Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 621 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 629 februari 2012 – Sida 2 – Livet med dobermann

Pannor i pulkan

Det går fortfarande inte att åka skidor på snön som ligger men vi fortsätter att göra det bästa av den lilla snön som finns. I dag gick hela flocken på en långpromenad och Iris fick dra pulkan.

För att det skulle bli något att dra på så fick fyra takpannor följa med på pulkatur. Sen kunde jag ju inte låta bli att testa två gånger att sätta mig själv i pulkan och be Iris dra mig i 50 m bort till husse och Lina som gick lite i förväg. Det lyckades fint bägge gångerna och andra gången filmade jag min lilla pulkatur.

Iris springer runt och är frustrerad och rätt taggad tills man säger åt henne att hon ska börja dra!

Mysdag på stranden

I dag var vi i Åhus och hälsade på. Vi hann med en härligt solig promenad på stranden.

Iris och jag ville gå nära strandkanten men då fick husse fjärilar i magen och trodde vi skulle bli kidnappade av elaka isflak. Jag försökte förklara att vattnet var som slush puppy-is (Iris testade, jag fastställde) men husse gav inte med sig. Därför gick vi lite längre upp på stranden.

När vi fick hundmöte kopplade vi hundarna men annars fick Iris springa lite lös när ingen annan var i närheten. Jag kastade Iris leksak lite hit och dit och allt var mest mysigt.

En dam som gick ifatt oss sa något så ovanligt som ”för mig går det bra att du har hunden lös, jag har hund själv”. Då tyckte jag att hon var väldigt gullig. Sen la hon till ”..om inte din hund bits så klart”.

Ja, då är det bra att ha hunden kopplad, haha!

Iris äter på snökungen!

Det snöade under förmiddagen. Något som gjorde mig så glad att jag gick ut och byggde två snögubbar.

Iris hjälpte inte till att bygga, tvärtom åt hon av snön som skulle användas till gubbarna! Hon tog även smakbitar av den färdiga snökungen som jag byggde på baksidan!

Gav husse i uppgift att ta en bild på oss tillsammans, den enda som log fint mot kameran var snögubben. Iris blev snurrigt glad och Lina tyckte allt snurr var lite oroväckande.

När båda hundarna fick syn på en fågel inträffade en liten lucka i snurret och i en magisk sekund tittade i alla fall två av fyra in i kameran och alla var still.

Dobermannvalp från Mezzrow

Parning nummer två i år som jag gillar är kennel Mezzrows parning med sin tik Korad BH Mezzrow’s Makenna (HD A, Ögon ua, Sköldkörtel ua 2010, Godkänt BH-prov)

Makenna ska fylla fem år i år och kollade sitt hjärta med ultraljud, färgdoppler och 24h Holter som var ua 2011.

Makenna ska paras med Korad SUCH IPO3 Mezzrow’s Pushkin (HD B, Ögon ua, vWD fri, Sköldkörtel ua 2011, IPO3, VPG 3, ZTP V1A) Även han har gjort ultraljud, färgdoppler samt 24h Holter hjärta ua 2011. Pman, som han kallas till vardags, ska fylla sex år och deltog i IDC IPO VM 2010 och 2011, en cool kille!

Här nedan är han på rasmästerskapet i IPO 2011.

Letar du blivande kompis med fart i så hör av dig till Barbro fort, Makennas mage är rund redan!

Är det här skon klämmer?

Häromdagen pratade jag med lite andra dobermannmänniskor. Inte helt oväntat började vi prata om DCM, hjärttester och alla felaktiga rykten kring ämnet som tydligen går bland valpköpare.

En av de uppfödare som var där gjorde jämförelsen att om vi människor hade testats lika noga så hade vi varit belagda med avelsförbud hela bunten. Alla log och höll med men jag kunde ändå inte inte låta bli att öppna min lilla mun och följande konversation utspelade sig mellan uppfödaren och mig.

