augusti 2010 – Sida 2 – Livet med dobermann

13 augusti, 201028 februari, 2014

Lina och jag lägger Iris

I går var det sommarvarmt igen och jag ville träna med Iris. Trattskallen Lina fick följa med och hon var märkbart glad över att komma ut till klubben och rulla sig i gräset. Hon rullade sig inte riktigt lika vilt som vanligt, kanske var hon lite rädd om sitt hål som syns i bild på hennes vänstra sida.

Annars låg hon mest och solade eller under bordet i skuggan och kollade på när Iris och jag tränade.

Jag tränade lite med henne också plus att hon fick följa med till agilitysidan av planen när jag och Iris tog några varv. Då blev hon lite uppspelt och försökte liksom springa med, fast hon fattade inte det där att vi svängde av och sprang åt motsatt håll ibland och tog sats rakt fram tills hon märkte att vi var på väg i helt motsatt riktning. Lina är en kul hund!

Med Iris fortsatte jag köra lite snabba lägganden och linförighet. Det sistnämnda väldigt korta sträckor i väldigt långsamt tempo och gjorde bara vänstersvängar. Vi koncentrerade oss bara på att få med baken och att hon inte skulle tränga. Det gick bra tycker jag.

Vi la Iris några gånger för att öva platsliggning också. Jag skriver ”vi” för att jag gick ut och lämnade Iris 20-25 m bort och gick sedan tillbaka till bordet där Lina låg och så väntade vi tillsammans i en minut innan jag gick tillbaka.

Vid ett tillfälle tyckte Lina att det verkade kul att kolla på lite närmare håll så hon följde med ut och kollade när jag la Iris och sen sa jag åt Lina att följa med tillbaka igen och hon lufsade genast med till skuggan under bordet. Iris låg kvar så det blev en bra störning.

Jag vet inte hur tydligt det syns på bilden men jag tycker att Lina ser väldigt nöjd ut med att vara med mig istället när Iris ligger där ute på gräset.

Annars har bollen som jag köpte på Willys för 11 kronor tror jag att det var, tappat sitt snöre och visa tecken på att börja lösas upp helt i går. När Iris ska dricka så släpper hon ner bollen i vattenskålen, dricker och när hon är klar plockar hon upp bollen igen. Den sög åt sig vattnet på nåt sätt och det blev helt löddrigt när hon sen tuggade på bollen. Hon fick bollödder på nosen och plötsligt kändes hon väldigt lik Expo…

11 augusti, 201028 februari, 2014

..och när vi kom gick alla hem

I dag satte den öpnna träningen i gång igen efter ett litet sommaruppehåll. Trevligt tyckte Amanda och jag och bestämde att vi skulle ses för att träna då för att utnyttja störningen och chansen att få vara med på en platsliggning med lite nya hundar.

Kl 18:30 är det skotträning och kl 19:00 är det garanterat skottfritt och fri träning. Jag åkte dit så jag var där strax före kl 19, Iris brukar inte bry sig så det hade inte gjort något om någon fortfarande höll på att skjuta. Rastar Iris lite snabbt utanför och öppnar sedan grinden och går in på planen. Aldrig har Iris sett så många hundar där samtidigt, inte ens när vi varit på kurs. Kul!

Då Iris ville streta in på planen så tog vi det långsamt, man vinner inget på att dra i kopplet. Tills slut var vi i alla fall framme på andra sidan hos Nisse och Amanda, redo att börja träna!

Visade sig då att de redan kört en platsliggning med skott och att det nog inte skulle bli mer. Faktum är att ingen tyckte att det skulle bli så mycket mer för alla började packa ihop och gå hem! Jag kollade på klockan; 18:59, det var ju nu det skulle börja!

Så det blev träning med Nisse och Amanda och en kvinna till som tränade sina vovvar en bit bort. Inte dåligt det heller men inte vad jag suttit och väntat på hela dagen direkt. Snopet!

