Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 621 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 629 Livet med dobermann – Sida 102 – En blogg som handlar om hund, hundträning och hundliv!

58 minuter non-stop träning

Sprang min långa runda med Iris i dag. Den är lite över 8 km och det är träning varenda meter. Insåg i dag att jag nog aldrig är så konsekvent och fokuserad som just när vi springer.

Förut brukade jag släppa Iris när vi kom till ängen precis i början av rundan, då går hon alltid på toaletten i det höga gräset nämligen. Samtidigt vill jag att hon ska kunna springa lös med mig utan att fara runt som en skottspole. Därför har jag slopat fritt spring på ängen och börjat träna på att hon ska springa vid min sida lös även där.

Släpper henne vid olika ställen under rundan och låter henne springa lös mellan några hundra meter och några kilometer, hela tiden med kravet att hon ska springa fint vid min vänstra sida. Likadant släpper jag henne efter varje hundmöte vi har, så fort som möjligt.

Har hon koppel på sig så får hon inte dra ett smack, inte ens springa för långt fram.

När vi sprang förbi några hästar som stod och hängde ut med huvudet över staketet så bytte jag sida av vägen för att komma så nära som möjligt. Där hade jag koppel på och Iris lämnade min sida för att svänga mot hästen. Då sa jag NEJ, vände och sprang tillbaka typ 20 meter och sprang förbi hästen igen. Iris sprang fint andra gången och då berömde jag, tackade hästen och så sprang vi förbi några av hans kompisar lite längre fram.

I slutet av vår runda springer vi i motionsspåret och på ett ställe går spåret väldigt nära en villatomt där några hundar alltid skäller på oss innanför staketet. I dag hörde jag hundarna redan på långt avstånd och när vi kom närmare så såg jag att de hade förökat sig och blivit fyra hundar som skällde innanför staketet.

Lämnade genast spåret och sprang upp på vägen utanför deras hus och följde staketet med fyra galet skällande hundar på andra sidan. Iris pallade inte att vara lugn och hoppade ut i kopplet och sa voff tillbaka. Så då sprang jag in på spåret igen, vände tillbaka och tog en runda till längs staketet. Nu var Iris tyst men gjorde ett skutt ut i kopplet precis på slutet. Jag berömde skitmycket och sprang vidare.

Tillbaka på den lilla ängen där vi började och Iris ser en kvinna med barnvagn komma gåendes rakt mot oss på ängen. Iris börjar spana på henne, träningsmöjlighet! Släpper Iris lös och byter lite riktning (för att inte skrämma henne med barnvagnen) och sen är det röststyrning hund för att hon inte ska lämna min sida. Iris ser några feta kråkor och sticker, kallar in och hon vänder. Berömmer inkallningen som en tok och hopp och lek i farten.

Sista 600 m springer vi på vår villagata och där släppte jag henne också. Härifrån httar ju Iris hem men hon fick snällt springa lös vid min vänstra sida. Vi fick möte med tre bilar och då saktade vi in och stannade och jag kommenderade ”fot”. Iris satte sig så fint och tittade på mig.

Och så där håller jag på i de 58 min som rundan tog i dag. Kanske är det löjligt, kanske överdriver jag, kanske ställer jag för höga krav?

Samtidigt så får jag ont i knät när hon drar och får jag ont kan jag inte springa mer. Iris måste springa fint och bäst vore om hon sprang lös hela rundan och då måste jag veta att jag har koll. Och man får vad man tränar när det gäller dobermann.

Dessutom önskar jag att ni kunde se oss där vi kommer springades och Iris springer snyggt vid min sida på en grusväg i det skånska landskapet. Det är helt underbart, känslan är… det går inte att beskriva i ord!

Parkerad i cykelstället

I dag är första gången som jag känt mig som vanligt igen efter att ha varit förkyld (därav bloggpausen). Dagar då man ligger inne på soffan och sover bort tiden och tycker synd om sig själv är husse guld värd! Särskilt om man vaknar av att han och vovvarna kommer in genom ytterdörren med orden Vi har gått en promenad på 1,5 h och båda hundarna gick jätteduktigt och fint i kopplet! Då är det nästan så jag blir frisk av glädje för husse är den mest konsekventa och petigaste koppelgående-tränaren jag någonsin mött.

I dag har Lina och jag gått en promenad med lilla grannen, hennes mamma och lillasyster. Vi gick till bibblan. Eftersom hundar inte får vara på bibliotek så parkerade jag Lina i ett cykelställ där det redan satt en golden.

