Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 621 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 629 Madeleine – Sida 84 – Livet med dobermann

De där hundhjältarna

I dag för ett år sedan var vi i New York. Att vara där på årsdagen tio år efter 9/11 var speciellt.

Ju längre ner på Manhattan vi kom desto mer påtagligt var det. Ground Zero var stängd för alla utom anhöriga och speciellt inbjudna. Jag såg mannen nedan och hans hund precis utanför området.

Hunden, med all säkerhet för ung för att ha deltagit i letandet då för 10 år sedan men föraren, var han med då? Var han kanske där med sin förra hund? Jag ville så gärna gå fram och fråga men det var så många som ville prata med honom att jag inte vågade. Jag ångrar det i dag, alla man mötte var ju mer än viliga att berätta och dela med sig av just sin historia.

När vi var i NY köpte jag boken ”Dog Heroes of September 11th”, jag kanske ska kika igenom boken och se om jag hittar någon som är lik honom jag såg. (En bok jag för övrigt kan kolla i ungefär en minut max innan jag blir tårögd!)

Jag skrev ett inlägg för ett år sedan om hundarna som deltog i sökandet efter 9/11, det inlägget kan man läsa här. Hittade även ett gäng bilder på hundarna vid WTC 2001 här.

Ett låst bakben

I dag blev det sommar igen. Jättevarmt och soligt, vi passade på att vara ute hela dagen.

Iris och jag tränade på gräsmattan, dels på läxan till kursen, dels klurade jag lite på fjärren efter att ha inspirerats av Eva och Vega häromdagen.

Låser Iris bak- eller frambenen i förflyttningarna, vad är snyggast och går det att lära om? Jag funderade lite på hur man skulle göra i praktiken för att lära om, typ sätta framtassarna på en planka och klicka in det och sen förflyttningar på det? Bestämde i alla fall väldigt fort att vi inte ens skulle fundera på att lära om.

Nu var det jättelänge sedan vi tränade på fjärren så jag var tvungen att filma lite för att se hur det verkligen såg ut från sidan. Vi tränade många korta pass i dag och jag filmade tre av dem:

Vi måste träna bort det där kravlandet mellan sitt och ligg. Och på filmen ser jag att Iris låser inte båda utan bara ETT bakben, det andra rör sig lite det också. Hmmm räknas det?

Grindar!

När vi hägnade in även framsidan av huset så hundarna fick tillgång till hela tomten hade vi inga grindar på framsidan. Vi var tvungna att köra en nödlösning till grind för att hundarna inte skulle lämna tomten och springa ut på gatan.

I dag fick vi upp de grindar vi beställt och nu är de fast och på plats! Åh så skönt det är efter att ha slagis i två månader med nödlösningen (syns på bilden nedan till vänster) varje gång man skulle in eller ut från tomten. Från jobbigt staket som fastnade i allt till rejäla smidesgrindar som går igen av sig själva när man släpper dem, jag är galet nöjd.
Lina var den enda av hundarna som tittade på när grindstolpen gjordes fast i marken och la märkte till skillnaden. Iris var för upptagen med att låta den blonda killen som syns på kortet ovan kasta boll till henne tills hennes tunga hängde som en slips i mungipan.

Den andra grinden sitter närmare huset och groventrén.

Jag älskar varje litet steg mot hundsäkrad tomt. I början var det bara en fråga om att hålla kvar hundarna på tomten men nu börjar det bli fint också. Nästa steg är att sätta upp något mer permanent vid sidan av grindarna också.

Ääääckligt!

En del (oftast folk som inte har hund själv) tycker att det är äckligt att ha hunden i sängen.

Jag har korthåriga hundar, de ligger på täcket, jag tycker att det är mysig. Om andra stör sig på det eller tycker det är äckligt rör mig inte i ryggen.

Men så har vi ju en löptik hemma just nu. Och hon sover i sängen som vanligt. Eller nej, helt som vanligt är det ju inte. Hon har sitt tikskydd på sig och jag har lagt ut ett gammalt påslakan i fotänden och uppmuntrar henne att hålla sig på det.

Därför blev vi rätt förvånade härom morgonen när vi vaknade (Iris körde sin vanliga morgonrutin, dvs springa runt i sängen och var löjligt glad helst med något i munnen) och vi upptäckte att hon inte hade sin lilla löpbralla på sig. Ja, det var fullt av blodfläckar både här och där på täcket efter att hon flyttat runt och rört på sig under natten..

Både husse och jag var dock rörande överens om att hon hade brallan på sig när vi gick och la oss på kvällen. Hon brukar ju inte plocka av sig byxan heller. Var var byxan?

