Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 630 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 638 Madeleine – Sida 98 – Livet med dobermann

Årets första hopp!

I dag åkte jag till klubben och tog med mig båda djuren. Första gången i år…

Väl där lämnade vi Iris i bilen och så gick jag och Lina och tränade lite själva. Det pågick någon liten schäfervalpträff och tre sötnosar sprang omkring och lekte på planen. Bra störning för Lina! Vi gjorde några hopp-sitt-hopp och några inkallningar.

Efter det gick vi och hämtade lilla yrvädret också. Iris fick träna på fjärren, fritt följ och hoppet. Det sistnämnda har vi ju inte tränat sedan i december förra året men det gick rätt bra tycker jag.

Jag tränade framför speglarna och jag filmade samtidigt. Tyvärr låg mobilen lite tokigt när den skulle filma så det var mest min överkropp och ingen Iris som fastnade men hoppetfilmen fastande vi båda på.

Självutvärderande att lägga ut belöningen vid sidan av hindret när man övar hopp-sitt-hopp men det löste sig ju också till slut!

Löptik och liten valp

Iris höglöper nog nu. Jag har skrivit förut att hon är precis som vanligt när hon löper men helt sant är det ju inte.

Gick en halvmil med hundarna i går, försökte hålla bra och raskt tempo. Iris som vanligtvis älskar att pinna på skulle stanna var hundrade meter för att kissa. Lina och jag suckade och jag frågade Iris (ja högt) flera gånger om det var möjligt att hon verkligen behövde kissa mer nu. Det behövde hon tydligen. Var kommer allt kiss ifrån, dricker hon i smyg när ingen ser?

Hennes ”lilla grej” blir ju dessutom hennes stora grej. Va fasen är det som händer egentligen?! Hur kan den bli så svullen och stor den lilla hundsnippan? Den rör sig i otakt med resten av kroppen, det är nästan hypnotiserande när hon springer runt. I hemlighet funderar jag på om man skulle sticka en nål i den vad som skulle komma ut; luft eller vatten?

Sist men inte minst så har jag snattat en bild på en liten kille. Det är en valparna från Mezzrows-kullen som jag bloggade om för ett litet tag sedan. Erkänner att den lille klutten gör mig lite valpsjuk…

Iris får oss upp och ut

Jag har jobbat mycket nu de senaste dagarna. Eller nätterna rättare sagt. Samtidigt har husse varit borta.

När jag kommit hem från jobbet har jag rastat hundarna, gett dem frukost och sen gått och lagt mig för att sova några timmar.

Båda hundarna är duktiga och tar det lugn och sover oftast när jag sover. När jag väl vaknar är jag inte så jättesugen på att ge mig ut i två plusgrader och regn och hade jag bara haft Lina hade det nog blivit så att vi stannat inne och bara eldat i kaminen och byggt bo under ett täcke. Kollat på film och druckit T.

Men Iris vill inte bara elda och titta på film. Hon går och hämtar en leksak och lägger på mig. Sen får jag ett ben. En stund senare hör jag hur hon puttar upp locket till tvättkorgen och sen kommer hon med min strumpa. Hon gör lekinviter till Lina och hon sätter sig och tittar på mig tills jag reser mig ur soffan.

Tack vare Iris så går vi på långpromenader även i regnet, vi tränar lite i några minuter, vi leker och busar… sen går vi in och tänder i kaminen och tittar på film under täcket!

Iris är även den som håller mig varm när jag sover om dagarna då hon mer eller mindre alltid ligger nära, nära under tiden. När jag vaknade häromdagen tittade jag rakt in i Iris bruna där hon låg på mitt ben och tittade på mig, väntade nog på att jag skulle vakna. Min älskade hund!

Grönt gräs och rutan

När jag kom hem från jobbet i morse efter att ha jobbat natt fanns det litet tunt lager snö och snöblandad is kvar på gräsmattan. När jag vaknade några timmar senare var det nästan 10 grader varmt i solen och någon hade kidnappat i stort sett all snön och isen som låg. Mina snögubbar var inte ens sorgliga klumpar längre, de var borta.

Suck.

