Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 630 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 638 Madeleine – Sida 106 – Livet med dobermann

Alla åker på utflykt!

I går ville jag ta med Emelie till Skäralid och gå en promenad där. Eftersom det inte var någon bra idé att ta med sig alla fyra vovvarna dit så fick det bli två hundutflykter istället för en.

Vi började med att åka till Vikhög med Expo och Lina. Nu får vovvarna vara lösa där och vi gick en blåsig bit längs havet. Lina tyckte att det var jätteroligt!

Lina rullade sig i den fnasiga tången som låg på stranden, många gånger och noga. Hon sprang runt i det höga gräset och letade efter viktiga saker, den mesta av tiden såg man bara hennes rygg och svans som stack upp över gräset. Bäst av allt var att vinden tog tag i både öron och tunga på henne och hon såg väldigt skojig ut!

Kul med hund som springer hit och dit i högt gräs och letar efter sork? Kanske inte men väldigt trevligt att varje gång jag ropade på henne så kom hon! Springades! Hon må för evigt vara galen i jakt men tills det elaka rådjuret dyker upp framför nosen på henne och pekar klöv så är hon väldigt duktig!

Sen var jag en klant som inte ropade tillbaka henne i tid när hon tog sats mot ett gäng fåglar som guppade ute i havet men jag trodde inte för mitt liv att Lina skulle blöta ner sig så mycket frivilligt. Och när hon väl hade tagit fart då var det lönlöst att ropa, vet varken om hon hade uppfattat att jag ropade eller brytt sig ett skit.

Expo han fick sin boll sen var han nöjd och glad. Emelie och jag vi gick bara runt och försökte att inte blåsa ut till havs med våra kameror på magen.

Efter promenaden var Lina väldigt nöjd och poserade stolt med blöt bringa i solskenet. Expo visade upp hur fint han hade bollen alltid-med-sig.

Väl hemma igen bytte vi hundar och lastade in Anna och Iris i bilen för utflykt nummer två. Vi åkte mot Söderåsen och Skäralid.

Sagoskogen nummer ett och vilken årstid man än åker dit så är det jättevackert. Hundarna ska vara kopplade där men vi fuskade faktiskt lite och klev av stigen och gick bort en bit så att hundarna fick skutta fritt.

Flickorna var jätteduktiga och Iris kunde som vanligt inte hålla sig från att känna av vattentemperaturen.

Som avslutning på utflykten till Söderåsen gjorde vi pit stop hos Gizmo-flocken och fikade på en paj som var så god att jag var tvungen att ta tre gånger! De fick se Anna och Emelie fick se deras Kira. Roligt!

Sammanfattningsvis badade båda mina hundar på hundutflykten i går! Mycket ovanligt, händer inte ens i juli i vanliga fall.

Iris födelsedagsgäster

I dag fyller Iris tre år kan ni tänka. Värsta vuxna hunden!

Som present på födelsedagen fick Iris fint besök från Stockholm i form av Anna och Expo med matte Emelie!

Antingen har Iris blivit lite blyg, lite för mogen för galen brottning med Anna eller så är hon mer intresserad av att vara skendräktig just nu (blåa pipisbollen förvandlades till valp i förrgår) men intresset för gästerna var svalt. När de kom så stod hon mellan mig och husse och bara tittade på hur de sprang runt. Inte den Iris jag är van vid kan jag säga!

Kul att ha hundgäster är det i alla fall och jag hoppas att Iris vaknar ur födelsedagskoman i morgon!

Trist men rätt

I dag var det prova-på-dag i Dobermannklubbens regi. IPO och rallylydnad.

Samtidigt var det kurstillfälle två på kursen som jag går med Iris. Men det kändes så självklart att jag skulle åka och träffa alla dobermann och prova på så jag packade väskan och gjorde mig redo att åka till Knickarp (ja, var tusan ligger det?)

Skickade i väg ett sms till instruktören på kursen att Iris och jag inte skulle komma. Efter det tänkte jag på vad som var nyttigast att göra; gå tävlingskursen eller åka på prova-på och kom fram till att kursen var det smartaste.

Det slutade med att jag åkte på kursen. Kanske lite tristare så men mycket smartare!

Det blev två riktigt bra kurstimmar också. Vi pratade om de nya lydnadsreglerna som (jag tror blir bra). Tränade ställande och läggande och lite linförighet. Körde lite stadga i sitt (kvar) och så kampade vi och lekte väldigt mycket. Träningen gick bra och Iris fick träna lös nästan hela tiden. Det känns som vi är tillbaka igen och det är så kul!

