Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 630 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 638 Madeleine – Sida 100 – Livet med dobermann

Jobbigt fast lätt med Lina

Sist när jag skulle springa med Iris kände jag mig inte helt hundra så jag sprang bara lilla rundan på 4-5 km. När det var dags för ny löptur var det alltså Linas tur att följa med och vi tog den långa rundan tillsammans.

Lina är en dröm att springa med, hon bara lufsar med och ser nöjd ut. Håller sig så fint vid sidan om mig hela tiden att jag knappt behövde tänka på att hon var med. Kunde fokusera helt på löpningen.

Plötsligt började jag känna efter, vilken hand är kopplet skönast att hålla i, vänster eller höger hand? Hur långt koppel är bästa att ha? Är det kanske skönare att ha henne springandes på höger sida istället för vänster? Och hur känns det egentligen i mitt knä nu när jag bara kan rulla på i steget, har jag inte lite ont ändå? Hur trött är jag egentligen? Vilket tempo håller vi förresten, ska inte runkeepertanten säga något snart? Orkar jag sringa så här fort hela rundan?

Det är ju SKITJOBBIGT att springa med hund som bara är där och som är kopplad hela rundan! Man har ju tid att tänka på precis allt från om högerskon inte är knuten lika hårt som vänsterskon till vad man ska äta när man kommer hem.

Det var nästan lite skönt när en lös pudel kom springade mot oss på den allra sista kilometern. Jag fick ropa lite neeej så tanten som ägde pudeln skulle märka att någon hände bakom hennes rygg. Jag fick övertyga Lina om att vi inte var på väg rakt mot pudeln utan skulle hålla höger förbi. I några lyckliga sekunder tänkte jag inte på något annat än hund istället för hur att känna efter hur trött jag var.

En mil på 63 min blev det och det känns som att jag snart springer milen på under 60 min.

En dobermannägare att skämmas över!

Jag minns inte hur jag hittade till Nicoles blogg eller inlägget hon hade skrivit i september förra året men när jag läste blev jag arg! Jag citerar:

Rätt vad det är står en dobermann mitt ute i åkern…

Då förstår jag vad mannen LÅNGT där borta skriker på…

Hunden får syn på mig och jag hinner inte reagera förrän den kommer springande (och skällande) emot mig med världens fart…

Som bekant är jag LIVRÄDD för lösa hundar (oavsett storlek) och jag vet inte vad jag ska göra då jag i bakgrunden fortfarande hör mannen skrika.

Jag tog min tomma dramatenkärra och slog till hunden med den… Jag vet inte var jag fick varken mod eller kraft ifrån, från rädslan tror jag…

En olycka att hund som är lös springer fram kan ju hända alla men är man hundrädd så spelar det ju ingen roll om hunden är snäll eller dum i det läget och då gäller det ju att som hundägare ta sitt ansvar.

Därför fick fortsättningen på historien mig att se rött och bli riktigt förbannad då dobermannägaren gick ifatt och började skrika och hota med att nästa gång skulle han se till att hunden bet henne! (Blogginlägget i sin helhet kan ni läsa HÄR.)

Dagen efter möter Nickole hundägare igen och denna gång slutar det med att polisen kommer. Jag gillar polisens agerande och att de tog saken på allvar och stöttade Nicole, läs mer om det HÄR.

Hunden har alltså synts till i Tullinge i Stockholm och nu den 18 januari skriver Nicole så här på sin blogg:

I morse var dobermannägaren ute på åkern igen.

Jag har sett honom nästan dagligen sedan incidenten och polisanmälan trots att han inte ens bor i området…

Jag var som tur var en bit ifrån honom när jag ser följande…

En kvinna kommer gående MOT honom och hunden på gångvägen, de kanske var 20 meter från varandra.

Istället för att KOPPLA sin hund så kastar han en leksak till hunden MOT kvinnan så hunden springer som en galning för att hämta leksaken.

Hur dum i huvudet får man bli?

Vi har även ett hunddagis som går samma runda som han varje dag, jag bara väntar på att det kommer att hända någonting…

Det är dobermannägare som denna som sätter vår ras på kvällspressens löpsedlar och pajjar för alla oss andra och jag är så otroligt ledsen för Nicoles skull och för alla andra som antagligen råkat ut (och kommer att råka ut) för denna hundägare.

För det spelar ingen roll hur snäll hund man har, att hota en hundräddtjej med att man ska få hunden att bita henne nästa gång… Jag skäms för att denna människa har dobermann!

