den senaste versionen av RAS, Rasspecifik avelsstrategi för Dobermann som har uppdaterats av henne och Madelene Dahlgren. En knippe rekommendationer från Svenska Dobermannklubben angående avel.

För att bespara er närmare åtta sidor text så sammanfattar jag på fri hand det jag tycker är viktigast för att undvika den där bajsaveln jag mumlat om;

  • Genetisk variation; Då många kullar kommer från utlandsfödda hundar (År 2009 föddes 33 kullar i Sverige, av dessa var 9 efter svenskfödda föräldrar, 12 efter en svensk och en utlandsfödd föräldrar samt 12 kullar efter utlandsfödda föräldrar) får vi en bristfällig information och kunskap om hundarnas hälsa och mentalitet då detta ofta saknas och är svårt att kolla upp.

Den tillgängliga avelsbasen i Sverige är i dag så stor att det finns utrymme att avla på de hundar vi har här hemma och med detta medföljer en bättre statistik på hundarnas hälsa. Dessutom är de hundar som importeras ofta nära släkt med de hundar/linjer som redan finns i landet.

Man vill upprätta en lista över svenska hanhundar för att hjälpa uppfödarna att hitta lämpliga hanar att använda i avel. Listan ska innehålla hälso- och mentalstatus för hanen och dess släktingar.

Nära släktskap ska undvikas i parningar och den enskilda hanars användning begränsas. Importer och utländska hundar som ska som ska gå i avel ska undvikas om de inte tillför ”nytt blod”.

  • Hälsa; De vanligaste dödsorsakerna för dobermann är enligt statistik från Agria: nacke/rygg, cancer och hjärtfel (där andelen som dör i cancer är ungefär lika stor som andelen som dör i hjärtfel).

Rasen ligger i försäkringsbolagens högsta premiegrupp och de vanligaste veterinärdiagnoserna är traumatiska hudskador, hudtumörer, juvertumörer, livmoderinflammation, hälta, hudinfektioner, mag/tarminflammationer, korsbandsskador, kardiomyopati, magomvridning och wobbler.

Särskilt uppmärksamhet ska riktas på problemen med DCM och wobbler. För att komma tillrätta med DCM vill man att hundar som går i avel ska göra ett 24-timmars-EKG (även kallat Holter-EKG) varje år i kombination med vanligt EKG för att kunna ställa diagnos innan hunden visar klinska symtom. Enligt den senaste forskningen lämnar varje hund som dött i kardiomyopati vidare sjukdomen till minst hälften av sina avkommor. En hund som uppnått en ålder av 7 år och fortfarande inte visar tecken på DCM via EKG samt Holter är med största sannolikhet frisk.

Därför vill man att hundar som uppvisar smärta från nacken och/eller rörelsestörningar inte ska användas i avel liksom hundar med knäproblem, hudproblem och hundar som inte är testade för von Wildebrands sjukdom eller ej är ögonspeglade. Man vill även att ett blodprov vad avser leverstatus tas varje år på hundar som går i avel. Ej heller hundar med mer än ett HD-belastat syskon.

Då många av de ärftliga sjukdomarna drabbar hundarna först när de är 4-7 år gamla vill man därför höja snittåldern för hanhundarna rejält när de går i avel samt att undvika linjeavel och inavel.

  • Mentalitet/Bruksegenskaper; Rasen är en brukshund och enligt dess rasstandard ska en dobermann

…till sin karaktär vara vänlig och fredlig. Den är mycket trogen sin familj och barnkär. Eftersträvansvärt är måttligt livligt temperament, samt måttlig skärpa och retningströskel. En dobermanns goda följsamhet och arbetsglädje samt prestations- förmåga, mod och hårdhet bör även beaktas. Rasen skall också ha en balanserad uppmärksamhet på omvärlden och stort vikt skall läggas vid självsäkerhet och oräddhet.

