Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 630 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 638 Madeleine – Sida 108 – Livet med dobermann

NY: in the pet shop!

Självklart var jag tvungen att besöka lite djuraffärer i NY också! Den största vi hittade var en som hette Petco och låg på 860 Broadway precis vid Union Square.
Där fanns allt man kunde önska sig till sin hund och lite till… Utbudet var inte direkt samma som hemma i Sverige. Det var hundtröja med tillhörande matchande tjockare tröja och jacka till, det var med matchande tassarmband(?), rosetter, jacka, små skor och halsband också! Och det fanns många kollektioner!

Eftersom vi besökte affären på tioårsdagen av 9/11 så låg boken “Dog Heroes of September 11th” på ett bord precis vid ingången tillsammans med hundtröjjor med den amerikanska flaggan på.

Utbudet av kiss-mattor var väldigt stort. Kändes som att det fanns lika många olika sorters pads som det fanns olika sorters hundmat i butiken. Hur stor skillnad kan det vara på kissmatta och kissmatta? Sen undrar jag om detta är en produkt som finns eller används av någon i Sverige?

På undervåningen kunde man anmäla sig till lite hundskola också, när vi kom så var en lektion precis över och några glada valpar kom ut från det lilla hundskolerummet. (Hade gärna velat fota dem men kände att jag nådde min gräns för hur och vad man kan fota helt ogenerat i en butik..)

Det syntes att Halloween inte är så långt bort, det fanns många kostymer hängande på rad. Här nedan är det djävuls-, korv-med-bröd- och pumpa-kostymerna som syns. De hade många mer att välja på!

Roligast var ändå maskinen där man graverade sina egna hundbrickor! Välj vilken du ville ha, knappa in på skärmen vad det skulle stå och välj typsnitt osv. Tror vi betalade 50-60 kronor för de små benen med namnet på ena sidan och mobilnumret på andra. 

Vi köpte ett halsband till vovvarna i butiken också, ett Dog Whisperer Cesar Millan Adjustable Collar komplett med hundtips och allt. Minsann! (På bilden ser ni även den färdiga namnbrickan)

En annan stor butik vi besökte låg inte så särskilt långt ifrån Petco, butiken PetSmart låg på 632 Broadway.

I den här butiken upptäckte jag att Martha Stewart hade en egen kollektion med hund och kattgrejjer. Visste inte ens att hon var varken särskilt hundig eller kattig av sig men å andra sidan har jag aldrig varit någon expert på Martha. Kan ändå inte låta bli att undra om den kvinnan har ett finger med i ALLT i USA?

Även denna butik körde hundskola och till min stora förtjusning fanns det bilder på några av hundarna som gått kurs! Med graduation-mössa och allt! Hade lätt gått kurs för dem bara för att få möjligheten att ta en sådan bild med min hund!
Här köpte vi ett halsband till Lina, ett blått med små ben på. Passade utmärkt ihop med hennes nya id-bricka om jag får säga det själv!

Hade jag haft en liten hund och bott i NY hade jag handlat i butiken trixie + peanut som låg vid Broadway på 23 East 20th Street. Även om man inte vill klä på sin hund så var det värt att gå dit bara för att titta på alla små fina vavva-tröjjorna. Och de hade otroligt fina och färgglada halsband och hundbäddar där!

NY: Hundarna i Central Park

En av de första sakerna vi gjorde i NY var att få en guidad rundtur i Central Park av proffs-park-dobermannvovven Nova och hennes gulliga matte.

Varje morgon före kl 9 (liksom efter kl 21) är Central Park hundarnas park! Då får de nämligen gå lösa i stora delar av parken och många är hundarna och hundägarna som passar på. Det är hundar överallt och alla verkar lika glada och snälla!

De gräsytor där hundarna inte fick vara var stängda med hjälp av staket som löpte längs med gångvägarna. Det var dessutom tydligt skyltat var det alltid var koppeltvång och vad vovvarna fick och inte fick göra.  Annars var det rätt uppenbart på vilka gräsmattor hundarna fick vara…
Själv passade jag på att leka lite med Nova. Vi hittade en pinne som vi busade lite om, Nova hängde på direkt! Det kändes bra i hjärtat att få leka lite dobermannlek med Novisen när jag längtade efter mina vovvar där hemma.

Det märks på Nova att hon är uppvuxen i NY och i Central Park. Hon hade full koll på matte även när hon strosade i förväg och hon visste att man skulle stanna vid vägen som går genom parken.

Hon hade även full koll på var en farbror brukade mata fåglarna och ekorrarna med bröd och hoppade snabbt över det ”förbjudna staketet” för att kolla om det fanns några kvarglömda smulor.