Kloklippning, värstaste som finns

Iris har aldrig gillat kloklippning.

Den svarta hunden förvandlas till en tjutande Chewbacca-tusenfoting som sprattlar med alla benen när det är dags att klippa klorna på framtassarna.

Ett tag gick det lite bättre när hon fick stå upp och vi klippte men numera är det bara en bättre startposition för att rymma. Vi är tillbaka på att hon måste ligga på sidan när jag klipper.

Ändå lyssnar knäppskallen när jag säger åt henne att komma tillbaka även om hon vet att hon kommer tillbaka för att bli klopklippt. Snäll, lydig eller bara korkad?

Lika synd om henne som det är vid klippningen, lika kul är det att springa runt med kloklippen i munnen efteråt. —>

Varje gång jag klippt Iris klor och klipper Linas och hon ligger där så snällt och tycker synd om sig själv och bara väntar på att det ska vara klart så är Lina min favvohund i hela världen!

Matdags

För några veckor sedan bloggade jag om köksbordsregler och hur våra hundar beter sig kring matbordet när vi äter.

Nu är det dags att visa hur det ser ut när vovvarna ska äta. Man får vad man tränar och jag vill att det ska vara lugn och ro när det är dags att dela ut färskfodret.

Fick Iris bestämma skulle Lina inte få någon mat alls. Fick hon skulle hon nog jaga bort Lina helt och aldrig låta henne komma i närheten av maten. Hon började visa rätt tydliga tecken på detta redan som valp och även om hon nu är över tre år och vi aldrig har tillåtit det så märks det fortfarande på Iris.

Frågar man om de vill ha mat eller så fort Iris förstår att det är mat på g så flyger hon upp men bara för att springa först mot Lina och säga voff (vilket jag fritt översatt från hundspråk till; stick det är mest min mat!) innan hon rusar vidare till matskålarna.

Iris är med andra ord först till matskålarna varje gång och väl där ska hon lägga sig med huvudet i golvet. Lina håller sig lite i bakgrunden tills Iris ligger still av gammal vana men sen brukar hon smyga närmare. Ibland provocerar jag Iris genom att ge Lina en liten matbit innan också.

Filmade proceduren i dag vid frukostskålen;

En del dagar kan Iris inte låta bli att fräsa till extra högt på Lina på sin väg mot matskålarna. Då lägger jag henne direkt platt ner på golvet och så går Lina och jag bort till matskålarna utan Iris. La några kulor som plingade ner i skålarna i dag för att testa Iris och visa er.

Skulle hon Iris av någon anledning resa sig eller ha några som helst åsikter om något när hon ligger vid matsålarna då öppnar jag ytterdörren och puttar ut henne och stänger dörren. Sen släpper jag in henne igen när jag sagt varsågod till Lina.

Hur går det till hemma hos er när det är matdags för hudnarna?

Två treåringar bättre än en

Nytt år, nya tapeter, nya gropar att gräva på tomten. Min ständiga följeslagare Iris är med på allt.

I går rev husse och jag ner tapeter på övervåningen. Iris var med. Hon la bollen i hinken och traskade runt i de fuktiga taptetresterna så att de klibbade fast under tassarna på henne. Hon ville leka och såg till att vi inte glömde bort henne när vi ville skrapa väggarna.

Till slut tog jag paus och släppte ut hundarna på tomten i några minuter, då dök lilla grannen upp. Hon ville också vara med!

Lilla grannen satte sig på golvet och lekte med små djur i plast. Iris gick och hämtade sitt ben och la sig ner och tuggade en stund, sen kom hon på att man kan leka med lilla grannen när ingen annan vill leka.

Iris reste sig och hämtade en boll och lilla grannen nappade direkt. Hon gömde, Iris letade, en lek de två aldrig tröttnar på. Två treåringar som trivs ihop ger arbetsro!

Riksläger 25-29 juli

Bläddrade genom senaste numret av SDKs tidning i dag och mina ögon fastnade på sidan fem och annonsen för riklägret för dobermann i Ljungskile. Efter att ha klurat på hur kul det skulle vara så bestämde jag mig för att vara med!

Mailade iväg en anmälan och ska betala nästan direkt!

Först är det läger den 25-29 juli, kort därefter är det rasmästerskap här nere i Skåne, den 3-5 augusti för att vara exakt. Vilka perfekta två dobermannveckor det kommer att bli! Hoppas att ALLA kommer.