Med hjälp av MH vet man att jämfört med andra bruksraser ligger dobermann lågt på tillgänglighetsmomenten. Därför vill man att hundar som ska gå i avel ska komma närmare rasprofilens siffror 4 på samtliga kontaktmoment, samt siffran 1 på skott. Ingen avel ska bedrivas på hundar som har problem med sina relationer till människor och ska ha lägst siffra 3 på kontaktmomenten samt om de är korade ha bedömts som öppna och tillgängliga. Hundar med stora rädslereaktioner ska inte användas i avel.

I dag kommer fler hundar kommer till utställning än till bruksprov och det är önskvärt att fler hundar kommer ut på bruksprov och i tjänst för att få fler bruks/tjänsteförare att välja dobermann. Målsättningen är även att öka mängden hundar som kommer ut på MH och Korning.

  • Exteriör En dobermann ska tåla kraven på en arbetande och hållbar brukshund. Därför ska rasidealets medelstorlek eftersträvas (70 cm för hane, 65 cm för tik) och de ska ha ett välvinklat bak- samt framställ för att undvika skador på leder och korsband.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Där har ni det, pang-poff. Detta stämmer väl överens med hur jag tycker att avel ska bedrivas. Vill vi ha en frisk, fungerande ras så är det detta som vi måste sträva efter och uppfödare som påstår något annat vill enligt mig inte rasens bästa och bör ej heller få valphänvisning.

Som valpköpare är jag heller inte intresserad av hund som jag inte kan kolla upp enligt de kriterier som RAS eftersträvar.

Iris MH

Nu har Iris röjt runt i skogen och gjort sitt MH! Istället för att jag sitter och berättar hur det gick och inte så har jag laddad upp filmer på youtube och lagt upp här på bloggen.

Kontakt och Lek

Förföljande, Gripande, Aktivitet

Avståndslek och Överrasknng

Ljudkänslighet

Spöken

I slutet på spökfilmen ser man hur orienterare ett av sex kommer springandes genom skogen. Hade varit intressant om de hade kommit på rad några minuter tidigare… Eftersom jag bråkat med Youtube så länge så startade jag om datorn i dag och gjorde om och laddade upp och då föll ju textremsorna bort.

Lek och Skott

Iris som drar som en gnu i kopplet och kommer undan med det hela MH:t visar här första och enda gången att hon faktiskt vet vad man ska göra när man dragit i kopplet; Tillbaka till mattes vänstra sida! Den biten kan jag se på hur många gånger som helst, hehe!

Visst är Iris tidigt ute och rätt spökig just nu men de bitarna som jag är nöjd med är jag jättenöjd med och det som gick sämre, dvs den sociala biten känner jag mig trygg med att det blir bättre med tiden och nu vet jag att jag kan lägga lite extra krut på det också. För Iris är en översocial och glad hund så jag är inte så orolig för det alls faktiskt. Iris har varit skum mot främlingar nu ett tag och jag hade kunnat vara taktisk och vänta till i vår med att ta ut henne och hunnit få bort den osäkerheten men det ville jag inte.

Iris tar otroligt kort tid på sig att nosa av och sen lägga bakom sig. Det syns knappt på några ställen att hon är framme och nosar men när hon gjort det är hon klar. Själv var jag otroligt nervös och spänd fram till dumpen, sen efter det var det bara kul. Jag är övertygad om att Iris kände av det men jag vill inte gå in och börja påstå att resultatet skulle vara missvisande eller så. Detta var dagsformen och jag ville ta ut henne ”rå”.

Idealprofil MH dobermann

Jag har länge önskat att jag hade en liten mall att glo på när det talas MH. Där idealet för dobermann finns med. Det finns ju där ute på nätet om man letar lite men jag orkar inte leta varje gång.

Därför har jag nu gjort en egen och äntligen är jag färdig med den! Den ligger i sin orginalstorlek här om ni vill ha den/spara den/länka till den.

Jag hade tänkt lägga upp den på SDK Stockholms LOs hemsida också så att den finns lättillgänglig där med. Jag vet ju själv hur lite jag visste om vad som var bra och inte när Lina skulle ut.