Tränade i alla fall lite linförighet med fokus ”inte tränga” och snabba lägganden. Gick helt ok. Vi gjorde en halv minuts platsliggning med våra två vovvar, de låg fint.

Hittade kamptrasan i botten på min påse, den har vi inte använt sedan vi var på lägret hos Ronie i Enöping i början på juli. Det blev ett väldigt kärt återseende för Iris! Jag skickade henne att rondera en stolpe på planen och jädrar vilken fart hon hade tillbaka till mig och trasan! Jag avslutade med att kampa lite med Nisse… Närmare 50 kg rottweiler som ”pratar” när han kampar och arbetar väldigt bra bakåt när han gör det… det var en ny upplevelse!

Nästa onsdag ska vi vara på klubben kl 18:30. Då vill jag inte missa något!

10 augusti, 201028 februari, 2014

Träningsfilm lydnadsklass ett

För att komma vidare med träningen av momenten i lydnadsklass ett så behöver jag hjälp av någon annan. Dvs någon som kan säga vad går bra och vad som går mindre bra. Därför fick husse och Lina följa med till klubben i dag och filma mig och Iris när vi körde igenom alla momenten i lydnadsettan så att jag kunde kolla mig själv sedan i brist på annat.

Jag bar ut en stol som jag ställde mitt på planen där husse fick sitta med Lina under tiden han filmade. Så nära man kan komma en domare och protokollskrivare… Bra störning också!

Värmde upp med några inkallningar och lite fritt följ, sen körde vi igenom hela ettan. Alla belöningar (eller frånvaron av) syns på filmen. Däremot har jag klippt bort transportsträckor och speedat på lite här och var när Iris sitter/står/ligger och väntar på mig. Jag väntar nämligen ut henne väldigt länge på både ställandet, läggandet och inkallningen då jag vill förhindra att hon tjuvar. Säger gärna fel kommando innan för att få henne att lyssna efter rätt. Ja, ni ser själva hur det ser ut på hoppet.

Jag vill gärna ha alla fel jag gör tryckt rakt upp i ansiktet på mig. Nog för att jag redan sett hela filmen säkert 10 gånger och upptäckt en massa saker som jag gör galet men jag har säkert missat något.

So shoot.

Jag har fått en massa tips via forumet vovve.net och via msn som jag plitar ner här då jag tycker att mycket av det är bra grejjer som jag vill komma ihåg.

Förbättringspunkter;
•Tränger
•Göra bättre, skarpare svängar
•Går ut med rumpan
•Går för långt fram
•Tränger i vänstersvängen
•Sätter sig snett vid halt
•Träna ingångar!
•Träna dig själv på att inte stå med vänster axel bakåt så fort du står vid hennes sida!
•DK i vänstersvängarna
•Titta inte ner på hunden!
•Sluta mata med godis efter varje avslutat moment för att få bort tiggeriblicken (och tungan!)

Bra;
•Fin kontakt!

9 augusti, 201021 juli, 2014

Närbild på sår

I dag var det dags att dra dränslangen. Så här såg det ut efter att jag hade dragit dränet och tvättat rent det största hålet och tagit bort en massa var. Det är fortfarande smetigt som ni ser. Jag gillar heller inte att hålet är så stort som det är. Av de två stygn som sitter kvar är det nedersta helt värdelöst och skulle lika gärna kunna tas bort.

Har även ritat ut på bilden hur själva hålet gick under huden. Jag trodde ju att det gick som ett rakt streck mellan de två hålen men icke. Det var böjt om en banan som veterinären sa.

Bilden är något större än verkligheten men det nedersta hålet är på tok för stort för att jag ska vara nöjd!

Det gråaktiga i nedre hålet är var. Ser likadant ut på vänstra kanten av hålet.

För att Lina ska slippa tratten så sitter jag och vaktar henne hela tiden. Ligger hon på sängen här var datorn är så sitter jag framför den och surfar samtidigt som jag håller ett getöga på Lina. Är hon i vardagsrummet så kollar jag på TV osv. Jag är en hönsmamma-matte.