Låg den någonstans på täcket? Näe. Hade den trillat ner på golvet? Näe.

Det var först när vi råkade lyfta lite på täcket som vi hittade den. På något vidrigt vänster hade byxan hamnat mitt mellan husse och mig under täcket! Plötsligt var inte frågan hur Iris fått av sig den eller varför den försvunnit in under täcket, det var; VEM AV OSS SOM ANTAGLIGEN HADE LEGAT PÅ DEN OCKSÅ!?

Vi duschade noga den morgonen. Kanske har jag viss förståelse för att alla inte diggar hundar i sängen…

Inget prat, bara klick

Iris och jag började på kurs i onsdags. Tävlingslydnadskurs klicker.

Kul att gå kurs, se en massa andra hundar igen. Kul att testa något nytt, även om jag klickat båda hundarna så har jag aldrig går kurs i det så här.

På första kurstillfället skulle vi försöka klicka hunden till utgångsposition. Iris blev ställd av att jag bara stod där och väntade ut henne utan att säga något. Vad ville jag? Själv tyckte jag att det var märkligt att inte säga något till hunden, jag är van att berömma med rösten, prata med Iris, ge kommandon.

Hade förväntat mig att Iris skulle bryta ut i frustrationsstuds med tillhörande ljud men näe, hon var rätt tyst faktiskt.

Hon satt mest och stirrade på mig (synd det inte var en kontaktövning). Testade att pendla mellan ligg och sitt men verkade ovillig att släppa ögonkontakten med mig, dvs hon stannade helst framför mig.

I dag testade vi här hemma och då snurrade Iris in i fotposition direkt, utan att jag sa ett knyst precis som på kursen. Plötsligt kunde jag lägga fokus på att bara klicka en rak och rätt position. Massor med klick och godisar som flög genom luften blev det.

Ska bli intressant att se hur hon beter sig när vi åker till klubben nästa gång, hur platsberoende det är vad hon väljer att göra då. Nu övar vi liten stund här hemma varje dag så jag hoppas att hon har hajjat tills nästa gång vi åker dit!

Ljugbilderna

I dag var det fint och soligt väder så jag gick en promenad med båda hundarna i motionsspåret. Vi skulle gå men jag hade gympadojjor och ett par gamla träningsbyxor på mig, därför kände jag mig tvungen att springa en liten bit. Den lilla biten blev en längre bit och till slut sprang vi mer än vi gick. Inte fort men ändå.

Efteråt kände mig mig lite snuv-snurrig i huvudet men det bjöd jag på, jag längtar efter att springa igen!

När vi kom hem skulle jag ge hundarna varsitt ben. Iris försökte hoppa efter benet innan jag gett det till henne och försökte skälla bort Lina som skällde tillbaka. Sånt gillar inte jag.

Hundarna fick lägga sig platt med nosen i backen och vänta en liten stund innan de fick sina ben. De såg miserabla men rätt söta ut där de låg och väntade på varsågod.

När de låg där och väntade på sina ben tog jag även bilden som fick bli ny banner här på bloggen.

När jag hade lagt upp bilden tillsammans med texten ”Livet med dobermann” kom jag på att det hela kändes väldigt missvisande, på gränsen till ljug. (Dessutom var den förra bannern också en nosen-i-backen-bild.)

Med tanke på att den här bloggen är rätt välläst så känns det som att jag har någon form av ansvar att förmedla en rättvis bild av dobermann och bannern/bilden ovan förmedlar inte en rättvis bild av rasen. Hade bilden varit tagen på bara tant Lina eller inomhus i soffan, ja. Iris ute på gräsmattan, nej.

Hundarna ser sura ut, de ser lugna ut, de ser uttråkade ut. Fel, fel och fel. Jag vill bara säga det om någon skulle råka halka in på bloggen, se bilden och tänka ”åh vilka lugna hundar”. För det är alltså inte så på riktigt, det är en ljugbild! För att det ska bli rätt så hade det behövt stå Livet med dobermann på kommando med mycket träning

När jag fotat färdigt fick de sina efterlängtade ben i alla fall. Kanske det viktigast av allt. Ska även tillägga att nedanstående bilder inte är ljugbilder. När de tuggar ben tar de det lugnt och ligger still!

Inte på topp

Iris har fått ett litet sår på ena trampdynan. Hon har slickat på det så där dumt. Nu vill jag sätta en tratt på skallen på henne.