Sen kan man ju tycka annorlunda om en del ”ideal-rutor”, själv känner jag ju att t ex ruta 3a gärna får bli en 1:a på Iris MH. Att hon stannar hos mig och ber om lov istället för att dra i väg och jaga. Men rent generellt så tycker jag att idealet är bra.
mhmallenny

Jävla helvetes skit. Kaninjakt

Jag tycker själv att jag är besatt av inkallningar. Det finns inget jag tränat så mycket med Iris som det. Våga vägra ha ännu en Lina som bara sticker har varit motivationen.

I samband med att Iris löpte i somras så kände jag att jag tappade lite av lösträningen och i början på augusti var jag osäker på om hon fortfarande kunde gå lös lika ”säkert” som innan. Lite nya spöken i Iris skallen och dåligt med träning.

Men det har vi hämtat igen nu tyckte jag. Nästa grej var att plötsligt kom inte Iris när hon fann att hundkompisen var roligare. Då fick vi hämta upp oss igen. Nu är det sällan som Iris inte kommer när jag ropar vem hon än leker med. Jag kan bryta Lina och Iris när de leker med inkallning. Vi kan träna med andra hundar lösa i närheten och Iris stannar hos mig.

HAHA, säger jag bara…

Vi var på klubben i går och tränade. Allt gick fint. Hundarna lyssnade. Iris och Lina var duktiga. Vi övade på inkallningar och lydnadsmoment och jag kamapade och lekte med bägge hundarna. Allt gick bara bra. Plötsligt kom tre schäfrar in med buller och bång på planen. Iris sprang några meter men jag var så cool och sa bara att hon skulle komma så släppte hon dem och kom tillbaka. I samma veva kom Prince plus matte och husse och stannade med bilen utanför staketet. Så jag stod och pratade med dem vid staketet till klubben. Iris var lös och Lina satt fast i pinnen under tiden vi pratade. Inga konstigheter liksom.

När vi hade pratat i kanske 5-10 min och någon av dem kommer åt gunnebostaketet så får den lilla haren/kaninen som suttit och tryckt där i alla fall sedan jag och hundarna anlänt klubben nog och springer ut från sitt gömställe. Han tog vägen förbi Iris nos på en halvmeters avstånd och Iris reagerade direkt och drog efter!

I det ögonblicket fick jag psykbryt. Total panik. Jag såg hur Iris inte bara sprang efter utan hann ikapp kaninjävlen och hon hade flertalet riktigt bra chanser att knipa honom. Allt jag kunde tänka på var att jag skulle få plocka ut en död kanin ur käften på henne och att efter det skulle jag ha två jagande dobermann istället för en.

Jag sprang efter med kristallklar kaos i huvudet. Det är förvånansvärt så mycket man hinner tänka på lite tid. Jag kan svära på att jag hörde Linas uppfödares röst i huvudet när hon berättade för mig att hon glömt säga att Lina hade dödat en hare innan hon kom till mig. Jag minns att jag skrek till Iris ”Om du tar den där så dödar jag dig!” och jag tror att jag menade det just där och då.

En av schäfermänniskorna kom springades snett från vänster och när kaninen och Iris försvann in i lite buskar och snår så var han där och ropade nåt. Jag vet inte om det var han som fick stopp på Iris eller om kaninen bara lyckades komma undan i nåt hål där men plötsligt stod Iris på gräset och såg borttappad ut. Jag ropade på henne och hon kom på en kort inkallning så jag kunde ju inte banna henne för att hon kom till slut.

Att ta ett järngrepp i hennes halsband och gå tillbaka till våra grejjer kändes frestande. Men jag kände bara att nu MÅSTE hon gå lös med mig tillbaka. Jag började gå och Iris följde med. Däremot var jag reptilsnabb med att korrigera minsta avstickare som var mer än en meter i från mig och Iris fattade att det var allvar direkt. Tillbaka vid grejjerna och Princegänget vid staketet så la jag Iris och sen svor jag. Alla fula ord jag kunde och några till. Det kändes som min kropp skulle krypa ur huden. Jag viste inte var jag skulle ta vägen. Inkallningar hit och inkallninar dit, Iris hade jagat och jag var redo att kräkas av frustration.