8 augusti, 20101 mars, 2014

Monster i grannens trädgård och snow buddies

Det var i alla fall varit fint och soligt väder under tiden som vi var i Katrineholm! Hundarna var ute på mammas tomt och roat sig på olika sätt. Lina genom att ligga i solen och Iris genom att undersöka allt.

Iris upptäckte t ex en väldigt mystisk varelse om åkte runt för sig själv på grannens tomt! Hon var tvungen att smyga in mellan krusbärsbuskarna och spana noga på den en lång stund innan hon bestämde sig för att den inte verkade vara elak. Känns tryggt när Iris är med, hon håller koll på allt och alla!

När Lina kom hem från veterinären höll vi oss inomhus i vårt rum nere i källaren. Dels för att Linas skull, dels för att min mamma fick 8-9 gäster som skulle bo kvar under helgen och en del av dem var hundrädda. (Vi skulle ju ha varit i Örebro och gjort plats på uppfarten genom att ta en bil så att gästerna fick bättre plats med sina bilar!)

Mamma har en massa filmkanaler och vi tittade på film och eldade i öppna spisen så det gick ingen nöd på oss där nere. Det var rätt mysigt!

Hundarna var med och tittade på en film som hette Snow Buddies. En Disney film om ett gäng goldenvalpar som av misstag hamnar i Alaska och där ställer upp i en slädhundstävling. Allt jag kunde tänka på var att de borde röntga sina små höfter först innan de ställde upp på något sånt!

Med risk för att förstöra allt för alla som nu tänker springa till videobutiken och hyra denna film så kan jag avslöja att de vann hela slädhundsloppet också. Disneyfilmer är härliga! Eller?

6 augusti, 20101 mars, 2014

Rasmästerskap?

Planen var alltså att åka till min mamma i Katrineholm, låna en bil och åka till RMet i Örebro över helgen. En väldigt vass, avklippt gren i grannens häck satte stopp för de planerna och punkterade Lina.

Jag sov med armen om Lina i natt och kände hur hon låg och darrade. Sov dåligt och gick upp rätt tidigt för att åka till veterinären. Tar bara några minuter att köra dit från mammas hus.

Väl där fick vi vänta en väldigt kort stund innan vi gick träffa veterinär som genast började prata om drän.

Jag fick lämna veterinären med bara ett koppel i handen och det sista jag såg av Lina var när hon snällt följde med en ur personalen genom en dörr och försvann.

Det tog några timmar innan det blev hennes tur men till slut fick jag en tid få jag äntligen kunde komma och hämta henne. Kl 15-16… Det var samling kl 16 i Örebro för oss som skulle tävla men ändå tänkte jag att om vi åkte direkt från veterinären så skulle vi bli lite sena men ta oss dit i alla fall.

När jag kom till veterinären för att hämta henne fick jag sitta ner och vänta en stund. Jag var inte ensam om att vänta på att få hämta mitt djur. Ett äldre par som hörde lika dåligt båda två fick tillbaka sin katt som inte riktigt verkade ha vaknat till efter den behandling han nu hade fått. Under tiden som katten låg slapp i farbrorns knä talade paret om hur de skulle lösa allt från bilresan hem till vad katten skulle äta och var den skulle få vila när den kom hem. Paret var så söta och det var uppenbart att det var en kär liten vän de hämtade hem.

Jag var inte ensam om att tjuvkika på katten, en liten 12 veckor gammal svart labbevalp satt på sin söta rumpa några meter därifrån och följde med stort intresse den där kattsvansen som började piggna till. Han vädrade i luften och kanske var det första gången hans nos fylldes av kattdoft?

Sist men inte minst kom en man in och talade lågmält in i luckan vid receptionen. Han fick en påse med en låda i. Jag kopplade inte vad det var innan jag hörde honom fråga hon som jobbade där Men hur vet jag att det verkligen är rätt nu då? samtidigt som jag såg en skymt av kartongen i påsen. Jag kände igen mönstret, jag kände igen kartongen. Det var den lilla pappurnan som man får när man kremerat sin fyrbenta vän.