Instruktörer
IPO Tommy Andersson, Jan Karlsson
BRUKS
LYDNAD Kenneth Karvonen

Söndagen den 29 juli kommer ZTP att anordnas.

Lägerkostnad 1500 kr. Boende bokas och betalas direkt till Backamo lägerplats/vandrarhem.

Anmälan sker till Ann-Sofie Westerberg, maila till annso[at]whimie.se

Inredningstips?

Hade tänkt fortätta blogga om ”vad får vad man tränar” även i dag men för det behöver jag en filmsnutt för att illustrera vad jag menar och det bidde inget filmat under dagen.

Därför byter jag ämne helt och visar er hur det ser ut i min hall.

Rätt stora fönster på båda sidorna av ytterdörren där hundarna har koll på precis allt och alla som passerar ute på gatan. Särskilt de hundar, katter, igelkottar och hästar som går där ute.

Staketet skymmer ju inte sikten för dem ett dugg och särskilt Lina gillar att stå i fönstret och vänta på att få skälla på någon. Nu när det är mörkt ger det rätt mycket insyn in i huset också och jag har vid några tillfällen märkt att en granne som rastar sin hund har för vana att ogenerat gå och glo rätt in på oss.

Nu vill jag alltså hindra hundarna från att glo ut och grannen från att glo in. Någon som har bra förslag på hur lösa detta på bästa och snygagste sätt?

Inomhuslek, matte bestämmer.

Jag fortsätter på temat ”man får vad man tränar” och erkänner direkt att mina hundar rätt tidigt fick mer eller mindre lekförbud inomhus. Eller förbud är kanske att ta i, de har ju fått krokodila men jag har alltid varit med bestämt när det är nog.

Inte för att jag vill vara sur och sträng matte som vill leka diktator utan för att Iris tidigt visade prov på… tufferi. Kan givetvis inte svara på hur det hade blivit om Lina också hade haft mer skinn på sin nos men nu har hon inte det och Iris hade kört över Lina som en ångvält om jag inte gått in och styrt.

Jag tror hon hade använt Lina som disktrasa om hon hade haft möjligheten.

Jag har aldrig sett Iris vika sig för någon annan hund, hon springer bara rätt på med hög svans och brakar rätt in i den andra hunden och säger hej samtidigt. Redan när hon var valp gjorde hon så, bang-bom här är jag! Vid några tillfällen har hon mött tikar som varit likadana, då har Iris blivit ställd kan jag säga. Jag har aldrig trott att det skulle smälla från hennes sida men jag tror inte att hon bangat ett slagsmål heller…

Dessutom gillar jag inte möbelspring och att det är hela havet stormar här inne. Den nivån får de lägga sig på utomhus i så fall även om jag även där alltid är med och bryter när Iris börjar gå på för hårt på Lina. (Nej, det är aldrig tvärtom.) Iris har aldrig varit elak eller skadat någon annan hund, hon har bara ingen hejd.

Nu leker ju självklart Lina och Iris inne men det är helt klart på både Linas och Iris och mattes villkor. Alla är nöjda med andra ord och numera brukar jag sällan eller aldrig behöva gå in och styra eller bryta. Jag kan bara sitta lugnt i soffan och filma det hela!

58 minuter non-stop träning

Sprang min långa runda med Iris i dag. Den är lite över 8 km och det är träning varenda meter. Insåg i dag att jag nog aldrig är så konsekvent och fokuserad som just när vi springer.

Förut brukade jag släppa Iris när vi kom till ängen precis i början av rundan, då går hon alltid på toaletten i det höga gräset nämligen. Samtidigt vill jag att hon ska kunna springa lös med mig utan att fara runt som en skottspole. Därför har jag slopat fritt spring på ängen och börjat träna på att hon ska springa vid min sida lös även där.

Släpper henne vid olika ställen under rundan och låter henne springa lös mellan några hundra meter och några kilometer, hela tiden med kravet att hon ska springa fint vid min vänstra sida. Likadant släpper jag henne efter varje hundmöte vi har, så fort som möjligt.

Har hon koppel på sig så får hon inte dra ett smack, inte ens springa för långt fram.

När vi sprang förbi några hästar som stod och hängde ut med huvudet över staketet så bytte jag sida av vägen för att komma så nära som möjligt. Där hade jag koppel på och Iris lämnade min sida för att svänga mot hästen. Då sa jag NEJ, vände och sprang tillbaka typ 20 meter och sprang förbi hästen igen. Iris sprang fint andra gången och då berömde jag, tackade hästen och så sprang vi förbi några av hans kompisar lite längre fram.