Samtidigt löper hon och då vill jag ju att hon ska få hålla sig ren och tvätta sig, det kan man ju inte om man har tratt. Just nu har Iris en rosa strumpa på tassen, vi får se hur många minuter den stannar där…

Jag har ont i bihålorna, är lite snuvig och det känns som jag ska få halsfluss när som helst. Men ingen feber har jag och då är det bara att hålla sig uppe och vara på jobbet som vanligt.

Vi är lite off här kan man säga. Till råga på allt så återställde jag inställningarna på bloggen så nu sitter jag och bråkar med css-mallar, jag ångar att jag tryckte på den knappen!

Det är helt fritt fram att ömka både mig och hunden.

Harspår vid verket

Skåne är platt och kryllar av ängar och fält. Rätt bra spårmark för den som vill spåra på sånt underlag. När jag har varit ute och sprungit har jag många gånger tänkt att här skulle man kunna lägga ett spår och i går gjorde jag slag i saken.

Åkte till den numera nedlagda kärnkraftverket och la ett spår på en av ängarna där i närheten. Den stora kraftledningen mitt på fältet visade sig var ett väldigt bra riktmärke att använda mig av när jag la spåret.

Själva spåret tror jag blev 600 meter med tre vinklar och fyra apporter plus bollen i slutet.

Till att börja med var Iris taggad till tusen när det var dags att spåra, full fart och överallt. Det var först när hon hittade den första apporten som hon lugnade sig en aning och fokuserade lite mer på uppgiften.

Sen minns inte om det var före eller efter apport nummer två som en skitstor hare sprang upp bara några meter från Iris, då släppte Iris spåret helt kan jag säga!

Otroligt nog så räckte det att jag sa åt henne att sluta glo efter haren så fick jag faktiskt henne att börja spåra igen. Däremot körde hon spår och harspaning samtidigt efter det, märktes tydligt.

När hon hade hittat den fjärde apporten fick jag säga till henne att leta efter bollen för att hon skulle släppa spanandet efter haren. Visade sig att samma(?) hare satt bara några meter ifrån henne just då och sprang upp utan att Iris såg den precis när hon hittade bollen.

Visst det går att vara ledsen över haren och den minskade fokusen på spåret men jag tyckte att det var en så otroligt bra störning att jag är mest glad över att det hände. Hoppas att han hjälper oss med störning fler gånger!

I vanliga fall brukar jag ta av selen och låta Iris gå lös med sin boll efter att vi spårat. Det vågade jag däremot inte göra denna gång. Hon fick gå med spårlinan hängade i halsbandet. Iris var lika glad ändå!

Nödbyxan

Iris har börjat löpa.

Det var mer än ett halvår sedan sist så ingen av oss kunde komma på på vilket finurligt ställe vi lagt den lilla tikskyddsbyxan.

Under tiden som vi letade sprang Iris runt och hjälpte till att leta, överallt. Hon lämnade små spår efter sig, överallt.

Till slut blev det en nödbyxa, klippte hål för svans och säkrade med klädnypa.

Iris var inte helt nöjd och var sur på nödbyxan. Den var i vägen!

Husse hittade den riktiga brallan efter en stund och nu allt är som de ska igen. Iris har på sig liten svart byxa för hund, utan klädnypa.

Hjälp Bea och Fanny hjälpa Hundstallet

I helgen ordnar Fanny Östervall och Beatrice Gull en insamling till Hundstallet genom att under hela helgen låta alla pengar från helgens försäljning på djurbutiken Dogstore på Ringvägen i Stockholm som under helgen har öppet mellan kl 11:00-17:30

Hjälp oss att hjälpa hundstallet!

Sprid denna fantastiska insats som B & F ska göra för hemlösa/utsatta hundar i Sverige.

Kom och bidra med det Du/Ni kan, 5 kr betyder massor!

Om vi alla hjälps åt så kan vi göra skillnad!

Ni kommer kunna köpa massa bra grejer: hundfoder, hundgodis, hundschampo, hästschampo, smink och massa annat till mindre än halva priset och alla pengar går oavkortat till Hundstallet!

Vi kommer även sälja coola T- shirts som Beatrice Gull har designat -se bilden till vänster!

Vi jobbar alla gratis dessa dagar!

Ni kan läsa mer om evenemanget på facebooksidan här!

Jag hade gärna velat åka upp till Stockholm över helgen av flera anledningar men tyvärr gick det inte. Därför ger hundarna och jag en gåva i form av 500 kronor direkt till Hundstallet via deras plusgironummer: 90 05 57 -0

Läs mer om Hundstallet på deras hemsida Hundstallet.se