I dag var det äckliga fem plusgrader ute och inget kändes särskilt motiverande att göra med hund utomhus. Så pluppade Emelie upp på msn och vi bestämde att vi skulle gå en sväng på stan tillsammans.
Jag har länge gått och funderat på att göra en Anna och Juni, dvs köra ett pass på Centralstationen i Stockholm. Stor inomhuslokal med bra belysning och gratis störning.
Iris och jag mötte upp Anna och Emelie på Segels torg och därifrån gick vi sedan bort till Humlegården och den lilla rastgården där.
Jag fattar mig här väldigt kort; jag är van vid stora rastgårdar, den här är liten. Jag är van att röra mig och liksom promenera i rastgården, här står man still som fån och glor på hundar som roar sig bäst de kan. Jag är van att hela tiden se till att jag och min hund har lite kontakt även om det är hopp och lek, (köra någon inkallning, se till att Iris sköter sig osv) här fanns det inte en chans att veta vem som hörde till vem så passiva som (nästan) alla var. Östermalmstanter dessutom…
En höjdpunkt i detta spektakel var att Iris och jag hittade en kul grej som hängde i ett träd och som Iris gillade väldigt mycket! Fast hon ville ha den för sig själv.
Efter att lite spring i benen var tömt så promenerade vi bort till Gallerian och utvärderade en del andra hundägare över varsin fika, haha! Hundarna fick ligga och vila lite under tiden, vilket gick väldigt bra, de var jättecoola. (Kolla högra bilden nedan så ser ni att Iris också var sugen på lite fika.)
Sen bar det av till Stockholms Central. Väl där gick vi ner mot McDonalds då det inte var riktigt lika mycket folk där. Snabbt insåg jag att detta skulle dra blickarna till sig och att det jag inte kände mig lika självsäker längre.
Tänk om Iris inte skulle lyssna, tänk om jag skulle tappa kopplet och Iris rusa rakt genom Centralen? Tänk om hon skulle springa rakt fram till hunden som låg utanför McDonalds? Tänk om något skulle hända och alla proffs som tränar sin hundar där ibland skulle bli portade p g a oss? Var detta en skitdålig idé? Jag blev nervös! 
Bara en sak att göra; slänga av sig jackan fort som fan och sätta igång med träning utan att titta på något annat än Iris. Syns inte på bilden ovan men på några andra kort som Emelie tog så satt hela kafeterian och tittade på oss. Jag var lyckligt ovetande och tur var väl det…
Stackars Emelie såg ju hur många som tittade och blev lite nervös då detta var mer störning för både matte och hund än de någonsin haft!
Viss skillnad också att vara vid vid att klicka valpen hemma i vardagsrummet för sig själv och att sedan byta träningsställe till Centralen.
Men efter lite övertalning och peptalk så fick Anna träna lite i ett hörn på sitt och ligg. Det gick jättebra!
Iris och jag tränade linförighet, några ställanden och lägganden, korta inkallningar samt lite fjärrdirigering.
Nu är jag ju svensk och därmed förhindrad från att skryta men åhhhhh va duktig Iris var!
Hon var lika fokuserad på mig som jag var på att inte titta upp och försöka tänka på att vi var mitt bland folk! Visst hon ville tjuva lite några gånger men det var ju bara för att hon ville jobba mera och älskar sin matte! Människorna runt om sket hon fullständigt i.
Ett solklart bevis för att jag lyckades blockera alla människor runt omkring mig var att jag när vi tränat färdigt upptäckte att mannen i blå jacka på bänken närmast oss inte var någon mindre än Lars Fält, hyfsat känd hundmänniska och etolog! Vi väljer publik med omsorg vi!
Lina och jag har ju tränat på HundCampus när han jobbade där så jag gick bort och pratade lite med honom. Iris fick omdömet glad och arbetsvillig i träningen.
Efter att ha pratat med Lasse tränade vi lite till innan vi slutade för dagen. Promenerade bort till Sergels torg igen och tog sedan tunnelbanan därifrån och åkte hem. Så nöjd med dagen att Iris och jag körde lite trix på T-centralen bara för att visa upp oss!