I slutet av vår runda springer vi i motionsspåret och på ett ställe går spåret väldigt nära en villatomt där några hundar alltid skäller på oss innanför staketet. I dag hörde jag hundarna redan på långt avstånd och när vi kom närmare så såg jag att de hade förökat sig och blivit fyra hundar som skällde innanför staketet.

Lämnade genast spåret och sprang upp på vägen utanför deras hus och följde staketet med fyra galet skällande hundar på andra sidan. Iris pallade inte att vara lugn och hoppade ut i kopplet och sa voff tillbaka. Så då sprang jag in på spåret igen, vände tillbaka och tog en runda till längs staketet. Nu var Iris tyst men gjorde ett skutt ut i kopplet precis på slutet. Jag berömde skitmycket och sprang vidare.

Tillbaka på den lilla ängen där vi började och Iris ser en kvinna med barnvagn komma gåendes rakt mot oss på ängen. Iris börjar spana på henne, träningsmöjlighet! Släpper Iris lös och byter lite riktning (för att inte skrämma henne med barnvagnen) och sen är det röststyrning hund för att hon inte ska lämna min sida. Iris ser några feta kråkor och sticker, kallar in och hon vänder. Berömmer inkallningen som en tok och hopp och lek i farten.

Sista 600 m springer vi på vår villagata och där släppte jag henne också. Härifrån httar ju Iris hem men hon fick snällt springa lös vid min vänstra sida. Vi fick möte med tre bilar och då saktade vi in och stannade och jag kommenderade ”fot”. Iris satte sig så fint och tittade på mig.

Och så där håller jag på i de 58 min som rundan tog i dag. Kanske är det löjligt, kanske överdriver jag, kanske ställer jag för höga krav?

Samtidigt så får jag ont i knät när hon drar och får jag ont kan jag inte springa mer. Iris måste springa fint och bäst vore om hon sprang lös hela rundan och då måste jag veta att jag har koll. Och man får vad man tränar när det gäller dobermann.

Dessutom önskar jag att ni kunde se oss där vi kommer springades och Iris springer snyggt vid min sida på en grusväg i det skånska landskapet. Det är helt underbart, känslan är… det går inte att beskriva i ord!

Parkerad i cykelstället

I dag är första gången som jag känt mig som vanligt igen efter att ha varit förkyld (därav bloggpausen). Dagar då man ligger inne på soffan och sover bort tiden och tycker synd om sig själv är husse guld värd! Särskilt om man vaknar av att han och vovvarna kommer in genom ytterdörren med orden Vi har gått en promenad på 1,5 h och båda hundarna gick jätteduktigt och fint i kopplet! Då är det nästan så jag blir frisk av glädje för husse är den mest konsekventa och petigaste koppelgående-tränaren jag någonsin mött.

I dag har Lina och jag gått en promenad med lilla grannen, hennes mamma och lillasyster. Vi gick till bibblan. Eftersom hundar inte får vara på bibliotek så parkerade jag Lina i ett cykelställ där det redan satt en golden.

Lina voffade när hon hamnade där för att tala om vem som var top dog (tror inte att golden-vovven varken lyssnade eller fattade men Lina var salig i sin tro) och sen gjorde hon några enstaka försök till att förklara vem det var som bestämde för den blonda filbunken men mest var hon tyst. Jag spionerade/fotade inifrån biblioteket.

Lina är rädd för mopeder så hon skällde ut ett gäng moppekillar som körde förbi också. När vi hade varit på biblioteket gick vi till ett gatukök och köpte korv med bröd. Lina fick halva min.

Vi mötte rätt många hundar och Lina var tyst i kanske 70% av fallen men det var väldigt svårt att inte klämma ur sig i alla fall ett voff vid möte. Huliganhund.

När vi kom hem var det meningen att jag skulle åka till klubben med Iris. Tyvärr drabbades jag av lathet och tränade hemma på tomten istället.

Plockade fram det lika delar gamla och supersnygga rosa kampskinnet och Iris blev galet glad över det. Efter dagens belöningar i trasan har jag lätt wiplash, ett blått pekfinger och två brutna naglar.

Vi tränade på läggandet, ställandet och inkallningen och länkade ihop dem på lite olika sätt och i olika ordning.

Det gick bra förutom att Iris har en förmåga att inte lyssna lika bra när jag håller kamptrasan i handen. Inget jag klaga på dock, går att bota med konsekvent träning.