Lina voffade när hon hamnade där för att tala om vem som var top dog (tror inte att golden-vovven varken lyssnade eller fattade men Lina var salig i sin tro) och sen gjorde hon några enstaka försök till att förklara vem det var som bestämde för den blonda filbunken men mest var hon tyst. Jag spionerade/fotade inifrån biblioteket.

Lina är rädd för mopeder så hon skällde ut ett gäng moppekillar som körde förbi också. När vi hade varit på biblioteket gick vi till ett gatukök och köpte korv med bröd. Lina fick halva min.

Vi mötte rätt många hundar och Lina var tyst i kanske 70% av fallen men det var väldigt svårt att inte klämma ur sig i alla fall ett voff vid möte. Huliganhund.

När vi kom hem var det meningen att jag skulle åka till klubben med Iris. Tyvärr drabbades jag av lathet och tränade hemma på tomten istället.

Plockade fram det lika delar gamla och supersnygga rosa kampskinnet och Iris blev galet glad över det. Efter dagens belöningar i trasan har jag lätt wiplash, ett blått pekfinger och två brutna naglar.

Vi tränade på läggandet, ställandet och inkallningen och länkade ihop dem på lite olika sätt och i olika ordning.

Det gick bra förutom att Iris har en förmåga att inte lyssna lika bra när jag håller kamptrasan i handen. Inget jag klaga på dock, går att bota med konsekvent träning.

Iris har noll spårkoll!

När jag vaknade och det var sol ute bestämde jag mig direkt för att jag skulle spåra med Iris!

Jag visste precis i vilken skog jag ville lägga spåret och jag lyckades lura med mig hela flocken dit också. Husse gick en liten sväng med hundarna när jag stövlade ut i skogen för att lägga bästa spåret.

Första delen av spåret var prima spårmark, sen korsade jag en grusväg för att fortsätta på andra sidan vägen. Märkligt att två sidor om en väg kan vara så olika… Sly och taggbuskar överallt men jag hittade lämpliga ställen att gå på i alla fall.

När jag var färdig med spåret anslöt jag till Lina, Iris och husse för att gå promenad tillsammans. Vet inte hur länge vi var borta men när vi kom tillbaka fick Lina skutta in i bilen och jag tog Iris med mig till spårets början. Hon verkade så målinriktad och jag var så glad, åh va kul det skulle bli!

Husse stod kvar vid vägkanten och tog bild på oss i början av spåret. Bilden ser bra ut och jag tror att den är tagen precis innan Iris hittade den första apporten (av fem).

Iris gjorde väldigt mycket annat än att bara spåra. Iris tittade efter husse, hon ville hellre vika av åt helt fel håll in i skogen, hon snurrade runt, hon slutade spåra och stod och glodde. Jag fick hala in, vänta ut och visa rätt.

När vi sen gick över vägen satte hon av och gick flera meter åt rätt håll innan hon plötsligt satte av i turbofart åt helt fel håll. Nej Iris!

Jag fastande med hela byxbenet i björnbärsbuskar, tagg-tagg-tagg och några taggar till! Jag blev osäker på var jag hade gått och vid detta laget litade jag inte ett dugg på att Iris hade koll på vad vi gjorde. Jag som aldrig minns var jag gått och alltid blir osäker även när hunden spårar som en klocka! Det var ett under att vi kom ut ur den där skogen med alla apporterna med oss hem. Ren och skär tur.

Jag var så besviken, det som äntligen var sol och fint och det var kul att vara ute och träna hund! Då får det ju inte gå dåligt. Å ena sidan vill jag aldrig spåra igen, å andra sidan vill jag inget hellre än att testa igen och få det att funka. Vi får se vilken sida av mig som vinner…

Sitt och ligg bakom ryggen

De senaste dagarnas väder kan få vilken hundidiot som helst att ge upp. Eller så är Lina och jag veklingar för vi två vill helst vara inne.

I tisdags hann jag lägga ett spår till Iris, springa 4,5 km med Lina och sen gå spåret med Iris innan det började blåsa för mycket och regna ännu mer. Sedan dess har vi bara varit ute för att vi måste.

Istället har vi tränat fjärren och lite positionsträning inomhus framför spegeln.

Iris kryper gärna lite framåt när hon växlar mellan sitt och ligg så det har vi försökt träna bort. Jag har lagt ett kompostgaller mellan henne och mig på golvet för att hon ska stanna där hon är och inte flytta närmare mig.