Sa hejdå till Princeflocken och pressade mig själv att träna något moment med Iris. Minns inte ens vilket innan jag samlade ihop våra saker och började gå mot grinden. Med Iris lös styrde vi ner mot schäfrarna som även de var på väg att gå. Iris höll sig fint vid mig hela vägen till grinden.

Resten av kvällen var jag bara knäckt och det satt i hela dagen i dag också. Husse har fått ta promenaderna, jag har stannat inne.

Vid 21-tiden gick jag ut med bägge hundarna. Redan innan vi gått ut genom porten böjde jag mig ner och förklarade för dem att om någon av dem försökte något så skulle jag bli förbannad. Nu är det så att mina hundar ibland förstår vad man säger eller så kände de bara på mattes diktatorsteg att detta inte var en afton då det passar sig att hitta på hyss. Aldrig har mina hundar gått så fint i koppel, aldrig har de nosat så lite och bara knatat på på varsin sida om mig. Aldrig förut har ingen av de två ens försökt att resa ragg eller hitta på hyss när vi mötte en annan hund. Lina tittade inte ens på den.

Då diktatorstilen verkade fungera så är det från och med nu den som gäller. Från och med i går så har de noll frihet och jag bestämmer allt. Och så ska det vara tills jag har fått lite bättre pli på fröknarna. Jag har INTE två jaktdobermann.

Allt var bara värre än jag trodde

Jag såg inte Grannfejden i går eftersom jag jobbade. Nu har jag sett programmet på TV3s hemsida.

Min bild av människan som skulle vara med i programmet var att hon födde upp valpar för att tjäna lätta pengar på okunniga ”blocketköpare”. Nu när jag har sett programmet har jag ändrat uppfattning.

För vem som har haft hund i 35 år och sysslat med bruks så länge som hon kan inte få sina hundar att sitta på kommando, trots upprepade kommandon, inomhus? Hur många av er har hundar som kissar inne trots att ni har en stor tomt som är inhägnad? Och framför allt, är det så konstigt att en människa som inte har lyckats lära hunden ”sitt” inte klarar av att hålla isär hundarna vid löp?

Min nya bild av denna människa är alltså att hon har lika lite koll som dem hon säljer till eller möjligtvis mindre. Hon klarar ju inte att ta hand om hundarna. Hon klarar inte att ge dem tillräckligt med mat, hon klarar inte att uppfostra dem, göra dem rumsrena, hålla isär dem och få dem att sluta bråka, hon stavar och skriver som en mellanstadieelev och hennes hus (som antagligen stinker hundkiss) har sjunkit till halva köpvärdet. Total misär. Jag är Einstein och mina hundar lever prinsessliv jämfört med flocken i Munkfors.

Är valpkullarna dessutom hennes enda inkomstkälla så förstår jag att hon fortsätter så länge någon köper. Slutligen tycker jag så synd om de ärrade, avmagrade hundarna som sprang omkring med svansen mellan benen. Jag håller tummarna så hårt för att alla som tänkt köpa dobermann såg det här avsnittet av grannsfejden som faktiskt bara lämnade mig helt tom. Även om jag också skrattade så jag grät när hon skulle träna lydnad inför kameran.

Jag har skrivit om denna person i ett tidigare inlägg som går att läsa här.

Kenneltips?

Jag uttalar mig sällan eller aldrig om kennlar. Jag har många gånger fått frågan vad jag tycker men har bestämt mig för att inte uttala mig om sånt här på bloggen. Varför? Jag ska försöka förklara med ett exempel;

För ett tag sedan så mailade jag lite med en annan person (i inlägget kallad personen P och som jag aldrig träffat på riktigt) som också går i valpköparplaner. Jag frågade om personen P hade några funderingar på kennel och fick reda på att P hade tänkt köpa hund från kennel K.

