Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 630 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 638 Madeleine – Sida 104 – Livet med dobermann

Stolt koppelhållare

Eftersom min lilla granne gärna är med mig och hundarna händer det ibland att hon följer med när jag ska rasta mina djur. Hon vill då gärna hålla i kopplet, något som jag inte ens brukar låta andra vuxna människor göra…

Tur att det finns en lösning på allt för de senaste gångerna har även lilla A fått hålla i kopplet när vi är ute och går. Hon har nämligen fått ett eget koppel att hålla i! Jag går på ena sidan med ett och hon på andra sidan med ett annat.

Lilla gumman är en väldigt stolt och engagerad hundrastare. Hon kollar så jag har bajspåse med mig, hon bestämmer vilken sida av alla brevlådor vi går förbi som hundarna ska gå på, hon letar bra ställen där hundarna kan nosa och kanske även kissa, hon stannar ofta till för att pussa hundarna, oftast är det hon som bestämmer vägen osv osv. Kan säga att det inte är tråkigt i en sekund!

Bambi, boxrar och äppelbollar

Tre vuxna, fyra barn och tre hundar gick på promenad till Bambi-hänget i dag. Hundarna var Iris, en boxerfarbror och en boxervalp.

Iris fick gå lös på promenaden, det gick väldigt bra fram till att vi nådde bambisarna. Iris skällde på dem och när de började springa innanför staketet så tyckte hon det var skoj, då blev jag JÄTTE arg och skrek på henne. Efter det var hon som hon brukade, dvs duktig. Bara mitt fel då jag borde förstått att en lös Iris med kroppen full av boxerbus skulle hitta på lite extra hyss.

Filmade lite med mobilen. Ville belöna henne när hon skötte sig kring djuren så jag tog några äpplen och använde som bollsubstitut. (Iris åt upp tre äppelbollar). Kastade äpplena med flit mot hägnen och även om djuren skuttade iväg en bit när hon kom så brydde hon sig inte. Bra Iris!

Iris tyckte att det var otroligt dumt att inte alla ville mata henne istället för hjortarna…

En liten låga träningslust tändes i dag

Iris och jag var på kurs i går. Vi körde en gemensam platsliggning och Iris är banne mig rätt duktig. Jag gick inte ut särskilt långt från henne men hon låg lös och hon låg still.

Istället för att gå tillbaka och sätta hundarna som man ska på tävling så fick vi gå tillbaka utan att sätta upp hundarna, därefter gå två meter ut från hunden och stå med ryggen mot den en stund. (Galet så nyfiken man är på vad som händer bakom ryggen!)

Efter det skulle vi gå och ställa oss bakom hundarna. Då snurrade Iris runt, fortfarande liggandes men så pass mycket att hon kunde se mig. Fick efter det order att gå och ställa oss på fel sida av hundarna och därefter rätt sida och sätta upp.

Vår instruktör avslutade dagens lektion med att berätta att nästa kurstillfälle ska vi visa upp ett tävlingsmässigt fritt följ/linförighet.

Plötsligt var jag supertaggad! Ingen har ställt några krav på mig på länge och nu när någon gav mig en liten utmaning så kände jag att jag nästan blev lite tokig.

Hela lydnadscirkusen kändes plötsligt som något kul igen! Åh jag hoppas verkligen att detta håller i sig. Annars går 2011 till historien som det sämsta hundträningsåret i världshistorien. Fast det kanske inte gör så mycket, då kan 2012 bara bli bättre sen.

Jag är så otroligt tacksam att jag har en hund som Iris som alltid vill träna och som alltid är full med fart hur mycket eller lite vi än tränar. Hon är som en scout, alltid redo!

Köpa dobermann?

Funderar du på att köpa dobermann? Vilken kennel ska man köpa hund från? Vad är en bra kennel? Hur vet man vad man ska titta efter?

Mer eller mindre alla kennlar säger ju att det föder upp mentalt bra hundar som lämpar sig för utställning, träning och tävling så ibland är det svårt att veta vem vad man ska tro om man inte har lite koll själv.