Väl hemma igen var vi ute i trädgården hela flocken och njöt av det soliga vädret. Högg ved, grävde och klippte grenar och gräsmattan när Gizmos flock stannade till en kortis på väg hem från prova-på-dagen.

Iris fick en väldigt uppskattad present av dem! Fin och färgglad och hur skoj som helst!

Nu ska vi öva på lydnaden massa, massa och belöna med nya kampsnoddgrejjen!

Iris och Bambi

Häromdagen upptäckte Iris Bambi. De har aldrig träffats förut men tydligen bor han precis här i närheten med ett gäng kompisar.

Iris tyckte det var lite fuskigt att Bambi fick en massa gott att äta när hon inte blev bjuden på något!

När Bambi försökte nosa henne i rumpan blev hon sur och skällde ut honom men ananrs hade hon inte så mycket att säga till honom.

Hemma hos oss

Hemma hos oss händer det inte så mycket men ändå en massa just nu. Rättare sagt; jag gör något hela tiden men hundarna har haft det lite slappare och fått nöja sig med att bara vara på tomten i dag.

Eftersom det är jag som är gatans egen lilla Ove Sundberg så har jag (bland annat) lånat grannens skottkärra för alla mina projekt ute på tomten. Iris har fått åka en liten sväng i kärran, Lina tycker att skottkärran är läskig och vill inte att man går nära henne med den.

Därför kastade jag mig efter kameran när jag kom på Lina med att stå och nosa på kärran och veden som låg i den. Tyvärr var jag för långsam för att hinna fota ögonblicket men fångade i alla fall delar av trädgårdskaoset på bild.
Det sitter provisoriska stängsel uppe för att hindra hundarna från att kliva där jag sått nytt gräs. Den stora högen björk förvandlas sakta men säkert (med lånad yxa) till snygg ved men det tar skitlång tid! Det är högar med löv överallt och mer löv faller hela tiden!

Lina knatar runt på tomten och spanar eller äter på ett ben och Iris är med mig och hjälper till. Att hjälpa till enligt henne är att lägga benet i hålet jag just grävde. Att släppa bollen mitt i lövhögen när jag krattar. Att stå beredd för att i samma sekund som jag lägger ifrån mig yxan komma hoppandes och klättra på mig för att hon inte får komma nära när jag hugger ved. Sen att det gått två minuter sedan jag började hugga verkar spela mindre roll.

I dag har jag även klippt ner en massa gamla buskiga buskar! Brännässlor, taggbuskar och annan djungel och ni ska inte tro att Iris var långt borta då heller. Jag svettades och kröp och brakeli-brak så kom det en svart liten typ genom riset. Hej matte, kolla jag hittade en golfboll här borta! Vänta så ska jag in längre in och se om det finns fler!

Kul med sällskap är det i alla fall.

Inomhus har jag också några projekt. Här gäller det att samla husets alla kompostgaller och barrikadera in mig under tiden jag målar och fixar. Jag vill inte ha en hund som springer i målarfärgen eller apporterar rollern vilket jag vet att Iris hade gjort om hon fått chansen!

Projektet vardagsrumsväggen är nu avslutat i alla fall och Iris kan ligga och mysa framför kaminen och den nymålade väggen. (Lina vill inte gå för nära kaminen när det brinner i den.)

Lägg märke till att jag nästlat in lite hundkonst på väggen också! Jag kunde inte hålla mig från att köpa Lisas taxar ”Tillsammans för Rädda Barnen

Grannens lilla dotter (min högra hand näst efter Iris när det gäller att hjälpa till ute på tomten) såg frågande ut när jag sa att indian-hunden hette PocaHonTax och cowboy-hunden Taxas.

Hon tittade fundersamt på bilderna en stund och bestämde sig för att jag var helt fel ute. Är det Iris eller Lina som är indian? frågade hon. Lina, svarade jag.

Fast lite träning har vi hunnit med i alla fall. När jag krattade löv så fick Iris köra en liten platsliggning. När jag högg lite ved samma sak. Lägger henne, kastar bollen några meter åt sidan och går sen och gör något en minut eller två.

Tränade även apportering med bägge hundarna. Då fick Iris ligga plats när jag övade med Lina.

Hård hund?

Den senaste tiden har jag tänkt mycket på hårda hundar. Eller rättare sagt hundars hårdhet.

Orsaken till att jag funderat på det är många bäckar små skulle jag säga. Men det hela började för flera år sedan redan när jag skaffade Lina. Sen har det bara fortsatt efter att jag skaffade Iris med mina egna tankar kring träning och korrigering av mina egna hundar då de reagerar väldigt olika på det. Mest påverkad är jag ändå av det jag hört många säga (särskilt män får jag tyvärr erkänna) om just hårda hundar.