Det gamla paret med katten, den lille valpen, det älskade husdjuret som inte fanns mer… det blev så mycket känslor och jag blev tvungen att titta ner i golvet en stund för att tårarna inte skulle svämma över i ögonen.

Så äntligen hörde jag hur någon lockade på någon som hette Lina och runt hörnet kom hon min lilla älskade hund! Med tratt, rakad päls, två dränslangar som stack ut, några stygn och en klart påverkad och rödögd blick. Och hon ville inte vara kvar en sekund till, hon ville gå hem direkt. Jag var tvungen att klia henne bakom öronen jättemycket för att hon skulle sluta pipa när vi väntade på att veterinären skulle komma och säga när dränet ska dras och stygnen ska bort.

Lina redo för rasmästerskap?

När vi gick ut till bilen var det bara att inse, detta var en ynklig hund som fortfarnde var påverkad av mediciner, inte en hund som skulle tävla lydnad. Inte ens ligga i en bil när någon annan tävlade lydnad. Lina var en hund som skulle få åka hem, vila och bli pussad på.

Vad är det med dig?

När vi kom hem ville Lina gå och lägga sig på baksidan i gräset. När hon låg där gick jag och hämtade Iris (som enligt min mamma ylat konstant sedan vi åkte). Iris blev väldigt ställd av Lina med tratten. Och vad hade hon för slangar på ryggen? Och varför ville hon inte leka?

Lina, inte riktigt samma blick som hon brukar ha.

För att inte tala om hur skitjobbigt det blev när matte senare gick och la sig på en säng med Lina och påstod att Iris inte var välkommen. Aldrig har Iris haft en sådant behov av att få ligga nära mig och sova, hon skulle upp till varje pris och hittade till slut en ledig plats vid kuddarna där hon trängde ihop sig

Så något rasmästerskap blev det inte tal om. En höglöpstik och en trasig tik. Vi får helt enkelt komma igen nästa år! Hundgudarna ville inte att vi skulle tävla i år, jag hoppas att de låter oss vinna allt nästa istället och att ni som är där i helgen har det jättebra!

5 augusti, 20101 mars, 2014

De duktiga flickorna är förbannade hundar som är förvisade till källaren!

Vi påbörjade resan till rasmästerskapet redan i dag. Jag packade stora väskan, tog en hund i varje hand, väskan på ryggen och åkte tunnelbana till T-centralen. Där hoppade vi på tåget till Katrineholm.

Som tur var var vi de enda hundarna i djurvagnen när vi klev på. Skönt! Jag hade målat upp bilden av hur det skulle krylla av katter och hundar i varje säte och att allt skulle vara trångt och jättejobbigt.

Halvvägs så klev det på en tjej med två vovvar och eftersom det var fullt i vagnen så stod hon upp ett tag. Lina och Iris kände på lukten att några vovvar dök upp och sa enstaka voff och Iris morrade lite i förebyggande. När konduktören kom föreslog människan att hon med hundarna skulle sätta sig hos mig och flickorna, då vi satt i en sån där 4:a med bord. Nej sa den andra matten. Nej, sa jag. Konduktören fattade inte men började genast stuva om lite andra passagerare så att matten och hennes två vovvar hamnade precis på andra sidan gången. Ingen av våra vovvar sa ett endaste voff, duktiga vovvarna!

Väl framme i Katrineholm gick vi hem till min mamma och sen slappade vi på hennes tomt i solen. Det var väldigt skönt! Iris och jag plockade fram vattenspridaren och sprang lite genom den. Lina tyckte det var en dålig idé och höll sig väl dold bakom buskarna uppe på altanen.

Vi gick en liten kort prommis på gångvägen utanför mammas hus. Iris var lös och vi mötte en liten hund. Då kom jag på det där med att jag har löptik och sa till flickorna att vi skulle vända och gå hem igen. Helt tysta vände vi och gick in på tomten. Duktig Iris, duktig Lina!