Svenska dobermannklubben har ju  tagit fram RAS (Rasspecifik avelsstrategi för dobermann) som jag tycker är  väldigt bra men det är mycket att hålla reda på och kan vara svårt att se om kennlarna avlar enligt den eller ej.

Min vän Emelie har börjat göra en statistiksida där hon börjat samla in och plita ner en massa bra dobermannstatistik och resultat. Sidan är rätt ny och under uppbyggnad men redan nu finns en massa bra saker att hitta där.

Är man t ex nyfiken på en speciell kennel eller avelshane eller avelstik så är det rätt lätt att kolla lite närmare på dem och deras kullar på sidan.

Under rubriken ”Dobermannkullar” kan man gå in och kolla alla kullar i Sverige födda 2008-2011. Här nedan ser ni Iris kull som exempel. Det är  lättöverskådligt och enkelt.  Man kan även gå in och kika på kennlarna var för sig under rubriken ”Kennelstatistik” där Emelie lagt upp alla kullar från en och samma kennel.

Emelie har även börjat samla in resultat från tester; DCM, wobbler, vWD, sköldkörtel, CAH och färgtest finns med (än så länge).

När de gäller ovanstående resultat har uppfödarna/ägarna själva fått skicka in resultat eftersom en del är väldigt känsliga när det gäller att berätta om sina hundar. Stor eloge till alla som har skickat in resultat, jag gissar att de där listorna kommer att bli längre över tiden.

HD- och ED-fel liksom ögonfel går att se på SKKs hund/avelsdata så där har Emelie bara sammanställt på enklaste sätt. Mycket bra.

Nedan ser ni delar av vad som finns på sidan än så länge.

Sidan är kul att kolla in på även om man inte letar valp eller kennel. Jag tycker att det är väl värt att gå in på sidan dobermannstatistik om ni inte redan gjort det!

I Love My Bitch och Iris gillar sin Chick

Den amerikanska hiphopkillen Busta Rhymes har jag gjort en låt som heter I Love My Bitch, vilket vi kan relatera till här hemma hos oss.

För han mååååste ju mena bitch som i engelska ordet för tik?! Här hemma hos oss tror vi att det är en hyllningssång till hans favvohund. Vi känner oss rätt säkra faktiskt.

Den lite snällare versionen av låten heter I Love My Chick. Det håller Iris med om!

Vi ogillar Busta Rhymes för att han är en liten knarkare men tydligen har vi ju mer gemensamt än man kan tro…

Alla är ute och cyklar!

I dag har det hojjats! Båda vovvarna har fått följa med på varsin cykeltur.

Först fick Lina följa med när jag och grannen cyklade bort till dovhjortarna och matade dem med äpplen. Lina satt på helspänn så hon fick sitta i mitt knä för att inte bli kall om rumpan. Plus att jag kunde hålla henne då så hon inte fick för sig att göra små uthopp mot staketet.

Vi satt väl en meter från staketet och dovhjortarna stack ut sina små hjortmular för att få äpplen. För att vara Lina så gick det galant!

När vi kom hem bytte jag hund till Iris, satte fast draglinan i styret och så körde vi vår lilla runda på 7,5 km. Jag filmade lite på stora raksträckan både på dit och hemvägen. Det var lite byggare Bobs där och fixade i diket men Iris skötte sig bra. På hemvägen hamnade vi bakom en skopis och Iris travar självmant lite bakom tills den svänger av vägen. När hon ser att vägen är fri så ökar hon självmant, roligt!

Fort och fel men fint plagg

I går var jag snurrig. Bara 20 minuter innan hundkursen skulle börja kom jag i håg att vi skulle dit, fast jag till och med hade bloggat om att vi skulle dit dagen innan!

Vi kom med andra ord lite sent och väl där uträttade vi inga större mirakel. Jag gör konstiga saker. Iris kan och ändå ställer jag inga krav på henne. T e x så körde vi en lydnadsklass 2-apportering. Iris sprang ut efter apporten, valde att springa fram till boxermattens väska och nosa lite i den innan hon sedan tog sin apport och kom tillbaka och gjorde en dålig ingång. Jag berömde lite ändå…

Som tur var så talade instruktör-Dennis om för mig att så där kunde jag inte hålla på.