Om kennel K har jag fått höra en del lite negativa saker. Jag har dock aldrig talat med eller träffat uppfödaren personligen och har ej heller träffat någon av avelsdjuren från kenneln. Sett på utställning kanske, men inte någon egen eller personlig erfarenhet över huvud taget. Genom mitt stora intresse för att kolla upp hundar och kullar på SKKs avelsdata så har jag även lagt märke till att Kennel K gjort några parningar som inte riktigt fallit mig i smaken.

Ska jag då säga vad jag hört? Eller ska jag motivera vad jag anser vara mindre bra parningar? För vad vetjag egentligen och vem är jag att yttra mig i frågan? Vet jag så mycket om avel att jag kan yttra mig? Är det ok att tycka bara för tyckandets skull? Vem är jag att tala om för någon att en kennel skulle vara bättre än någon annan? Är det i så fall den jag tänkt köpa ifrån? Och att kennel K gjort parningar som inte fallit mig i smaken, ja där vet vi ju alla att smaken är som den är…

Jag gick hemma och funderade på ovanstående rätt mycket och rätt länge. Nästa gång vi mailade till varandra så skrev P att kennel K strukits från listan. Jag svarade ”…bra att du valt bort kennel K. Jag skulle inte köpa hund därifrån.” Jag skrev även varför jag inte sagt något innan.

Dessutom tror jag att det är få som köpt sin hund och varit så missnöjd med den att man lämnat tillbaka den. Jag är inte missnöjd med Lina även om jag nu kommer att köpa nästa valp från en annan kennel. För samtidigt har jag ju lärt mig något om vad som kanske kan passa mig bättre vid nästa valpköp. Och jag skulle aldrig byta Lina mot någon annan hund!

Jag har även märkt att de gånger jag nämnt eller ifrågasatt en kennels avelsval så har hundägare med hundar från kenneln tagit åt sig. Helt i onödan, för är det en sak som är riktigt klart så är det ju att ingen kan påstå att någons hund är sämre eller bättre på grund av vilken kennel den kommer ifrån! Och det är en sak som jag tycker är jätteviktigt; att vi valpköpare håller ihop och inte bryr oss vems hund som kommer från vilken kennel. För det spelar ingen roll. Det är ju bara uppfödarna som ska ta åt sig av ev kritik.

Att det förekommer osämja och skitsnack mellan en del kennlar har jag egen erfarenhet av. Att jag som valpköpare ska behöva välja sida eller ta parti för någon är inte aktuellt. Hade jag haft erfarenhet eller mer kunnande i ryggen, kanske. Nu är jag bara en typ med en välläst blogg utan större kunskap och jag lämnar därför över tipsandet med glädje till dem som vet mer.

Men ska jag ge ett tips till alla andra som letar valp så får det bli detta; Ta er en titt på syskon till hundarna som presenteras i stamtavlan. Tittar man bara på den så ser det ut som alla har A-höfter och fina titlar. När man sen kollar hur avelsdjurens kullsyskon ser ut så är det inte alltid som allt ser lika kul ut. Och kom i håg att uppfödaren är en försäljare. Det är inte uppfödaren ni ska ta med er hem hur trevlig han/hon än är, det är valpen.

Därmed spelar det faktiskt ingen roll vilken kennel man väljer!

Kennel Stars of Avalon, mitt köp av Lina

Innan jag skrev detta inlägg så skickade jag ett mail till Eleonor och bad henne att förklara sin otrevliga ton här på bloggen och gärna be om ursäkt. Jag ville inte bråka i bloggen. På detta fick jag svar att Eleonor hade sagt sitt. Det var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag har som sagt alltid sagt att jag ska vara snäll, gör nu avsteg från snällheten till förmån för ärligheten. Bara för att jag är snäll accepterar jag inte vad som helst.

Jag köpte Lina från kennel Stars of Avalon i maj 2006. Det var egentligen meningen att jag skulle köpa en valp men uppfödaren Eleonor mailade mig och erbjöd mig att köpa en lite äldre hund från kenneln istället. Jag tyckte att det lät som en bra idé då Lina påstods vara en väldigt bra och lovande hund. När jag skrev mitt inlägg om avel på bloggen så kan jag ärligt säga att min mening med inlägget inte var att vinkla någonting. Jag såg stamtavlan och undrade hur det kom sig att man avlade så som man gör och gjort. Därför ställde jag frågan, på bloggen och på dobbeforum. Precis som jag frågar om andra saker jag undrar.