Lina är duktigare än Iris på att inte flytta närmare. Ovanligt att Lina är bättre på något men så gör hon det lite långsammare än Iris också…

Jag har även utnyttjat spegeln till att stå med ryggen mot Iris och ge ligg- och sitt-kommanndo. (Bild här till vänster på hur det ser ut genom kameran) I går kunde hon inte men i dag verkar ordförståelsepoletten trillat ner även hos Iris. När jag står med ryggen mot använder jag ju inte handtecken heller så då måste hon lyssna.

En annan bra grej som blir av att jag tränar hundarna inne är att jag tvingar Iris ligga i korgen när jag tränar med Lina.

Iris har ju haft stora svårigheter att stå i pinnen när jag tränat med hundarna utomhus. Nu ligger hon rätt så duktigt i korgen och det är bara hennes huvud som åker upp och ner samtidigt som jag kör sitt/ligg med Lina.

Lina däremot är plötsligt inte lika duktig. Hon hade inga problem med att komma och sätta sig när jag bakom-ryggen-tränade med Iris. För att visa upp sig lite extra satte hon sig med ryggen mot mig och visade att hon också kan! Lina är skojjig.

Hakan i golvet

Jag lärde Iris att ligga med hakan i backen med tanken att hon skulle ligga så på platsliggningen när vi tävlar. Ta bort lite av frökens möjligheter att bli störd av det som är runt omkring och liksom sänka tyngdpunkten i studsbollen.

Använder det även när Iris ska få mat. Hon jagar gärna bort Lina och det blir mycket stress och studs när Iris vet att hon ska få mat. Därför får hon nu rusa till matskålarna och lägga sig platt där eller så lägger jag henne på vardagsrumsgolvet och så får hon ligga där under tiden som Lina får följa med mig till matskålarna.

Eftersom jag inte har olika kommandon för ligg och att ligga ner med hakan i backen så har Iris nu börjat göra det jämt det är ligg med någon form av förväntan på belöning eller frikommando. I läggande under gång vänder jag mig om och där ligger hon med hakan i gräset. När jag ska fota henne, haken i golvet direkt. När vi tränar fjärren, hakan i mattan.

Dobermannvalp från Dobvoyage

Jag har tidigare skrivit att jag inte ska tipsa om kennlar eller kullar här på bloggen men jag har nu ombestämt mig. Därför kommer jag att blogga om de kullar som jag tror blir bra och där uppfödaren gjort sitt bästa för att uppfylla RAS (Rasspecifik avelsstrategi för dobermann).

Kullar där jag själv hade kunnat tänka mig att köpa valp ifrån helt enkelt.

Den första parningen jag vill tipsa om är; Kennel Dobvoyage som ska para en av mina bruna favoriter,  KORAD LPl LPll ZTP BH Dobvoyage Benedicte (HD B knä UA , Ögon UA , VW carrier. KORAD 486 p , ZTP SG1B , Uppflyttad LKL SPH) till vardags kallad Yoga.

Jag var på plats den dagen som Yoga gjorde sitt mentaltest och hon var väl värd sina 486 sköna poäng!

Yoga, som fyller 5 i år i februari, var och kollade hjärtat hos Jens Häggström nu i december 2011. 24 tim EKG och UL Normal/UA, trevligt.

Yoga ska paras med Rondo Valdez vom Residenzschloss (HD 1, Ögon UA, vWD fri, DCM fri, IPO lll, VPG lll, ZTP V1b, FH ll BH, VDH Champion, Int Champion, IDC 2011 Champion class V2). En hane som fyller 6 år i sommar.

Även om jag inte gillar alla hundarna i stamtavlorna så tror jag att den här kullen kan bli bra! Jag tror chansen att få en frisk, glad träningskompis med fart i är stor.

Batcave och kanadagäss

Eftersom det smällde lite nu och då under hela kvällen i går så gick Lina runt och var låg och lite orolig. Även om vi hade hög musik på i hallen där hon låg med lamporna tända och musik.

Hon försökte upprepade gå in och ställa sig bakom en dörr så det verkade finnas ett behov av att gömma sig. Därför hämtade vi buren, även om den brukar vara ungefär lika uppskattad som att behöva ta ett bad. Med en gammal filt över buren blev det dock en bra batcave och efter att ha puttat in henne där en gång så gick hon in dit och la sig frivilligt under resten av kvällen.

Med lite gott ben att gnaga på i kojjan blev det nästan lite mysigt i buren minsann! Själva tolvslaget fick hon en god ”tjurmuskel” och då gick det till och med bra att gå och lägga sig i vanliga bädden bakom diskbänken och vara helnöjd!

I dag tog jag med mig Iris och sprang 8,2 km. Det var jätteskönt och Iris var väldigt duktig!