Många av drickfontänerna i parken hade en liten uppsamlingsgrej vid marken så att hundarna kunde dricka också. När det inte fanns så visade Nova att det går lika bra att dricka ur en oanvänd bajspåse.

Nova är en cool cityhund helt enkelt.

Överlag så måste jag säga att jag var imponerad av alla hundarna i staden men särskilt där i parken. Full rulle, många hundar och ändå så tyst och lugnt på något sätt. Kanske är det för att de flesta hundar där är kastrerade och att det bidrar till lugnet men ändå, det var häftigt!

I parken finns även en hundstaty. Den föreställer hunden Balto, en legendarisk siberian husky och slädhund. Balto var en av hundarna som 1925 hjälpte till att transportera medicin över 100 mil till den lilla staden Nome i Alaska. I anslutning till statyn finns en liten skylt där följande text går att läsa;

Dedicated to the indomitable spirit of the sled dogs that relayed antitoxin six hundred miles over rough ice, across treacherous waters, through Arctic blizzards from Nenana to the relief of stricken Nome in the Winter of 1925.
Endurance · Fidelity · Intelligence


Det var jätteroligt att få ta del av hundlivet i NY och samtidigt kolla in alla ställen man känner igen från Hollywoodfilmerna. 2 in 1 liksom. Tack Therese och Nova!

Vi går och går och går

Nog för att man går en del när man har hund men så mycket som jag gått de senaste tre dagarna har jag inte gjort sedan jag gjorde lumpen!

Vi bara går och går och går och det känns som jag snart gått ett varv runt hela Manhattan!

Jag längtar efter mina små svarta promenadkompisar. Även om Lina nog inte hade gillat NY så tror jag att Iris hade klarat det rätt bra.

Jag har tagit en massa hundiga bilder här men lägger upp dem när vi kommer hem igen om några dagar. Men då blir det några dogs of NY-inlägg.

The rescue dogs of 9/11

I dag är det på dagen tio år sedan 9/11 och Magnus och jag har precis landat i NY. (Hundarna är hemma i huset med Magnus föräldrar.) Det är första gången jag är här och det känns lite speciellt att komma hit just nu.

Flera hundra hundar deltog i räddningsarbetet efter terrordådet, på bilden till vänster ett av ekipagen, Shirley Hammond och dobermannhunden ”Sunny Boy”. Bilden och mer information om de hundarna som deltog hittar ni här.

Där finns även ett galleri med med bilder på hundarna som deltog i arbetet; The World Trade Center’s Heroic Rescue Dogs.

Det är svårt att inte bli lite tårögd när man läser några av bildtexterna där, många vittnesmål om hur hårt hundarna jobbade och vilken enorm tröst de gav till de räddningsarbetare som var på platsen

Där finns också berättelser om hur några av hundarna tog åt sig av allt det hemska och alla döda människor de hittade. Schäferhunden Worf mådde dåligt efteråt;

”Worf” located the bodies of two missing firefighters on the first day. Overwhelmed, he lay down and curled up on the spot. The dog began shedding profusely, quit eating and refused to play with other dogs. His partner Mike Owens made the decision to retire the 12-year-old German Shepherd from search-and-rescue duty permanently. They are now back at home in Monroe, Ohio, where the entire town takes turns petting and playing with Worf.

Det går även att hitta storyn om blindhunden Dorado som ledde husse ner från den 71:a våningen i det norra tornet efter att det blivit träffat.

Både hundar och förare utsatte sig själva för risk genom att söka efter överlevande, läs om mallen Servus som nästan strök med själv när han letade.

På hemsidan finns även en rätt känd bild på en dobermanntik som pussar en brandman.

Bilden har felaktigt påståtts ha något med 9/11 att göra men mest känd är den ändå för att den påstås visa hur den dräktiga tiken Cinnamon pussar brandmannen Jeff Clark som tack för att han just räddat henne ur ett brinnade hus.

Tyvärr är det också fel även om det klart är en bra story. En härlig bild är det i alla fall och sanningen om den hittar ni här.

Heldag med Jörgen Thynell

En sak som vi missar men som jag så gärna hade velat vara med på tyvärr!

SDK Södra har ordnar en heldag med Jörgen Thynell lördagen den 24 september på Helsingborgs BK.

”Dagen kommer att utgå ifrån relation och kommunikation med hunden i vardagen och under träning.”

Deltagande med hund 600:-, deltagande utan hund 200:- (lunch och fika ingår)

Sista anmälningsdag är den 10 september, så har ni inget bättre för er den dagen, passa på att anmäl er till Bennie Ohlin via mail: ordforande@sdksodralo.se

Björkissele, draglina och cykel

I dag skulle husse ut och springa och ta en av hundarna med sig. Jag bestämde mig direkt för att följa med på cykel med den andra (är fortfarande förkyld och vill inte springa).