På kvällspromenaden blev de utskällda av två små vovvar, ingen av flickorna skällde. Vi mötte en stor labbe, ingen skällde. Duktiga flickorna! Så sista metrarna innan mammas hus får Lina syn på två katter som ligger på andra sidan gatan och bara drar! Och den jävla Iris tycker att det är en bra idé och drar hon med! Totalt oförberedd matte i flip-flop åker väldigt arg bara efter och tvingas släppa Lina för att inte stå på näsan i asfalten.

Dock tog Linas jakt slut ca 5 m senare där katten hon drog efter hoppade över ett staket. Så då blev det utvärdering på plats av kattjakt. Gick sen över gatan och släppte in hundarna i källaren där de nu ligger bägge två sedan kanske en timme och är väääldigt tysta. Iris gjorde ett försök att gå upp för trappen precis i början, då talade jag om för henne att hon hörde hemma i källaren och inte skulle bemöda sig med att visa sin lilla nos på denna våning. Då vände hon och gick ner igen.

Länge sedan jag var så här arg på mina vovvar. Brukar ju vara arg på den ena eller andra men sällan bägge samtidigt. Det är som att vi blir straffade för att det gick så lätt att åka tåg och möta hundar och allt vad de nu varit. Det får inte gå för bra helt enkelt, då måste man straffas enligt jantelagen. Ingen slipper undan!

En liten stund senare…

När jag gick ner i källaren efter att ha plitat ner detta inlägg upptäcker jag att det är hål på Lina. Hon har antagligen kastat sig in i häcken efter katten och där spetsat sig själv på en sylvass gren. Lite större ingångsål, lite mindre utgångshål några cm upp.

Sköljt så gott jag kan med ljummet vatten men jag ser att det är päls kvar inne i hålet. Vill inte gröta mer med fingrarna, det blir veterinären i morgon.

Fan och fortsättning följer!

4 augusti, 20101 mars, 2014

Rottweilerträning i regn

I dag var det Nisse-träning inplanerat! Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen; Nisse är världens gladaste rottweiler! Störskön hund!

Vi började med en gemensam platsliggning. Jag var osäker på om Iris skulle ligga still och med tanke på löpet också så stod jag och höll i änden på kopplet men efter en liten stund så bestämde jag mig för att släppa och gå några meter. Det gick hur bra som helst. Både Iris och Nisse låg still i regnet. Sen började vi mattar att prata och mumla om hur lång tid som hade gått och hur bra hundarna var, vi skulle bara ha varit tysta ju! Iris reste sig, stön på mig! Efter det fick vi en tandvisning som gick väldigt bra, kul.

Jag kommenderade Nisse och hans matte genom ettan (och tog några bilder så klart). Nedan är det ställande under gång.

En gång visade han lite tecken på att störas av löptiken som varit på planen innan honom när han nosade till vid det stället där jag hade satt Iris vid upprepade tillfällen för att träna inkallningar. Annars märkte jag då ingen skillnad på honom just vad gällde löpstörningen.

Nisse hoppade fint över hindret också. Han gjorde alla moment bra faktiskt. Hans största svaghet är att han sätter sig innan matte hinner kommendera sitt på ställandet under gång när hon kommit tillbaka. De är med andra ord rätt så tävlingsfärdiga.

Själv är jag väldigt nöjd med att Iris såg ut så här när hon stod i pinnen under tiden Nisse var på planen. Hon var nämligen tyst. Och ändå stod jag flera meter bort, det brukar medföra voff!

Snälla Amanda kommenderade mig och Iris genom ettan också och jag hade redan innan bestämt mig för att bara belöna Iris tävlingsmässigt. (Dvs inget godis, ingen boll.)