Under 2 km övade vi på att hon fick springa lös men skulle springa vid min sida. Det är en rätt lång sträcka där man springer med stora fält/åkrar på bägge sidor om lilla grusvägen och jag höll ögonen extraöppna i fall ett vilt djur skulle skutta fram någonstans.

Ingen skuttade upp däremot satt några hundra canadagäss och gjorde vad kanadagäss nu gör en bit in på en av åkrarna. När vi kom närmare bestämde sig en stor del av dessa sig för att flyga sin kos, då kan jag säga att jag blev en rätt fyrkantig matte. Att hindra henne från att titta på dem kunde jag ju inte men så fort jag såg att vinklade om öronen och lyssnaröronen försvann (kan inte förklara men dobermannöron som lyssnar och lyder ser INTE likadana ut som dobermannöron som gör sig beredda att jaga feta kanadagäss) så var det stränga pekfingret och NEJ! Vi klarade det!

Sen mötte vi fyra hundar också. Vid samtliga hundmöten tog jag tag i kopplet men släppte det direkt vi passerat bara för att öva mer på att springa fint bredvid oavsett. Det gick också väldigt bra.

Även om det går långsammare att springa när man tränar hund samtidigt så är det mycket roligare! När vi kom hem tog husse bild på oss genom fönstret.

För dagen var jag klädd i dobermannsvarta träningskläder och sen piffade vi upp oss med varsin neongul reflex-detalj så vi skulle synas bra i den gråa dimman. Tjusigt.

Dåligt slut på dåligt år…

Årets sista dag. För min del sista dagen på ett år jag mer än gärna lägger bakom mig. Nog ett av de sämsta åren för mig personligen och tyvärr drabbade det ju även hundträningen, hundtävlingen och hund-allt.

Utan att gå in på orsakerna så är det tydligt att både Iris och Lina reagerar när jag inte är på topp även om de reagerar på väldigt olika sätt. Nu när jag ser tillbaka på det så kan jag i alla fall se det positiva i att jag lärt mig något om mina hundar.

De bästa hundhändelserna var RM:et i Södertälje och att vi flyttade till huset där vår flock trivs väldigt bra, allt har ju självklart inte varit dåligt! När jag ser tillbaka på året så känns det tyvärr som det innehöll mest jobbigheter annars. Många fina vovvar som dog detta året, många tråkigheter bland dobermannfolket.

Inte blev det ett bra slut på året heller; I går när jag kom hem från jobbet och satte på datorn såg jag att dobermannhunden Abbe sprungit bort sig och att det skulle letas i dag nyårsafton. Iris och jag bestämde oss direkt för att hjälpa till att leta. Vi har banne mig svart bälte i att hitta borttappade hundar och jag tog med mig finkameran för att ta bild på den glada återföreningen mellan hund och matte. Vi bara skulle hitta honom!

Efter en kort samling så gav jag och nio andra oss av åt ett håll och skulle leta av några kilometer bort och mot huset där hunden bodde. Vi hann inte gå mer än 1,5 km innan Jessica, som också var med och letade, ringde. De hade hittat honom. Jag hann spontanskrika ett ja innan Jessica hann säga att han inte var i livet längre. Jävla helvetes fan!

Bara 150 m ifrån stället där Iris och jag var när hon ringde låg han. Lille gubben, hur hamnade du här? Du är ju så nära matte och huset, det kan ju inte ha varit mer än 1 km hem igen. Varför lämnade du din matte så där?

Det kanske låter galet men jag tog faktiskt en bild på honom där han låg. För matte orkade inte komma ut dit till honom. Men om matte en dag vill veta så kan jag visa.

Väl hemma igen började vi förbereda för vår egen väldigt lugna nyårsafton. Det började skjutas raketer här ute på gatan redan vid 15-tiden och Lina är sedan dess parkerad i groventren nedanför tvättmaskinen. Små fönster, bomull i öronen och radion på gör att hon verkar trivas bäst där inne.

Så när strömmen gick pang bom här någon timme senare så kändes det som ett ytterst passande avslut på skitåret att sitta här i mörkret. 21 levande ljus och en laptop som spelar musik inne hos Lina tills batteriet tar slut men sen måste strömmen komma tillbaka! Lina klarar inte tolvslaget tillräckligt bra annars.

Det är med glädje jag lämnar året 2011 bakom mig och ser fram emot ett 2012 som bara kan bli bättre.

Nu törs jag inte blogga mer från mobilen för att spara på batteriet! Hoppas att alla får en bra nyårsafton och önskar er ett gott nytt år!

Istassar?