Gick på en rask promenad med hundarna och kunde konstatera att det inte finns särskilt mycket snö någon annanstans heller. Skogen är i stort sett helt fri från det, varför är man inte en spårnörd? Nästan så jag känner mig tvungen att lägga spår till hundarna nu bara för det…

Väl hemma igen gick hundarna runt på tomten och jag sparkade surt på pinnar med min stövel och plutade med underläppen över den gröna gräsmattan.

Fast allt det gröna gräset fick mig att tycka att det saknades något… Stegade bort till förrådet och tog fram fyra gula koner. Om snön rymmer tänker jag träna lydnad rutan.

Ställde upp en ruta och skickade Iris, smack i mitten ställde hon sig! Åh vilken tur att hon kom ihåg så jag inte behövde deppa för det också!

Testade från ett annat håll, Iris ställde sig i mitten! Min lilla gumma kunde så fint, hjärtat blev lika varmt som solen. Bästa Iris.

Kanske, kanske kan jag låta bli att hata Skåne för den värdelösaste vintern i mannaminne men då ska banne mig solen lysa varje gång jag vill gå ut på tomten och träna lite lydnad med mina gula koner…

Pannor i pulkan

Det går fortfarande inte att åka skidor på snön som ligger men vi fortsätter att göra det bästa av den lilla snön som finns. I dag gick hela flocken på en långpromenad och Iris fick dra pulkan.

För att det skulle bli något att dra på så fick fyra takpannor följa med på pulkatur. Sen kunde jag ju inte låta bli att testa två gånger att sätta mig själv i pulkan och be Iris dra mig i 50 m bort till husse och Lina som gick lite i förväg. Det lyckades fint bägge gångerna och andra gången filmade jag min lilla pulkatur.

Iris springer runt och är frustrerad och rätt taggad tills man säger åt henne att hon ska börja dra!

Mysdag på stranden

I dag var vi i Åhus och hälsade på. Vi hann med en härligt solig promenad på stranden.

Iris och jag ville gå nära strandkanten men då fick husse fjärilar i magen och trodde vi skulle bli kidnappade av elaka isflak. Jag försökte förklara att vattnet var som slush puppy-is (Iris testade, jag fastställde) men husse gav inte med sig. Därför gick vi lite längre upp på stranden.

När vi fick hundmöte kopplade vi hundarna men annars fick Iris springa lite lös när ingen annan var i närheten. Jag kastade Iris leksak lite hit och dit och allt var mest mysigt.

En dam som gick ifatt oss sa något så ovanligt som ”för mig går det bra att du har hunden lös, jag har hund själv”. Då tyckte jag att hon var väldigt gullig. Sen la hon till ”..om inte din hund bits så klart”.

Ja, då är det bra att ha hunden kopplad, haha!

Iris äter på snökungen!

Det snöade under förmiddagen. Något som gjorde mig så glad att jag gick ut och byggde två snögubbar.

Iris hjälpte inte till att bygga, tvärtom åt hon av snön som skulle användas till gubbarna! Hon tog även smakbitar av den färdiga snökungen som jag byggde på baksidan!

Gav husse i uppgift att ta en bild på oss tillsammans, den enda som log fint mot kameran var snögubben. Iris blev snurrigt glad och Lina tyckte allt snurr var lite oroväckande.

När båda hundarna fick syn på en fågel inträffade en liten lucka i snurret och i en magisk sekund tittade i alla fall två av fyra in i kameran och alla var still.

Dobermannvalp från Mezzrow

Parning nummer två i år som jag gillar är kennel Mezzrows parning med sin tik Korad BH Mezzrow’s Makenna (HD A, Ögon ua, Sköldkörtel ua 2010, Godkänt BH-prov)

Makenna ska fylla fem år i år och kollade sitt hjärta med ultraljud, färgdoppler och 24h Holter som var ua 2011.

Makenna ska paras med Korad SUCH IPO3 Mezzrow’s Pushkin (HD B, Ögon ua, vWD fri, Sköldkörtel ua 2011, IPO3, VPG 3, ZTP V1A) Även han har gjort ultraljud, färgdoppler samt 24h Holter hjärta ua 2011. Pman, som han kallas till vardags, ska fylla sex år och deltog i IDC IPO VM 2010 och 2011, en cool kille!