Jag valde att ta min egen hund som exempel istället för att nämna några av de exempel jag sett hos andra kennlar. Jag har aldrig ställt frågor som skadat dig Eleonor.

Saker som jag tänkt på men aldrig frågat på bloggen är; Är det någon annan än jag som betalat 11 000 för sin omeriterade dobermann-omlacering i Sverige? Är det vanligt att uppfödaren påstår sig ha kvar rätten att ta en kull valpar och samtidigt tar fullt pris för hunden då jag bara skrivit på ett vanligt köpeavtal? (Är det ens ett godkänt avtal enl SKK?) Är det fler hundägare än jag som uppmanats av sin uppfödare att öva på de olika momenten på mentaldelen för att min hund ska göra bättre ifrån sig på Korning med ursäkten att ”alla andra gör ändå det” när Lina inte klarade sitt MH? Är det bara jag som haft hund i 1 år och 10 månader nu som är den som får skicka länk med regler för den nya Korningen till sin uppfödare för att uppfödaren bestämt hävdar att

”Enligt de jag har pratat med så får hon ändå göra korningen i o m att hon har känd mental status, trots att MH:t avbröts. Är du helt säker på detta, och vem har du hört det ifrån?”

Varför berättade du inte att hundarna tillsammans bitit ihjäl några kattungar på gården? Varför berättade du inte för mig att Lina dödat (och tillsammans med de andra hundarna sen ätit upp) en kanin när hundarna varit ensamma ute hemma på kenneln och att hon därför är extremt jaktintresserad? Det hade varit bra att veta när jag köpte henne. Vi fick reda på detta först efter vad som skulle ha blivit en trevlig picnic i en park sommaren 2006, men som fick avbrytas eftersom Lina såg kaniner och blev helt hysterisk. Då det inte gick att hålla henne, avleda eller abryta hennes ylande/skällande eller få henne att ligga still fick vi gå hem till närmaste kompis och låta henne ligga inomhus och varva ner i ungefär en timme. Detta har även gjort att jag nästan aldrig vågar ha henne lös.

Likaså vet jag att Venus och Lina brukade springa ner mot hästhagen och få hästarna att börja springa och tyckte detta var väldigt kul. Lina tycker fortfarande det är väldigt kul, att springa fram och försöka jaga hästar. Även detta berättade du när jag ringde och frågade dig vad Lina hade emot hästar. Jag har en vän som var med när en schäfer fick huvudet insparkat på Gärdet av en hund som tyckte det samma. Om du nu inte hade tid att gå på kurs med Lina, varför kunde du åtminstone inte ha lärt henne att inte jaga hästarna? Det hade ni kunnat öva på varje gång ni gått utanför dörren. När Venus genomförde sitt MH så skrev du på din hemsida

”Vi fick mycket beröm för att vår Winnie är en så trevlig, social, mjuk och lättsam tik, samt att hon avreagerar sig så snabbt när hon tyckt att något varit läskigt, och växte med uppgiften. Det ska bli mycket spännande att följa hennes utveckling, eftersom hon fortfarande är sen i sin mognad, men när hon väl blivit riktigt vuxen så tror jag att hon kommer att ha utvecklats till en mkt stark och stabil tik.”

trots att till och med jag (extremt okunnig som jag framstår här på bloggen enligt dig) kan se att det är ett rätt så dåligt MH. Efter Linas MH skrev du ett mail till mig och undrade

”…vad har ni gjort med Lina?”

Du skyller på att jag inte hade någon inkallning på Lina och att det var för att samarbetet inte var befäst mellan oss. Det är ju PINSAMT att du som uppfödare inte ens verkar veta att ett MH är en avelsutvärdering och att detta inte hade ett jota med Linas och mitt samarbete att göra! I ett mail till mig när jag skulle köpa Lina skriver du själv

”Kan ”sitt” bra, ”ligg” skaplig, kunde ”fot” förut..”