Lina sprang med husse och Iris fick springa i drag i björkissele och draglina framför cykeln.

Eftersom Iris skulle dra i närmare 9 km fick hon inte gasa hur mycket som helst, vi höll samma tempo som Lina och husse den största delen av rundan.

Jag fick bromsa en hel del för att få det att funka kan jag berätta, så fort Iris kände att jag släppte på bromsen började hon direkt öka takten och galoppera men jag lät henne bara göra det kortare sträckor.

Grusvägarna här omkring är i alla fall jättebra att cykla på. Filmade lite med min iPhone.

Visst springer Lina fint bredvid husse? Båda våra vovvar springer så där precis vid benet och vet att de inte får dra i kopplet, jätteduktiga är de! Fast Lina är duktigast faktiskt, hon håller sig ofta ett halv steg bakom också. Hur lätt som helst att springa med henne.

Typ 13 sekunder in i filmen ser man hur Lina tittar åt vänster mot huset/häcken som är där. Det är två schäfrar som bor där och står i sin hundgård och skäller. Både Iris och Lina var tysta, det tyckte jag var bra!

Drag-tills-jag-dör-mode

Dagen efter att jag cyklade med Lina gjorde jag även ett försök med Iris. Det var viss skillnad!

Lina trippade fint och det var inte så svårt att få henne att springa bredvid cykeln med lagom drag. Iris fick på sig selen och gick in i drag-tills-jag-dör-mode! Jag fick använda bromsen flitigt för att hålla henne från att falla in i galopp och sen öka takten ytterligare.

På några bra raksträckor lät jag henne bestämma tempot tills jag kände samma känsla i magen som jag fick när jag bodde i Frankrike och någon lyckades lura mig upp på någon alptopp där enda vägen ner var en puckelpist från helvetet. Jag började tänka saker som att trillar jag nu så dör jag på riktigt.

Dessutom drar hon så himla mycket att jag funderar på att låta henne dra i björkisselen även om det innebär att hon hamnar lite längre fram än vad jag hade önskat. Låta henne trava i springern tills vi kommer till raksträckor och sen koppla om henne till draglina och låta henne springa framför cykeln.

En bra sak är i alla fall att hon lyssnade bra på sakta och stanna.

Träningstips för lutande hundar

Jag tänkte tipsa lite om en grej som Iris och jag tränat på och som jag ofta ser att andra också skulle kunna förbättra.

Det får nog räknas till finliret och när jag tränar med Lina så bryr jag mig inte om att lägga ner så mycket tid på just detta.

Däremot när jag tränar med Iris så vill jag att även smådetaljerna ska bli bra och dessutom är hon en hund som alltid är glad, alltid vill träna och kan träna nästan hur länge som helst. Lina hade inte varit mottaglig på samma sätt.

Det tycker jag ofta att folk glömmer bort när de läser om tips eller tipsar varandra, man tänker inte på vilken typ av hund man pratar om eller varför en sak kan funka ypperligt på en hund men inte alls på en annan. (En av de orsaker till att jag tror det skiter sig för många dobermannägare på kurs t ex.)

Lutande hundar var det alltså. Lutningen jag refererar till är lutningen som lätt uppkommer vid alla halter (sättanden, lägganden, ställanden) i lydnaden. En snäll domare i lydnadsklass ett kanske inte bryr sig men varför inte göra rätt från början? På filmen jag gjorde i dag så har jag dock bara lagt energi på halterna i det fria följet.

Jag belönar först med leksak (Iris lilla blåa pipisboll). Efter det la jag in bollen i huset så att Iris såg att den försvann och bytte till godisbelöning. När hon fått några godisbelöningar så använde jag mig bara av klapp och beröm som belöning. Blev det någon skillnad?

0:00-0:11 När jag använder bollen tappar Iris fokus och kan inte låta bli att slänga ett getöga på bollen då och då. När hon sätter sig så skjuter hon bak huvudet (och därmed hela kroppen) så mycket att hon kan se både mig och bollen i ögonvrån samtidigt. Hon slickar sig även om munnen i någon slags förväntans-ticks. Hunden upplevs sitta mycket längre från föraren än vad den egentligen gör och kan säkert uppfattas som att den sitter snett på tävling.

0:12-0:31 Godis. Iris slickar sig om munnen hela tiden och så fort jag gör halt och säger braaa så släpper Iris min blick och kollar bara efter godisen som hon förväntar sig ska komma. Även om jag lagt handen på ryggen för att ta bort godisen så mycket som möjligt.