Minns särskilt en händelse där vi utanför en McDonalds mötte en kille i mc-ställ som stannade till och sa hej till Lina och mig bara för att han också hade haft en dobermann, precis som jag också brukar göra när jag ser en. Den här killen avslutade dock med att säga något i stil med att det är hårda hundar och att man får ta i rätt mycket med dem.

När ovanstående inträffade så hade jag fortfarande inte fått hjälp med Linas utfall och just där och då tyckte jag att hon var ett hopplöst fall och det kändes som att han hade ett hundra procent rätt. Hade jag mött samma kille i dag hade nog lite rök börjat puffa ur mina öron…

Det tycks vara en allmän missuppfattning vad gäller både vad som innefattas av begreppet hårdhet och hur man ska hantera den eventuella egenskapen hos sin hund. Kort och gott; jag upplever att många tycks vara av (miss)uppfattningen att hårda hundar måste tränas med fysiskt hårda metoder.

Hårdheten hos en hund är något mätbart och bestäms av hundens förmåga att skaffa sig minnesbilder och avreagera. Motsatsen till en hård hund (som bara brötar på helt oberörd och självständig) är en vek hund som reagerar kraftigt för att sedan associera detta till platsen eller händelsen. Polisen testar hundens hårdhet i Lämplighetstestet för hund eller L-testet som de flesta kallar det.

Jag är heller inte någon expert själv på de mentala egenskaperna hos hund men jag får ofta för mig att hårdheten blandas ihop med dådkraft, skärpa och en massa annat.

Vill man ta bort träningslusten hos Lina till exempel och få henne att inte göra något igen så är det bara att skapa obehag i träningen. Då säger Lina tack och hej och man får ägna mycket tid till att (över)bevisa för henne att det inte var så farligt för att överhuvudtaget ha en chans att hon kanske ska försöka göra samma sak igen. Iris däremot kan braka rakt in i grejjer och trilla ner från dem också men hade vi bara kul när vi gjorde det så kör hon gärna samma hinder eller grej igen.

Skulle jag mot all förmodan lyckas lura upp Lina på ett balanshinder och hon skulle trilla av eller bara vara nära att halka så prövar hon icke på att göra om det. Jag vet inte ens hur många gånger Iris trillat i backen när hon sprungit över men det har vad jag kan minnas aldrig hindrat henne från att ta sats två sekunder senare med samma fart.

Detta visade sig ju även tydligt när Lina skulle göra sitt MH och den där elaka dumpen flög upp. Hon sprang långt, långt bort. Hon vägrade att gå närmare än ett visst antal meter från dumpen. Det slutade med att vi var tre personer som satt ner på den nerhissade dumpen på marken och lockade på henne med köttbullar och ändå hade Lina bestämt att den där saken skulle hon aldrig gå nära igen. Jag vågar påstå att Lina är en vek hund.

Nu spelar det ju ingen roll så om folk säger eller menar fel när de använder uttrycket ”hård hund” egentligen, det är den där sabla knytnäven som jag känner hänger med på köpet som jag stör mig så fruktansvärt på! När någon tror sig ha en hård hund så verkar det i ett trollslag plötsligt legitimera att man är är elak mot sin hund. Lite ”man ska inte slå hundar men jag måste med den här för att han är en så hård hund”.

Om definitionen är att en hård hund skakar av sig/avreagerar fort och glömmer obehaget lätt så är det ju inte ens någon mening att använda hårda metoder på den hunden Det blir liksom dubbelt knäppt, det är ju både elakt och bortkastat!

Jag har gått och tänkt på det här i flera dagar nu och har passat på att fråga lite hundfolk som jag träffat om saken och de flesta med lite koll svarar samma sak: att många påstår/tror de har en hård hund och att de oftast har fel.

Frågade även på på forumet vovve i dag och fick nästan exakt de svar jag förväntade mig.

Vad gäller att vara hård mot en hård hund så tycker jag precis tvärtom, desto mjukare och tydligare måste du vara. Så det så.

Premiär

I dag var Iris och jag på kurs. Första gången som Iris fick se sina nya kurskompisar. Premiär!

Jag var lite osäker på hur mycket Iris skulle bry sig om det nya gänget av främmande hundar, skulle det gå att träna henne eller skulle hon bara glo på alla andra och kolla vad de gjorde? Hon har ju varit duktig men jag har slarvat så mycket med träningen att vi lika gärna kunde vara tillbaka på noll.