”Hon är förresten hyggligt duktig att komma på inkallning, o har varit duktig på stående under gång, samt skaplig på hopp över hinder. Platsliggning har hon också varit skaplig på så vitt jag kan komma ihåg.”

Så vitt du kan komma i håg?! Dessutom, tycker du verkligen att det var inkallningen det hängde på vid Linas MH? Vad gäller bortförklaringen till varför Tiara inte lyckades på första försöket med mentaltestet så gillar jag det där med att ni hade motvind bäst.

Därför skulle jag gärna vilja ha ställt även den frågan här på bloggen; När är ett MH dåligt enligt dig? Och med alla bortförklaringar du har, vilket värde lägger du vid ett MH-test? Varför har du aldrig berättat för mig att Tiara hade svårt att föda på egen hand och att veterinären avrådde från avel på henne då det innebar en hälsofara för henne och samtidigt kunde vara ärftligt? Du har upprepade gånger frågat om jag kunnat tänka mig att ha ev valpkull hemma hos mig, hade du tänkt berätta senare eller? Är det någon annan som tänkt avla på sin hund ur A- eller B-kullen så kan detta ju vara viktig information för dem.

Hur roligt är det att komma med sin hund till en kurs, var företaget som håller i kursen bara känner min uppfödare som hon som fortfarande inte betalat för sig?

Det är som sagt bara du som varit negativ och tror att allt kretsar kring dig och din kennel och att jag är ute efter att kritisera dig och din avel. Har tanken slagit dig att jag skriver blogg enbart utifrån min egen synvinkel och att jag sällan, för att inte säga aldrig, tänker på dig när jag skriver? Du skrev dessutom och skrämde mig lite med att orsaken till att ingen av de större, kunnigare gått in och svarat på mitt inlägg på dobbeforum beror på att jag nu kommer att bli utfryst och att jag låter extremt okunnig med min fråga om avel. Eleonor, vem tror du det är som hjälpt mig att reda ut begreppen med Linas MH, Korning, reglerna kring köpe- respektive foderavtal mm om inte dobermannuppfödare och kunniga inom rasen? Appropå din kommentar i mitt inlägg om avel här nedan

”Det är riktigt synd att du inte tog dig tid att kontrollera detta innan Madeleine, vilket jag alltid anser är en förutsättning för att köpa hund och något jag verkligen understryker då man köper valp från mig.”

Hur påläst krävs det att man ska vara inom avel, stamtavlor och hundars mentalitet innan man köper en hund från dig Eleonor? För jag kan inte minnas att du tryckte på detta. Däremot minns jag att du ville att jag skulle hämta Lina så fort som möjligt och att du skrev i ett mail till mig

”…för hon har så många möjligheter i o med hennes stabila mentalitet; det finns inget som helst nervöst hos henne, inga rädslor heller. Jag är till 99,9% säker på att hon kommer att göra ett strålande MH…”

Ja, det var väl det jag hade att säga just nu, jag fyller väl på om det är något mer jag vill ha sagt…

(Ovanstående citat är hämtade från mail och meddelanden från Eleonor till mig. Jag har sparat mer eller mindre alla mail jag har fått och har i dagsläget 146 mail från Eleonor i min inbox och kan styrka vartenda citerat ord. Citatet från hemsidan om Venus MH har jag kopierat från dobbeforum.net då Eleonors samtliga hemsidor ligger nere. Det näst sista citatet kommer från Eleonors kommentar på mitt inlägg om avel som går att hitta nedanför detta inlägg)

Tillägg i efterhand; Den 29 november 2007 skickade jag in en kopia på mitt kontrakt till SKK med en förfrågan om detta var giltigt, om Eleonor verkligen har ”rätt” att ta valpar på Lina. Jag visste redan då att detta inte är aktuellt då Lina inte fullföljde sitt MH med kryss i alla rutor, men då Eleonor ville att vi skulle genomföra korning (hon kände inte till de nya reglerna) för ev parnings skull och så ville jag veta ändå. Eleonor mailade länk på ev hane som Lina skulle paras med och undrade om jag kunde tänka mig att ha valpkullen hemma hos mig.