Vi körde både en liten platsliggning och ett sittande i grupp på kursen och det gick bra. Iris låg still. När hon skulle sitta så la hon sig efter några sekunder men när jag gick tillbaka och satte upp henne igen så satt hon kvar sen. Jag var väldigt nöjd med att hon visade så lite intresse för de andra hundarna under dessa moment och att hon inte reste sig.

Däremot blir jag besviken på mig själv när jag inte tar tag i oss och skärper till mig. Nu är det tack och lov så att vi kommer att träna lite mer än vi brukar de närmaste veckorna. Hoppas att det leder till att jag blir bättre på att styra upp och vara konsekvent.

Eftersom det bara var 1 grad ute när vi skulle åka till kursen så tog jag med mig fleecetäcket som vi köpte i våras av Fanny. Iris fick bara ha det när hon låg i bilen före och efter träningen men hon fick posera med det på sig efter kursen. Iris sticker alltid in huvudet frivilligt i alla täcken jag tar på henne så jag tror att hon gillar att ha det på sig.
Hundhalsbandet hon har på sig har jag köpt från Minx design för väldigt länge sedan.

Spring bara spring

I går kväll jobbade jag kvällspass. När nattpersonalen kom visade det sig att en av mina kollegor inte mådde så bra, det var bara att skicka hem henne och lösa situationen; jag stannade kvar och jobbade natten också. När jag kom hem i morse hade husse åkt för helgen ungefär en timme tidigare.

Två glada och pigga dobermann och en glad men inte alls så pigg matte. Efter rastning och lite mat tyckte hundarna att det var helt ok att vi sov i fyra timmar innan det var dags att på snabbast möjliga sätt göra av med så mycket spring i benen som möjligt. Spring bara spring i sandgropen!
Vi gick längs kanten på hela sandbunkern och det var full rulle hela tiden. Det var skönt att komma ut att röra på sig och solen lyste. Jag lät hundarna springa som de ville eftersom de höll koll på vart jag gick hela tiden.

Iris springer i förväg fort och gärna upp på en höjd för att sedan konstatera att jag är på väg åt andra hållet. Då sätter hon full fart förbi mig, upp på närmsta höjd och tittar sedan efter mig igen.

Lina går också gärna lite före men varje gång jag byter riktning så tar hon samma väg som jag gått. Särskilt om vi skulle ner för en brant eller gå i närheten av vatten, då gick hon i mattes fotspår. När hon äntligen skulle tuffa sig lite och gena så försvann hon ner i en vattenpöl som var skitdjup. Stackars gulle-Linan.
När vi skulle börja gå tillbaka till bilen igen hoppade Iris och jag över en liten vattensamling men Lina tyckte det var olämpligt att följa efter. När jag försökte locka henne att gå runt i stället märkte jag att några andra hundägare dök upp bakom oss.

Plötsligt sätter odjuret Iris bort och ska säga hej till dem. Va!? Dumma hund, ropade tillbaka henne och berömde när hon kom men såg till att hon inte fick några fler idéer om att springa dit igen. Då vaknar Lina som suttit som en tjockis och vägrat hoppa över vattnet och börjar springa bortåt, Iris följde genast efter.

Vems hundar sprang de bort mot? Vår instruktör på lydnadskursen så klart. Vi får se om Iris och jag är välkomna i morgon när det är dags för hundkurs igen…

Att springa runt i sandgropen hade i alla fall effekt. Nu är båda hundarna nöjda med att vi kör långsam lördag med framför tv:n.

Inte valpsjuk men Irissjuk

Jag blir sällan valpsjuk eller får för mig att jag vill ha en valp. Självklart vill jag pussa på alla valpar jag möter men jag vill inte ha en egen här hemma.