0:32 och framåt; När jag kör utan boll och godis får vi några ticks-slick i början i halterna men som ni ser så försvinner de helt nästan helt. Jag klappar in Iris mot benet och kliar henne lite bakom örat så att hon verkligen tycker att det är skönt att sitta nära mig.

Dessutom är belöningen precis så som jag belönar på tävling. Hon behåller fokus på mig trots att jag belönar, blicken söker sig inte utåt eller mot mina händer/fickor. Jag har även tränat in att hon ska behålla fokus på mig om jag klappar om henne och berömmer under tiden vi går framåt utan att hon släpper. Det är istället jag som styr när vi bryter, inte bollen eller köttbullen.

Slut på tipset.

Själv är jag öppen för alla träningstips men lyssnar mest på min personliga favorit när det kommer till hundträning; Lena Svensson. Man kan utan problem säga att allt Iris och jag gör har vi lärt oss av henne. Tack Lena!

Har ni några smarta tillägg så mottages de tacksamt!

Springer-premiär

För precis skitlänge sedan köpte jag en springer till min cykel. Jag har aldrig monterat den men så har jag inte cyklat så mycket med dogsen heller. Har aldrig velat låta hundarna springa på asfalt och när vi bodde i stan var vi omringade av asfalt.

Här ute är det mycket grusvägar överallt och därför skruvade vi fast springern på min hoj häromdagen.

För tillfället är både husse och jag förkylda och vi har inte varit ute och sprungit med hundarna på jättelänge. Passade utmärkt att Lina och jag tog en springer-premiärtur i dag.

Den första kilometern gick vi, dels för att asfalten skulle ta slut och dels för att Lina skulle bli lite uppvärmd och hinna nosa och kissa om hon ville det.

Lina hade sele (mr koppels cykelsele) och halsband på sig. Selen fick sitta fast i springern och så hade jag kopplet i högerhanden. Kanske onödigt av mig att köra både och men jag vill hålla i henne även om kopplet hängde löst när vi cyklade.

Eftersom Lina är lite rädd i allmänhet så trodde jag att vi kanske skulle behöva ta det lite lugnt i början men Lina verkade inte bry sig ett dugg så vi trampade iväg. Det blev en runda på 6 km sammanlagt i rätt lugnt tempo. Lina sprang fint vid cykeln och jag var imponerad över hur bekvämt det var att ha henne i springern. Jättebra kändes det!

Det kom några bilar och då sa jag bara stanna och körde in till sidan. Lina lyssnade så fint så.

Eftersom båda hundarna springer 7-10 km med oss när vi är ute och springer så borde jag ju inte behöva träna dem speciellt för att börja cykla? Får ta med min iPhone och köra runkeeper nästa gång så jag ser hur fort det går.

Cykelhunden har även hunnit med att relaxa i dag. Hon och husse har samlat kraft i soffan. Gull-Lina!

En luddig kille fick fart på träningen!

I dag träffade Iris och jag några nya typer. En schäfer vid namn Khan och hans matte. Vi hade bestämt träff vid Lunds BK för att träna lite tillsammans.

Förutom att Khan var en trevlig hund och hade en trevlig matte så var han väldigt fin också!

Det var så otroligt roligt att komma ut och träna tillsammans med någon! Jättekul att kolla på ett nytt ekipage som hade härligt samarbete och Khan var en duktig kille. Otroligt nyttigt för Iris (och mig) att träna med nytt folk och luddig hund.

Jag utnyttjade störningen genom att träna inkallningar så att Iris hade Khan (i pinne i staketet) på ena sidan och hans fotande matte på andra sidan när jag kallade in. La ut en boll längs vägen och Iris bara gjorde vad hon skulle.

Annars belönade jag inte så mycket med varken bollen eller godis i dag. Det var lek med matte som var belöningen. Men jag hade min väska med mig och lät den ligga öppen med två bollar och en godispåse i. Iris tog några rundor dit eftersom hon visste vad som fanns däri men hon hämtade inget när hon inte fick. Tanken är att Iris ska lära sig att träningen med matte är roligast.

När vi tränat klart så fick hundarna chansen att hälsa på varandra. Khan hade gärna lekt, Iris tyckte inte att unge herr 14 månader luddhund var något annat än äcklig och hon talade om det också. Fast när han inte försökte leka med henne och gjorde annat så ville hon ändå gå åt hans håll…

Nu kanske jag borde tycka att det är trist att Iris inte älskade honom så att de kan bli bästa lek- och brottarkompisar men i rent träningssyfte så är det perfekt! (Emelie och jag var ju rätt nervösa t ex att Iris och lilla Anna skulle hamna i samma platsliggning på RM:et för de är ju verkligen bästa brottarkompisar.)

Avslutar med ännu en bild på snygg schäfer med solsken i blick! (Det var 26 grader ute när vi tränade i dag!)