Jag är mycket väl medveten om att det dåliga MHt ”räddade” oss från att ens behöva ta den eventuella dusten om en valpkull eller ej. Jag bestämde mig redan 2006 för att jag inte ville att Lina skulle ha några valpar. Men det var först sommaren 2007 som jag talade med en annan uppfödare om saken och fick reda på att jag inte alls var skyldig att ta några valpar på henne. Sedan dess har jag talat med flera uppfödare som tittat på kontraktet, nu vile jag ha SKKs syn på saken. Att jag inte skrev in detta i orginalinlägget beror på att jag misstänkte att Eleonor då skulle börja höra av sig till SKK och jag ville ha svar från dem innan. (Sen att jag personligen anser att vilken uppfödare som helst ska tåla att deras kontrakt synas av SKK utan att det ska bli livat för det är en annan sak)

Tillägg 9 februari 2008; Om Eleonor vill kalla det anmälning och gnäll för gnällandes skull att jag frågar SKK om ovanstående när det gäller mitt kontrakt… då är jag väl en gnällig fan då. Jag vill inte bli förlöjligad av min uppfödare för att jag kollar om mitt kontrakt är rimligt. Det ska alla uppfödare tåla, annars har man ju något att dölja och bör tänka om. Säga det till blivande valpköpare; Jag skriver avtal som jag påstår är giltiga enligt SKK men som de inte backar upp när jag visar de kontrakten för dem.

Tillägg juni 2008; Saxat från SKKs hemsida. U 25/08. Ärende rörande uppfödare som sålt en vuxen hund på s k ”halvfoderavtal”. Till avtalet finns fogat ett tilläggsavtal där uppfödaren ålägger köparen att genomföra MH, korning/mentaltest samt bruks- och utställningsmeritera hunden. Vidare åläggs köparen att HD-röntga hunden. Kennelkonsulentbesök har utförts hos uppfödaren. UKK noterade att SKKs juridiska avdelning tidigare handlagt ärenden rörande aktuell uppfödare. En anmälan till SKKs Disciplinnämnd övervägdes. UKK beslöt dock att denna gång låta ärendet stanna vid ett mycket skarpt påpekande om att uppfödaren måste sätta sig in i och följa gällande regelverk. Av regelverket framgår att endast av SKK fastställt avtalsformulär får användas, vilket bl a innebär att tilläggsavtal med ovan angivet innehåll inte får bifogas. Upprepad förseelse kan medföra disciplinär prövning. (Detta är alltså inte mitt kontrakt på Lina utan det avtal som Eleonor skrev till den sista av hunden Pumas fodervärdar. Eleonor gick ur SKK precis innan de skulle ta upp hennes ärende. Enligt Eleonor inte medvetet, men det är lite för bra tajming för att jag riktigt ska tro på det faktisk.)

Tillägg 14 oktober 2008; Jag fick ett mail från Eleonor. Väljer att bara citera delar av det då jag inte vill blanda in övriga personer som nämns i mailet. Det är inte första gången Eleonor hotar mig med liknande saker, efter andra tredje gången så var jag inte särskilt orolig längre. Så nu för tiden bryr jag mig inte om det. Jag har inte svarat på mailet och kommer inte göra det heller.

… Jag kommer att säga det här en gång innan jag skickar en anmälan, slutar inte du att skriva saker om mig samt hela tiden påstå att jag skulle skriva saker jag inte gör, så kommer du att bli anmäld för förtal. Jag har fått nog av dig nu… Inse när det är nog. Mitt tålamod är slut. Och vad jag gör med mina uppfödningar har du ingenting med att göra. Hoppas att fler kennlar läst din blogg och inser det dumdristiga i att sälja hund till dig. Eleonor” –

Tillägg mars 2009; Eleonor får villkorlig dom och dagsböter då hon fälls för djurplågeri och urkundsförfalskning i tingsrätten.