Fast den jämförelsen med människor kan man ju ändå inte göra eftersom hunden i det här fallet är att betrakta som en vara där det handlar om köpare och säljare. Istället borde vi ju jämföra det med att köpa en bil.
(Uppfödaren pekar på mig och säger med eftertryck) Bara det att hemma hos oss ser vi inte hundarna som en vara utan de är familjemedlemmar!
Ja, de är de hemma hos mig också men rent definitionsmässigt är de en vara och precis som vid köpet av ny bil så vill jag att de är testade och kontrollerade så mycket som möjligt.

Det verkar vara här skon klämmer.

Att det på något sätt skulle vara motsägelsefullt att skilja på det faktum att uppfödare är försäljare/producenter av en vara och jag som valpköpare är konsument av den samma samtidigt som hunden jag tar hem är mig lika kär och betyder lika mycket för mig som en nära familjemedlem.

Att vem som helst kan och får ha åsikter om avel och det står var och en fritt att utvärdera avel, oavsett hur länge man har haft hund eller om man har avlat eller tänker avla själv. Det är inte ”smutskastning” eller ”skitsnack”, det är ett ämne som berör och där alla har rätt att säga vad de tycker.

Sen att det är ett ämne som väcker känslor det vet vi ju alla, jag blir ju också upprörd och engagerad! Jag önskar bara att alla kunde lära sig skilja på känslorna och på diskussionen av ämnet.

Men kartongen, det går!

I dag bestämde jag mig för att lära Iris backa. Dvs ställa henne framför mig och få henne att gå rakt bakåt.

Testade till och med om Lina kom ihåg hur man gjorde och med löfte om en godbit backade hon genom halva rummet! Hur lätt som helst alltså.

Iris däremot hon testade bara de två saker som brukar vara rätt när jag står framför henne; skälla och skifta mellan positionerna sitt-ligg-stå. När hon inte skällde för att hon trodde att det var rätt så skällde hon av frustration över att inte fatta vad jag ville.

Dessutom är hon så himla turbo att man liksom får viska nej och ja och bra till henne. Försöka vara lugn när hon spinner iväg.

Tog några tomma flyttkartonger till hjälp. Ställde upp dem på varsin sida om henne för att förstärka det smala utrymmet mellan där hon skulle backa. Som om Iris skulle bry sig om att hon dundrar in i tomma flyttkartonger, hur tänkte jag!?

Suckade lite och sneglade på en flyttkartong. Fick ett infall att försöka få henne att ställa sig i kartongen istället, såg någon som tränade detta med sin dobermann för några veckor sedan på facebook.

Öppnade flyttlådan och pekade ner i kartongen och sa åt henne att hoppa ner i kartongen. Iris gasade över, under, runt och in i kartongen! Allt på en gång. Jag stod bara tyst tills hon plötsligt hamnade med alla fyra benen i lådan och klickade snabbt som ögat. Åh så kul, detta måste filmas tänkte jag! Inför försök nummer två var jag alltså beredd med mobilkameran och det är försök 2 och 3 som jag filmade:

Åååååååååååhh va fasen! Varför fattade du det där så fort hunden? Backa går inte men kartongen det går plättlätt!

Kände mig hånad av en flyttkartong och slutade öva på att backa för dagen. Nytt försök i morgon.

Bob, som vanligt

Det är inte ett nytt fenomen men ändå skrattar vi lika mycket varje gång det händer. I lördags tröttnade vi på melodifestivalen och bestämde oss för att sätta upp lamellgardin nummer två i hallen istället. (Ja, vi valde lamellgardiner som lösning på problemet att hundarna glor ut och grannen glor in.)

Iris, som redan för länge sedan visat att hon ALLTID vill vara med när det ska läggas golv, ska sättas ihop bokhyllor, renoveras och målas ville givetvis vara med på detta också. Skruvar och beslag for åt alla håll när vår egen byggare Bob prompt skulle vara i mitten och kolla på precis allt. Det gick inte att sätta ihop gardinen när hon var där!

Jag skrattade så jag grät vilket fick Lina att diskret komma smygande för att kika lite fint över husses axel. Husse visade sin uppskattning över Linas ointresse för att hjälpa till genom att pussa henne.