Min fina flock är i Skåne och ska fira nyåret här hos husses föräldrar. Väldigt lugnt med andra ord.

Kändes ovant att komma ner hit och se det Skånska landskapet i vinterskrud. Men snö som snö. Det var först när vi gick ner till stranden i dag som det verkligen kändes konstigt med all snön.
decoc2
Sandstranden såg mer ut som månlandskap och ingen visste riktigt var stranden slutade och vattnet började under snön och isen. Lina nosade noga på allt och höll avstånd till vattnet.
decoc3
Gick lika bra att springa på stranden som vanligt dock! Skönt då gårdagen var en enda lång biltur.
decoc6
Iris höll inte samma avstånd till vattnet som Lina men det var ju ingen så förvånad över.
decoc1
Tvärtom verkade hon tycka att det var som allra roligast att springa precis på kanten ut mot vattnet.
decoc4
Däremot blev vi nog alla rätt så överraskade när Iris skuttade rakt ut i havet.
decoc5
Jag trodde att hon skulle vända upp fort och inte återvända men hon sprang ut i vattnet flera gånger och kollade på små isbitar, tång och jagade de små vågorna. Förväntade mig att hennes tassar skulle bli isbollar men Iris tassar höll sig normala. Hon är inte kalltassad av sig vår hund!

Förvånade argument om kupering

Det finns en sluten dobermanngrupp på fb där jag skrivit lite de senaste dagarna. Bland annat har kupering kommit upp som ämne och debatterats.

När man pratat eller skrivit om det med andra svenskar så brukar det ju bli debatt om huruvida det är snyggt eller ej, om det är djurplågeri eller inte och om valparna känner smärta eller ej vid ingreppet. För eller emot, jag har hört de flesta argumenten.

Därför blev jag faktiskt väldigt förvånad när jag nu läste vad utlänningarna tycker om saken där på facebook. Nordamerikanerna verkar mest upprörda över att vi har en lag som förbjuder det här men så är de väldigt speciella när det kommer till att alla inte ska få välja själva och hela den biten.

Den allmänna farhågan tycks även vara att om kupering förbjuds så kommer säkert skyddshundsträning snart att förbjudas! Det är ett nytt argument som jag inte hört förut kan jag säga! Särskilt som jag tvärtom upplever att IPO och skyddsträning ökat kraftigt i popularitet de senaste åren, samtidigt som man inte längre får ställa ut kuperade hundar födda efter den 1 januari 2008 och vi ser en klar minskning av importerade, kuperade hundar i landet.

Några verkar oroliga att uppfödare ska sluta föda upp rasen om ett förbud införs. Vad de farhågorna bygger på vet jag inte men rent spontant så känns det som att de uppfödarna inte bryr sig om hälsa och mentalitet och då är det ju ingen direkt förlust att de lägger av…

Eller som en av amerikanerna skrev i ett inlägg;

For me the biggest issue with not cropping docking – and those here in the US that fight against C/D so that the doberman has a softer and gentler look – is just that !! the doberman is not a softer and gentler dog – its not meant to be a softer, gentler, less scary, more approachable dog – we are doing a diservice to the breed to encourage those that think this way – to me it is akin to fraud and carries even more resposiblity to ensure idiot strangers do not think they can approach your doberman like they do a labrador! just because it no longer looks ”scary and mean”

Det har ju aldrig varit ett problem kan jag säga, att folk skulle vara mindre rädda eller ha mindre fördomar om mina hundar bara för att de är okuperade. Sällan eller aldrig upplever jag att folk försöker närma sig mina hundar som om de vore en snäll labrador. Jag tycker tvärtom att jag får kämpa lite för att folk ska vilja närma sig hundarna och förstå att de är lika snälla (eller elaka) som vilken labrador som helst.

Jag upplever även att folk som nödvändigtvis ska ha en kuperad dobermann är de som köper en rasen av helt fel anledningar, antingen är det en statussymbol och något att skrämmas/tuffa sig med eller så är de bara intresserade av utställning. Jag vet ingen som tvunget ska ha kuperad dobermann och bara vill syssla med bruks eller skydd även om det säkert finns undantag.

Det är ju förbjudet i Sverige att svanskupera sedan 1989 och öronkupera sedan 1947. Jag undrar om samma argument kom upp då för över sextio år sedan när det blev förbjudet här? Hade varit kul att få höra hur det lät då bland uppfödare och dobermannägare i Sverige. Var de oroliga över samma saker måntro?

(Bilden ovan kommer från en blogg som ni hittar här och som handlar om att allt färre veterinärer vill kupera hundar eftersom de är smärtsamt och onödigt.)