Det gick jättebra! Iris tjuvade precis som Nisse när hon satte sig innan jag sagt sitt efter att ha återgått till henne på ställandet under gång. Men jag tror att det var allt. Några inte helt raka sättanden och hon flyttade rumpan lite vid apporteringen, men i det stora hela jätteduktig! Inga små rusningar, inga tjuvstarter. Hon är väldigt säker både vid inkallningen och hoppet över hindret.

Amanda upplyste mig om några skumma saker jag gör med händerna som är helt i onödan och antagligen skulle ses som dubbelkommando på tävling. Så det var jättebra att hon gjorde mig medveten om det! Ska låsa fast händerna vid sidorna på mig själv, jag är hopplös. (Och Iris är jätteduktig, hurra!)

När vi var klara med lydnaden så gick vi ner till agilityhindren och körde lite med hundarna. Nisse imponerade på mig genom att vända helt om uppe på balanshindret! Det gör inte ens Iris! Coolt att en sån stor hund är så smidig och har sån balans.

Nisse var uppenbarligen inte så intresserad av att Iris löpte och det gick finfint att ha dem lösa samtidigt på agilityplanen. De hade varsin fin gul tennisboll och några gånger blev det lite förvirring om vems boll som var vems men det var allt.

Sist men inte minst tog jag bild på lilla fröken lillmatte till Nisse. Hon satt så nöjd i sin vagn när vi tränade i regnet och var bara snäll under tiden! På bilden äter hon på en majskrok och Nisse tuggar på sin tennisboll. Sådan (lill)matte sådan hund!

3 augusti, 20101 mars, 2014

Lydnadsklass ett

I dag kom äntligen husse hem! Hela flocken var inne i stan för att kolla till en kompis lägenhet och vi kunde ta varsin hund med oss på tunnelbanan. Det blev några kilometers promenad också.

Jag hade tagit med mig tennisboll och hundgodisar så att när vi åkte hemåt igen så bytte jag och Iris till bussen som går ut till klubben för att träna lite när Lina och husse gick hem. Väl framme så såg jag att rasthagen var tom så vi gick in där först.

Jag vet att det finns folk som tycker att löptikar inte ska vara där men Iris höglöper inte och hon kissar ju ändå var 20:e m så var vi än går så det blir ju inte värre i hagen än det är någon annanstans. (Kanske har jag fel, ni får gärna säga vad ni tycker om saken.) Dessutom ville jag att Iris skulle kissa ur sig allt så att hon inte skulle sätta sig på planen hela tiden.

Väl inne i hagen så kom jag på att det ju går lika bra att träna sin lydnad där. Iris vet ju att hon får springa som hon vill så det blev ju lite störning i sig. Jag ropade på henne och kommenderade fot. Gick några steg och kollade att hon var med på noterna. Sen körde jag en kort plats (20 sek), linförigheten, ställandet, läggandet och inkallningen där i hagen. Belönade bara med rösten och två hundgodisar. Gick väldigt bra förutom när vi körde linförighet i det lite högre gräset. Då undrade Iris om jag verkligen visste var vi skulle och släppte kontakten lite. När vi var klara fick hon tennisbollen och lyckan var total.

Efter att ha firat med tennisbollen en liten stund så gick vi över till klubben och där körde jag hela lydnadsettan med henne.

Började med en platsliggning, 20 steg bort från henne på ungefär en minut. När jag tävlar med Lina så räknar jag alltid tyst för mig själv för att få tiden att gå och jag hinner aldrig komma till 120 innan platsen är över så jag vet att jag räknar långsamt. Det var den bästa plats hon någonsin legat, kanske har hon äntligen börjat fatta nu? Hoppas!

Tandvisning följt av alla de andra momenten, även denna gång gick det åt två godisar men hon har inga problem med att köra hela programmet med avsaknad av belöning i form av bollen.

Det kändes bra. I morgon ska vi träna med en annan hund och bli kommenderade. Jag längtar, det är kul det här! Är riktigt tränings/tävlingssugen just nu.