…och det slutade med att vi fick sätta upp kompostgaller för att stänga Iris ute från fixandet.

Glada träningsvovvarna

Det var ju inte bara jag och Iris som var hos Ronnie och tränade häromdagen. Ett liten glad samling Briskasvovvar var ju där också! Jag fotade dem när de tränade



Lilla Briska’s Fanny som jag inte sett på länge, hon hade vuxit den lilla sötnosen.

Mina minx!

Jag beställde nya halsband från Minxdesign för några veckor sedan, nu har de kommit och jag är väldigt nöjd!

Tanken var att låta hundarna sätta upp sig fint ute och ta bild på halsbanden i vintersolen men det var för kallt för att sitta still och posera. Vi pinn-testade halsbanden istället, gick bra!

Vi fick gå in igen och så fick vovvarna vara still inne och visa upp dem. Denna gången beställde jag halsband helt i tyg utan text och med små reflexgrejjer på (som Anna lärt mig heter passpoal). Jag är jättenöjd!

Har även försökt att leta upp mina gamla Minxhalsband men inte hittat alla. Satte mig framför datorn och letade upp bilder på halsbanden istället och börjar med de absoluta favvosarna;

De har varsitt med namn på som jag inte kan hitta bra bilder där färgerna riktigt kommer till sin rätt. Jag gillar att det är lätt att se skillnad på vilken hund som är vilken på långt håll tack vare fägerna i alla fall!

Minxhalsband nummer sju är ett halsband som det står ”dobermann” på. (Var tvungen att fota det på Iris i dag eftersom jag inte hittade några bra gamla bilder) Mina minxhalsband tvättas inte om inte Iris haft dem på när hon badar i havet eller sjön. Här syns det att det svarta bandet är lite solblekt men annars ser det ut som den dagen jag fick det för typ två-tre år sedan.

Till sist, Lina i tre olika minx modell äldre med döskallar, prickar och döskallar 2008.


Iris får testa ärmen!

I går åkte vi till Briskas-gänget och tränade IPO. Att jag passade på att fråga om jag fick komma dit och träna berodde dels på att jag var träningssugen, dels på att jag hade någon som ville följa med och titta på hundarna och träningen.

Under dagen kände jag hur jag riktigt längtade efter träningen!Fick leta länge i förråd och lådor för att hitta hennes sele och bitkudde och insåg att det är minst ett halvår sedan vi tränade IPO sist. Shit, skulle hon lyssna ett dugg på mig nu?

Väl framme var Iris och jag lika uppspelta båda två tror jag. Körde Iris lös när vi skulle träna, då fokuserar jag och skärper mig bättre när jag inte har någon ”navelsträng” i form av koppel.
Vi värmde upp med lite fritt följ och jag skickade henne runt några tipis, gick bra. När hon såg Ronnie med bitkudden blev hon lätt exalterad och ville dit direkt…


Iris har aldrig fått träna i ärm men nu tyckte Ronnie att det var dags och bytte kudden mot ärmen. Det tycker jag var roligt! Iris verkade också rätt nöjd.


Förutom att det var väldigt kul att träna i går och kul att Iris fick köra ärm istället för kudde så är jag mest nöjd med hur bra Iris lyssnade på kommandot ”loss” när vi tränade. Det har varit en av de svåraste sakerna förut, att släppa den roliga kudden.

Efteråt var Iris lite röd i ögonen så mycket hon hade tagit i, min älskade fartfyllda vovve!

Vi körde en liten sväng lydnad sen också, då passade jag på att köra lite fritt följ runt de andra och så fick Iris kampa med Anna-Lotta och Fabian för dem har hon träffat minst. Jag märker fortfarande av Iris sociala brister då hon börjar skutta på mig och blir extra mattig, tills trasan åker fram, då är det full fart oavsett vem som håller i andra änden.

Jag tyckte att det gick så bra och var så kul att träna att jag efter träningen kände mig väldigt sugen på att köpa mig en ärm och börja träna lite IPO igen. Det är verkligen superkul!

Stort tack till medföljande kartläsare och sällskap som även hjälpte mig att ta bilderna!