Men så sitter jag ju här vid datorn med projektet ”rädda bilder från min gamla dator” och plötsligt dyker högar med valpbilder på Iris upp. Som här nedan från den 13 december 2008 när Iris hade bott hos oss i tre dagar bara och låg och vilade i husses knä i soffan. Min lilla älskade söta bästa Iris!

Samma dag försökte jag få fina sittbilder på Iris. Vi dinglade en julkula framför henne för att få henne att titta på något. Slutade med att Iris tog julkulan och försökte springa i väg med den. Visste det inte då men i dag kan jag konstatera att det är väldigt typiskt Iris!

Även om jag inte längtar efter valp så längtar jag efter baby-Iris! Önskar att jag hade fått uppleva allt det där igen. Min lilla runda hundvalp.

Iris slutar aldrig springa

Just nu känns det som att hela tomten är ett enda stort gräva-grop-projekt. När man gräver gropar så kommer den sandiga jorden fram. När sandjorden kommer fram är hundarna där och gräver, leker och rullar sig. När de sen går in får vi sandlåda inne. Golv, sängar, soffan, ALLT är sandigt!

Därför har vi flyttat stängslet några meter in på tomten så att alla grävprojkten blir icke åtkomliga för hundarna.

Om det hade funnits en ogilla-knapp för hundar så hade Iris tryckt på den. Hon gillar icke att jag är och gräver grop på ena sidan staketet och hon är på andra! Det är på gränsen till djurplågeri tycker hon, i alla fall ylar och gnyr hon som om det vore det. Hon har hoppat över staketet minst en gång redan och börjat klura på var man kan gräva sig under. Sabla smarta hund!

I dag började grannen och jag dessutom gräva på ännu en grop då vi ska plantera häck. Lina och Iris fick därför vara inne i huset när jag var ute och grävde under dagen. Iris var inte helt nöjd med det heller så för att kompensera henne för innetiden så tog vi en cykeltur hon och jag.

Satte dragsele på Iris och så fick hon gå 800 m i drag för att värma upp/gå på toa/nosa. Jag ledde cykeln under den sträckan. Sen fick hon hoppa och skutta lös i kanske 100 m innan jag kopplade fast henne i draglinan som jag fäst i cykelstyret. Efter det var det varsågod och dra Iris.

Iris satte av i full fart och jag lät henne hållas, hon brukar falla in i lugnare tempo efter ett tag. Vi har ju cyklat när husse har sprungit tidigare (film och bild här) och då har jag ju bromsat lite hela tiden men i dag släppte jag på bromsen så att det inte skulle blir så tungt för henne.

Iris sprang i full galopp och hon slutade aldrig springa! Det sprätte upp grus på mig så jag fick lägga mig lite snett bakom henne med cykeln för att inte få stenskott i pannan.

Tänkte på hästen som dog på tävlingen i går och började klura på om Iris skulle falla död ner om hon inte slutade galoppera snart. När hon hade sprungit i galopp i 3 km och tungan hängde som en slips sa jag ååååååå sakta och Iris saktade ner. Stannade cykeln och klev av för att prata lite med min springare. Hon var glad och flåsade inte så särskilt mycket ändå.
Efter fotograferingen så vände jag på cykeln och vi rullade hemåt igen. Jag var helt säker på att Iris skulle nöjda sig med att trava men inte då. Full fart igen! Hon sprang hela vägen hem. Sista 500 m så fick jag säga åt henne att springa sakta igen, varva ner lite måste man faktiskt. Plus att vi hamnade bakom grannhunden som var ute på promenad. Det sistnämnda gjorde Iris väldigt frustrerad, hon ville springa ikapp honom också!

När jag kom hem kunde jag konstatera att hela rundan blev 7,3 km och att vi måste ha varit uppe i 25-30 km/h när Iris var som piggast. Undrar hur länga hon orkat springa så där i galopp? Ska hon få springa hur långt hon vill hur fort hon vill då och då?

(Jag uppdaterade min runkeeper i telefonen för ett tag sedan och konstaterade i dag att den börjat prata när man har den på, roligt även om jag blev lite rädd när telefonen började prata i fickan på mig första gången!)