Nu när jag har tränat hund i några år så har jag (utan att på något sätt tro att jag är fullärd) hittat ett sätt som jag tycker passar mig att träna hund. En egen liten hundideologi i huvudet liksom. Det blir ju också lite spännande när man ska träna för en ny instruktör; delar den här personen mina åsikter när det gäller hund och hundträning?

Vi tränade positioner, linförighet och stadga i både sitt(kvar) och ligg(kvar).

Iris var lite nyfiken på vad som hände runt omkring och ibland såg jag hur hon tittade framåt på ren lydnad men lyssnade noga vad som hände bakom henne samtidigt. Höll mig därför till en början i utkanten av gruppen och varierade träningen så att hon både fick ha rygg mot och nos mot de andra. När jag märkte att hon klarade nos och rygg lika bra flyttade vi oss lite mer till mitt i gruppen så hon hade hundar både framför och bakom sig när vi tränade. Det gick också bra och jag tyckte hon hade bra fokus!

Hade med mig godis och leksak och varvade de belöningarna med social belöning, dvs lek med mig. Jag böjer mig ofta ner klappar henne i sidan under linförigheten också. Instruktören Dennis la märke till att Iris svarar lika bra om jag snabbt bara klappade/kliade henne i nacken när vi gick. (Antar att det var lustindikatorn i hennes rumpa som viftade lika intensivt i bägge fallen.) Väldigt bra för just tävling att en klapp är något som peppar henne så mycket!

Det vi måste öva på är fjärrdirigeringar sitt/ligg. Man kan inte tro att Iris kan sitt när hon ska sätta sig från att ligga platt. Eller så blir hon döv och dum samtidigt. Hur som helst så ska vi öva, öva på det nu till nästa gång!

En annan sak som jag börjat göra med Iris också är att lägga henne lite då och då. Bara här hemma på tomten, låta henne ligga i någon minut när jag krattar lite löv eller leker lite med Lina. Göra det till en vana så att vi får ordning och stadga i att ligga ner och bara vara, den träningen har jag också slarvat med och det vill jag få ordning på.

Var så upptagen av vår träning i dag att jag inte kan uttala mig om hur duktiga de andra var på kursen eller hur långt de har kommit i träningen men jag fotade några av dem när vi hade lite genomgång. Söta vovvar och instruktörs-Dennis med nyklippt mohikan.

Den magiska thundershirten

När vi var i NY såg jag reklam för en fantastisk produkt. Så fantastisk att jag kanske nästan inte tror på den riktigt. Önskar att jag har fel dock och att den börjar säljas i Sverige snart. Nämligen Thundershirt.

Det är ett typ av hundtäcke som man sätter på hunden och som hjälper mot banne mig allt! Magiskt!
Jag gillar särskilt den sista punkten ”And more!”, the Thundershirt bara keeps on giving liksom!

Hemligheten med Thundershirt är dess ”..gentle, constant pressure..” som ”…has a dramatic calming effect for most dogs if they are anxious, fearful or over-excited.” Ett kramtäcke för hund helt enkelt.

Enligt hemsidan tycker alla att det är det bästa som hänt och det är 100% nöjd kund garanti!

Jag gillar deras lilla logohund bäst där han visar hur bra han mår av att ha thundershirten på sig;
Vad tror ni, skulle jag ha köpt en åt Lina och hon hade aldrig mer varit rädd för åskan eller smällar? Lina och jag väntar med spänning på att någon ska lansera produkten här i Sverige…

Så roligt!

I dag har jag varit på första kurstillfället på den tävingslydnadskurs som jag ska gå med Iris på klubben nu i höst/vinter.

Även om första gången var utan hund så riktigt suger det i träningtarmen! Det ska bli så roligt att gå kurs! Vem kunde ana att det skulle kännas så kul och inspirerande mitt i oktobermörkret? Nog för att jag visste att vi behövde en liten spark i rumpan för att komma igång men att jag skulle bli så pirrigt glad i magen visste jag inte.

Det verkar bli en blandad grupp både vad gäller hundar och utbildningsnivå på förarna men det känns som ett väldigt roligt gäng! Åhh vad jag längtar efter att få kursa! Hurra!

Smuts-hundar!

Vi har (efter mycket om och men) fått tillstånd från kommunen att hugga ner några björkar på vår tomt. Så nu har vi en stor trave björk på tomten och en liten skopis har varit här och grävt upp rötterna också.

Just där träden stått och rötterna nu är uppdragna är det bara en enda stor ojämn jordplätt. Gissa var hundarna nu kör all sin brottning och lek med varandra…



Lina tar det hela på väldigt stort allvar och kan liksom inte gnugga och rulla sig nog i smutsen!