Här nedan är han på rasmästerskapet i IPO 2011.

Letar du blivande kompis med fart i så hör av dig till Barbro fort, Makennas mage är rund redan!

Är det här skon klämmer?

Häromdagen pratade jag med lite andra dobermannmänniskor. Inte helt oväntat började vi prata om DCM, hjärttester och alla felaktiga rykten kring ämnet som tydligen går bland valpköpare.

En av de uppfödare som var där gjorde jämförelsen att om vi människor hade testats lika noga så hade vi varit belagda med avelsförbud hela bunten. Alla log och höll med men jag kunde ändå inte inte låta bli att öppna min lilla mun och följande konversation utspelade sig mellan uppfödaren och mig.

Fast den jämförelsen med människor kan man ju ändå inte göra eftersom hunden i det här fallet är att betrakta som en vara där det handlar om köpare och säljare. Istället borde vi ju jämföra det med att köpa en bil.
(Uppfödaren pekar på mig och säger med eftertryck) Bara det att hemma hos oss ser vi inte hundarna som en vara utan de är familjemedlemmar!
Ja, de är de hemma hos mig också men rent definitionsmässigt är de en vara och precis som vid köpet av ny bil så vill jag att de är testade och kontrollerade så mycket som möjligt.

Det verkar vara här skon klämmer.

Att det på något sätt skulle vara motsägelsefullt att skilja på det faktum att uppfödare är försäljare/producenter av en vara och jag som valpköpare är konsument av den samma samtidigt som hunden jag tar hem är mig lika kär och betyder lika mycket för mig som en nära familjemedlem.

Att vem som helst kan och får ha åsikter om avel och det står var och en fritt att utvärdera avel, oavsett hur länge man har haft hund eller om man har avlat eller tänker avla själv. Det är inte ”smutskastning” eller ”skitsnack”, det är ett ämne som berör och där alla har rätt att säga vad de tycker.

Sen att det är ett ämne som väcker känslor det vet vi ju alla, jag blir ju också upprörd och engagerad! Jag önskar bara att alla kunde lära sig skilja på känslorna och på diskussionen av ämnet.

Men kartongen, det går!

I dag bestämde jag mig för att lära Iris backa. Dvs ställa henne framför mig och få henne att gå rakt bakåt.

Testade till och med om Lina kom ihåg hur man gjorde och med löfte om en godbit backade hon genom halva rummet! Hur lätt som helst alltså.

Iris däremot hon testade bara de två saker som brukar vara rätt när jag står framför henne; skälla och skifta mellan positionerna sitt-ligg-stå. När hon inte skällde för att hon trodde att det var rätt så skällde hon av frustration över att inte fatta vad jag ville.

Dessutom är hon så himla turbo att man liksom får viska nej och ja och bra till henne. Försöka vara lugn när hon spinner iväg.

Tog några tomma flyttkartonger till hjälp. Ställde upp dem på varsin sida om henne för att förstärka det smala utrymmet mellan där hon skulle backa. Som om Iris skulle bry sig om att hon dundrar in i tomma flyttkartonger, hur tänkte jag!?

Suckade lite och sneglade på en flyttkartong. Fick ett infall att försöka få henne att ställa sig i kartongen istället, såg någon som tränade detta med sin dobermann för några veckor sedan på facebook.

Öppnade flyttlådan och pekade ner i kartongen och sa åt henne att hoppa ner i kartongen. Iris gasade över, under, runt och in i kartongen! Allt på en gång. Jag stod bara tyst tills hon plötsligt hamnade med alla fyra benen i lådan och klickade snabbt som ögat. Åh så kul, detta måste filmas tänkte jag! Inför försök nummer två var jag alltså beredd med mobilkameran och det är försök 2 och 3 som jag filmade:

Åååååååååååhh va fasen! Varför fattade du det där så fort hunden? Backa går inte men kartongen det går plättlätt!

Kände mig hånad av en flyttkartong och slutade öva på att backa för dagen. Nytt försök i morgon.