2 augusti, 20101 mars, 2014

Lydnad och skogen i regnet

I dag var det dags för lite träning. Lina och jag ska tävla på fredag på RM:et och det börjar ju dra i hop sig kan man säga. Sist vi tränade var Lina som en sömngångare men i dag var hon tack och lov lite piggare och gladare. (Det var svalare i dag).

Jag började med att lägga Lina på en liten plats och redan när jag gick ifrån henne fick Lina giraffhals och spande på en massa andra hundar utanför staketet. Men still låg hon. Däremot så körde jag bara en kortis med henne på kanske någon halv minut för att undvika att misslyckas med något. Efter det körde vi igenom hela lydnadsettan och de moment som inte gick så jättebra gjorde vi om med lite extra beröm och hundgodisar som avslut.

Jag älskar Lina till döds och blir det inte bra på fredag så spelar det verkligen ingen roll. Jag känner noll prestige och noll press men för att Lina ska få en positiv upplevelse så hoppas jag att det blir lite svalare. När hon är pigg så känns det kul att köra och hon verkar gilla det, när hon sloknar i värmen så gör hon ju allt på ren lydnad och verkar ha tråkigt. Det är ju det sista jag vill att hon ska känna.

Jag hade lurat med Emelie och Expo också och när jag hade kört igenom Lina och Iris så reste Emelie på sig och körde lite med Expo. Skit så glad han blev! Goa hund som verkligen älskar att träna med matte! Nedan ser ni bild som jag klippt ihop på hur glad Expon blev bara av att det var hans tur att träna.

Det blev inget långt pass men de körde lite linförighet, fritt hopp över hinder och apportering.

Jag tränade med Iris också, trodde det skulle bli lite problem med löpet men hon brydde sig inte om att hon var en löptik inte, hon var pigg och duktig och det blev riktigt bra. Körde linförighet, ställande och läggande.

Efter detta gick vi ut i skogen. Det regnade rätt bra och på parkeringen fanns det bara en bil, så vi utgick från att skogen var hyfsat tom på folk. De lyckans små hundostarna fick därför sträcka ut och leka tillsammans en bra stund i den blöta skogen! Klara färdiga gå, full speed!

Att fånga alla tre på samma bild i full fart visade sig vara en utmaning men det gick.

På de flesta bilderna fick jag vara nöjd om jag fick med en eller två hundar och att de blev en någorlunda skarp bild. Det syns i alla fall att de har kul och att det går fort!

Iris och Expo röjjer skog!

Självklart sprang de inte som dårar hela tiden även om det är väldigt kul. Vi övade på lite inkallningar och de strosade och nosade rätt mycket också. Lina rullade sig som besatt och passade på att gräva några viktiga hål också. Skogsgöra.

Om någon undrade hur det gick med att Iris löpte och att Expo är en hanhund så är svaret att de han inte brydde sig nämnvärt. Någon enstaka gång nosade han på Iris rumpa på slutet och så tror jag minsann att vi ertappade honom med att stå och slicka lite där Iris kissat men annars kunde han inte ha brytt sig mindre.

Jag kikade efter små gulingar till kantareller men såg inte en enda. Årets blåbärsskörd vet jag inte riktigt heller om det blir så mycket av. Det bruna, torra och döda ni ser på några av bilderna är torkat blåbärsris efter ökensommaren vi haft.

Anna-Clara om Hunden ska flytta, igen.29 september, 2023
Ja djuren brukar vänja sig fort och märker av hur vi människor mår och agerar där efter. Jag har flyttat…
Sara om Hej igen kompis31 december, 2022
Så fint att du bloggar igen. Den är ju en av anledningarna till att man skaffade dobbis (och gjorde att…
Madeleine om Hej igen kompis1 november, 2022
Det fanns inga gamla bilder på kameran på henne. Men jag insåg att själva bloggen är en liten skattkista gällande…
Madeleine om Hej igen kompis1 november, 2022
Tack Bettan!
Bettan om Hej igen kompis28 oktober, 2022
Åh, vad roligt att du är tillbaka!